Rödvinsbokcirkeln läser Flickvännen och Den vita staden

 

Rödvinsbokcirkeln möttes upp på Matboden på Södermalm för ett glas prosecco, trerätters och givetvis rödvin. Vi hade läst Flickvännen av Karolina Ramqvist och den fristående fortsättningen Den vita staden. Böckerna handlar om huvudpersonen Karin som är tillsammans med John. John är kriminell och drar in massor av pengar, så pass mycket pengar att när vi får börja följa Karin så har John precis köpt ett gigantiskt nybyggt hus med sjötomt i ett fint kvarter. I Flickvännen får vi följa ett par dagar i Karins liv då hon går hemma i lyxvillan och väntar på att John ska komma tillbaka från ett jobb. Väntan är olidlig och Karin reflekterar över sitt liv, över John och deras tillvaro i den kriminella världen.

Vi gillade allihop Flickvännen. Men meningarna gick lite isär när det kom till Den vita staden. Jag tyckte väldigt mycket om Den vita staden. Äntligen gjorde Karin någonting! Äntligen hade hon ett driv. För mig var Den vita staden dessutom ett välbehövligt avbrott från Karins tankar och eviga försvarstal för sitt val som är ständigt återkommande i första boken.

Karin är en väldigt intressant karaktär, man ogillar henne på väldigt många sätt och man blir helt galen på henne. Hennes fruktansvärda ytlighet,  föraktet för andra människor samt att hon har noll ambitioner förutom att finnas där för John, är bara några av hennes mindre charmiga egenskaper. För min del djupnade Karin som person i andra boken, då börjar jag känna sympati för henne och ville att allting skulle ordna sig för henne ändå.

Meningarna i cirkeln gick även isär när vi diskuterade böckernas budskap. För min del handlade böckerna om att man ska ta tag i sitt liv, ha kontroll över det och inte förlita sig på någon annan. Emeli tyckte att boken handlade om att alla har rätt att göra ett eget val när det gäller hur man väljer att leva sitt liv och vem man väljer att leva det med, och att man ska respekteras för sitt val. Jag kunde förstå tanken men tyckte att Karin reflekterade och ältade sitt val och brydde sig alldeles för mycket om vad andra tyckte för att budskapet riktigt skulle gå hem. Och det var så himla roligt att sitta och diskutera just detta och försöka övertyga varandra åt det ena hållet. Bra böcker att cirkla helt enkelt! Nu har jag hört att Ramqvist inte hade något särskilt budskap med böckerna men, men… än större möjlighet för oss andra att tolka in saker i dem då.

Ramqvist har även ett fantastiskt vackert språk. Vi pratade om just det, att varje mening känns oerhört genomtänkt. Många beskrivningar var så spot-on samtidigt som att de var poetiskt välskrivna (utan att bli flummiga).

image

 

/Heléne

Releasefest och författarsamtal

Vilken kväll. Är helt utpumpad. Avslutade en stressig dag på jobbet med att kasta mig på tunnelbanan för att komma i god tid till Simona Ahrnstedts releasefest för hennes efterlängtade En enda hemlighet. Där mötte jag upp bland annat Johanna, Lina, Sofia och Anna. Det var bubbel, godsaker och grönt i mängder. Simona pratade om boken tillsammans med sin förläggare Karin Linge Nordh och om ni inte visste det redan så säger jag det nu – Simona är en alldeles fenomenal talare. Man bara suger i sig allt. Och främst av allt är hon inspirerande, det bara rycker i min skrivar-gen, allt man vill är att dra hem och skriva eller läsa en romance-bok. Framför allt vill man förstås läsa hennes nya bok. Och jag fick med mig den hem, signerad och allt. Den är så HIMLA fin.

image

9789137144252

Så, tusen tack Simona för en fantastisk kväll och tackar redan nu i förväg för de trevliga lästimmar som väntar tillsammans med En enda hemlighet.

Efter releasefesten mötte jag upp Emeli och så bar det av till Kulturhuset och Internationell Författarscen med Silvia Avallone. Hanna hade fixat biljetter till oss och vi fick VIP-special treatment med namngivna platser och allt (plötsligt händer det):

image

Det bjöds på ett väldigt givande samtal om utvecklingen i Italien, hur unga söker sig från städerna tillbaka till landsbygden för att skapa sig nya jobb då arbetslösheten är högre än någonsin. Och ett samtal om anti-hjälten med samma namn som boken – Marina Bellezza. Efter samtalet bar det av för ett snabbt glas vin och lite bokcirklande kring boken. Vi var alla ense om att Silvia Avallones tankar kring boken och karaktärerna var väldigt givande för läsningen av boken, det förklarade en hel del.

imageimage

Så, nu är jag helt slut… Imorgon bär det av till landet igen för långhelg med skrivande. Ska bli så fantastiskt skönt. Just nu längtar jag mer än någonsin efter mitt manus.

/Heléne

 

 

Härliga fredag (och torsdag)

Tjuvstartade fredagskänslan redan igår med mingel på Sturecompagniet i regi av Månpocket, Pocketförlaget, Norstedts Pocket och Bonnier Pocket. Vi lyssnade på Niklas Källner i samtal med Jens Lapidus, Katerina Janouch, Anders De La Motte, Louise Boije af Gennäs, Emelie Schepp, Daniel Sjölin och Jerker Virdborg. Jag var där tillsammans med Emeli och Maria men stötte förstås på en massa annat trevligt folk, däribland Simona. Jag försökte pumpa henne på info om nästa, den som kommer efter En enda hemlighet, är liksom redan spänd på handlingen i den redan. Men det var resultatlöst. Så jag ser mycket fram emot hennes stora releasefest på tisdag och längtar efter att köpa med mig En enda hemlighet hem. Lagom till långhelgen och allt.

image

Efter minglet gick jag, Emeli och Maria till Vapiano för lite manus-feedback. Jag har ju världens bästa bokcirkelsvänner, de läser mitt manus alldeles outtröttligt, peppar och kommer med sjukt bra feedback. Verkligen SJUKT bra. De har nu läst halva manuset (igen) så nu ska det fixas, pysslas och ordnas litegrann. Det är så bra med testläsare alltså. Det är så mycket som faller på plats, saker man inte själv tänkt på över huvud taget. Guld värt!

Här ser ni Emeli in action:

image

Veckan avslutades med att jag, Johanna och Emeli deltog i boksamtal anordnat av Berghs,  Natur och Kultur, Opal och Semic. Vi pratade om Rainbow Rowells Fangirl, Staffan Cederborgs Kickar och Johanna Westers Nattsagor för sömnlösa. Vi hade dessutom skrivit frågor till Sally Green om hennes bok Half Bad och till Rainbow Rowell dessförinnan och fick med oss dessa hem, mer om det på bloggen sedan.

Samtalet leddes av Johan Unenge och Staffan Cederborg och Johanna Wester var på plats. Väldigt intressant samtal om författarnas tankar med böckerna, temat, en djupdykning i karaktärerna men även diskussion om ungdomslitteratur generellt:

image

Det var superkul att träffa Johanna Wester igen, vi intervjuade henne för drygt ett år sedan, i samband med att hennes bok kom ut och hon var lika trevlig som vanligt. Efter samtalet pepprade vi Staffan Cederborg med frågor eftersom vi båda gillade hans bok oerhört mycket. Han berättade hur han får skrivandet att gå ihop med ett heltidsjobb och hans råd var att ta skrivandet på allvar, sluta upp med tv-tittandet och åka iväg på en femdagars-semester tillsammans med en författarvän och bara skriva hela dagarna och laga lite mat. Dessutom gillar han också skrivmorgnar. Han går upp klockan fem varje morgon för att skriva. Med tanke på att han gett ut fyra böcker så måste ju skrivmorgnar vara ett vinnande koncept.

Kvällen avslutades med invigning av balkongen här hemma. Sambon och jag har ju hängt på föreningens takterass hittills eftersom det är sol där hela dagen. Vi får sol strax innan åtta på kvällen så vi har inte spenderat särskilt mycket tid där sedan vi flyttade in i september. Men ikväll var det dags för fin-premiär:
image

Och kvällen avslutas med Game of Thrones (tillåtet tv-tittande):

image

 

Önskar er alla en fortsatt trevlig fredag!

/Heléne

Rödvinsbokcirkeln läser Händelser vid vatten

Den fjärde och sista boken i Bonniers deckarklassiker-serie, Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, avklarades i vanlig ordning över några glas rödvin. Vi konstaterade allihop att vi hade sparat den bästa boken i serien till sist. Vi älskade den allihop.

Och vad är det som är så bra med Händelser vid vatten? För min del är det främst att Ekman redan från början sätter tonen och stämningen för hela boken då vi får följa Annie, Johan och Birger den där ödesdigra natten som aldrig blir mörk uppe i Jämtlands fjäll. Från första sidan är man fast och man bara flyter med texten som är melodisk och enkel. Sida för sida bygger Ekman upp mystiken och spänningen med fantastiska karaktärsskildringar insprängda däremellan.

Jag återkommer ofta till miljö- och naturbeskrivningar när jag skriver om böcker här på bloggen och det är väl helt enkelt så att det är något jag fastnar för då jag läser böcker. Ekmans beskrivningar av myrar, täta skogar, regnfyllda vindar, blanka sjöar, kalhuggna skogar och svåråtkomliga fjäll gör mig alldeles andlös. Och så lyckas hon ständigt hitta nya tillvägagångssätt att beskriva den jämtländska naturen samtidigt som att beskrivningarna känns så otroligt nära och självklara. På kvällen kom regnet. Vinden förde först skyar av tunn och kylig vattenånga med sig. Den la sig som hinnor över gräset och över deras ansikten. Älskar regn i böcker. Älskar böcker och regn. Och de där små detaljerna – vid ett tillfälle beskriver hon färgen på ett hus som lingonsylt i alltför tunn mjölk och man fattar ju precis. Eller då Johan är i Helsingfors: Annars var allting vanligt, en grå sensommarmorgon. Feta pilfinkar. Glasspapper. Och tristessen sitter som en smäck.

Men älskar även hennes träffsäkra betraktelser som ständigt återkommer. Ett exempel är då hon beskriver grannsämjan: Ja, absurd intill det barnsliga, nästa diktade. Men hatet var verkligt. 

Är så glad att jag läst den här boken och jag ser fram emot att ta mig an resten av Ekmans böcker.

Kerstin-Ekman-Händelser-vid-vatten

/Heléne

Härliga bokcirkelsfredag

Rödvinsbokcirkeln möttes upp på Café Facile för lite boksnack och vin (i vanlig ordning). Ikväll gästades vi av supertrevliga och då menar jag verkligen SUPERTREVLIGA Helena från Dark Places. Vi pratade förstås om Ekmans Händelser vid vatten som var kvällens cirkelbok men även om en hel del annat. Vi fick strax lämna över bordet till nästkommande gäster och gick vidare till en närliggande pub för lite mer prat. Om boken, andra böcker vi gillar, fag hags, tv-serier, vaxning och hade det fantastiskt trevligt. Ni vet hur det är när man träffar en ny bokälskare för allra första gången och när man blir så lycklig över att hitta gemensamma favvo-böcker. Ah… Hon kunde till och med texten till min favvo-kent-låt Frank, bara en sån sak…

Är rädd för att jag kommer börja stalka Helena nu, gissar att Emeli och Maria är med mig på det och vi kan väl bara hoppas på att Helena vill hänga på någon mer gång. Hon har redan utlovat en skräckis-cirkel The woman in black med oss på Winjas Ostkällare i höst.

image

 

Rödvinsbokcirkeln läser En bön för de stulna

image

 

Rödvinsbokcirkeln har numera ett eget instagramkonto – @rodvinsbokcirkeln, här kommer vi lägga in bilder från cirkelträffar med kort kommentar om boken vi läst. En stor mängd rödvins- och boktips utlovas!

Dagen efter att vi kom hem från Chicago mötte jag upp cirkelvännerna för spanskt rödvin och lite tapas på Matkonsulatet (fatta hur bra jag sov på kvällen efter en natts flygresa följd av en hel arbetsdag, tre glas rödvin och STORT minus på sovkontot).

Vi diskuterade Jennifer Clements En bön för de stulna som handlar om Ladydi som bor i en liten by uppe på en kull en bit utanför Acapulco i Mexico. Förutom farliga insekter och fattigdom tampas byns invånare med knarkkartellernas medlemmar och rädslan för att byns unga flickor ska kidnappas och säljas. Ladydi och hennes vänner målas med kol i ansiktet, går i pojkkläder och klipps i korta frisyrer, allt för att inte knarkkartellens män ska få syn på dem. Mammorna i byn gräver gropar där deras döttrar kan gömma sig då män drar genom byn men en dag inträffar ändå det allra värsta – en ung flicka, nämligen Ladydis vän, kidnappas.
image

 

Man får följa Ladydis överlevnad i byn och sedan hennes liv då hon lyckas ta sig därifrån, hennes drömmas och förhoppningar om ett annat liv.  Om att överleva. Vi var alla överens om att boken handlade just om överlevnad. För alla karaktärer i boken kämpar för att det och det var något vi alla tyckte var fascinerande – vem som helst av Ladydis vänner eller bekanta hade kunnat vara huvudpersonen i boken eftersom alla levde så händelserika men hemska liv.

Clement har ett väldigt vackert och lättläst språk. Det är poetiskt men samtidigt sakligt och jag fick nöjet att läsa en av de mest effektfulla och häftiga stycken jag någonsin läst. Hon har en speciell berättarteknik som innebär att berättelsen är kronologisk men man kastas ändå mellan olika händelser och bakåt i tiden då olika händelser i Ladydis liv återges.

Enda nackdelen med boken är att jag länge varit sugen på att åka till Mexico och denna bok är allt annat än en smickrande skildring av landet. Vilket i och för sig är himla bra eftersom de flesta av oss behöver en liten ögonöppnare då och då. Man kan säga att det här var en rejäl ögonöppnare för min del.

/Heléne

Release för Hyresgästerna

Ikväll är gjorde Bokglamredaktionen och rödvinsbokcirkeln sällskap på släppet av Sarah Waters Hyresgästerna.

image

Natur och kultur hade ordnat det superfint med champagnebål och tilltugg i en festlokal som andades 20-tal och återspeglade eran då bokens handling utspelar sig. Bäst var att Sarah Waters själv tog plats på scen och berättade om tankarna kring boken, hur hon läst mängder av brev och dagböcker från 20-talet och hur valet snabbt fallit på att skildra den nya vardag som kvinnorna mötte efter första världskriget, vid sidan av de jazziga och glittriga fester som brukar beskriva perioden.

image  image

Nu ser jag fram emot att läsa om Frances som tar in hyresgäster för att klara hyran efter kriget, men som på köpet även får passion och svartsjuka i huset.

/ Johanna

Rödvinsbokcirkeln läser Stenarna skola ropa

image

Igår träffades jag, Maria och Emeli för att läsa vår tredje bok i Bonniers klassikerfyra – Ruth Rendells Stenarna skola ropa. Boken handlar om Eunice som av olika tillfälligheter aldrig lärde sig läsa. Eunice hamnar som hembiträde hos familjen Coverdale på den engelska landsbygden och redan i bokens första stycke får man reda på att familjen Coverdale kommer att dö och att Eunice är mörderskan. De bästa träffarna har rödvinsbokcirkeln då vi inte är rörande överens om allt. Det kan vara små tolkningar och nyanser vi har skilda åsikter om eller boken överlag. Jag var väl den som var mest positivt inställd till boken då jag gillade hela konceptet med att man vet att familjen dör, man vet vem mördaren är men ändå är boken spännande från första till sista sidan. Och det är väldigt intressant att följa Eunices mörka och likgiltiga inre.

Däremot ansåg vi att Rendell generaliserar farligt mycket och man får en känsla av att författaren lägger vissa värderingar i Eunices analfabetism och anser Eunice vara dum, empatilös och ond just på grund av att hon är analfabet. Och därmed inte lika lärd och smart som den småborgerliga familjen Coverdale. Vet inte om författaren har någon underliggande annan tanke med just dessa passager som jag inte förstod men i cirkeln var vi i vart fall överens om att vi inte gillade dessa små inflikningar särskilt mycket.

Överlag gillar jag ändå Rendells följsamma och stundtals filmiska språk och historien är, förutom dessa märkliga värderingar, både spännande och annorlunda.

/Heléne

Rödvinsbokcirkeln läser Utan personligt ansvar

Igår träffades rödvinsbokcirkeln på Luzette på Centralstation, vi avnjöt fantastiskt god mat, ett ljuvligt rödvin och diskuterade Lena Anderssons Utan personligt ansvar.

Ester är tillbaka och det med råge. Den här gången har hon förälskat sig i en gift man, skådespelaren Olof. Ester låter honom tidigt få veta att hon vill leva sitt liv med honom och samtidigt gör Olof klart för henne att han inte tänker skilja sig från sin fru. Ändå tänker Ester att det mesta pekar på att han inte kommer att skilja sig från sin fru och hon blir hans hoppfulla älskarinna. Snart ger hon upp och säger upp kontakten med honom men då är han väldigt snabb med att dra henne tillbaka in i sitt manipulativa nät. Och historien upprepar sig igen, igen och igen. Maria tyckte att historien blev lite för långdragen med anledning av detta medan jag och Emeli tyckte att upprepningarna främst förstärkte Esters besatthet för Olof.  9789127139961

För nog är hon besatt. Ester struntar i att träffa sina vänner och sin mamma under högtider som nyårsaftnar och midsommaraftnar och väljer istället att vara ensam hemma och sörja det faktum att hon inte är med personen hon älskar. När en väninna säger sanningen, nämligen att Olof förmodligen bara är en skitstövel, svarar Ester att det behöver hon inte säga igen för i sådant fall kanske hon och väninnan inte kommer höras mer. Ja, Ester är helt enkelt den där tjejen vi alla någon gång umgicks med på högstadiet eller gymnasiet – hon som gav blanka fan i vad kompisarna tyckte och ägnade all tid och energi åt sin nyfunna pojkvän vilket gör Ester än mindre sympatisk i mina ögon. Men trots detta och det nolltoleranta faktumet att Ester dessutom är den andra kvinnan (som inte bryr sig särskilt mycket om den bedragna hustrun) lyckas Lena Andersson ändå få mig att känna empati för henne och jag kan bara inte släppa boken ifrån mig utan vill ju ändå veta hur det går för henne. Att läsa Utan personligt ansvar är som att titta på en smaskig dokusåpa med uppmärksamhetskrävande deltagare. Även fast det är smärtsamt att läsa om Esters förödmjukelser och hennes fantasifulla tolkningar av Olofs ord, handlingar, sms och ibland till och med klädsel (som alltid vrids till hennes egen fördel), vill jag bara ha mer av det, samtidigt som jag bara vill skrika He’s just not that into you, Ester!

Romanen blir helt fulländad av Lena Anderssons strama men samtidigt färgrika språk som innefattar både träffsäkra analyser och färgsprakande miljöbeskrivningar. Så avundsjuk på det.

Och så lämnar boken en massa frågor – varför är Ester kär i den där skithögen Olof egentligen? Och varför är han intresserad av Ester och än viktigare – varför skiljer han sig inte från sin fru?

Jag vill ha mer av Ester. För hon är ju så rolig. På sitt eget lilla skämmiga vis.  Marias förslag var att nästa bok kunde heta: Bortom all reson. Fantastisk titel på Esters nästa kärleksäventyr.

/Heléne

Rödvinsbokcirkeln läser Brideshead Revisited

Rödvinsbokcirkeln gav Brideshead Revisited av Evelyn Waugh både ris och ros och tur var väl det för det är skilda åsikter som gör de bästa bokcirkelsträffarna. Vi diskuterade boken länge, länge. Vi diskuterade handlingen och karaktärerna, författarens tanke med boken och vad vi själva fick ut av den.

Brideshead Revisited utspelar sig till stor del på Oxford där huvudpersonen Charles träffar överklasskillen Sebastian. Brideshead Revisited En förlorad världCharles blir snart introducerad till Sebastians familj som huserar på residenset Brideshead.

Själv så gav jag boken en hel famn med rosor (Emeli stod för risknippet). Sedan kan jag erkänna att jag tyckte bäst om första halvan av boken som främst handlar om just Charles och Sebastian. För min del är det främst Waughns fantastiska och stundtals poetiska språk samt dialogen som fångar mig, sådan underbar och träffsäker dialog… Sedan är det givetvis miljöerna och miljöbeskrivningarna – tänk er tweedmys, stenfontäner, trädgårdar och möten i mörka lokaler med cigarrer. Och så några delar champagne på det. Så dekadent och härligt, bara det här stycket:

”Oxford, in those days, was still a city of aquatint. In her spacious and quiet streets men walked and spoke as they had done in Newman’s day; her autumnal mists, her grey springtime, and the rare glory of her summer days – such as that day – when the chestnut was in flower and the bells rang out high and clear over her gables and cupolas, exhaled the soft airs of centuries of youth. It was this cloistral hush which gave our laughter its resonance, and carried it still, joyously, over the intervening clamour.”

Någonting som gör berättelsen alldeles unik för min del är att Sebastians och Charles homosexuella förhållande inte någonsin döms eller skambeläggs av omgivningen, trots att många i deras bekantskapskrets och deras familjer antagligen anar vad som är på gång. Inte ens Charles själv funderar särskilt mycket över det och då får vi ändå tänka på att boken gavs ut 1945, då homosexualitet var förbjudet i många delar av västvärlden.

För mig är detta en berättelse om en familjs förfall. Ett förfall orsakat både av religion och krig. Det fina med det är att Waughs berättelse går att tolka både till religionens fördel och nackdel – läsaren får bestämma själv.

 

”Surely I was made for some other purpose than this.”

Så klockrent…

/Heléne