Har du inte tid att läsa…

…har du inte tid att skriva. Så säger Stephen King och jag lyssnar på honom!

photo-11

 

Kan verkligen rekommendera hans bok Att skriva: en hantverkares memoarer! Jag älskar hans inställning till författandet. Det finns alldeles för många skrivande människor som tror att det som flödar ur deras fingrar är heligt, och att det är ett övergrepp om någon vill ändra eller redigera. Jag har sagt det förr, jag säger det igen: Alla texter behöver redigering! Mycket redigering. Mycket bearbetning. Jag brukar tänka på mig själv som en hantverkare. Det finns några gudabenådade författare som är genier, och allt de rör vid blir guld. Men de är försvinnande få. Och vet man inte säkert att man tillhör den promillen som är genier så är det bäst att tänka på sig själv som hantverkare. Det är mitt råd!

Men tillbaka till det där med att läsa för att kunna skriva. Jag älskar ju att läsa, så jag gör det ju inte bara för att kunna skriva. En bra sak med mitt jobb är att jag får läsa nya böcker – och recensera! Här är den senaste boken jag recenserade och titta så fint de har lagt mitt citat på omslaget:

unnamed

En bra debut! Dränkt av Frida Andersson Johansson. Roligt med en ny svensk skräckförfattare! Läs min recension i nästa nummer av Damernas Värld (kommer i butik 10 mars).

Skrivarkurser?

images-2 kopia

Den här terminen går jag min fjärde skrivarkurs – en kvällskurs på Skrivarakademin på Folkuniversitetet i Stockholm. Den här gången har jag valt en lite annan inriktning, mest på skoj, men också för att jag hoppas kunna lära mig lite nya grepp. Kursen är en fortsättningskurs i skräck, fantasy och science fiction! Nu är det ju inte den genre jag själv skriver i, jag skriver ju snarare psykologisk thriller. Men en psykologisk thriller ska ju vara spännande och gärna läskig – så jag kan med största sannolikhet lära mig en hel del om hur man skräms från den här kursen! Vi får väl se, jag har hittills bara hunnit gå på två lektioner.

(Sedan är jag själv barnsligt förtjust i både fantasy och science fiction. Och jag läser gärna sådana böcker för att lära mig mer om skrivandet. Ofta har sci fi-böcker väldigt bra struktur, är effektivt berättade och med en tydlig samhällskritik (särskilt i science fiction-dystopier). Tänk bara på böcker som Hungerspelen eller Divergent!)

De tre kurser jag gått tidigare har också varit kvällskurser, men då med inriktning thriller, spänning och deckare. Jag hade samma lärare alla tre terminerna – en fantastisk lärare, Annica Wennström (själv författare, som alla lärare på Skrivarakademin)! Av henne har jag lärt mig mycket!

Det finns många som skriver som är skeptiska till skrivarkurser. De tror att alla som går blir stöpta i samma form och att kurserna skapar likriktning. Jag tror inte en sekund på det, att studenter mals ner och sedan spottas ut som likadana fyrkantiga kopior på skrivarkurser. Nu kan jag inte uttala mig om författarskolorna som finns på heltid eftersom jag inte gått någon, men på kvällskurserna … nej, tillåt mig skratta … det finns INGEN risk för likriktning! Jag har mött så många underbara skrivande människor på de här kurserna, och alla har varit helt unika i både sin berättarstil och i sina historier. Det kurserna tvärtom gör är att se till att varje individ lyckas förädla just sitt skrivande och sitt manus.

Vad lär man sig då på en skrivarkurs? Och hur går det till? Ofta är det bara 6-8 personer i kursen. På Skrivarakademin har man lektioner drygt 3 timmar varannan vecka. Vid varje tillfälle lämnar man in skrivna sidor. På thriller/spänning/deckarkursen, fick man lämna in 10 sidor ur sitt manus till varje gång – och för mig var det det som fick mig att verkligen komma framåt i mitt skrivande (och som sedan gjorde att jag skrev klart Den åttonde dödssynden). Sedan läser man varandras texter och ger textkritik och diskuterar. Ofta leder läraren samtalet på olika teman, som gestaltning, framåtrörelse, scenbyggen, tematik, symbolik, handlingslinje och så vidare. Vad jag har fått under de här kurserna är några handfasta verktyg att faktiskt ta mig igenom den otroligt långa och svåra process det innebär att skriva en bok (som personkort, synopsis, handlingslinje, författarens karta och så vidare). Och inte minst, inspiration, uppmuntran och skrivlust (otroligt viktigt, för det är lätt att tappa sugen, känna sig värdelös och ge upp…)! Sedan är det fantastiskt kul att läsa andra skrivande människors texter, höra vilka problem de brottas med, se deras utveckling. Jag har lärt mig jättemycket av att diskutera andras texter, ge textkritik, vrida och vända på andras historier och språk. Och så har kurserna hjälpt mig att komma vidare i mitt manus. Vid varje tillfälle ska ju en ny läxa lämnas in… Sakta men säkert växer sidorna i dokumentet.

Om man drömmer om att skriva en bok, kan jag verkligen varmt rekommendera att testa en skrivarkurs!

Så mycket att skriva, så lite tid

Det värsta med att skriva är att hitta tiden. Jag älskar de stunder jag får när jag kan sätta mig ostört i några timmar och försvinna in i mitt manus. Men ett heltidsjobb, familj, barn, aktiviteter, träning, vänner och så vidare gör ju att de stunderna blir rätt sällsynta.

Som journalist är jag tacksam för deadlines. Jag behöver ett datum att jobba mot. Tydliga mål. Just nu är mitt mål att gå igenom mitt manus igen, rätta till några märkligheter som min redaktör hittat, förstärka vissa partier, tona ner andra, knyta ihop någon sidohistoria och igen tvätta språket. Innan jag ska skicka in allt igen i slutet av mars.

De flesta som skriver vet att man går över sin text många, många gånger. Det behövs! En bok består av en enorm textmassa som man själv blir blind för efter ett tag. Jag är därför så oerhört tacksam att jag har ett förlag med proffsiga förläggare och redaktörer. Som kan läsa med nya friska ögon och ge mig feedback. För det kan alltid bli bättre. Alltid! Det enda som sätter stopp för förbättringarna är tiden och tålamodet. Tålamodet har jag nog, det är tiden som är knapp (jag vill ju att det här ska bli så bra som möjligt). På fredag åker jag med familjen till fjällen på sportlov. Där kommer det att bli många timmar med mitt manus också. Ser verkligen fram emot det!

En helsida i katalogen!

bild

I går kom Norstedts sommarkatalog till redaktionen – inte bara min, utan till alla redaktioner. Och jag fick en helsida! Stort!

bild (1)

Nu börjar det kännas att det är på riktigt…

10 böcker jag önskar att jag hade skrivit

Böcker är en av mina största passioner. Alltså andras böcker. Jag älskar att läsa! Här är min lista på de 10 böcker jag önskar att jag hade skrivit. Och det är alltså inte världens bästa böcker, det finns ju många klassiker, som är otroligt bra, men som känns för långt från mig. Utan inbördes ordning, de 10 böcker jag önskar att jag hade skrivit:

AZCtN1V27HCVjDLuSEP1Qw

1. Maria Gripe; Agnes Cecilia en sällsam historia

Jag älskar nästan allt Maria Gripe har skrivit. Det är magiskt, förtrollande, vackert skrivet. Det skulle vara en dröm att kunna skriva som hon!

tQviJl7lC4YsW3oOhAUzA

2. Gun-Britt Sundström; Maken

Det här är en av mina absoluta favoriter. Trots att den har rätt många år på nacken känns den så modern. I språket, i tankarna. Den känns så lätt, så enkelt skriven – och så trovärdig. Men jag VET hur svårt det är att skriva så här. Åh, vad jag önskar att jag hade kunnat skriva en sådan bok!

t1LebWMT6REvgPFMdV5Uw

3. Richard Yates; Revolutionary Road

Älskar att den rör sig på så många plan. Också en bok från en annan tid, men säger så mycket om hur det är att vara människa (särskilt de fulare sidorna). Jag kände igen mig. Det är inte en slump att jag döpt en av mina huvudkaraktärer i Den åttonde dödssynden efter Frank i den här boken.

nBX2scjoEb4y7TZzKXz0w

4. Peter Pohl; Janne min vän

En fantastisk bok! Älskar teatertematiken, om att vi alla spelar en roll i livets teater. Det är ett tema jag har med i min bok också. Den här boken har jag levt med så länge, läst den massor av gånger (skrev c-uppsats om den en gång i tiden) och efter så många genomläsningar har jag verkligen insett hur genialt den är uppbyggt. Också älskar jag genusproblematiken – skrivet långt innan de flesta var genusmedvetna. Sedan har Peter Pohl ett förtrollande språk också.

p0Pxwysvqksj4ErD6ZaKA

5. Katarina Wennstam; Flickan och skulden

Älskar Katarinas böcker. Särskilt denna. När den kom var den så behövd, så viktig. Den har förändrat så mycket. Precis som Katarina är jag journalist och feminist – och jag önskar så klart att det var jag som skrev den här fantastiska boken som betytt så mycket för samhällets syn på vad våldtäkt är.

ROoCCVTLteaENwJJa6uvfQ

6. Johan Ajvide Lindqvist; Låt den rätte komma in

Blev som förtrollad av den här boken. Tror jag många blev. Vacker, poetisk, ömsint och samtidigt urläskig. Älskar kontrasten mellan det övernaturliga och socialrealismen. Det var modigt av honom att skriva skräck – han måste ha betytt enormt mycket för den genren i Sverige.

LCw6VH2pPXVED44pTUZMIQ

7. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren; Cirkeln

Ja, vad ska jag säga? Ibland önskar jag att den här boken hade kommit när jag var tonåring. Tonåringen i mig föll pladask! Det är ju ett mastodontverk Mats och Sara har skapat. Modigt och enormt skickligt! Är grymt imponerad. Varför kom inte jag på att skriva om tonåriga häxor i en nedgången bruksort? Längtar så mycket efter filmen.

9yhgpq6jmFg4s45UDB1NZA

8. Karin Alvtegen; Svek

Det är faktiskt Karin Alvtegen som fick mig att börja skriva en psykologiska thriller. Hon visade att man inte behöver ha ett makabert mord och en massa poliser för att det ska bli spännande. Istället kan man bygga upp spelet mellan människor. Och hon gör det så bra! Det kryper i en när man läser den här och hennes andra böcker i S-serien (Skugga, Skam, Skuld, Saknad). Det här är den jag minns mest.

DB2XJRUxC7LqWZGMNiHA

9. Donna Tartt; Den hemliga historien

En klassiker. Älskar stämningen i den. Och de mytiska inslagen. Det är inte övernaturligt, men på gränsen. Det finns en feberaktighet i den här boken som jag är så fruktansvärt avundsjuk på. Jag vill också kunna!

pOykHKBH3wWWGOdduLbuMQ

10. Gerd Brantenberg; Egalias döttrar

Här är det inte utförandet som imponerar, utan idén. Den är så självklar. Så given. Varför hade ingen gjort det tidigare? Gerd vänder på världen och målar upp hur ett matriarkat skulle kunna se ut. Och precis som alla feminister vet, så skulle det inte bli bättre om rollerna var ombytta (här är det alltså männen som är förtryckta). Så smart!

 

Jag har säkert glömt någon, men detta var de 10 jag kom på nu – som jag önskar att jag hade skrivit.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?

Vad förlagen vill ha

I tidningen Skriva hittar man ofta matnyttiga artiklar (jag slukar förstås varje nummer). Här är en om vad förlagen vill ha för manus skickat till sig! Nu råkar det vara en förläggare, Håkan Bravinger, från mitt förlag, Norstedts, som svarade, vilket gör det extra kul förstås. Så här svarar han bland annat:

Vad tar ni sikte på i manushögarna?

– Vi får in cirka tvåtusen manus om året. Vilket betyder att det råder fruktansvärt hård konkurrens för att bli en av de fyra till sex personerna som får debutera på ett år. Det är omöjligt för ett förlag att läsa så många manus noggrant – det går att räkna ut hur många människor som i så fall skulle krävas och det faller på sin egen orimlighet.

Så vad avgör om ni ska läsa vidare?

– Det gäller för oss att snabbt komma fram till de manus vi vill titta närmare på. I första gallringen kan det vara allt ifrån ett intresseväckande följebrev till en bra romanupptakt. Vid närmare påseende ökar förstås förväntningarna. Då börjar vi syna den språkliga nivån och det dramaturgiska upplägget. En bok ska man vilja läsa vidare i, så enkelt är det. Sedan kan det som lockar vara att det är så spännande att man vill läsa mer eller att språket är så precist att man fångas av det. Det är också viktigt för oss att kunna läsa brett. Ett underhållningsmanus läses givetvis annorlunda än en litterär novellsamling, en deckare annorlunda än en diktsamling. Det säger sig självt, men visar ändå vilka krav vi ställer på oss under läsningens gång.

Jag tror personligen att det viktigaste är en bra historia. Sedan är det förstås avgörande att man kan berätta den på ett bra och intressant sätt. Men man ska inte förringa allt det andra – att det inskickade manuset ska vara snyggt och prydligt presenterat, genomläst och redigerat (behöver inte vara – och är sällan (aldrig?) – färdigt för tryck, men ändå genomläst och korrat!). Ett trevlig följebrev som visar att man brinner för det här, att man är en person som ett förlag vill samarbeta med – alltså någon som kan ta kritik, är villig att bearbeta, är beredd på att det blir en massa jobb runt omkring.

När jag tog kontakt med förlagen så tänkte jag väldigt mycket på det. Det är ju inte bara mitt manus de ska säga ja till, det är ju också mig som författare! Ett briljant geni kan kanske kosta på sig att vara dryg och besvärlig och kompromisslös. Jag skulle aldrig räkna med att jag är det där geniet, utan ser mig själv som en bland många aspiranter, förhoppningsvis en de fastnar för. Och då tänker jag att det ungefär är som annars när man söker jobb: man ska vara någon de vill jobba med!

Och för att tangera förra inlägget om vad som skiljer en bra författare från en dålig svarar Håkan Bravinger så här:

Kan du peka ut tre saker som ett debutantmanus ofta faller på?

– När man känner att författaren själv inte läser böcker, oavsett genre. När man känner att författaren inte ens läst igenom sitt eget manus, vilket är vanligare än man tror – men att kunna redigera sig själv är något som alla bra författare kan. När man känner att författaren egentligen inte har något att berätta – det blir särskilt ledsamt i de fall man känner att författaren faktiskt kan skriva.

images-2

 

Skriv, skriv, skriv!

Jag märker att jag bloggar väldigt mycket om själva skrivprocessen och drömmen om att bli författare. Det är nog för att det är sådant material jag själv letade efter under alla dessa år då jag har skrivit på olika manus (och fortfarande letar efter – jag får nämligen aldrig nog!). Jag är superfascinerad av författandet och skapandeprocessen. Hur gör de andra? Hur gör de som lyckats? (Och då menar jag inte nödvändigtvis lyckas skriva en bästsäljare, utan snarare de som lyckats skriva en bra bok som blivit utgiven och läst!)

Jag har under resans gång slukat all sådan information. Alla artiklar om hur olika författare gör, hur de tänker, hur de planerar sina historier, vilka system de använder. Hur de börjar sina verk, hur de slutar, hur de tänker kring dramaturgin, gestalning, karaktärer, tematik… ja, det är lätt att bli nördig!

Den här texten ramlade jag över nyligen. Väldigt bra, tycker jag. Om vad som skiljer en bra författare från en dålig. Självklart är det förenklat, men jag tycker mycket stämmer! Det är den amerikanska bloggaren Jeff Goin som ger författarråd i sin blogg.

Första skillnaden han tar upp:

”The difference between good writers and bad writers has little to do with skill. It has to do with perseverance. Bad writers quit. Good writers keep going. That’s all there is to it.”

Det här är faktiskt ett råd jag har levt med under hela processen. Inte just hans, men ett liknande. Någonstans läste jag att utgivningen av en bok till 1–2 procent handlar om talang, resten om envishet och att få det gjort. Det var när jag läste det som jag bestämde mig. Det fick bli hur dåligt som helst, men jag skulle skriva klart en bok och jag skulle göra det så bra jag bara kunde. För inga böcker skrivs av drömmar. Har man en dröm om att bli författare finns det bara en sak att göra och det är att skriva!

Läs hela inlägget här!

images-3

Tvivel…

Det här är faktiskt riktigt coolt! Jag googlade min bok Den åttonde dödssynden och hittade den både på adlibris och boktipset!

Först kändes det bara helt fantastiskt! Det ska faktiskt bli en bok! Men så nästa tanke, som en knytnäve från sidan: Folk ska läsa den…

Missförstå mig inte nu. Det är klart jag VILL att människor ska läsa min bok. Självklart! Men när det blev så verkligt, att den finns att bevaka på adlibris och kan betygsättas på boktipset, då gick det upp för mig att den snart finns ute där för människor att läsa den, som … kanske inte tycka om den.

Även om jag vet att det kommer att hända, och det förstås är helt okej (alla kan inte älska min bok, alla ska inte älska min bok), så är det ändå en jobbig tanke. Hu! Jag ryser… Tänk om jag blir fullständigt sågad! Tänk om folk skrattar? Tycker att jag är värdelös?

Det har hänt flera gånger under skrivprocessen att människor i min närhet har frågat om jag är nervös för vad folk ska tycka när boken kommer ut. Jag har alltid svarat att jag inte kan tänka på nu. Jag är glad för det i dag. Att jag inte funderade på det medan jag skrev. För det går inte att lägga ner så mycket tid och möda, under så lång tid, samtidigt som man tänker på att det faktiskt kommer att finnas människor som inte tycker om boken.

Det är ett tag kvar till augusti, och än är det en del saker att göra med manuset. Jag ska försöka lägga alla tvivel åt sidan så länge. Och när boken sedan kommer ut ska jag försöka vara tacksam för alla läsare – även de kritiska!images

Refuseringar

De allra, allra flesta författare har blivit refuserade. Det hör liksom till. Alla som skriver vet det. De allra, allra flesta böcker som skrivs blir refuserade.

När jag berättar att jag blivit refuserad en massa gånger blir vissa väldigt förvånade. Inte mina skrivande vänner och bekanta, men andra. Många av mina icke-skrivande vänner har frågat: Men varför valde du inte Bonnierförlagen? Du jobbar ju på Bonnier (jag jobbar på Bonnier tidskrifter som gör magasin). Ha! Varför jag inte valde? Man väljer inte. Bonnierförlagen tackade nej.

Första utkastet av Den åttonde dödssynden blev klar redan sommaren 2012. Samma höst skickade jag in den till 6–7 förlag. Alla tackade nej. Dock fick jag från nästan allihopa väldigt fina och utförliga lektörsutlåtanden.

Självklart svider det när man får nej, men jag har läst på så pass mycket, pratat med många i branschen och vet hur otroligt få som får ja, så jag var inte särskilt knäckt. En av mina författarvänner förklarade på ett tidigt stadium att man ska vara djupt tacksam om man får ett lektörsutlåtande (istället för ett standardiserat tack, men nej tack). Hon sa att det kan ses som förlagets första utsträckta hand, det är inte ett nej, utan början på en kommunikation. Hon sa också att många förlag vill se vad den aspirerande författaren gör med den där feedbacken. Det säger ju något om en person hur den hanterar konstruktiv kritik. Det kanske inte är lika lockande att jobba med en författare som tycker att varje bokstav och kommatecken i sitt manus är absolut nödvändigt, och att ingenting får ändras (jo, det finns genier som säkert kan skriva den perfekta boken från början, men de är försvinnande få. Jag skulle ändå uppskatta att 99% av alla manus behöver redigering).

Jag fick som sagt nej, men bra feedback, från cirka 6–7 förlag. Med min väns ord i öronen tackade jag så hemskt mycket för att de tagit sig tid att läsa och för den konstruktiva kritiken. Sommaren 2013 bearbetade jag om manuset utifrån det jag tyckte kändes relevant i förlagens kritik (man behöver absolut inte ändra något som inte känns bra). Hösten 2013 skickade jag in det omarbetade manuset. Hela hösten hann gå, men till slut svarade Norstedts (som tackade nej i första vändan) ja.

För en tid sedan läste jag i tidningen Skriva om hur många manus förlagen får. Jag minns att Norstedts då svarade att de får ungefär 2000 manus om året. Av dessa får 20 utförliga lektörsutlåtanden och 4 av dem blir utgivna. Det såg ungefär likadant ut på de andra förlagen. Så med det i bakhuvudet kände jag mig väldigt nöjd med mina många fina lektörsutlåtanden, även om det var refuseringar.

Så tänkte jag avsluta det här inlägget med lite uppmuntran! Det här är en lista på framgångsrika författare som har blivit refuserade – som jag har hämtat från Elisabet Norins utmärkta handbok: Tre enkla regler finns inte – en romanskola (Isabergs förlag):

Astrid Lindgrens manus till debuten Pippi Långstrump blev refuserad av Bonniers.

Johan Ajvide Lindqvists succéroman Låt den rätta komma in blev refuserad sex gånger innan Ordfront sa ja.

JK Rowlings Harry Potter blev refuserad av mellan nio och femton förlag…

Stephen King fick ihop 84 refuseringsbrev innan en tidning köpte en novell av honom (läs om det i hans fantastiska Att skriva)!

Fler som blev refuserade: Agatha Christie, George Orwell (Animal Farm), Zadie Smith (Vita tänder), James Joyces (Dubliners), Fredrik Forsyths (Schakalen).

Som ni ser, man ska inte ge upp! Även de bästa blir refuserade!

Hur hinner du?

… det är nog den vanligaste frågan jag får. I hård konkurrens med: ”När kommer den?” och ”Vad är den åttonde dödssynden?” (läs boken så får du se 😉 )

Jo, jag har ett heltidsjobb, tre barn (7, 11 och 13 år gamla) med många aktiviteter, samt är tränare för barn i truppgymnastik.

Det gör att jag inte hinner skriva i ”terminerna”. Jag är alltså verkligen ingen superwoman! Långt därifrån. Den här boken har jag framför allt skrivit på semestrar, lov och långhelger (och det är också därför det har tagit så lång tid). Jag orkar helt enkelt inte skriva på vardagar, och inte heller vanliga helger (då försöker jag istället läsa – det lär man sig också på!). Men på höstlov, jullov, sportlov, påsklov, kristi himmelsfärdshelg, nationaldag … och framför allt sommarlov – då skriver jag desto mer. De senaste åren har jag gjort en deal med min man och mina barn om att jag får skriva ungefär 4 timmar om dagen. Det har faktiskt fungerat. Min man och mina barn har varit otroligt peppande och jag är dem evigt tacksam!

Så om jag ska lägga till en punkt på listan som jag började på i ett tidigare inlägg med mina bästa tips för att lyckas skriva klart boken och bli antagen:

4. Ha tålamod! Det tar tid!
Tålamod är också bra att ha övat på när du sedan ska skicka in manuset till olika förlag. Det kan ta mer än tre månader att få svar, och det är förstås en jättejobbig väntan. Men tänk så här istället: Lång tid kan vara ett positivt tecken! Det kan betyda att den bollas bland förläggarna. Så mitt tips är att inte tjata på förlagen! De får in så otroligt många manus. Sitt ner i båten – ha tålamod!