Cubicleliv

 

IMG_1080.JPG

 

 

Välkommen till min cubicle. Som ni ser har jag verkligen gått in för det minimalistiska. Jag har inte precis överdekorerat. Men det är intressant med tomma väggar. man vet inte vad man ska börja. Och en sak blir så tydlig. Och man kan ju inte börja med en massa saker.

Himmel.

Sedan funderar jag också på vad jag vill att väggarna ska säga om mig.

Hela dagen har jag funderat på vad jag ska sätta upp, för något måste till, det är ju skritråkigt. Jag menar, vad säger dessa tomma väggar om mig? Att jag inget är. Inte har någon personlighet? Ännu värre, de tomma väggarna säger att jag är … tillfällig. Att jag bara är där tillfälligt. En som bara stannat till, men snart ska ge sig av. Det känns inget bra, för jag vill stanna här. Jag gillar det här.

Så, mot slutet av dagen fick jag en idé. Jag ska använda väggarna som inspiration. Jag ska nåla upp alla bra saker jag läst om olika kampanjer och idéer, sådana som handlar om non-profits. Personer. Intervjuer. Smarta människor som säger smarta saker om att förändra världen.

De här är min första. Den handlar om en kille som skapat en organisation för att utrota fattigdom.

”People don’t need to be reminded that there is poverty. They know. They want to know what to do.”

Så sant.

IMG_1081.JPG

 

Nu ser det ut så här i min cubikel. Många häftstift, plats för många idéer.

PS. Vi såg ”The secret life of Walter Mitty” ikväll – kul film, perfekt för familjen – då slog det mig hur sexig Sean Penn är. Japp. It’s all coming back to me. Hela libidot. Trögstartat. Men tack för det.

 

Kommentera