Resor med mål

20140329-224855.jpg</

Jag får ett mejl. Det handlar om en nära som blivit sjuk. Det känns så obegripligt svårt. Onödigt. Jag blir nästan arg. Det finns ingen rättvisa.
Och jag känner samtidigt oändlig tacksamhet. Över hjärtat som slår i mitt bröst. Barnens kramar. En orange cykel. Nybakat bröd. Livets pulserande måsten blir plötsligt alldeles fantastiska. Det mörka hand i hand med det ljusa. Det sorgliga som förankrar glädjen. Det svåra som skugga till det lätta.
Det är märkligt att vara människa. En sådan fantastisk resa.

Världens smartaste barn

smartest

 

Nu läser jag mest av allt om barn och skola och hur får man dem att vilja lära sig saker. Inte hur lär man dem saker, utan hur ska de vilja lära sig. Inse meningen. Och vad ska vi lära dem. Vad är viktigt att lära sig. Att lära sig saker innantill, plugga, är helt ute. Inte ens att lära sig lösa problem är rätt. Nu ska man börja med att hitta problemet… Jag har inte riktigt förstått det där. Men kolla den här kurvan:

 

Smartest Kids in the World-2

 

Ser du Sverige? Det går utför med kunskapen i Sverige enligt den här beräkningen. Jag måste kolla vad det var den var baserad på, jag tror  det var PISA, men jag måste kolla. Intressant är Norge. Vad håller de på med?

Jag skulle ha blivit professor. I något. Typ att läsa. Är det försent tros?

 

Sex sex sex

20140324-214944.jpg
Verkligen? Verkligen?

Nej, jag blir inte bättre, jag blir äldre

20140323-223633.jpg

 

Fantastisk rubrik i NY Times.

Och det är ju sant, det slår mig, att det inte blir bättre, jag blir ju äldre. Det pratade jag och E om i går. Att det hängde lite mer här och där. Vi har snart inte setts på ett år, så när vi ses den 17 juni igen så kommer vi att se just det – att det hänger lite mer.

Jag fick mens idag. Det är ju inte så märkvärdigt tycker du, men det tycker jag. ”Skönt”, tänkte jag när jag såg blodet på pappret. Jag kom att tänka på hur jag genom åren hatat att få mens. Under många år försökte vi göra barn utan att lyckas, månad efter månad fick jag mens och den besvikelsen … det var som om kroppen grät blod. Blod över alla de barnen som vi ville ha. Och blodet som förvarnade om missfall, ett efter ett efter ett. Det var år då det enda jag inte ville ha var just mens. Numera får jag allt mer sällan just mens. Jag har slutat tro att jag är gravid, för det kan jag bara inte vara i min ålder, men under de perioder jag inte får mens så svettas jag mer och sover oroligt. Ja, jag vet, det kallas klimakteriet. Så att få mens var fjärde vecka är just ”skönt” för då är hormonerna hyfsat i fas och jag kan sova gott.

Dagens kvinnor med handväska i NY Times:

20140323-224812.jpg

Så avslappat det ser ut. Rätt.

 

Världens bästa Starbucks

20140321-205027.jpg20140321-205040.jpg

 

Världens bästa Starbucks ligger på Mariposa och Bryant. Nere i det som kallas Design District, på gränsen till Potrero där jag jobbar.  Man sitter perfekt. Jag kopplar inte upp mig mot nätet, det är det enda sättet jag får arbetsro.

Tre timmars oavbruten skrivtid, jag vet inte när det hände senast.

Sedan sushi och fjärde filmen i Pirates of the Caribbean serien. I morgon fundraiser, fotboll och middag. Yay.

 

 

 

 

Portfolio Night

20140320-203816.jpg20140320-203828.jpg

Så med nybakade chocolate chip cookies begav vi oss till Grattan, Lilos skola. Dags för vårens portfolio night, då visar alla skolans studenter upp sitt arbete för sina föräldrar. Samtidigt får vi föräldrar hänga lite med varandra.  Jag gillar det.

20140320-203846.jpg

Jag gillar att komma till klassrummet och se vad de pysslar med. Höra Lilo berätta vad hon tycker hon är bra på (Engelska), vad hon har bestämt sig för att bli bättre på (Social Studies) och hur hon ska bli bättre på det (hon tycker att hennes lärare ska se till att hon, Lilo, inte somnar, utan lyssnar uppmärksamt …).

Det är så här i San Francisco att man byter lärare och klass varje år. Alltså av de 60 eleverna i samma årskurs så gör man nya klasser. I början tyckte jag det var grymt. Nu tycker jag att det är toppen. Dels så får ungarna möta olika lärare, pröva på olika lärstilar, och om det har skurit sig med en lärare, kan man få börja om med nästa. Man får en ny chans varje år. Elever som inte funkar ihop säras, klickar skingras, bästisar får lite andrum från varandra. Nu ser jag nästan bara fördelar med detta. En nackdel är dock att det tar tid för en lärare att lära känna 22 nya elever. Det går det inte att komma ifrån.

I år, nu i femman, har det lämpat sig så att Lilo har hamnat i samma klass som de tjejer  hon började Kindergarten med – då för sex år sedan – som hon blev nära kompis med. Och det innebär att alla de föräldrar som vi då lärde känna, som blev våra bästa vänner, vårt nätverk, har nu återsamlats i samma klassrum. Det är första gången på fem år är vi alla tillsammans igen. Det är jättekul.

Så jag går gärna till Lilos skola.

Det som hon var mest stolt över? Sin innehållsförteckning i mattehäftet:

20140320-210139.jpg

Och den var fantastiskt fin. Jag är oerhört stolt över henne.

 

Sådant som man gör

Som utlandssvenska. Man går på handelskammarevent. Idag om att vara kvinna och svenska i Silicon Valley.

20140319-193915.jpg

Annars var det en bra dag på jobbet.

20140319-194043.jpg

Merra på jobbet. Vi har två hundar på jobbet. Som alla kontor i San Francisco. Hundar och cyklar. Överallt. Har man hundar på jobbet i Sverige?

Nyförälskad

20140318-215121.jpg

20140318-215138.jpg

20140318-215151.jpg

Vänner och familj på besök. Vi går från Powell upp genom porten till China Town. Upp längs Grant sedan mot Weaverly St och Utopia Café. Fantastisk mat. Fantastiskt väder. Fantastisk familj. Fantastisk stad. Fantastiska fyran. Fantastic Four.

Hundvakt

20140314-225745.jpg

Men hur mysigt är det då?