Dress rehearsal

IMG_1325.JPG

 

Det är dagen före Halloween. Kläderna är provade, framlagda och godiset är inköpt. Spökena är upphängda och spindelnätet är på plats.  En kollega ska vara Anna (från Frozen) en annan ska vara Björk i svankostym, en tredje Saturnus. Min favorithund ska vara en tacos. Max är Tom Cruise från Top Gun, Lilo är Fionna från Adventure Time. Jag ska vara tråkig på dagen. Sedan är det angel of death som gäller. Favorit i repris. Det är som Kalle Anka på julafton. Det måste dyka upp en dödens ängel under Halloween.

Bered dig på en Halloweenorgie i bloggen i morgon.

 

 

Vi vann!

Det var varmt när jag cyklade hem från jobbet. Det var sent, strax innan åtta. Jag fick stanna och ta av mig jackan i Mission. Folk stod och trängdes utanför barerna. En bil körde upp bredvid mig.

– What’s the score? frågade jag.

– 3-2. Still. Bumgarner is pitching!

Bumgarner pitchade hela 9 innings för två dagar sedan – då när vi vann med hur mycket som helst. Få pitchare klarar en hel match, de blir trötta. Tappar fokus. Få pitchare vilar bara två dagar innan nästa match. Bumgarner är inte som andra.

Från down town och civic centers hördes folkjubel när jag cyklade hem. När jag svängde upp på Sanchez fick jag stanna för brandbilen som ryckte ut, ner mot civic center.

Nu två timmar efter matchen. Då Baumgarden kastat fem perfekta innings och vi vunnit med 3-2 och hela World Series så hör vi fyrverkerier smälla, helikoptrar smattra, sirener och folk som sjunger.

På teve gråter en spelare för att han vunnit sin tredje mästerskapsring – en för vardera av hans söner. Och det är fantastiskt. Bumgarner blir MVP – most valuable player – han får en bil och en trofé.

Ingen vill gå och lägga sig ikväll.

 

Uppladdning

IMG_1318.JPG

 

Sagt om dagens match, innan den började, av kommentatorerna på FOX:

– Idag vet ingen vad som kommer att hända.

– En sak är säker, något oväntat kommer att hända.

Hahahahaha.

Vi vann med 5-0 och är en match från att vinna World Serie.

 

2-2 och Bläckfiskvicepresidenter

B0ZYPI2CUAEhuO9.jpg-large

 

Idag var det Magnus födelsedag – han önskade sig 47 vicepresidenter med bläckfiskar på huvudet. Han fick 10. Han har inte bestämt sig för vilka. Det finns en hel del att välja på.

USA har haft 47 Vice presidenter, lika många som presidenter. John Adams, han var den första, beskrev ämbete ”the most insignificant office that ever the invention of man contrived”. En annan John Nance Garner kallade det ”a pitcher of varm piss”. En annan sa till sin livvakt att livvaktens jobb var helt meningslöst eftersom någon aldrig försöker skjuta vice presidenten.

Men, hur lite den än har att göra, de är bara ett hjärtslag från makten.

Konstnären Jonathan Crow har gjort porträtt på alla 47 med en bläckfisk på huvudet. Och han har en rolig blogg om de olika vide-presidenterna här http://www.jonathan-crow.com

Jag återkommer med vilka M valde. Han lutar åt att välja några av de mest inkompetenta. Burr som sköt sin motståndare i en duell, eller Cheney som sköt sin kompis i ansiktet (och kompisen bad om ursäkt efteråt) eller Calhoun som var så sugen på ämbetet att han erbjöd sina tjänster till båda presidentkandidaterna, trots att han var pro-slaveri och den ena av dem, Adams, var emot. Adams vann.

Well.

Födelsedag är brunch på Grind, sedan blev det en snabb cocktail hos vänner, innan jag och M gick och såg Birdman. PÅ Kabuki. Alltid Kabuki.

Och under tiden vände Giant underläge 1-4 till vinst 11-4. Drömmen lever vidare. Go Giants go!

 

Vi förlorade och skilsmässor

Nu står det 2-1 till Kansas. Till Royals.

Mina vänners skilsmässa går från svinjobbig till asjobbig. Och, jag sitter mitt i mellan. Jag vill bara att det ska vara över. Så att de får gå vidare. Alla får gå vidare. Men det är advokater och medlare och underhåll och barnunderhåll och pensioner och allt. Det är enklare att skilja sig i Sverige. Det är framför allt enklare att skilja sig när man har varsin karriär.

Men jag tror att alldeles för många stannar kvar i dåliga förhållanden för att de kära i sina hus, och levde de ensamma skulle de inte har råd att behålla det. Jag har svårt att förstå det.

Man kan också stanna i ett dåligt förhållande för att man är kär i sin familj. Det har jag större förståelse för. K berättade att hon var trött på sin man. Hon tyckte att han var tråkig. Urtråkig. Men att hon tyckte om deras familj. Och det kan räcka en lång bit. Men hela vägen? Going the distance? Svårt när barnen flyttat ut. Eller så hittar man tillbaka till varandra.

Här kommer en bok om det. Och lite andra saker. Om att inte skilja sig till exempel.

Gunilla_pocket

Ja, jag vet, egenreklam. Men herregud, det är ju det enda sättet jag är författare på numera. Jag hinner inte skriva! Jag jobbar för mycket.

 

Så var det baseball igen då!

IMG_1307.JPG

Giants är i World Series igen! Tredje gången på fem år. Första matchen vann Giants med 7-1, andra förlorar vi nu medan jag skriver med 7-2, efter att ha totalt klappat ihop i femte ilningen… Fem matcher återstår. Go Giants go!

 

Silverbröllop!

IMG822

Idag är det 25 år sedan jag gifte mig första gången. Det var en blåsig oktober. Det regnade och var grått ute. Jag kommer ihåg vissa saker. Som att håret gav upp väldigt snabbt i blåst och regn. Att klänningen blev väldigt rynkig bak.

Och jag minns att det kändes overkligt. Detta var allt man drömt om och nu hände det och var det inte mer än så här?

Det jag minns allra bäst är kyrkan. Vigselakten. Jag kommer ihåg hur det lät när E sa ja. Och när jag sa ja. Hur mitt hjärta bankade i bröstkorgen. Och altartavlans spräckliga blå mosaik. Och ljuset. Och ljuden som blev så stora i kyrkorummet. Och att E kysste mig. Han tittade uppfordrande på mig innan han kysste mig. Att det var viktigt och inte fick glömmas och nu hade vi ju bestämt det, att kyssas när vi blivit man och hustru.

Jag kommer ihåg när han kallade mig sin fru för första gången – det var när han tackade våra gäster efter middagen. ”Jag och min fru …” Han höll mig i handen. Jag var hans fru i sex år. Vi var snälla mot varandra nästan hela tiden.

På sätt och vis tycker jag att det är tråkigt, inte sorgligt, att vi inte kunde fortsätta att älska varandra. Att vi slutade. Det hade varit spännande att levt med en och samma människa så länge. Jag undrar hur mitt liv sett ut då. Hur jag sett ut då om kärleken hade räckt till.

Han var en viktig människa i mitt liv. Vi blev vuxna tillsammans.

När jag tänker på min första make känner jag bara tacksamhet och det händer att jag funderar på hur han har det. Jag hoppas att han har det bra. Riktigt bra. Och det bästa är att jag är helt säker på att han önskar mig detsamma. Helt säker.

För är det en sak jag kan, så är det att välja fantastiska äkta män.

Men två räcker.

 

5 snabba fakta och 1442 dollar

IMG_1292.JPG

1. Alla pratar om Mission Chinese, att man måst gå dit, att det är fantastiskt. Det måste man inte och det är det inte. Vi köade en halvtimme. Ljudnivån var hemsk. Inga grönsaker. Sorry. Mission och 18th street är adressen. Om du ändå vill prova. Men du måste ha ett hipsterskägg.

2. Gone Girl med Ben Affleck var en bra film. Även om Ben var rätt värdelös och Rosamunda Pike likaså. Jag funderar på om jag måste läsa boken för att bättre förstå. För jag tror inte Ben var trovärdig som äkta man till en kvinna som försvunnit, även om han hatade henne. Har den gått upp i Sverige? Se den.

3. Star Trek är alltid bra. Även om det är DS9.

4. Jag tycker om att tvätta. Det är väldigt rewarding. Och dammsuga. Jag gillar att dammsuga.

5. Jag läser ”The Price of Privilege” igen. Jag kom inte igenom förra gången. Det har varit alldeles för mycket Hunger Games och Vampyrer på toaletten. Även om jag faktiskt la dit ”Game Change” om valet 2008 – då när Obama vann, Pahlin dök upp och Clinton förlorade. För övrigt, så var den artikel om Mitt Romney i NY Times förra veckan, om att han faktiskt funderar på försöka igen. Att bli president alltså. Den här veckan presenterar NY Times en webbundersökning om huruvida det var vettigt – bara 19% tyckte det är en bra idé.

Så de 1442 dollarna, eller om det var 1446 eller 1448, det gör kanske ingen skillnad. Det är i varje fall kostnaden för den medicin jag behöver för att bli frisk. Jajamensan. Då tänker du att jag betalar ju så lite skatt här i USA så det gör ingen skillnad. Jo. Jag betalar mindre skatt än hemma, men inte på långa när så lite. Hemma betalade jag som egen företagare 50% skatt, tjänade jag 100 kronor, fick jag behålla 50. Här betalar jag ungefär 30 procent skatt, men jag får ingenting för de pengarna, ingen sjukvård överhuvudtaget. Jo krig, får jag. Mycket krig. Men det vill jag inte ha. Och anser inte är ett pris man ska behöva betala för civilisation – vilket någon vis person menade att skatt var; priset för civilisation. Det ligger något i det.

Så ännu är jag inte frisk.

 

 

 

Jordbävning 10:16 AM

IMG_1297.JPG

Exakt klockan 16 minuter efter tio på förmiddagen raspade det till i högtalaren på kontoret.

– Ten sixteen, time for the shake out drill.

– Ok, sa L, time to take cover.

Jag trodde hon skojade. Men inte. L kröp under bordet tillsammans med P, K tog skydd under skrivbordet och jag, ja, jag satte mig under andra sidan av skrivbordet. Så satt vi där.

– For how long? frågade jag.

– Until they have walked trough the building.

Ok. Så då satt jag där under skrivbordet och väntade, tills dörren öppnades till konferansrummet och B stack in i huvudet och sa

– Good job, you can stand up now.

Vi var fem av miljontals Californiabor som deltog i Shake-Out Drill, den största jordbävningsövningen någonsin. Max satt under en bänk på sin spanskalektion, Lilo satt under ett bord på sin mattelektion.

I morgon klockan 17:04 är det exakt 25 år sedan The Loma Prieta earthquake. Den senaste stora jordbävningen, 63 personer dog, tusentals skadades.

En annan slags jordbävningen skedde någon gång runt 20:00, då gick Giants, vårt baseball-lag, vidare till World Series. Det är tredje gången sedan vi flyttade hit. Det stod 3-3 i sista inningen. Cardinals, motståndarna lyckades inte ta poäng. Giants tur. De laddade baserna och sedan slår de en home run och vinner med 6-3. De har inte lyckats slå en home run på typ 100 matcher. Folk skrek rakt ut. Stan är helt i uppror. Helikoptrar snurrar. Fyrverkerier. Fest.

Go Giants Go!