Beundrarbrev

I fredags fick jag beröm på jobbet. Jag blev väldigt glad. Nu låter det väl som om jag aldrig får beröm, och det är inte sant – jag får beröm. Men. Ju äldre man blir, och ju mer senior man blir, desto mindre beröm blir det. Tyvärr.

Så när det väl händer så blir man alldeles varm och glad och generad och uppåt.

Fasen, vad bra det känns.

Idag fick jag ett beundrarmejl. Från en Catharina. Hon hade läst Familjens projektledare säger upp sig , och gillade den. Du kan säkert ana vad glad man blir när det händer. Att någon tar sig tid att skriva och säga tack.

Tack.

Annars hade jag faktiskt tänkt att skriva om skolan. Om läxor. Men det får bli i morgon. Jag är skittrött. Det var fullmåne i natt. Jag vet inte om det är en tillfällighet, men varje gång jag har sovit dåligt så kan jag konstatera att det var fullmåne. Tror du på sådant?

Eller så är det väl klimakteriet. Det ska också påverka sömnen.

Tjoho.

Familjens projektledare finns i pocket. Också en bra julklapp.

I’m just saying … Haha.

 

Kommentera