Gästinlägg av debutanten Anne-Lie Högberg

DetKommerAldrig AH

Mitt uppe i firandet av bokdrömmen, när livet äntligen hade fallit på sin plats, kom det tunga cancer-beskedet. Läs författaren Anne-Lie Högbergs starka, öppna story om sjukdomen, kampen och det fina i livet.”Nu är det dags för mig att kämpa mot den värsta stormen i mitt liv”.

För ett år sedan var jag rädd. För att jag snart skulle fylla femtio. Det senaste året har den rädslan försvunnit. Och med det, även det dåliga självförtroendet. Jag är en stark fembarnskvinna i mina bästa år! Med en inre ro och ett starkt jag. Självklart dyker det dåliga självförtroendet upp ibland, knackar på axeln och säger: ”Hallå, så där jävla bra är du inte!” Men ett års studier på Skrivarakademin, har fått mig att växa. Ett år med att jobba med min bok har gjort mig stark. Precis som mitt liv. Min bok handlar om skilsmässa. Eller kanske än mer om svek. Känslan av svek. Även om jag började skriva boken utifrån mina erfarenheter står historien idag för sig själv. Jag är inte ensam om att få mitt hjärta krossat. Jag är inte heller ensam om att gå stark ur en motgång. Jag har, liksom de flesta andra, gått igenom motgångar. Och det livet lärt mig är att de hittills i alla fall alltid lett till något bra. Motvind blir medvind. Det beror bara på åt vilket håll man står.

Den 23:e oktober hade jag bokssläpp för min roman Det kommer aldrig mer vara du. Det var helt fantastiskt att få stå i förlagets lokaler och fira min debut. Dagen efter hade jag ännu ett släpp, denna gång på vårt lokala bibliotek i Bålsta, där jag bor och är uppvuxen. I över två timmar satt jag enbart och signerade min bok till ännu fler vänner och invånare som var nyfikna på det jag åstadkommit. Tredje dagen var likadan. Inte för att det var lika mycket folk, men vi hade arrangerat ett litet extra släpp på min arbetsplats så mina kära arbetskamrater fick chansen att vara med på ett hörn. De hade ju fått lova ända från start att köpa min bok :)

Sedan har det rullat på. Jag har fått så många fina ord, och recensioner att jag är helt stum, ett mottagande som jag aldrig hade kunnat vänta mig. Jag har firat med champagne och lyckan har varit högt i tak. Höjd punkten var när jag tog beslutet att säga upp mig och satsa till 100 % på mitt nya liv. Skrivandet och det egna företaget.

Men sen hände det som inte fick hända… Varför händer sådant? Varför drabbas jag? Rädslan har kommit tillbaka…

Så här skrev jag i min blogg:

”Motvind blir medvind. Det beror bara på vilket håll man står. Nu är det dags för mig att kämpa mot den värsta stormen i mitt liv hitintills. För snart fyra veckor sedan fick vi reda på att jag har bröstcancer. För snart två veckors sedan opererades mitt vänstra bröst bort. Helst skulle jag villa låsa dörren om mig och gömma mig för omvärlden. Gömma mig och blunda som när jag var liten. Vänta på att någon säger att det bara är en mardröm. Men så är det inte… Nu är det dags att kämpa mot och slå tillbaka. Jag har så mycket omkring mig som får mig att ta ett djupt andetag. Bita i hop och knyta nävarna. Ta fighten. Jag älskar min familj och mitt liv. Jag kommer inte ge upp. #fuckcancer”

Reaktionerna blev många och fina. Omtänksamma och stärkande. Skrivandet finns hos fler i familjen och min yngsta dotter skrev ett eget inlägg på sin blogg.

”Alla har sina egna tragedier. Nu fokuserar jag på vår”… läs hela inlägget här:

www.illages.blogg.se/2013/december/fuckcancer.html

Och det resulterade i ännu ett blogginlägg från mig:

”Ja, nu skall vi fokusera på vår. Att för mig att ta sig genom livet, är att leva livet. Just nu är mitt liv upp och ner. Men för att hålla mig flytande så har jag bestämt mig för att sätta på mig flytvästen och hålla mig över ytan.

Det första jag gjorde var att tala om för hela världen att jag har fått cancer. För hur gör man annars i min situation? För en och halv månad sedan debuterade jag med min roman. Jag har knappt varit lyckligare i hela mitt liv. Varje dag kommer det fram underbara människor som säger ”grattis” och ”herregud vad roligt”. ”Jag måste få köpa”, och ”jag måste få läsa”. ”Hur är det?” ”Känns det inte underbart?” Ja, vad svarar jag på det? Nu? Nu vet jag att ni alla vet. Nu kan jag vara ärlig, som en god vän sa till mig: Styrka, mod och kärlek, fås och ges med ärlighet och öppenhet. Så nu vet ni, det är inte så bra.

Jag kan ärligt säga att jag är rädd. Men jag är också säker. Säker på att med hjälp av min underbara familj, och mina härliga vänner så kommer den är tragedin gå bra. Vi måste bara låta det ta tid. Men under tiden kommer jag leva.”

Att gå ut och vara så öppen har sina sidor, på både gott och ont. Jag vet att alla kanske inte tycker det är passande. Men det passar mig. Alla kanske inte tycker det är rätt sätt. Men det är MITT sätt.

Jag skall fortsätta följa den stig som öppnat sig för mig. Jag skall fortsätta leva mitt liv. Gå igenom medvind och motvind, och just nu storm. Ni är välkomna att följa med.

www.anne-lie.litetforlag.se

Facebook/Anne-Lie Högberg Författare

Instagram: anneliehogberg

Kommentera