I have a dream

image

 

I onsdags var det 50 år sedan Martin Luther King höll sitt tal som kallas ”I have a dream”, det var 50 år sedan människor samlades i Washington och tågade mot segregeringen. Jag hade tänkt att skriva om det i onsdags. Då. Om att president Obama samma dag höll ett tal i Washington, och sa att den drömmen var ”elusive”. Gäckande, svårfångad. Och det är den.

Om det hade jag tänkt att skriva.

Men först var det jobb och PTA – hem och skola. Jag har avancerat. Jag är numera inte bara klassförälder, jag är vald till assistant executive vice president. Jag har den längsta titeln av alla – det inbillar jag mig är bra. Men först jobba, jobba, sedan stressa, stressa, möta, möta och sedan en snabb drink med väninnorna.

Men jag glömde äta.

Antingen var det just det som var felet, eller att någon av mina vänner spetsade min drink …

Men det var omöjligt att funka efter en drink. Jag fick gå hem och lägga mig. Det snurrade. Jag mådde illa. Jag har aldrig tålt alkohol särskilt bra, men det var faktiskt genant.

Man lär sig. Att det är viktigt att äta.

Elusive. Gäckande.

Jag ser bilder och ensamma gatljus. Jag ser flimrande TV bilder. Drömmar och vapen. Syrien och kockar som tävlar. Jag hör spårvagnen som skramlar förbi och en hund skälla. Man hämtar och lämnar och jobbar och bråkar lite och älskar och säger till någon att plocka upp efter sig eller hänga upp handduken eller gå och lägga sig eller sluta tjata och sedan går man och lägger sig och sover alldeles för några timmar.  Det blir så lätt så mycket vardag. Och ibland tar man en drink och alldeles kommer av sig.

Jag tror vi borde tåga mer, för saker. För större saker. Inte fängslas så av just vardagen. Så att inte drömmarna förblev så gäckande.

 

 

 

Dagen efter

image

 

Så många tankar. Om att inte tåla alkohol så bra. Men. Berättar mer om allt det lite senare idag. När jag vaknat. Om PTA och den en ”elusive dream” och framgång. Och en lista. Kanske en lista.

Vi hörs lite senare.

 

Can’t blog

Helt ärligt I’m drunk. Oops.

image

Musik

I går pratade alla om Miley Cyrus och hennes framträdande på VMA. Pratade man om det i Sverige? Hur hon hade saker för sig med björnar, skumgummihand och en framåtböjd ställning och en tunga som hängde ut mest hela tiden. Det var fascinerande sexuellt. Och intressant ur många perspektiv. Den här bilden på familjen Smith sägs ha tagits under hennes uppförande:

Screen Shot 2013-08-26 at 11.06.21 AM

 

(Det kan också ha varit under Lady Gaga, men det säger väl också en del om hennes uppträdande.)

Social mediar har varit fullt av Miley idag. Människor för och emot. Många som var chockade, upprörda, förundrade. Den enda sak man kan säga är att det är en väldigt knepig sak det här med kvinnlig sexualitet. För Miley var inte ensam på scenen, det fanns en man där också, som bidrog till samlagsföreställningen, jag har inte sett någon fördöma honom, eller ifrågasätta honom och hans juckande mot bakdelen av 20åringen – vuxna karlen.

Att Miley inte längre vill vara förknippad med Disney har de flesta vetat länge, och i och med igår är det nog klart för samtliga amerikaner. Tänk att man ska behöva ta i så. För att kapa banden till sin Disneykarriär.

Och på tal om musik – jag såg 90-tal på SVTPlay, om musik på 90-talet,  och hörde på producenten RedOnes sommarprogram – då lärde jag mig att vill man skriva en hit så tar man det bästa i låten och repeterar och repeterar. Det är svårt att lyssna på Lady Gaga nu – utan att inte höra just det. Samma sak gäller Katy Perry. Jag såg en dokumentär av och om henne i förra veckan. Jag var nyfiken. Men det var mycket refräng. Omkväden hela tiden.

Det är synd att kvinnor som säljer miljoner skivor inte får ha mer kläder på sig. Ja, jag vet, min son har påpekat det upprepade gånger, att det är lika utseendefixerat för män. Och det är sant. Män ska vara vältränade och kunna ta av sig tröjan och visa sexpack. Men. det är fortfarande så att de kan vara påklädda, de kan faktiskt välja om de bara säljer tillräckligt många skivor. Jag har en känsla av att inte kvinnor kan det. En gång avklädd, alltid avklädd.

Om detta har jag ingen lösning. Jag kommer att somna med poker face, poker face, poker face ahaha i huvudet. Irriterande.

Den här boken ska jag läsa!

41om5gN47qL._BO2,204,203,200_PIsitb-sticker-arrow-click,TopRight,35,-76_AA300_SH20_OU01_

 

Om skola. Om att lära sig. Det intresserar mig. Ser man på ännu en faktabok. Men jag har funderat på att läsa Glaspärlespelet av Hesse. Men det kanske är att ta i.

 

Ja, då jädrar 2

Äsch, jag kom av mig. Med att skriva lista. Det är ju så tråkigt. Usch. Nu ska jag skriva om något roligare.

Bakvänd födelsedagspresent

image

 

Min man fyller år om en månad. Nu har han fått en tidig födelsedagspresent – en höjning av försäkringspremien på sjukförsäkringen. Den går upp med 136 dollar i månaden bara för att han envisas med att bli äldre. Inte sjukare. Han har aldrig varit friskare. Äter precis som man ska. Dricker inte. Röker inte. Normalvikt. Tränar regelbundet. Ändå går hans försäkring upp med 136 dollar, för han fyller år.

Hahaha.

Man kan bara skratta åt eländet.

Det gör inte republikanerna. Om bara ett par veckor, den första oktober, så går Obama care live – så kan man säga. Om bara ett par veckor så måste alla amerikaner ha en sjukförsäkring. Har man ingen nästa år måste man böta 1% av sin inkomst, om ett par år 4%.

Men är det en sak jag har lärt mig, genom att bo här, så är det detta: Man talar om att i en demokrati är alla lika inför lagen, jag tror att alla måste vara lika inför döden. Ha samma förutsättningar att få överleva.

Det tror jag.

 

Nu jädrar

nu ska här bli höst och får saker gjorda. Ok. Imorgon presenterar jag höstlistan, sedan bockar vi av den, en efter en, tills vi är klara. Jajamensan.

Fostra barn står överst.

 

Entiteled

Finns det något bättre ord på svenska? Enligt ord.se betyder det berättigad. Det är starkt. Det är bra. Rätt. Att man tror man är berättigad. Berättigad. Hur fostrar man barn som inte tror att de är berättigade? Så att de förstår att de är privilegierade? Verkligen förstår vidden av ordet. Vidden av vår livsstil. Vidden av vad lyckligt lottade de är.

Jag är bekymrad.

 

 

Ja!!!

Jag hittade manuset. Tack och lov.

Annars var det en vanlig dag. En sådan där dag som man kommer att ha glömt om ett år. Som kommer att flyta samman med andra vanliga dagar för att sedan glömmas.

Poeten John Gilbert sa “Marriage is what happens between the memorable.” Livet är det som händer mellan det store. Vardagen äter upp det mesta.

Och det som är så fantastiskt med den här dagen – brunch med Max på Duboce Café, handla grönsaker, se piloten till Newsroom, skicka ett meddelande till M om hur bra de första minuterna är (och sedan, tyvärr, inte lika bra), sitta i solen och skriva, se ett avsnitt till av Newsroom, äta lite kyckling, kolla lite boende runt Russian River, lägga i en maskin tvätt och en till, och hämta Lilo – en helt vanlig dag är att den var väldigt, väldigt bra.

Marriage happens between the memorable. Marriage. Äktenskap. Att hålla ihop länge. Hur gör man det?

Har jag berättat att jag skrivit en bok om det?

wpid-IMG_20130607_175635.jpg

 

Haha.