Saker som vi gör

IMG_20130429_094821

Jag går bakom dem rätt länge, jag har inte bråttom och det är lite gulligt att se. Sonen och hans pappa (förmodar jag) har varsin Kasperdocka på handen och det är Kasperdockorna som håller i varandra.

Jag tänker att det var förmodligen det som krävdes idag – för att komma iväg. Jag har sett ”värre” saker. Jag har hört om betydligt mer komplicerade saker. En väns dotter vägrade klä sig, då körde de henne insvept i en filt till dagis, men kläderna i en påse. Dottern klädde sig gärna på dagis.

Förskolan. Förskolan heter det.

En annan kompis son hade alltid spindelmannendräkt under sina kläder. I många år hade han det. En annan skulle alltid ha sin barnvagn med sig, den lilla, som hela tiden körde fast i snön.

Kasperdockorna håller hårt i varandra när de går på Munin. Sedan släpper de taget och brottas lite och pratar. Jag tror de kramades också.

 

En katt

IMG_20130428_165303

– Man ska bara säga nej, sa E efter att ha försökt använda förnuftiga argument till varför man inte borde ha två katter och en hund i familjen. Och misslyckats. Och numera hade två katter och en hund. För att dottern, som ville ha två katter och en hund, var smart. Dottern gjorde kompendier med motargument. Presentationer. Hon sökte och hittade svar på varenda förnuftigt argument. Och snart hade familjen två katter och en hund.

– Man ska bara säga nej. Bara nej, sa E, efter det att jag berättat att Lilo så gärna vill ha just en hund eller en katt. Så jag säger Nej. Och nej. Och ger skäl. Men mest säger jag nej.

Så när jag ringer hem i veckan och ber att få prata med Lilo, för att säga att jag vill att hon ser till att göra alla sina läxor innan träningen, för att vi planerar att gå ut och äta efteråt, svarar hon:

– Var det allt du ville?

– Ja.

– Jaha, jag trodde du skulle säga att jag skulle få en katt.

Jag brast ut i gapskratt. och frågade:

– Vad fick dig att tro det?

– Du kan inte ta mina drömmar ifrån mig, säger hon med sorg i rösten.

Nej. Det är sant.

Och när sedan följande händer, efter konserten, så börjar jag fundera på om hon försöker en nu taktik, för att få ett husdjur (”en snigel? Kan jag få ha en snigel då?” ”Nej.” ”Jag får inte ens ha en snigel alltså?”). En taktik som kanske visar sig vara lika effektiv som att göra presentationer med motargument. Efter konserten fick alla medverkande ett diplom och följande hände när Lilo gått av scenen.

– Jag tycker det var lite fattigt, sa Lilo.

– Varför då? Vad hade du väntat dig.

– En katt.

– Va?

– Man kan ju få drömma…

Vem är jag att trampa på hennes drömmar? DET är sådant man går i terapi för:

– Jag drömde om en katt, säger framtida Lilo, där hon ligger i en soffa som svävar i  den vältempererade luften. Hennes terapirobot nickar och hummar.

– En katt.

– Men jag fick inte ens ha en trädgårdssnigel.

Ja, ni känner ju var det är på väg. Skuldtrycket börjar öka. Det närmar sig peak, och det är nu den andra föräldern måste kliva in och lätta på trycket. Ta över. För annars köper jag snart en kattunge. De är ju så söta.

 

 

Liten tjej, stor flygel

image

Så har man barn. Och barnen tar en överallt. Man står vid fotbollsplaner och sitter i publiken på konserter. Man går på utvecklingssamtal och sitter och väntar i simhallar. Man ser tecknat, man läser om feer och sedan Harry. Man ligger vaken om nätterna och trängs och skrattar och tröstar och förklarar och skäller då och då. Man har stundom hjärtat i halsgropen. Hjärtat i handen. Man är trött, tacksam, och lycklig från topp till tå.
Så gråter man lite då och då. Som idag. Av stolthet.

Söndag

image

På pianorecital. Some parents have their shit together. Det är inte vi. Vi har inga blommor med oss. Varken till fröken eller dottern.
Herregud. Så lamt.

Boston andra veckan

Nu har händelserna i Boston gått in på … andra veckan. Och nu intervjuas mamman och pappan och journalister intervjuar andra journalister som träffat mamman och pappan och den killen som blev kidnappad. Sedan får vi se intervjuer från offren, de som förlorat ben och armar. Som nu är utskrivna från sjukhusen. En kvinna blir intervjuad från sin sjuksäng. Hon har förlorat sitt underben. Hon får frågar om vad hon tänker på när hon tänker på förövarna. Hon svarar att hon inte tänker på dem alls. Underförstått att det vore att slösa bort sin tid. En mor och son blir intervjuade på CNN. Och de får frågan om de är bittra. Mamman svarar:

– No. We don’t live that way.

Vi lever inte så. Vad starkt det är. Att välja det.

 

 

Torsdag

IMG_20130425_213827

Det är inte ens ett guilty pleasure, det är bara, bara dumt. Men här sitter jag igen och ser Glee… Och det är så uselt. Det är så uselt. Ibland kan jag inte ens titta, utan måste byta kanal. Ändå kan jag inte låta bli. Här sitter jag.

Det är som socker – man vet att det inte är bra för en, men man kan inte låta bli. Annars har det varit en bra dag. Jag åt middag med M, min kompis, på Café Flore.

IMG_20130425_213633

Vi pratade lite om skillnader mellan USA och Sverige – det handlar om nästa bok. Fortfarande skissar jag på skelettet.

OMG – nu är det så illa, Glee alltså, att jag inte tror att jag kan titta klart. De har fått klart för ytterligare två säsonger. Men det är väl bara jag som tittar numera?

Nåja, tillbaka till nästa bok.

M sa att en av de största skillnaden mellan Sverige och USA är att förskola och skola inte har något genustänkande, man funderar inte på om man behandlar killar och tjejer olika. Och att förskolan inte har någon läroplan. Tänka sig, ändå ser jag den amerikanska förskolan som mer inriktad på att lära sig saker – som att läsa och skriva.

Nåja igen, det får jag nog fundera mer på.

 

SF

Vi har haft ett par riktigt, riktigt varma dagar. Dagar då man helst vill stå och vänta i skuggan av Parkside.IMG_20130423_143740

Och jag hittar den här.

IMG_20130422_144231

Ibland är det bra att stå i skuggan. Och läsa.

IMG_20130424_203101

Japp, hos oss också. Eller vi bråkar inte så mycket om det, vi är bara inte överens om hur man ska ställa in sakerna. Magnus  brukar roa sig med att gör om mina insättningar. Och jag tänker ”visst, om han tycker han har tid så …” Inte mer än så. Inte mer än så.

 

 

LA

image

I högra hörnet ser du Hollywoodskylten.

Söndagkväll

– Vad vi har varit produktiva den här helgen, sa Lilo.

Och ja. Baseball. Upp tidigt på lördagen åka till Point Reyes. Ute vid havet. Lunch i solen. Sedan ut till fyrtornet på kanten till havet. Så vackert. Vi valtittade. Missade valen. Typiskt. Sedan till Inverness. Ostron på Salt Water, kaffe på Blackbird. Hem i natten. Varmt i San Francisco, vi åkte på Off the Grid picknick i Presidio. Satt i solen med vänner. Länge. Hem. Träna. Nu sängen.

Ska visa bilder i morgon.

 

 

Giants – San Diego

IMG1018IMG1019

Baseball. Giants hemma mot San Diego. Det bildas kö för att ta sig in i stadion – vi köar en timme! Säkerheten är höjd sedan Boston. Det är en ovanligt varm kväll och stadion är utsåld – 42, 000 personer sjunger i 7th inning stretch ”Take me to the ball park …” Popcorn, sockervadd, french fries, glass, lemonad, nachos med ost, korv, cola, öl … Det är kiss cam, stretch time, dance cam … Det är vänner och kul och ”let’s go Giants”. Giants vinner med 3-2, strax innan 22.30. Över stadion sparkar ett fyrverkeri. Då är vi redan hemma.

Underbart.