Den bästa stunden på dagen

Fick ett tidigt sms av Johanna idag där hon lovordade skrivmorgnar. Klockan var åtta, hon var redan på jobbet men hade hunnit med en rejäl skrivstund på morgonen och jag stod med nyckeln i låset, hade en halv liter kaffe i kroppen, hade lyckats avverka två skrivtimmar och kunde inte annat än att hålla med.

Skrivmorgnar… älskar det! Ibland är det kämpigt att komma upp men jag vet ändå att när jag väl kravlat mig upp så väntar världens skönaste fåtölj tillsammans med en kopp te, manuset och därefter så mycket kaffe jag orkar dricka. För skrivmorgonen har sina egna små ritualer. Först på med sköna kläder, därefter kokande av te och under tiden jag morgnar till börjar jag knappra på tangenterna. Jag skriver och filar någon timme, sedan blir jag på något märkligt sätt morgontrött igen och då är det dags att slå på Nyhetsmorgon, sträcka lite på mig och koka kaffe. Sedan piggnar jag till igen, dricker mitt kaffe och skriver i bästa fall en hel timme till. Sedan kliver sambon upp, då är det rofyllda över och det är dags för frukost. Därefter åker jag till jobbet och känner att det viktigaste är avklarat, startsträckan är förbi och det är så sjukt enkelt att sätta sig ned på kvällen igen. Och om man inte får till det på kvällen på grund av någon oundviklig social aktivitet så har man i vart fall en bra och produktiv skrivstund avklarad.

tumblr_nl05axnfkc1qc8i4do1_1280

Det bästa med morgnarna är att de är lugna, ingen stör eller distraherar och det är bara jag själv och manuset. Jag kan få mer gjort en måndagsmorgon än en hel lördag.

Mitt allra bästa skrivtips till alla er som inte tycker att ni har tid att skriva är alltså: kliv upp innan alla andra vaknar, innan vardagens måsten kickar in och SKRIV!

/Heléne

 

Genväg eller senväg

Jag har så svårt att bestämma mig för vad som är mest effektivt, att skriva ny text på datorn eller att skriva den för hand. Pendlar fram och tillbaka och har svårt att få en varaktig rutin på plats. Det har gått så himla trögt att börja skriva om mitt manus och jag har fått hjärnklåda av de blanka sidorna på datorn. Först när jag tog upp papper och penna i stället och därmed släppte alla prestationskrav och det gick att skriva igen.

Nu tänker jag fortsätta på det här sättet ett tag framöver. Skriva i ett analogt rofyllt sinnestillstånd och sedan skriva rent på datorn vart efter ytterst råa utkast till kapitlen blir klara. Det är ett väldigt trevligt sätt att jobba på, om än på gränsen till dubbelarbete. Men idag när jag satt och skrev rent så kändes det nästan som att fuska, som om någon annan gjort grundjobbet åt mig. Konstigt det där, hur man kan lura sig själv.

Är alltid nyfiken på hur andra gör rent praktiskt, kanske för att jag har så svårt att bestämma mig för ett arbetssätt. Så ni får gärna dela med er om vad som funkar bäst för er i kommentarerna.

IMG_0345

/ Johanna

Rödvinsbokcirkeln läser En bön för de stulna

image

 

Rödvinsbokcirkeln har numera ett eget instagramkonto – @rodvinsbokcirkeln, här kommer vi lägga in bilder från cirkelträffar med kort kommentar om boken vi läst. En stor mängd rödvins- och boktips utlovas!

Dagen efter att vi kom hem från Chicago mötte jag upp cirkelvännerna för spanskt rödvin och lite tapas på Matkonsulatet (fatta hur bra jag sov på kvällen efter en natts flygresa följd av en hel arbetsdag, tre glas rödvin och STORT minus på sovkontot).

Vi diskuterade Jennifer Clements En bön för de stulna som handlar om Ladydi som bor i en liten by uppe på en kull en bit utanför Acapulco i Mexico. Förutom farliga insekter och fattigdom tampas byns invånare med knarkkartellernas medlemmar och rädslan för att byns unga flickor ska kidnappas och säljas. Ladydi och hennes vänner målas med kol i ansiktet, går i pojkkläder och klipps i korta frisyrer, allt för att inte knarkkartellens män ska få syn på dem. Mammorna i byn gräver gropar där deras döttrar kan gömma sig då män drar genom byn men en dag inträffar ändå det allra värsta – en ung flicka, nämligen Ladydis vän, kidnappas.
image

 

Man får följa Ladydis överlevnad i byn och sedan hennes liv då hon lyckas ta sig därifrån, hennes drömmas och förhoppningar om ett annat liv.  Om att överleva. Vi var alla överens om att boken handlade just om överlevnad. För alla karaktärer i boken kämpar för att det och det var något vi alla tyckte var fascinerande – vem som helst av Ladydis vänner eller bekanta hade kunnat vara huvudpersonen i boken eftersom alla levde så händelserika men hemska liv.

Clement har ett väldigt vackert och lättläst språk. Det är poetiskt men samtidigt sakligt och jag fick nöjet att läsa en av de mest effektfulla och häftiga stycken jag någonsin läst. Hon har en speciell berättarteknik som innebär att berättelsen är kronologisk men man kastas ändå mellan olika händelser och bakåt i tiden då olika händelser i Ladydis liv återges.

Enda nackdelen med boken är att jag länge varit sugen på att åka till Mexico och denna bok är allt annat än en smickrande skildring av landet. Vilket i och för sig är himla bra eftersom de flesta av oss behöver en liten ögonöppnare då och då. Man kan säga att det här var en rejäl ögonöppnare för min del.

/Heléne

E-bok för den minsta

Trots att jag numera läser lika många e-böcker som papperstitlar och att husets tvååring rattar en Ipad bättre än många medelålders, har barnböckerna här hemma uteslutande funnits i den fysiska bokhyllan.

Tills igår, vid läggningen, då jag av ren bekvämlighet valde att köpa en bok på nätet via paddan som fanns till hands, istället för att utmana mina gravidkrämpor och kämpa mig ur sängen i onödan för att gå efter en ”riktig” bok.

Adlibris hade runt 30 e-böcker för barn i åldern 0-3 år och vi valde Vems kompis? av Stina Wirsén. Så himla lyckat. För tvååringen var det självklart att boken lika gärna kunde vara i paddan som mellan pärmar och han levde sig in i händelserna precis på samma sätt som han gör med vanliga böcker. Och att bläddra var ingen utmaning.

När vi skulle gå upp och lägga oss idag bestämde vi i förväg att läsa om blå katten igen och Melker drog hela handlingen i trappan på väg upp mot sängen, så även handlingen hade satt sig under gårdagens läsning.

Kontentan? Jag tror att pappersboken kommer vara lika ute som den fasta telefonen när sonen blir äldre, men det betyder inte slutet för läsningen. Boken kommer bara vara självklar i ett digitalt format, som allt annat.

wirsen-stina-vems-kompis

Kan för övrigt tipsa om Vems kompis?, en jättefin historia om hur svårt det kan vara när alla vill vara kompis med den nya blå katten.

/ Johanna

En enda natt – utlottning

Ni har väl inte missat att Simona Ahrnstedts En enda natt släppts som finfin pocket?

Men om ni känner för att vila ögonen ett tag kan ni delta i utlottningen av En enda natt som ljudbok (CD). Tänk vad underbart att aktivera öronen med passionerad, fartfylld och glammig romance, uppläst av Julia Dufvenius, under vårens löpturer eller sommarens tradiga bilsemestrar. Eller kanske med en kaffe och slutna ögon i den första vårsolen?

Delta i utlottningen genom att maila oss ditt vårigaste boktips till bokglam@gmail.com senast måndagen den 20 april.

För att köra lite throwback-tema även denna torsdag länkar vi till vårt inlägg om En enda natt och intervju del 1 och del 2 med den enormt begåvade författaren herself.

En enda natt är romance när den är som bäst enligt oss och måste helt enkelt läsas.

9789174332742_200_en-enda-natt_ljudbok

Release för Hyresgästerna

Ikväll är gjorde Bokglamredaktionen och rödvinsbokcirkeln sällskap på släppet av Sarah Waters Hyresgästerna.

image

Natur och kultur hade ordnat det superfint med champagnebål och tilltugg i en festlokal som andades 20-tal och återspeglade eran då bokens handling utspelar sig. Bäst var att Sarah Waters själv tog plats på scen och berättade om tankarna kring boken, hur hon läst mängder av brev och dagböcker från 20-talet och hur valet snabbt fallit på att skildra den nya vardag som kvinnorna mötte efter första världskriget, vid sidan av de jazziga och glittriga fester som brukar beskriva perioden.

image  image

Nu ser jag fram emot att läsa om Frances som tar in hyresgäster för att klara hyran efter kriget, men som på köpet även får passion och svartsjuka i huset.

/ Johanna

Top Ten Tuesday – Inspirerande citat

Veckans topp tio är citat som inspirerar oss. Vi listar de tio citat vi kom på först och som inspirerar – både vad gäller skrivande och livet, eller som vi bara gillar av någon annan anledning.

toptentuesday-New

Heléne:

quotation-charles-dickens-mercy-pride-hope-meetville-quotes-52841 (1)
Charles DickensGreat Expectations

i39ve-been-drunk-for-about-a-week-_f-scott-fitzgerald-quote
F. Scott Fitzgerald – The great Gatsby

stephen king on writing
Stephen King On writing
 

tumblr_loeb7gi9M71qmzo43o1_500
J.K. Rowling – Harry Potter och dödsrelikerna

tumblr_mthjh0onKJ1s6gco0o1_500
John Green – The fault in our stars

Johanna:


ladda ned
A Game of Thrones av George R R Martin

d9c9cdaa65f230d6366e4bd4740f0f3d
Charlotte Brontë av Jane Eyre

Quotation-Sophie-Kinsella-women-Meetville-Quotes-3489
Sophie Kinsella – Remember Me?

Quotation-Julia-Quinn-happy-Meetville-Quotes-92412
Julia Quinn – Romancing Mister Bridgerton

17450549
“But you’re so helpless sometimes. It’s like watching a kitten with its head trapped in a Kleenex box.”

Fangirl – Rainbow Rowell

 

 

Nu smäller det

Gissar att jag inte är ensam om att fira att den årslånga väntan äntligen är över. Säsong 5 av Game of Thrones är här och jag lägger gladeligen skrivandet åt sidan för just denna tv-kväll.

Naaa – naaa – na – na – naa – na, na – na – naaaa….

Gåshud.

image

/ Johanna

Söndagscirkeln – Härskarinnan

Johanna skrev om femte delen i Tiffany Reisz The original sinners och denna söndag gör jag ett litet hopp tillbaka och skriver om fjärde delen, Härskarinnan. Observera att hela inlägget nedan är en extrem superspoiler.

Prinsen slutade med att Wesley slogs ned och att någon kidnappade Nora. Sören och Kingsley var något på spåren och de förstod att någon ville dem något illa. För sent insåg de att även Nora var i fara.

Större delen av Härskarinnan handlar om Nora i fångenskap och hur hon underhåller sin kidnappare med att berätta om sig själv, Sören, Kingsley och till viss del även Wesley. Kidnapparen vill förstå Nora men framförallt vill hon förstå Sören och Kingsley. Både jag och Johanna var överens om att den här boken var väldigt annorlunda mot de andra böckerna, för min del blev det lite samma känsla som när karaktärerna i min favvo-serie One Tree Hill gång på gång hamnade i skottlinjen för diverse superpsykopater. Trovärdigt? Not so much. I Härskarinnan blir det ändå något mer trovärdigt då The original sinners ändå handlar om trasiga människor och ännu mer trasiga relationer. Det enda är att jag inte tycker att den här boken riktigt ”passar in” med böckerna dessförinnan eftersom Härskarinnan snarare liknar en thriller. Oavsett så är det spännande. Såklart. Eftersom jag är svag för internatskolor, mörka hemligheter och skruvade vändningar så är det något med hela Sören, Kingsley och Marie-Laure-historien som tilltalar mig. Dessutom hejar man ju på Nora och det jag främst gillade är att se hur hennes och Sörens relation förstärks och att jag äntligen börjar förstå den. Jag förstår vad de ser hos varandra. Antar att det även beror på att man får fler inblickar i Sörens förflutna vilket bidrar till att man lär känna honom bättre.

Noras berättelser innebär att boken till stor del blir en enda lång tillbakablick och i viss mån även återupprepning av tidigare böcker vilket stundtals känns som just återupprepning men andra gånger bidrar till förståelse av relationerna. Men ser nu fram emot att läsa om de vita åren, tror att det kommer att kanske ännu mer spännande att få följa unga Eleanor och hennes sexiga präst.

harskarinnan-reisz_tiffany-25062840-220103509-frntl

/Heléne

I min trädgård

Det har blivit både skrivande, en långsam solig promenad och eftermiddagsvila idag. Men mest tid har lagts i trädgården, ett område som här hemma oftast prioriteras efter allt annat. Väl i trädgården, speciellt en dag som idag med blå himmel och behaglig temperatur, så tänker jag alltid att jag borde lägga mer tid i grönskan. Kan uppleva en gnutta av den där frälsta känslan jag gissar att alla trädgårdstokar har, när jag väljer vilka grenar som ska klippas av äppelträden.

Fick uppenbarelsen att skrivande och trädgårdsarbete har en hel del gemensamt:
– Samma känsla av lugn när man väl ägnar sig åt det.
– Samma tillfredställelse över att man har gjort något konstruktivt efteråt.
– Samma frustration över vilken tid det tar.
– Samma behov av planering och struktur och en tydlig målbild.
– Samma insikt om att arbetet aldrig kommer att ta slut, det finns alltid ny text att skriva eller gammal att förbättra och ogräset i trädgården kommer ALLTID tillbaka.

image

/ Johanna