Så mycket att skriva, så lite tid

Det värsta med att skriva är att hitta tiden. Jag älskar de stunder jag får när jag kan sätta mig ostört i några timmar och försvinna in i mitt manus. Men ett heltidsjobb, familj, barn, aktiviteter, träning, vänner och så vidare gör ju att de stunderna blir rätt sällsynta.

Som journalist är jag tacksam för deadlines. Jag behöver ett datum att jobba mot. Tydliga mål. Just nu är mitt mål att gå igenom mitt manus igen, rätta till några märkligheter som min redaktör hittat, förstärka vissa partier, tona ner andra, knyta ihop någon sidohistoria och igen tvätta språket. Innan jag ska skicka in allt igen i slutet av mars.

De flesta som skriver vet att man går över sin text många, många gånger. Det behövs! En bok består av en enorm textmassa som man själv blir blind för efter ett tag. Jag är därför så oerhört tacksam att jag har ett förlag med proffsiga förläggare och redaktörer. Som kan läsa med nya friska ögon och ge mig feedback. För det kan alltid bli bättre. Alltid! Det enda som sätter stopp för förbättringarna är tiden och tålamodet. Tålamodet har jag nog, det är tiden som är knapp (jag vill ju att det här ska bli så bra som möjligt). På fredag åker jag med familjen till fjällen på sportlov. Där kommer det att bli många timmar med mitt manus också. Ser verkligen fram emot det!

Kommentera