Fika i solen innan 

 

Jag åker hem till Sverige. Jag har hört att jag kanske behöver en vinterjacka. Hmmmm. 

Jag åker hem och familjen åker på spring break lov: road trip to San Diego. Jag åker hem för att se till min pappa. 

Vilket påminner mig om en gammal reklamkampanj: 

”Old men die of stubbornness.” 

Under hade någon skrivit: 

”No, we will not.” 

Hem. 

Romanska bågar

Jag nås av beskedet att Tomas Tranströmer är död.

Detta är min absolut favorit

”…du blir aldrig färdig. Och det är som det skall …”

Trösterikt. Vi blir aldrig färdiga. Det finns alltid hopp. Alltid tid. Alltid möjligheter.

 

 

Opps, en migrän senare kommer min Tenderloin historia

IMG_1788.JPG

Det var ju inte meningen att bara posta en bild, men dottern kom hem med migrän så vi fick ta hand om den istället för att skriva bok (går VÄLDIGT bra nu) (inte ironisk) och skriva inlägg.

Detta var vad jag skulle berätta:

David, en god vän till oss, är läkare. Han jobbar i Tenderloin. Tenderloin är det området alla guideböcker säger att du inte ska hänga i, gå eller besöka. Det ligger väldigt centralt, alldeles down town. Nu är väl frågan hur länge till det kommer att vara just så eländigt, Twitter och Spotify har bland annat öppnat kontor här. Det är Zombieland. Det är inte ”the happiest place on earth”.

Men, David jobbar där. Varje dag parkerar han sin Volvo 240 utan kliniken, yes, han har en sådan här:

Volvo_240_sedan_2

Precis en sådan här, i grått. Den går som en klocka. David är väldigt nöjd med sin bil. För några år sedan lyckades han och frun krocka när de körde ut från parkeringen hemma (fråga mig inte hur det gick till) och de fick skrota hennes Toyota, men Volvon – inte en skråma.

Nåja. David är kompis med alla knarklangarna i Tenderloin. Varför? För att de alltid håller sig i närheten av hans bil. För att stjäla den? Nej. För att den plana motorhuven är perfekt att ha som bord när man fördelar drogerna, när man blandar upp kokainet med kalk, eller krita, eller vad det är man nu använder. Så, David parkerar sin Volvo utanför kliniken och varje dag när han slutar jobbet är huven på bilen täckt i krita.

– But, that’s fine. Because, I never have to worry about the car getting stolen. As a vital part in the Tenderloin drug operation it’s always protected, säger David.

 

Att befinna sig på fel sida historien och risken med att vara född i Kanada

Screen Shot 2015-03-23 at 9.24.47 AM  ted

 

Första presidentkandidaten anmäler sig på riktigt (de andra har bara upprättat ”exploriatory commitees”, det betyder att de undersöker saken). Han är senator och heter Ted Cruz, han är republikan – han lovar följande, om han blir president ska han:

1. stoppa homosexuella äktenskap. Han tar i lite och säger att han ska ”abolish same-sex marriages”, abolish betyder ”formally put an end to (a system, practice, or institution)”. Synonymer är: put an end to, get rid of, scrap, end, stop, terminate, ax, eradicate, eliminate, exterminate, destroy, annihilate, stamp our, obliterate, wipe out, extinguish, quash, expunge och extirpate.

Den här killen menar business.

2.  ”Abolish” Skatteverket.

3. ”Abolish” Affordable Care Act – det nya sjukvårdsförsäkringssystemet. Som 1. Har gett fler än någonsin sjukförsäkring. 2. Låter även dem som har kroniska sjukdomar som diabetes och reumatism eller allvarliga sjukdomar som cancer och astma få försäkring och vård – de kan inte bli nekade längre. Tidigare fick de ingen försäkring, för ingen vill ju försäkra någon som garanterat behöver vård. 3. Har bromsat de ökade sjukvårdskostnaderna, nu talar man om en rekordlåg ökning. Men bort med det bara.

Det är hans valprogram – att se till att befinna sig på fel sida historien..

Ja, sedan är den en sak till. Senator Cruz är född i Kanada. Är det intressant undrar du; ja, om man vill bli president i USA så måste man vara född på amerikansk mark. Kanada är inte amerikansk mark. Detta är väldigt komiskt eftersom republikanerna oavbrutet under alla år Obama har suttit vid makten påstått att han inte kan bli och sedan vara president, eftersom han inte är född i USA. Obama har hela tiden hävdat att han är född på Hawaii, men republikanerna har påstått motsatsen, att det inte finns något bevis för att han är född på just Hawaii. Inte ens när Obama visade upp sitt birth certificate från just Hawaii tystnade spekulationerna, då menade man att certifikatet var en förfalskning. Han är född antingen i Indonesien eller någonstans i Afrika. Enligt republikanerna.

Senator Cruz är född i Kanada av en amerikansk mor. Men, enligt hans, senator Cruz, advokat så är det ändå möjligt för honom att bli president, så han går, som det heter här, ”all in”.

Det är nästan för bra för att vara sant. Detta bäddar för stor komik. Det är så man måste se det. Som en cirkus. För annars blir det så tragiskt.

 

Löjlig, fånig, ännu mera löjlig film

IMG_1792.JPG

Man skyndar sig. Man hinner med spårvagnen. Man plockar upp den obligatoriska sushin och mint-teet. Man hinner i tid. Och man är glad och förväntansfull. För man ska gå på bio. Man ska se Askungen, Cinderella. Som för övrigt är min favoritprinsessa (Lilos är Törnrosa, Max påstår att han inte tänker på det så ofta som han kanske borde, så han har inget svar på den frågan om vilken som är hans favorit prinsessa). Det blir mörkt. Filmen börjar, efter en kort Frozen ”trailer” som minst 60% av publiken är där för i första hand.

Unknown

Filmen börjar med Askungens idylliska barndom, som man bara vill kräkas över, jag tyckte illa om både mamman och pappan. hjärtligt illa. Både jag och Lilo skruvade på oss i stolen. Det var som om filmen redan där går överstyr. Den kunde inte bestämma sig för om den var just en saga, eller en nyanserad skildring av … jag vet inte … något … livet som det kan bli, eller nåt Den håller sig väldigt nära den tecknade versionen, men där är styvmodern så elak, så elak och här ska vi förstår att hon är elak för att hon en gång förlorat en älskad make … Lars Norén? Nej, Kenneth Branagh. Shakespearmästaren ligger bakom denna idiotiska film. Så tunn. Så fadd. Den har dessutom fått 83% på rotten tomatos. Hur gick det till?

Vi hade båda huvudvärk när den var slut.

Nästa Disneyfilm att gå från animerad till … reality? är Skönheten och Odjuret. Emma Watson ska spela skönheten.

Håhå jaja.

Det talas om att Lily James, Cinderella, midja är digitalt förminskad – den är verkligen pyttepytteliten – och det skulle ju vara förfärligt om man tänker på målgruppen – kvinnor snart 50? Nej, småtjejerna. Småtjejerna. Men Lily menar att det vara en rejäl korsett och ”liquid diet” som åstadkom det där. Jag vet inte. Smal är den i varje fall.

 

Man går fel …

i skolan och blir medlem i en feministisk förening. Man är en av två män.

Man ser rätt, men tror att man ser fel när det sticker upp ett hundhuvud ur ryggsäcken på cyklisten framför mig.

Man är trött men tvingar på sig lite läppstift och går ut och träffar några vänner och blir glad efteråt.

Man misstänker att maken är arg, men har fel. Tur det.

Man säger fel och får till världens roligaste skämt.

Man hämtar ett barn, men får med sig två. Just det. Det hade jag glömt att vi lovade.

Man går upp i tid för att upptäcka att det var alldeles för sent.

Man tror man hör fel, men inser att man hört rätt när dottern berättar att det finns visst något som heter female condome.

Man inser att det man trott är sant, att man vet mer än dottern, är lögn. I varje fall vad det gäller ovanstående.

En sådan märklig dag.

 

 

 

 

 

Wish I was there!

IMG_1787.JPG

Det spelar ingen roll att solen skiner och det är 25 grader, det spelar ingen roll. Ibland spelar det bara ingen roll.

I wish I was there, over there, hemma.

Jag önskar att jag hade varit där när ambulansen fick hämta min pappa. Och det är väl ganska självklart, men jag önskar också att jag varit på fest med M och vännerna i Stockholm i fredags och på Books&Dreams på måndagskvällen. Jag önskar att jag hade varit i min stuga när isen släppte. När tussilagon tittade fram.

För det allra mesta känns inte Sverige särskilt långt bort, det beror säkert på att jag alltid har det i bakhuvudet. Jag vet alltid vad klockan är i Sverige, till exempel. Men, just nu, när vinter blir till vår och det är minst 10-12 veckor innan vi ska resa hem så längtar jag hem.

Och med hemlängtan kommer irritation. På USA. Som göken ur uret, varje vår. Så, nu vet ni vad som väntar framöver.

 

Leftovers, föda barn ur tänderna och Tina Feys nya

IMG_1779.JPG IMG_1784.JPG

Ännu en dag på jobbet, sedan skatteadvokaten, till simhallen, som blev kväll med leftovers och soffan med mörk choklad och whiteningstripes på tänderna.

Ja, så kan det vara.

Har du blekt tänderna någon gång? Jag har gjort det en gång. DET VAR DET VÄRSTA JAG GJORT. DET VAR SOM ATT FÖDA BARN UR VARENDA TANDHALS.

Herregud.

Men nu måste jag bättra på lite, för jag äter blåbär varje morgon. MEN JAG KOMMER ALDRIG ATT BLEKA TÄNDERNA IGEN.

Vi tittade på Tina Fey’s nya serie Unbreakable Kimmy Schmidt, släppt direkt till Netflix. Den var beställd av NBC (där gick hennes tidigare serie 30 Rock) men Tina flyttade den till Netflix eftersom den inte passade in i NBC utbud. Det fanns inte kvar några andra komediserier som kunde stötta den sedan Parks and Recreations (Amy Pohlers hit) sänt sitt sista avsnitt.  Vad jag tycker? Vi har sett två avsnitt och ja, man känner igen Tinas ton och röst, och jag gillar den. Hon är smart. Och rolig. Men om det är riktigt bra är lite tidigt att säga. Jag återkommer om det.

Unbreakable-Kimmy

 

För övrigt. Det är väldigt skönt att det är fredag. Jag behövde fredag.

 

För mycket beröm är skadligt för barnen

IMG_1785.JPG

Jag åt middag med en vän på Mission Chinese, sedan promenerade jag hem. Det var en sådan där ovanligt ljummen kväll. Jag har inte tränat på ett par dagar – jag kommer inte upp! Tidsomställningen har verkligen påverkat mig den här gången. En timme har ruckat mig helt ur led.

Magnus skickade mig en länk till en nu undersökning http://www.newscientist.com/article/dn27108-too-much-praise-may-make-kids-narcissistic.html#.VQJZpVoyCn0 , för mycket beröm gör barnen till narcissister. Det kan ju vara något att läsa och fundera på. Själv tror jag att om man bara berömmer ungarna hela tiden så vänjer de sig vid det och kommer snart att bara förvänta sig beröm. Och att de ganska snabbt ser igenom en. Det finns en undersökning som visade att överdrivet beröm gör barn mindre benägna att försöka svåra saker, eftersom de inte vill misslyckas och gå miste om berömmet. Samma undersökning visade att om man berömde ansträngningen, att barnet försökte men misslyckades, så provade barnet gärna ännu svårare saker .

Och det är vad jag tror på. Hylla ansträngningen, strunta mer i slutresultatet.

 

Tack Forum! 

Det är 7 år sedan Familjens projektledare säger upp sig (med det geniala omslaget av Helena Gyllensvärd) kom ut. Det här postade mitt förlag i söndags på Instagram. Btw. Forum har en rätt trevlig instagramfeed. Kolla in den.