Packa packa

IMG_1084.JPG

Jag tycker ju inte om att packa. Ändå gör jag det gärna. Ofta. Imorgon ska vi åka till Tahoe. Upp i bergen. För första gången lämnar vi storebror kvar i stan. Enligt honom kan vi inte åka fort nog. Ha.

Visste du att jag är trekkie? (Vi såg ”the voyage home” ikväll. Bra film. En av de bättre. Absolut.) I min vigselring finns orden ”to bodly go” inristade. De kommer från introduktionen till Star Trek. Att modigt färdas where no man has gone before. Riktigt så långt hade jag inte tänkt röra mig. Men det känns som ett bra motto. Både för sitt äktenskap och sitt liv. Men imorgon får det räcka med Tahoe och lämna storebror kvar. Nog så.

PS. Jag såg två avsnitt av Welcome to Sweden idag. Är den bra, den serien? Lena Olin är ju helt fantastisk. Och Månsson. Bästa kommentaren var ”nej man har inte sommarhus för att vila” herregud så sant. Som min syster sa ”den som är stadd med sommarstuga är icke fri”. Jaja.

Cubicleliv

 

IMG_1080.JPG

 

 

Välkommen till min cubicle. Som ni ser har jag verkligen gått in för det minimalistiska. Jag har inte precis överdekorerat. Men det är intressant med tomma väggar. man vet inte vad man ska börja. Och en sak blir så tydlig. Och man kan ju inte börja med en massa saker.

Himmel.

Sedan funderar jag också på vad jag vill att väggarna ska säga om mig.

Hela dagen har jag funderat på vad jag ska sätta upp, för något måste till, det är ju skritråkigt. Jag menar, vad säger dessa tomma väggar om mig? Att jag inget är. Inte har någon personlighet? Ännu värre, de tomma väggarna säger att jag är … tillfällig. Att jag bara är där tillfälligt. En som bara stannat till, men snart ska ge sig av. Det känns inget bra, för jag vill stanna här. Jag gillar det här.

Så, mot slutet av dagen fick jag en idé. Jag ska använda väggarna som inspiration. Jag ska nåla upp alla bra saker jag läst om olika kampanjer och idéer, sådana som handlar om non-profits. Personer. Intervjuer. Smarta människor som säger smarta saker om att förändra världen.

De här är min första. Den handlar om en kille som skapat en organisation för att utrota fattigdom.

”People don’t need to be reminded that there is poverty. They know. They want to know what to do.”

Så sant.

IMG_1081.JPG

 

Nu ser det ut så här i min cubikel. Många häftstift, plats för många idéer.

PS. Vi såg ”The secret life of Walter Mitty” ikväll – kul film, perfekt för familjen – då slog det mig hur sexig Sean Penn är. Japp. It’s all coming back to me. Hela libidot. Trögstartat. Men tack för det.

 

Så blir de äldre

IMG_1060.JPG

Vi är ute och äter middag. Vid nio ringer telefonen. Lilo är ensam hemma hon vill veta om vi har nycklar med oss.
– vad?
– ja, har ni nycklar med er? Jag ska duscha. Jag kanske inte hör när ni kommer.
– jo. Vi har nycklar.
– bra. Hejdå.

Det är skönt med stora barn. Barn som stannar hemma när mamman och pappan åker på konsert. Nine inch nails och soundgarden. Amphitheater utanför mountanview mitt i Googleland.

Livet är bra.

IMG_1062.JPG

IMG_1063.JPG

IMG_1061.JPG

”You know Clinton is bad too?”

IMG_1056.JPG

Fredagkväll. Vi går förbi lägenheten där vi bodde en månad sommaren 2007. Då, för sju år sedan, när vi var här för att reka San Francisco. Vi hade vunnit Green Cardet i april, vi funderade på SF för att Magnus hade några jobbkontakter här. Om vi hade vetat hur dyrt det var, om vi hade fattat det, hade vi då flyttat hit? Tveksamt. Men å andra sidan är jag tacksam för att vi var så naiva, jag är glad att vi bor i just San Francsico. Det är lätt för en europé, en svensk, att känna sig hemma här eftersom staden i stort är så liberal.

Och, det var dit jag ville komma med den här inledningen.

Vi gick förbi vår gamla lägenhet i Mission för att komma till en sushirestaurang i närheten, vi skulle äta middag med en kollega till mig och hennes man. Vi har alltid väldigt kul tillsammans på julfesterna, så nu skulle vi se om det höll för en fredagsmiddag. Också. Lite spännande var det allt. Jag menar med sådant kan det ju gå hur som helst.

Vi kom att prata om politik, det är är inte ovanligt, och rätt ofarligt, alla är som sagt liberaler, jag har bara en enda gång träffat på en republikan ibland våra vänner. En enda gång. Denna kväll sa jag något om att jag noterat att man från republikanskt håll håller på att kolla vad som ”sticks”. Alltså vad som ”fastnar” vad det gäller Hillery. Alltså, de senaste veckorna har republikanerna kollat om de kan få igång någon opinon om hennes ålder, det verkar inte som om folk bryr sig någon närmvärt om (jag tycker def att det är någon man borde fundera på), då provade man med att kalla en Hilleryseger ”en tredje Obama period” – alltså att hon står för samma politik som Obama och det går ju sådär, så varför skulle man prova det 4 år till? Den ”tar” inte heller. Sedan Hillerys bok kom ut innan sommaren, har hon varit kritisk mot Obama i utrikesfrågor  – det som  folk framför allt pratar om just nu, eftersom USA på sätt och vis är tillbaka i Irak. Om det ”fastnar” och kommer att påverka opinionen runt hennes eventuella run for president (nu har jag försökt att översätta det till svenska en lång stund och kommer inte på något bättre …) vet jag inte ännu. Det känns mest lite lätt desperat.

– But, you know Clinton is bad too? Don’t you? frågar J, min kollegas make.

Jag tror nog att både jag och Magnus såg lite förvirrade ut. Dels för att det är SÅ ovanligt att någon kritiserar Clinton här och dels för att, nej, det visste vi inte.

– Det är hans fel att vi fick finanskris. Han avreglerade finansmarknaden.

Oops, jag trodde det var Bush. Har jag skyllt på fel kille hela tiden?

Både min kollega och hennes man J, nickar instämmande. För att inte hamna i djupt vatten frågar jag:

– Vem skulle ni önska ställde upp i presidentvalet?

Det nämner någon vars namn jag inte känner till än kommer ihåg så här dagen efter, men de nämner också Elizabeth Warren, senator från Massachusetts , två barn, gift för andra gången, som också varit del av Obamas regering. Jag har hört om henne förut, nämt henne i bloggen förut. Just nu driver hon frågan om studentlån hårt, att de måste reformeras, att banker inte ska kunna tjäna pengar på unga människors önskan att studera och förbättra sitt liv. Jag gillar henne.

Men på deras svar förstår jag att för första gången har vi träffat ultraliberaler. Vi har för första gången träffat på typ miljöpartister i USA. Och jag gillar det. Bland alla högermänniskor – för det är de alla ihop, moderatlight med en lite socialdemokratisk touch – har vi träffat vänsterfolk.

I och med att tech industrin blir allt starkare så kommer även politiken här att bli allt blåare, så blå att den kommer att tendera rött (det är republikanskt här). För tech är republikanskt – de har liberala idéer, de är för homosexuellas rättigheter och så vidare, men vad det gäller sina affärer vill de ha frihet och betala så lite skatt som möjligt. I hjärtat är de liberaler, med plånboken republikaner. Så att sitta här framför två miljöpartister är rätt uppfriskande. Spännande.

Well, det var en bra kväll. Trivsamheten höll för en middag på tu man hand, höll utanför julfesten. Jag tror faktiskt vi gör om det.

 

 

Skilsmässa i Facebooktider

För ett par månader sedan så berättade jag att några av våra bästa vänner, J och T, höll på att skilja sig. En person i relationen var klar, J, och ville vidare, J hade träffat en ny. Den andra, T,  ville inte alls gå vidare, tvärtom, T ville att allt skulle vara som förut. Eller, åtminstone ge förhållandet, äktenskapet, en andra chans.

De flyttade isär och började dividera om underhåll. T har nämligen varit hemma med barn mer eller mindre under alla år, T har varken fast jobb eller någon ekonomisk trygghet. Och som bostadsmarknaden ser ut här så är möjligheten att hitta en lägenhet som T har råd med minimal. T vill inte ge upp huset de delat, men J behöver sälja så att han kan köpa ett annat.

Så, här är vi, sju – åtta månader sedan. Det är medlare och advokater inblandat. Alla är arga på varandra.

Detta är de första skilsmässan i min närhet – och jag måste säga att det är svårt att navigera. Jag vill inte ta någons parti, men det har ändå blivit så att jag blivit mer ”indragen” i Ts problem och tankar, han har delat mest med mig. Det är svårt, för jag kan också se andra sidan., Js. Jag kan inte fördöma J för att han vill gå vidare, för at than vill skilja sig, inte alls, jag kan också förstå hans frustration med T. Samtidigt känner jag med T, som inte alls vill det här, som blir utan all trygghet. Som inte vill ha ett nytt liv, bara sitt gamla tillbaka. Vad jag tycker är tråkigt är väl hur J sköter det hela, separationen. Han har sådant överläge, man önskar han vore lite mer … försiktig. Tog det lite varligt. Det är ju ändå barn inblandat, som också måste flytta från hus och hem.

Nu till det svåra.  Idag, när jag öppnade Facebook, så hade J postat en ny relationshipstatus. Från ”It’s complicated” till ”In a relationship with R”. Så, nu är frågan – gillar jag det? Om jag gillar det så gör jag T ledsen, om jag inte gillar det så gör jag J besviken. Och jag lovar att J kollar vem som gillat, han kollar vem som är på hans ”sida”… Saken är den att jag saknar J. Saknar honom. Så komplicerat. Ska jag inte få gilla att han gått vidare … ? Vara glad för hans skull.

Detta behövde man inte fundera över innan Facebook. Om man skulle gilla någons förhållande eller inte. Tack och lov att Facebook åtminstone inte trackar vem som sett posten eller inte – som med meddelandena – nu kan man ju i varje fall låtsas som om man missat det i feeden.

Shit.

 

Världens bästa hamburgare

IMG_1051.JPG

Jag blir sittande i bilkö i en taxi. Vi rör oss överhuvudtaget inte. Jag åker en del taxi och uber. Man kan göra det med gott samvete när man inte äger någon bil, man kan åka rätt mycket taxi då.

Plötsligt säger chauffören:

– I have perfected the burger. I can cook the perfect burger.

Han hade experimenterat i en vecka. Och igår nådde han målet.

– You know In&out-burger? It was just like that. But at home. My family loved it.

Hemligheten. Du tärnar bacon, lägger i en panna, medan baconet steks, skär du lök i tunna, tunna skivor. Lägg löken i baconfettet, låt det ligga någon minut, rör sedan om. Burgaren steker du i en separat panna, inte tillsammans.

– That’s the secret sauce, the bacon onions. Put that on the burger, cheese on top, shredded lettuce, tomato and put mayonnaise on toasted buns.

– I’m telling you, just like In&Out. But at home.

Jag har ätit på In&Out, Max tjatar alltid om att vi ska göra det när vi är ute och åker. Jag är inte särskilt imponerad, men de är kända för att servera de bästa burgarna när det kommer till snabbmat. Jag frågade vad han skulle ge sig på nästa gång.

– Sea food. I’m thinking sea food. Maybe salmon.

 

Så stolt

IMG_1050.JPG

Jag jobbar här. Jag är en liten, liten kugge som gör att den här maten fördelas bland äldre och barnfamiljer som har svårt att få pengarna att räcka till. Samtidigt som vi jobbar med att förändra det här samhället i grunden. Så att inte 225 000 personer behöver vår hjälp.

Biologi 2

Max biologilärare, citat från dagens lektion:

– Close your eyes. The words in your thoughts are cats running through your minds.

 

Tankarna är som katter. Ja. It all makes sense. Det verkar som ett lovande år. Biologiskt sett, åtminstone.

 

 

Biologilektion

IMG_1047.JPG

Max kommer hem från första biologilektionen och berättar att hans biologilärare förklarade livet på följande sätt:

– Alla människor är som ljus. Det är allt mänskligheten är. Vissa ljus brinner längre än andra, andra brinner kortare. Det viktiga i livet är att vara snäll mot andra ljus.

Så sant.

Max går ut hårt med att få ordning på sitt liv och gör i ordning en whiteboard. Det här är hans livs viktigaste skolår. Det betyg han får i år kommer att ligga till grund för vilket collage han kommer in på. Och det räcker inte med bra betyg. Han måste även vara intressant. Det betyder att han inte bara kan plugga, han måste vara en bra medborgare också. Gärna jobba och voluntera. Jag får stark oro bara jag tänker på det.

Godnatt alla ljus – var snälla mot varandra.

 

 

 

Sommarlovet är över

 

IMG_1043.JPG IMG_1045.JPG

 

Vi tar en lunch nere i Mission, på Mariposa och Florida efter att ha köpt skolväska och skor. Solen skiner. Lite kallt i skuggan, varmt i solen. Som vanligt alltså.

MV5BODY2MTA0MjYzMl5BMl5BanBnXkFtZTgwOTE3NzE4MTE@._V1_SX640_SY720_

På kvällen ser vi ”A most wanted man” med Philip Seymour Hoffman på kvällen. Herregud, vad bra han var. Herregud! En sådan förlust. Fuck knark. Filmen är väldigt, väldigt bra. Anton Corbijn har regisserat. Sa jag att Philip Seymour Hoffman var fantastisk. Jo, jag sa det.

Jag brukar vanligtvis inte se sådana här filmer. Det var Magnus som ville se den, och jag gick med, mest för att vi skulle få vara lite för oss själva. En date, helt enkelt. Jag är glad att jag gick. Det var en väldigt bra film, där Philip Seymour Hoffman var otroligt bra.

Sådär ja, då kör vi lite måndag på den här helgen.