Nevada City

20140607-111758-40678597.jpg

Jippi! Pool på baksidan, 35 grader och lite ledigt. Life Is sweet.

Nu är jag på väg hem

20140602-215703-79023711.jpg

Jag har börjat städa skåp och lådor. Det är en sådan njutning. Att slänga saker. Att rensa. Att ställa undan. I ordning. Ordning är ett vackert ord. Kanske för att man då sällan upplever det. Kanske för att man tror att det löser allt – bara det blir ordning så löser det allt. Det är nog därför Ikea säljer så mycket garderobslösningar. För att vi lever på hoppet att bara det blir ordning på sakerna, var sak på rätt plats, så kommer det bli mer sex, löneförhöjning, sol hela sommaren och barnen kommer att sova hela nätterna.

Och på tal om rent hus. Jag har precis gått in i vecka sex utan socker. Och det känns toppen.

Graduation!

20140601-205540-75340173.jpg

De är riktigt duktiga på det amerikanarna – att fira milstolpar, som att gå ur Elementary School. Inget märkvärdigt egentligen – att sluta elementary school.  Ingen misslyckas ju med elementary school. Man kan få gå om klasser, men knappast femman. Det är egentligen ingen bedrift, man slutar en skola, och tar ett steg upp till en större skola. Men ändå. Varför inte ta tillfället i akt och skicka barnen vidare med ett par valda ord? Samlas runt dem och önska dem allt gott. På samma gång säga att det faktiskt är en ”big deal”, att utbildning, att ta steget upp, gå vidare i sin utbildning är viktigt. Att bedriften är något att fira.  Säga att utbildning är viktigt. Det är viktigt att gå i skolan.

Här inne i cafeterian, där de ätit skollunch i sex år, fick de alla ta emot sitt diplom. Sedan var det tårta, och föräldrarna samlades ute vid havet för en improviserad lunch tillsammans med barnen. På kvällen var det graduationparty. Med dans. Mycket dans.

Och jag grät inte. Jag var inte alls så emotionell som jag trodde att jag skulle bli. Jag vet inte varför. Kanske för att det är så obegripligt att det är över. Eller för att jag är färdig med Grattan. Jag vet inte.

Men medan Lilo dansade som en galning i rummet intill tog jag och Magnus en drink med våra vänner i baren. Detta är vänner som vi lärt känna genom Grattan. Vi har känt varandra i sex år. Vi var alla lite trötta, man är ju lätt det vid den här tiden på åren. Vi skrattade ovanligt mycket. Trött och alkohol är ju en berömd kombination. Och kanske är jag inte ledsen för att jag har Grattan kvar – jag har det bästa kvar, vännerna jag fått genom åren.

Det ska nog gå bra framöver.