Samovar

20140218-215626.jpg

Tesalong som ligger på 18th och Sanchez, och sedan finns den en down town också. Mysigt. Särskilt när man som jag fått ge upp sitt kaffe igen – ont i magen.

”money picked tieguanyin” – jag visste inte att apor var en del av teskörden.

 

 

 

 

The Forever Girl

20140217-211229.jpg

NY Times’ igen. En annons för Alexander McCall Smiths nya bok. Han skrev Damernas Dektivbyrå. Jag fastnar för orden ”it is a love story, and like most love stories it involves more than just two people, for every love has within it the echoes of other loves…” En kärlek som ekar av annan kärlek. Så är det ju. Den man lever med är ju en summa av all annan kärlek man upplevt. Saker man känner igen. Saker man lärt sig.
Jag tyckte det var vackert.

Inte utan min handväska

20140216-202631.jpg

 

New Yorks Style Bilaga. Eller som den också kan kallas; Kvinnor med ett väldigt intensivt förhållande till sin handväska.

20140216-202644.jpg20140216-202712.jpg

20140216-202721.jpg20140216-202805.jpg

20140216-202701.jpg20140216-202814.jpg

20140216-202834.jpg20140216-202731.jpg

 

20140216-202822.jpg20140216-202742.jpg

20140216-202751.jpg20140216-202759.jpg

 

Att skiljas (och kan otrohet rädda äktenskapet?)

Våra bästa vänner här ska separera.  Det är så tråkigt. Man blir så ledsen å deras vägnar. Dels för att jag vet hur hopplöst det är att separera, att skilja sig. Besvikelsen. Hjärtat som slits ur kroppen. Allt man vet betyder inget. Jag kommer ihåg att jag drömde, natt efter natt, frustrerande drömmar om att vara fullständigt maktlös när jag låg i skilsmässa. Det kändes inte längre som om jag bestämde över mitt eget liv, någon annan bestämde att över mig, vem jag skulle leva med. Jag fick inte bestämma. Någon annan tog ut riktningen för mina fortsatta dagar.

Jag kommer ihåg när jag insåg att det inte längre var en separation, det var en skilsmässa jag upplevde. Insikten satt långt inne. Jag flyttade ner till Göteborg, han stannade i Stockholm. Det var i oktober. I december,  i julhelgen ringde jag hem till lägenheten i Stockholm. Jag ville prata med honom. Jag visste att han var i Stockholm. Signal efter signal gick fram. Jag låg ner. Med luren mot örat. Jag såg på teve. Gång på gång ringde jag. Men ingen svarade. Ångesten grep mig. Luren mot örat blev snart blöt av tårarna som började rinna. Iskall blev jag. Jag låg snart under ett täcke och skakade.

Och jag förstod att det var över. Jag visste inte längre var han var. Jag kunde inte längre nå honom. Från att ha vetat under tio års tid var han var, alltid kunnat nå honom, visste jag inte. Jag kunde inte se honom framför mig. Jag såg en tom lägenhet. Signaler som skar genom tystnaden. Jag såg framför mig innergården utanför vår lägenhet. Våra mörka fönster.  Jag kunde hö signalerna från telefonen inne i lägenheten.

Det var inte bara en separation. Det var en skilsmässa.

Det är en svår balansgång när ens vänner skiljer sig. Jag ville inte träffa min exman under något år, men vi kom överens om att våra vänner inte skulle behöva välja, så vi, jag och min exman, bestämde vem av oss som skulle gå på kalas och annat. Vi var alltid båda inbjudna, men vi turades om. Min exman var verkligen ingen svår man.

Nu i våra vänners sorg får jag gå den balansgång mina vänner en gång gick mellan mig och min exman. I den här fallet är det otrohet inblandat. Men vem är jag att döma? Man kan bara lyssna, stötta och bekräfta. Och finnas där. Inte gå någonstans.

 

Jag såg en undersökning om att otrohet kan rädda äktenskapet. Om man har allt annat, närhet och stöd och kamratskap och barn och allt det, men inte sex, så kanske man kan söka sex utanför äktenskapet och på så sätt stanna tillsammans. Att det handlar om att bestämma sig för varför man är gift, alltså vad man förväntar sig att äktenskapet ska göra för en. Vad man har för förväntningar av äktenskapet och sin partner. Och med tiden kanske justera förväntningarna. I början var sex viktigt, efter 10 år är kamratskap, att stötta varandra och vara föräldrar fokus.

Du kan läsa mer här:

http://news.discovery.com/human/psychology/could-adultery-save-your-marriage-140214.htm?utm_medium=referral&utm_source=pulsenews#mkcpgn=rssnws1

 

Happy Valentines!

Screen Shot 2014-02-13 at 10.26.40 PM

 

Jag har bakat semlor. Hela kvällen. Det tar ju egentligen inte så lång tid, det är mest att man måste vänta på jäsningen. 25 semlor till Lilos klass, det är hennes Valentines present till hennes kompisar.

Det är ett hårt jobb, Valentines, förr gjorde vi kort och pysslade i veckor. Nu orkar varken den lilla eller den stora eller mamman. Bra så med en liten semla.

Det är omöjligt att få ett bord på en bra restaurang i morgon. Men mina planer är att jag, som vanligt, tar Magnus till en koreansk restaurang. Ja, jag sa att alla bord på BRA restauranger är bokade. Nej. Men. Inte så. Det finns säkert bra koreanska restauranger också… Det är bara så att jag inte tycker om koreanskt, det luktar som när jag matade mina akvariefiskar i ungdomen. Magnus älskar japanskt. Så en gång om året håller jag honom sällskap på en koreansk restaurang.

The things we do for love som 10CC sjöng en gång i samma ovan nämnda ungdom.

Magnus hoppas att de serverar torkade ansjovis till förrätt. Torkade guppis.

IMG_20130127_165744

 

 

Stereotyper

Den här länken måste du klicka på http://nymag.com/thecut/2014/02/qa-the-curator-of-feminist-stock-photos.html

Den handlar om ett samarbete mellan Getty, som är en firma som säljer bilder och Sheryl Sandberg, COO på Facebook.

Getty säljer bilder till tidningar och reklam, när man inte har tid eller råd att ta en egen bild, så köper man en av dem. de har stora databanker där man knappar in sökord, de vanligaste är ”women”, ”business” och ”family” och det som kommer upp är inte roligt. Söker du på  feminist eller kvinna och karriär så vill man mest gråta. Kvinnor i kostym med portfölj som klättrar på en stege är den vanligaste tolkningen av en kvinna i karriären. Söker man på feminist får man många bilder av högklackat som stampar på män … kolla här http://nymag.com/thecut/2013/11/feminism-according-to-stock-photography.html

Sheryl Sandberg som för ett år sedan kom ut med boken ”Lean in” – vi har pratat om den förut – har skapat en stiftelse med samma namn där hon stöttar olika jämställdhetsprojekt, feministiska intiativ. Samarbetet med Getty handlar helt enkelt om att hitta bilder som bättre beskriver familj, kvinnor och arbetsliv. Som inte är stereotyper. Som handlar om verkligheten. Som är inspirerande. Inte fördomsfulla. Och det är intressant. Klicka på länken. Se vilken enorm skillnad på bilderna. Det finns en med fyra personer i ett mötesrum. Den är ”mind blowing”, för tre är kvinnor, en är man.

 

 

Monogamish

20140210-220459.jpg

Att vara typ monogam. Man är trogen men man flirtar.

Lego The Movie

20140209-220856.jpg

20140209-220905.jpg

Fantastisk film. Precis lika bra som Toy Story 2. Helt fantastisk. Gå hela familjen. Den är helt underbar.

DN idag

En visar att män tänker på sex 34 gånger per dygn jämfört med 19 gånger för kvinnor. Det vet vi vad det beror på  – eller hur? För att vi måste komma ihåg BVCtid, nya strumpor, gympapåse, fredagsmys, läsläxa, lördagsmiddag, och svärfars födelsedag.

Man hinner inte tänka på sex då.

 

Grattis Facebook – 10 år!

20140205-204511.jpg

 

Hej Facebook! På denna högtidsdag vill jag bara säga tack. Tack för att du hjälper mig att hålla kontakt med vänner och familj på andra sidan jorden. För att jag numera vet mycket mer om vad mina släkt har för sig – jättemycket kul! För att du knutit ihop dåtid med nutid. Att du låtit mig återknyta bekantskapen med bästisar från förr (hej C och P – jag letade just upp er på Facebook!!!). Att du gett mig möjlighet att i lugn och ro googla tidigare pojkvänner och exman. Det där var ju särskilt svårt tidigare, att kolla vad ens tidigare pojkvänner hade för sig. Man ville ju inte precis ringa. Och om man av en händelse skulle komma åt en mejladress – vad skulle man skriva då? ”Hej, hur har du det? Du är väl olycklig nu eftersom vi inte lever tillsammans? Rejält olycklig och tjock och tappat håret?” Nej. Det gick inte. Annat är det nu. Nu kan man bli kompisar och titta på fruar och barn och hus och husvagn och håravfall och semestrar och kanske till och med chatta någon gång … Facebook är något helt annat än Google, där kunde man kanske få tag i ett telefonnummer men, som sagt, man kunde ju inte precis ringa. Facebook, det är något helt annat.

Tack Facebook. För att du är världens bästa resesajt. För att du sprider nyheter och orättvisor på nolltid. För alla skrytbilder på barn och semestrar och roligaste festerna i världen. Jag uppskattar till och med det.

Tack.

Det sägs att du inte kommer att finnas om 10 år. Forskare på Princeton påstår det. Men jag kan inte tro att de har rätt. För jag har svårt att se att jag inte skulle vilja ha kontakt med alla dem som jag knutit till mig genom ditt fantastiska sökverktyg. Jag har så svårt att tro att mitt behov av att umgås skulle minska. Men sure. Det kanske händer. Men jag har svårt att tro det.

Jag kan tycka, om jag får framför en liten synpunkt så här på din födelsedag, att det var dumt av din skapare Zuckerberg att surt svara Princetonforskarna, att Princeton inte kommer att finnas om tio år. Det var lite småsint om man är en plattform med miljarder användare och när man så väl har tappat in i deras drift att vara sociala. Att tillhöra. Att synas. Om man är stark måste man vara snäll, som Bamse säger.

Du har förvandlat Atlanten och Stilla Havet till pölar. Suddat ut tidsskillnaden.

Tack.

Skål för tio år till!