Hjärta av jazz

Oavsett vart jag har jobbat de senaste åren har jag (och resten av gruppen) fått en bok i julklapp av chefen. Ibland har utdelningen skett genom ett mejl som säger att man kan gå och välja sin egen bok bland blandade självhjälpstitlar bakom hens skrivbord. Ibland har alla fått samma titel. I julas hade jag en ny chef och hon hade valt ut en titel hon tyckte passade till respektive medarbetare. Jag fick Hjärta av jazz av Sara Lövestam. Perfekt klapp eftersom jag länge längtat efter att läsa något av Sara, men inte kommit mig för.

Boken följer Steffi från Värmländska Björke, en niondeklassare som är full av swing, men helt missförstådd och utanför i sin egen klass. Hon träffar Alvar som bor på ålderdomshemmet hon passerar på vägen till skolan och han är lika förälskad i musik som hon. Historien väver skickligt samman Steffis färd mot grundskoleexamen och Alvars berättelse om när han i Steffis ålder åkte till Stockholm för att själv få ägna sig åt jazzen. Det är hjärtlig berättelse, gestaltad på ett sätt som sprudlar av liv och värme. Den liksom stannar hos en.

Sara Lövestam är extra skicklig som kan få en total musiknovis som jag att förstå karaktärernas kärlek till instrumenten, sångtexterna, jazzen och swingen. Det svänger om texten på ett sätt som speglar innehållet och lämnar mig med en känsla av att vilja veta mer om alla de musiker och låtar som lever mellan sidorna. En mycket fin julklapp på det hela taget.

8663186072_4fd166a994_b

/ Johanna

 

Härliga friska fredag!

Blev frisk lagom till veckans bästa dag och firade med första riktiga måltiden på ett par dagar, en rykande varm capricciosa framför På spåret.

image

Idag skrev jag även för första gången sedan i tisdags. Det jag mäktade med var att få ner idéer på manus som har funnits i huvudet ett tag. Skrev ner några av idéerna i ett block och försökte utveckla dem något för att se om man kunde göra något av det. Många av mina icke-skrivande vänner undrar hur man kommer på en idé till en bok. För min del är det inte det minsta svårt, man kan ju skriva om vad som helst. Faktiskt. Det är steg nummer två eller tre som är svårt, att få till allt omkring det. Och jag antar att det är det som är skillnaden mellan människor som skriver en bok och de som går omkring med en idé som de skulle ville göra någonting av. De som i slutändan skriver en bok tar den där super-idén vidare till steg två, tre, ända till sista steget. För idéer är inte det knepiga, det är allt omkring det som är svårt.

Hur gör ni andra när ni får idéer till manus, skriver ni ner idéen direkt eller låter ni den gro ett litet tag?

Ha en härlig fredag!!

/Heléne

TBT: Till dess din vrede upphör

Lyssnade på Värvet-intervjun med Åsa Larsson och blev så glad och inspirerad, den norrländska författaren är ju ett riktigt energiknippe. När Åsa passionerat pratade om miljöerna uppe i Kiruna blev jag dessutom påmind om hennes alldeles strålande roman Till dess din vrede upphör.

till-dess-din-vrede-upphor

En spännande mordhistoria, berättad på ett nytt sätt, vardagsnära och oglamourös. Åsa rör sig så självklart på gränsen mellan vad som är verkligt och inte, samtidigt som hon är skicklig i sin gestaltning och effektiv i språkbehandlingen. En stor inspirationskälla. Det är dagens Throw Back Thursdag-bok, en riktig favorit i bokhyllan.

snapshot_a478540eaa5ab9223-b8e7b49edae39b35104e95e356571cef0c24fcc2-640-360

Blir själv sugen på att ta upp Åsas och Ingela Korsells första delar i Pax-serien, som följde med hem från Bokmässan i höstas. Ungdomsfantasy som utspelar sig i Mariefred känns passande för en regnig januarikväll.

/ Johanna

Bokcirkelsvecka – Fler tips på bokcirkelböcker

Inlägget igår blev inte särskilt bokcirkligt och kompenserar med den här fina bilden på tips på böcker för bokcirklar som jag hittade här. Jag har läst några av dem men bara bokcirklat en, Life of Pi – mycket bra bokcirkelsbok!

 

/Heléne

 

Stängt på grund av sjukdom

Har känt mig alldeles slut hela dagen. Gjorde att försök att åka till jobbet men fick vända hem efter någon timme, sov fyra timmar och har spenderat resten av kvällen framför Modern Family. Planerade att skriva ett inlägg om bokcirklar men den kraften lyckas jag inte uppbåda just nu. Så på det här stället sägs inget skoj. Och vad gör ni här förresten? Sätt er och skriv eller läs istället. Själv tänkte jag inta sängen och vara en sådan här innan jag slocknar i illamående-dimmorna:

8d12a617ce381a4b3cd01e531aabcefe

/Heléne

toptentuesday

Veckans tema i The Broke and the Bookish’s är böcker man skulle vilja bokcirkla om. Vi har blandat både olästa och redan lästa titlar, men den röda tråden är att det rör sig om böcker vi gärna skulle diskutera med andra. Som vanligt handlar det om titlar som vi kom att tänka på just idag.

 

Heléne (Är Bokglams eget bokcirkelproffs)

– Ciderhusreglerna, av John Irving. En av de bästa och finaste böcker jag läst och som är mer än tacksam att diskutera.

– Bonniers nya klassikerfyra – moderna deckarklassiker (John Le Carré, Kerstin Ekman, Ruth Rendell och Frederick Forsyth). Älskar Bonnier Pockets nyutgåvor av klassiker, de är inte bara bra titlar – de är ruskigt snygga också.

– Vredens druvor, av John Steinbeck. Den har stått alldeles för länge i bokhyllan nu och bara väntar på att bli bokcirklad

– Pappan och havet, av Tove Jansson. Köpte en sådan fantastiskt fin utgåva av den på Bokmässan, dessutom har Lundströms Bokradio cirklat den, perfekt att lyssna på för att sno smarta grejer att säga på cirkeln

– Wicked as they come, av Delilah S. Dawson. Har velat cirkla den här ända sedan i höstas när den skulle diskuteras online på en bokklubb på Goodreads men jag hann aldrig med. Får göra det i efterhand.

9789174294514 images cider-house-rules Unknown 510jecjXDjL

 

Johanna (Har bokcirklat två gånger i hela sitt liv)

– Gösta Berlings Saga, av Selma Lagerlöf. En av få böcker i hyllan som jag skulle bli extra inspirerad att ta mig an om jag gjorde det tillsammans med andra, vet inte varför, men den stod ut när jag tänkte ”bokcirkel”.

– En mörkare himmel, av Marie Jungstedt & Ruben Eliassen. Sedan jag och Heléne började skriva tillsammans är jag alltid nyfiken på resultatet av andra författarsamarbeten. Skulle gärna bokcirkla vilken deckarduo som helst.

– Broarna i Madison County, av Robert James Waller. För att den var så fin. Miljöerna. Besluten. Nyfiken på vad andra tycker om den.

– Maresi, av Maria Turtschaninoff. Boken har ett annorlunda berättargrepp och är skriven av en nordisk fantasyförfattare. Så klart man vill läsa och diskutera!

– Story: Substance, Structure, Style, and the Principles of Screenwriting, av Robert McKee. En av de mest kända skrivhandböckerna skulle jag gärna skrivcirkla kring.

Unknown 9789100142247 Unknown-2 Unknown-1 51o6c5YQTmL

 

 

 

Temavecka Bokcirkel – Doktor Zjivago

Den här veckan blir det något av en temavecka och flera inlägg kommer att beröra ämnet bokcirklar. Jag kickar igång temaveckan med ett litet inlägg om min senaste bokcirkelsbok, Doktor Zjivago.

Läsåret 2015 har börjat ambitiöst för min del med första månaden ägnad åt två rejäla tegelstenar. Årets första utlästa bok blev The Luminaries och idag avslutade jag Boris Pasternaks Doktor Zjivago och mötte därefter upp bokklubben på mitt förra jobb där jag har nästlat mig in för lite rödvin och härligt bokcirklande. image

I centrum av denna ryska klassiker står Doktor Zjivago – mannen som slits mellan två kvinnor samtidigt som han försöker finna en plats i revolutionens krigshärjade Ryssland. Och vad är det som gör detta till en klassiker?

Det är en sådan klassiker som är svårläst och trög men som i slutet ger valuta för pengarna och ansträngningen. Det är en politisk och filosofisk roman samtidigt som den skildrar en av litteraturhistoriens mest hjärtskärande kärlekshistorier och kärleken spelar en minst lika central roll som skildringen av Ryssland i krig och uppror. Kanske är det just det som gör boken till en riktig klassiker – den skildrar de saker som är livet och det finns någonting för alla och alla kan ta den till sig på något sätt. Samtidigt som kärlekshistorien får ett minnesvärt slut så genomsyrar politiken allt. Pasternak ansågs vara en landsförrädare efter att ha skrivit Dr Zjivago, boken publicerades i Ryssland först 1987, vilket inte är helt svårt att förstå med tanke på den osmickrande skildringen av kommunismen som framställs som obehagligt fanatiskt och världsfrånvänt.

Boken har dessutom det där vackert episka med alla flerdimensionella livsöden, personer som kommer och går i varandras liv och som påverkar varandra på oanade sätt.

Pasternaks poetiska beskrivningar kan även få en att smälta och för min del var kanske just detta det finaste med boken som bäst kan sammanfattas med ett Pasternak-citat: “Literature is the art of discovering something extraordinary about ordinary people, and saying with ordinary words something extraordinary.”

/Heléne

Lord of Scoundrels

Jag hittade en lista där forumet AAR (All About Romance) rankade de hundra bästa romancetitlarna genom tiderna. Listan innehåller allt från Jane Austen till nyskriven paranormal romance och är framröstad av forumets medlemmar. I toppen av hela högen högkvalitativ romance låg Loretta Chase’s Lord of Scoundrels och jag klickade genast hem titeln som e-bok. Och vilken trevlig läsning det blev.

Tänker inte gå in på djupet av handlingen, alla fattar att det handlar om kärlek och personligen vill jag veta så lite som möjligt i förväg när jag läser en romance, men vill gärna rekommendera boken ändå. Historien har en kick ass-brud som huvudkaraktär och varje gång jag väntar mig att hon ska rodna, lämna något trevande svar eller bidra till tveksamma missförstånd överraskar hon mig och gör precis det motsatta. Dessutom är hennes motpart en av de mest osäkra manliga huvudkaraktärer jag har stött på, men han döljer det bakom en vass, nonchalant yta. Det blir en härlig krock dem emellan.

För alla som gillar historisk romance är det här en riktig pärla. Och har ni redan läst den finns många andra fynd att göra i AAR’s topp 100-lista.

1995-lord-of-scoundrels

/ Johanna

Rutiner och prioritering

Det enda som är bra med att ledighet och därmed (nästintill) obegränsad skriv- och lästid tar slut är att man kommer in i vanliga rutiner igen. Har på något sätt lättare för att prioritera och därmed få in skrivandet i den dagliga rutinen när det är vardag. Den här veckan har jag även fått in skrivpass på morgnarna vilket gör hela min dag. Det ger en annan typ av energi på jobbet eftersom jag känner att det viktigaste redan är gjort. Älskar denna rutin!

Under våren ska jag få till så många skrivpass på morgonen som möjligt. Därtill skrivpass på kvällen förstås och den sista timmen när man är alldeles för trött, den ska jag ägna åt läsning. Låter som en bra rutin eller hur?

Hörde Tilde de Paula berätta kort på Nyhetsmorgon igår om boken Helvetesveckan och tror (lyssnade med ett halvt öra) att författaren Erik Bertrand Larssen skulle komma dit idag (söndag) och berätta om sin bok. Hade tänkt titta på det för lite inspiration, förstår det som att helvetesveckan mer eller mindre innebär att man går upp klockan 05.00 och går och lägger sig 22.00, däremellan ska man prioritera det allra viktigaste och rensa bort det onödiga. Låter fantastiskt. Mår så mycket bättre när skrivandet prioriteras, dagarna känns mer meningsfulla när jag är effektiv och får in de där stunderna både på morgonen och på kvällen. Så vill jag att min vår ska se ut!

/Heléne

Pettson för de lite yngre

Jag har försökt intressera min tvååring för vanliga Pettsonböcker och det går sådär. Han ledsnar redan efter två sidor, trots att jag bara läser någon mening här och där. Blev därför himla glad när jag hittade Känner du Pettson och Findus, en pekboksvariant för de yngsta med få och korta textrader. Boken blandar bilder från olika Pettsonböcker till en kort berättelse om en dag på radarparets gård. Findus vill leka, men Pettson har en massa saker han måste fixa innan han har tid att engagera sig.

image

Det är tjocka kartongsidor i samma stora format som de vanliga böckerna och härliga bilder med massor av detaljer, precis det jag själv tyckte var mest lockande med Nordqvist böcker som yngre. Allra bäst är de små bilderna i bokens nederkant, vi pratar om vad det är och ser om vi hittar dem i den stora bilden, inte alltid lätt även om man är över trettio.

image

Boken är perfekt intro till Pettsons värld och en utmärkt present till alla tvååringar.

/ Johanna