Detox Dag 2

20140429-095650.jpg

Här är frukosten. Det är en smoothie men jag äter med sked. Jag mår lite illa. Har lite huvudvärk.
Hoppas att det är värt det.

Detox – första dagen

20140428-210706.jpg

 

Han hjälper Clintons att förlora ”loose” – men då handlar det om vikt, inte val. Man diskuterar förresten om det är sexistiskt att prata om Hillery’s ålder. Hon är 66, hon skulle vara 68 när hon tillträdde, och 76 när hon slutade vara president, om hon fick sitta två mandatperioder. 68 känns inte mycket, men 76 är väldigt nära 80. När man tänker på det.

Well.

Mark Hyman, alltså, det är han som skrivit boken och det är han som hjälper Clintons att förlora. Nu gör jag hans detox. Första dagen.

Upp vid kvart i 6, till gymmet, hem och äta massor av piller och vitaminer och fiskolja och fibrer och en smoothie som smakade apa. Sedan jobba, jobba, jobba, äta fibrer och äta lunch och sedan var jag rätt trött och hängig och hade det riktigt tungt ett tag, men sedan piggnade jag till igen.

Nu trött. Väldigt trött. Klockan är bara nio. Det känns som huvudet står still. Måste gå och lägga mig.

I tio dagar ska jag hålla på .

 

 

Vissa saker kan man inte ha osedda

georgia 2

Vi stod och tittade på den här tavlan, jag och T. Han lutade sig intill mig och sa ”She’s is naughty Georgia.”

Georgia själv hävdade att det bara var blommor. Inget sexuellt. Hon målade blommor. Närbilder av blommor. Abstrakta blommor. Och var rätt trött på alla kritiker som hela tiden refererade till hennes konst som sexuell. Men jag är ledsen, har man en gång sett det så går det inte att ha det osett, man ser det hela tiden.

Anledningen till att kritikerna såg sex var en utställning av Georgias make, Steiglitz, han ställde ut sina fotografier av sin fru – många har hennes händer i fokus (hon har faktiskt otroligt vackra händer), och många var avklädda, nakna, sensuella. Så när Georgia sedan ställde ut sina blommor kunde kritikerna inte skilja mellan hennes makes bild av henne och hennes bilder.

Men igen. Det går inte att ha det osett. Liksom. Man ser vaginor över allt.

georgia 3 georgia 4

 

Georgia blev rätt trött på att hela tiden hävda att hon målade blommor, i närbild, inget annat, och om det såg ut som något annat så var det helt och hållet betraktarens fel, så nästa utställning var det bara äpplen, päron, och avocado i fokus.

georgia 6

 

Här är min absoluta favorit.

georgia 5

Det är en stor tavla. Säkert en meter gånger en meter. Färgerna så intensiva att det känns som om de vibrerar. Som om tavlan är i 3D. Man ser penseldragen, knivskarpa kanter mellan färgerna, exakthet när hon zomar in. Den är helt makalös.

Japp, jag är Georgia med henne.

 

 

Skriver äntligen igen

Ingen gång mår jag så bra som då. Ingen gång.

20140423-223456.jpg

20140423-223618.jpg

Skojade till det med en kaffe. För att fira. Den sista på länge. Jag har bestämt mig för att göra en detox. Jajamensan. Som den San Fransisco bo jag är så ska jag göra detox. Alla gör det. Påminner mig om den här videon:

”Picking up cayenne for his master cleanse”

Den videon är för övrigt San Fran i ett nötskal. Jag berättar hur det går. När jag väl börjat.

Nu vet jag vad jag skulle packa om det börjar brinna

fire

 

Magnus ringde vid halv två ”Det brinner på Walter St, i vårt kvarter, på vår baksida. Jag ser det från barnens rum. Det är nära. Det har varit en brandman här och varnat. Jag ska packa nu, ifall att vi måste utrymma huset. Är det något du vill att jag ska packa ner?”

Jag slog på datorn, och mycket riktigt, abc nyhetshelikopter filmade live. Lågorna slog meter höga ur huset, alldeles bakom vårt. Illande röd och sotig och hög. Brandmännen klättrade på taken på närliggande byggnader. Taket hade redan gett med sig.

Ok. Passen. Fotolådan. Två pärmar med sådant som jag samlat från barnens skolgång – teckningar och saker som de skrivit och projekt och betyg och sådant. Checkarna (japp, sådana har de här, älskar det, jag alltså älskar det). Sedan kom jag inte på något mer. Allt jag skriver har jag digitalt, och datorn var med mig på jobbet.

Det var det. Inga smycken. Det tänkte jag inte ens på. Magnus hade redan packat elektroniken. Han funderare på lite kläder. Också.

– Ja, ta tandborstarna också, sa jag.

Men sedan kom det fler brandbilar och det tog bara eld i två hus till … Trähus, de ligger nära varandra. Kloss an. Det kan inte gå på annat sätt.

Det gick bra. Men, nu vet jag verkligen vad som är viktigt.

 

Lycka är hur man sover

Lite kul artikel i Daily Mail, som handlar om att hur vi sover kan vara en hint till hur lyckliga vi är i våra relationer. Om man sover en inch eller mindre ifrån varandra, om man rör vid varandra, är det med större sannolikhet så att man har det bättre i sin relation än om man sover längre ifrån varandra.

http://www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-2605498/How-position-sleep-partner-reveals-strength-relationship.html

Vilket påminner mig om var Lilo’s kompis K sa. Lilo och hennes kompis satt vid köksbordet. Magnus och jag stod vid diskbänken och kramades, det kan nog ha varit så att vi pussades lite. Lilo bad oss genast sluta. Hennes kompis fnittrade. Då sa jag till K ”Din mamma och pappa gullar säkert också lite ibland.” K svarade ”It’s worse than that. They sleep in the same bed.”

Hahaha.  Skitungar, de vet inte hur lyckliga de är som har föräldrar som tycker om varandra.

20140421-202841.jpg

 

är att sitta ner i soffan med tidningar och böcker och dator och en kopp te. Jag ska börja läsa Jay-Z självbiografi. Har någon annan gjort det?

Mad Men igen

mad-men-season-7

 

Det rapporteras här i USA, och hemma i Sverige också har jag sett, att det inte är så många som är intresserade av Mad Men. Trots att det är sista säsongen så har publiken tappat intresset. Och jag också. Det slog mig hur ointressant det var att se att Don dricker och Don är otrogen och Peggy är aldrig lycklig och inget går bra och ingen är snäll och inget löser sig. Alla gör varandra illa. Och Don utvecklas ingenting.

Ingenting.

Nu ser jag det bara för att jag vill veta hur de knyter ihop säcken, men första avsnittet på säsongen var minst sagt tråkigt.

För övrigt pratar alla om Game of Thrones. Alla. ALLA. Men det har jag sett att det gör man i Sverige också.

 

How to land your kid in therapy

therapy

 

(alltså anledningen till att jag skrev den här titeln på engelska beror på att jag inte kan översätta den ordentligt till svenska. herregud. Jag är i limbo, snart talar jag inget språk ordentligt. Jag frågade till och med min svenska kollega om hjälp. Vi lyckades inte.)

Jag funderar ofta, som du säkert vet, på barnuppfostran. Inte så mycket på om jag är bra förälder, för det tror jag faktiskt att jag är. Jag är sträng, enligt min väninna, men jag ger väldigt mycket frihet.  Jag bryr mig inte om vad du gör på datorn, så länge det inte är mer än 45 minuter på en vardag. Typ.

Jag har ju tidigare berättat att jag kunnat konstatera att det spelar ingen större roll hur mycket ”fel” du gör, de flesta ungar blir ändå rätt hyfsade. Det går bra för de flesta. Då är frågan, varför ska man då ha regler och ordning och gränser och allt det där som sägs vara så bra. Om det ändå mot slut ändan blir hyfsade människor av dem?

Det är för ens egen skull. För att man inte ska behöva hålla på att bråka med ungarna hela tiden. Det är därför vi alla gör lite olika och tycker lite olika – det har att göra med hur mycket vi orkar med av stök. Uppfostran handlar i slutändan om hur vi vuxna vill ha det hemma. I vardagen.

Tror jag.

Dagens artikel är från The Atlantic. Om vad man ska göra för att barnen garanterat ska behöva terapi. Det blir inte lätt att låta bli.

http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2011/07/how-to-land-your-kid-in-therapy/308555/

 

Lyckan är en orange cykel

20140414-200701.jpg

 

 

I morse åkte jag buss 22 för allra sista gången. Det var trångt. Det var så mycket folk på bussen att det knappt gick att andas. På riktigt. Alla stod alldeles för nära varandra. Alla låtsades som att de var ensamma. Ingen såg varandra i ögonen. Men vi var alla där. På 22an.

Idag köpte jag en cykel. Nu ska jag aldrig mer åka 22an. Aldrig mer. Inte ens när det regnar. I morgon bjuder jag på Mimosa på jobbet. För att jag har en ny cykel.