Fuck yeah med sju sorters kakor

– What did you say? Fuck yeah?

– No, I said fika.

– Yeah, fuck yeah?

– No, Fika. Fiiiiiika. Swedes does it twice per day, 11 fika and 3 fika. And, when it’s a special occasion we do fika with seven different kind of cookies. They are pretty tiny, but seven different kinds.

–  I like that. Let’s fika more.

– Fuck yeah!

 

Mitt liv i screen shots

  

 

Jag signade up for Hillarys twitter och känner mig oerhört kluven. Jag vet inte. Jag tycker hon är för gammal och jag är inte säker på att det är det vi behöver, vi amerikanare. Jag åker Uber överallt. Om man samåker med någon kostar det mellan 5 och 7 dollar. Jag samåker med alla möjliga människor. Och alla, alla sitter och tittar på sina telefoner bredvid mig. Alla. Varenda en. Ingen har uppenbarligen problem med åksjuka. Och hur gjorde vi tidigare, hur fördrev vi tiden tidigare? Hur? Det är sällan man ensam med sina tankar numera.

 

 

Happy National Equal Pay Day

Det är den 104:e dagen på året, och vi firar National Equal Pay Day, att det är just den här dagen beror på att det är just så här många dagar extra en kvinna måste arbete för att tjäna lika mycket som en man gjorde förra året. Så vi måste jobba hela förra året + 104 dagar på detta året.

Herregud. 

Jag firar detta med att visa en bild på mig, från jobbet:

 

Photo on 4-8-15 at 9.42 AM

Och konstatera att det var längesedan jag jobbade så mycket. Jag har inte bestämt mig för om jag tycker det är roligt. Än.

 

Glad Påsk och tålamod

Jag har försökt att ladda upp en bild på en vitsippa. Men det går bara inte.

Tålamod.

Tålamod är inte en av mina dygder. Jag tänker på förr, förr i tiden då långfredagen innebar att man skulle sitta stilla en hel dag. Sitta i stillhet och tänka över kristi lidande på korset. Det skulle ha varit svårt. Omöjligt, rent av.

Tålamod. Tålamod att vänta ut vintern. Tålamod att vänta ut läkning.

Tålamod, tåla mod. Mod att vänta. Mod att tåla väntan.

Jag har krattat min trädgård på landet. Allt medan jag funderat på liv och död. Nu kommer jag inte göra en liknelse mellan vårens pånyttfödelse och något annat. Nej. Bara konstatera att man inget vet. Man tror att man är beredd, men det är man inte. Inte alls. Det slår en rakt i ansiktet när man står inför faktum att man inte alls var förberedd, att det här var man inte alls beredd på. Man kan skjuta det ifrån sig väldigt länge, men sedan spricker nuet, och genom glipan ser man in i det andra universumet – det som kunde ha hänt och man inser att man är inte alls beredd på det. Och det måste man ha tålamod med. Det finns tillfällen då man bara kan vänta och hoppas på det bästa. Man blundar och vänder blicken från glipan och koncentrerar sig på det som har hänt. Inte det som kunde ha hänt.

Det har jag upplevt dessa dagar. Jag har väntat och hoppats och försökt tåla mig.

Idag var jag ute i solen. Jag krattade gräs, och pinnar och bar mer pinnar och sopade skräp, och fortsatte att träna mig i tålamod. Jag tog en bild på en vitsippa. Men att vänta tills den hade laddat upp – ditt räckte inte mitt tålamod.

Jag får träna mer.