Rödvinsbokcirkeln läser Händelser vid vatten

Den fjärde och sista boken i Bonniers deckarklassiker-serie, Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, avklarades i vanlig ordning över några glas rödvin. Vi konstaterade allihop att vi hade sparat den bästa boken i serien till sist. Vi älskade den allihop.

Och vad är det som är så bra med Händelser vid vatten? För min del är det främst att Ekman redan från början sätter tonen och stämningen för hela boken då vi får följa Annie, Johan och Birger den där ödesdigra natten som aldrig blir mörk uppe i Jämtlands fjäll. Från första sidan är man fast och man bara flyter med texten som är melodisk och enkel. Sida för sida bygger Ekman upp mystiken och spänningen med fantastiska karaktärsskildringar insprängda däremellan.

Jag återkommer ofta till miljö- och naturbeskrivningar när jag skriver om böcker här på bloggen och det är väl helt enkelt så att det är något jag fastnar för då jag läser böcker. Ekmans beskrivningar av myrar, täta skogar, regnfyllda vindar, blanka sjöar, kalhuggna skogar och svåråtkomliga fjäll gör mig alldeles andlös. Och så lyckas hon ständigt hitta nya tillvägagångssätt att beskriva den jämtländska naturen samtidigt som att beskrivningarna känns så otroligt nära och självklara. På kvällen kom regnet. Vinden förde först skyar av tunn och kylig vattenånga med sig. Den la sig som hinnor över gräset och över deras ansikten. Älskar regn i böcker. Älskar böcker och regn. Och de där små detaljerna – vid ett tillfälle beskriver hon färgen på ett hus som lingonsylt i alltför tunn mjölk och man fattar ju precis. Eller då Johan är i Helsingfors: Annars var allting vanligt, en grå sensommarmorgon. Feta pilfinkar. Glasspapper. Och tristessen sitter som en smäck.

Men älskar även hennes träffsäkra betraktelser som ständigt återkommer. Ett exempel är då hon beskriver grannsämjan: Ja, absurd intill det barnsliga, nästa diktade. Men hatet var verkligt. 

Är så glad att jag läst den här boken och jag ser fram emot att ta mig an resten av Ekmans böcker.

Kerstin-Ekman-Händelser-vid-vatten

/Heléne

3 kommentarer

  1. […] Helena och jag hade båda läst boken tidigare, närmare i tiden när den kom ut, medan det för Heléne och Maria var första gången. Vad vi snabbt enades om var hur bra vi tyckte om boken och när vi […]

  2. Pia Widlund skriver:

    Har inte läst något av henne men blev sugen på det nu!

Kommentera