State of the Union

En gång om året håller presidenten ett tal till landet – det kallas state of the union. Det var i ett sådant tal som Kennedy lovade  ”landing a man on the moon and returning him safely to the earth”, Reagan lovade att det enda utgiften som skulle öka var försvarsutgifterna och Bush introducerade ”axis of evil”.

Nu är det dags för mitt state of the union:

Det sköts på ännu en skola häromdagen. Sedan Sandy Hook har det skjutits ytterligare på 74 gånger på olika skolor runt om landet. 74 gånger. 74 gånger på lite mer än ett år. Och fortfarande inga skärpta vapenlagar. Inte ens i närheten.

Kongressen har kallats den minst produktiva i historien. Lame. Inget händer. Ingen kan kompromissa. Framför allt inga republikaner. Och framför allt inte efter vad som hände i början av veckan. De republikanska väljarna straffade Eric Cantor, majoritetsledare för republikanerna, för att han kompromissat med demokraterna angående ekonomin. De valde inte om honom. De valde en helt okänd kandidat som representant för sitt distrikt. Cantor får packa ihop och åka hem. Han har haft näst mest makt efter talmannen och nu ingenting.

Av detta lär vi oss att historien skrivs av dem som dyker upp. Av dem som röstar. ”History is made by those who show up.”

Hillary har just släppt en bok och medger att hon snart måste bestämma sig om hon ska kandidera eller inte. Hon får ofta frågan om det går att kombinera presidentrollen med mormorsrollen – hennes dotter ska ha barn under 2014.

Det är numera så dyrt att bo i San Francisco att man inte kan hyra eller köpa en lägenhet om man arbetar som lärare.

Broccoli är den nya kale.

Så. Det var State of the Union.

Om en vecka är jag hemma. I Stockholm. Fascinerande.

 

Kommentera