Bästa boken just nu. Om kreativitet. Om att komma igång. Smarta saker. Roligt sagt och lättläst. Perfekt toabok.
Och nu stjäler jag i min tur.
Sant. Och nu det bästa rådet.
Japp. Ligger en massa sanning i det. Och påminner mig om att jag måste skriva en krönika till MåBra. Om just att ”marry well”.
Btw, idag blev jag kallad ”alfa mom”. Det kändes bra. Jag inte säker på att det är helt positivt i den här kulturen, men jag är ok med det.
Dagen började med fotboll.
Lycka är när man vågar ta hål i öronen efter att velat i säkert tre år. Velat och inte vågat. Men idag gick det. Idag vågade hon. Lycka. ”Jag känner mig så stor nu, jag har hål i öronen och mobiltelefon.”
Fin skylt. På väg hem från fotbollen.
Sedan middag med vänner. Swedish oatmeal.
Annars har jag ont i 1. höften, 2. örat, 3. magen.
Faaan, jag känner mig så gammal. Jag har ont hela tiden någonstans. Vem sa att det var bra att träna??? Man har ju ont hela tiden. Och höften läker inte. Och jag kan inte äta värktabletter som ska läka inflammationen, för då får jag ont i magen.
Skit också.
Ja!!!! Star Trek into the Darkness.
Lite platt. Lite stiff. Men ändå. Star Trek.
Men dagens grej var den här pizzan:
En japansk fiskpizza. Det gröna på toppen är seaweed, och ”fish chips” – tunna, tunna skivor, som den tunnaste parmaskinka. Och när den kom ut på bordet, pizzan alltså, så rörde sig fisk chipsen. Det var som om de levde. Kommer du ihåg ”Lilla Sjöjungfrun”, alla som sålt sina själar till häxan, och de blivit som sjögräs, som böljade i vattendraget? Precis så såg det ut.
Skitläskigt.
Men A. åt. Efter det att hon liksom tvingat ner allt som rörde sig. Gafflat ner det. Väldigt weird. Men hon åt.
hon som numera har mobiltelefon och fått börja röra sig rätt fritt. Hon erövrar allt större ytor i sitt liv. idag gick hon hem ensam från fotbollsträningen. Här är hon på väg från just fotbollsträningen. Vi möts utanför skolan, jag ska på PTA-möte och hon ska hem.
Jag tycker hon blivit större. På något sätt. Kanske kan denna nya stora tjej också lära sig att hålla reda på sina saker? Att ta hem läxorna som ska göras? Hoppas verkligen att denna nyvunna självständighet smittar av sig på andra områden i hennes liv.
Jaja. Man kan ju hoppas.
Vi pratade om rasterna på PTA idag. Om jämlikhet på rasten, utan att nämna just jämlikhet. Det var intressant. Det är ett problem i Lilos skola att tjejerna inte får spela fotboll eller basket. De får inte plats. Skolgården är liten, och det är ett problem, men det är värre än så, de uppmuntras inte, tvärtom försvåras det för dem. Det är så illa att de ibland får skicka fram en kille efter en boll, för chansen att rastvakten ska ge en boll till en tjej är så liten.
Det föräldrarna berättade idag gjorde mig helt stum. Jag hade ingen aning. Lilo har inte precis klagat.
Jag är säker på att man gör det väldigt enkelt för sig om man säger att ”tjejerna är inte intresserade”, och man inte ser att det tillhör våra förväntningar på tjejer att de ska lämna plats, inte ta för sig, inte ta plats. De hittar på något annat, så killarna få ha fotbollsplanen i fred. Att som vuxen och pedagog måste man vara medveten om det, och erbjuda samma utrymme för både killar och tjejer. Men det är svårt. Skolgården är så lite. Och så inhägnad.
Jag kan inte förstå varför de inte diskuterar de här frågorna mer på skolan, bland personalen. Man hantera den här med race equality så bra, varför pratar man inte lika ofta om gender equality?
Imorgon är det Star Trek. Tjohoo!
och 47:an, och 24:an. Mina bussar.
Oh, vad jag tycker illa om dem.
Trånga, fulla, och med fulla och drogade människor. Med arga människor. Irriterade människor. Och jag vet, för jag är inte naiv, att det är så här fattigdom och desperation ser ut. Känns. Och luktar.
Jag vet det.
Det gör det inte lättare.
Men man lär sig saker. Som att det i China town går runt människor och försöker lura äldre att deras familj måste beskyddas med en välsignelse, som kostar mycket pengar, eller smycken.
Jaha.
Jag ser Hemingway & Gellerhorn, om Hemingway själv och hans, tror jag, sista fru. Jag berättar sedan om den är bra. Jag vill också påminna om att på fredag är det STAR TREK.
Jajamensan.
Att Angelina Jolie har opererat bort båda sina bröst är en av de stora nyheterna idag. Hennes mamma gick bort i cancer och Angelina har fått veta att hon bär på den gen som kan utlösa just den här cancern. En åtgärd, för att förhindra cancern, är att just operera bort brösten.
Hemma i Sverige så får man det av landstinget. Det kostar inget extra. Nya bröst kostar heller ingenting. Möjligheten att få det betalt här är lika med noll. Det kan vara så att man kan få sina bröst bortopererade, men inte nya. Nya bröst får man alltid betala själv. Min kompis A, som fick bröstcancer när hon var 31 år, sa att det var inte själva cancerbehandlingen, den höga självrisken (5%av hela räkningen …) som knäckte deras ekonomi, det var det faktum att hon inte ville ha bara ett bröst, att hon ville ha två, som satte spiken i kistan. Det bröstet fick hon betala själv. Bröstkonstruktionen fick hon betala själv. Och det var väldigt dyrt.
Det kan vara flera av er som tycker att jag är bra negativ numera – låt mig bara säga att det hör till tiden på året. Jag blir alltid det vid den här tiden på året. Jag har inte sett min familj på länge. Det händer då. Samma sak varje år.
Mamma skriver ett mejl ”det har hänt i Myresjö också”. Att barn har försvunnit alltså. ”Det hände hela tiden”, fortsätter hon. ”Du var borta mest hela tiden”.
Här på Småländska höglandet, bland 600 personer, det var inte fler då, mellan kyrkan, skolan och fotbollsplanen – kunde man också försvinna.
Bra. Då är det ok.
Jag läser ”Parenting without Boarders”. Det är en amerikanska som tittat sig lite omkring i världen hur man uppfostrar sina barn, hon nämner Sverige ett par gånger (bland annat att svenska tonåringar inte har några som helst restriktioner, från föräldrar och samhälle, när det kommer till att dricka alkohol … Intressant tolkning av 18 år och 2o år och ett statligt monopol). Där står det hur rätt jag gör. Tack och lov. Sida upp och sida ner handlar om att ge sina barn ansvar. Att de kan mer än man tror. Ge dem utrymme. Ansvar. Lita på dem. Att det bygger deras självkänsla. Deras autonomi.
Vad bra. Då gör jag för en gång skull rätt.
Bästa dagen på länge. Först blommor och Lilo hade en ny tatuering på armen till min ära. Sedan brunch i solen. Vi träffade A och W. Kul. Vi drack kaffe ihop. Och sedan kom vår tidigare hyresvärd – som jag älskar! – förbi och satte sig en lång stund. Och sedan kom N och A som är på besök från Sverige och då blir man ju ännu gladare. Du vet ju hur mycket jag tycker om att hänga med vänner. Sedan pedikyr. Fotboll. Gymmet och ny, alldeles strax ska jag se ”This is 40″. Yes.
Det känns bra nu.
