Skrivarkurser?

images-2 kopia

Den här terminen går jag min fjärde skrivarkurs – en kvällskurs på Skrivarakademin på Folkuniversitetet i Stockholm. Den här gången har jag valt en lite annan inriktning, mest på skoj, men också för att jag hoppas kunna lära mig lite nya grepp. Kursen är en fortsättningskurs i skräck, fantasy och science fiction! Nu är det ju inte den genre jag själv skriver i, jag skriver ju snarare psykologisk thriller. Men en psykologisk thriller ska ju vara spännande och gärna läskig – så jag kan med största sannolikhet lära mig en hel del om hur man skräms från den här kursen! Vi får väl se, jag har hittills bara hunnit gå på två lektioner.

(Sedan är jag själv barnsligt förtjust i både fantasy och science fiction. Och jag läser gärna sådana böcker för att lära mig mer om skrivandet. Ofta har sci fi-böcker väldigt bra struktur, är effektivt berättade och med en tydlig samhällskritik (särskilt i science fiction-dystopier). Tänk bara på böcker som Hungerspelen eller Divergent!)

De tre kurser jag gått tidigare har också varit kvällskurser, men då med inriktning thriller, spänning och deckare. Jag hade samma lärare alla tre terminerna – en fantastisk lärare, Annica Wennström (själv författare, som alla lärare på Skrivarakademin)! Av henne har jag lärt mig mycket!

Det finns många som skriver som är skeptiska till skrivarkurser. De tror att alla som går blir stöpta i samma form och att kurserna skapar likriktning. Jag tror inte en sekund på det, att studenter mals ner och sedan spottas ut som likadana fyrkantiga kopior på skrivarkurser. Nu kan jag inte uttala mig om författarskolorna som finns på heltid eftersom jag inte gått någon, men på kvällskurserna … nej, tillåt mig skratta … det finns INGEN risk för likriktning! Jag har mött så många underbara skrivande människor på de här kurserna, och alla har varit helt unika i både sin berättarstil och i sina historier. Det kurserna tvärtom gör är att se till att varje individ lyckas förädla just sitt skrivande och sitt manus.

Vad lär man sig då på en skrivarkurs? Och hur går det till? Ofta är det bara 6-8 personer i kursen. På Skrivarakademin har man lektioner drygt 3 timmar varannan vecka. Vid varje tillfälle lämnar man in skrivna sidor. På thriller/spänning/deckarkursen, fick man lämna in 10 sidor ur sitt manus till varje gång – och för mig var det det som fick mig att verkligen komma framåt i mitt skrivande (och som sedan gjorde att jag skrev klart Den åttonde dödssynden). Sedan läser man varandras texter och ger textkritik och diskuterar. Ofta leder läraren samtalet på olika teman, som gestaltning, framåtrörelse, scenbyggen, tematik, symbolik, handlingslinje och så vidare. Vad jag har fått under de här kurserna är några handfasta verktyg att faktiskt ta mig igenom den otroligt långa och svåra process det innebär att skriva en bok (som personkort, synopsis, handlingslinje, författarens karta och så vidare). Och inte minst, inspiration, uppmuntran och skrivlust (otroligt viktigt, för det är lätt att tappa sugen, känna sig värdelös och ge upp…)! Sedan är det fantastiskt kul att läsa andra skrivande människors texter, höra vilka problem de brottas med, se deras utveckling. Jag har lärt mig jättemycket av att diskutera andras texter, ge textkritik, vrida och vända på andras historier och språk. Och så har kurserna hjälpt mig att komma vidare i mitt manus. Vid varje tillfälle ska ju en ny läxa lämnas in… Sakta men säkert växer sidorna i dokumentet.

Om man drömmer om att skriva en bok, kan jag verkligen varmt rekommendera att testa en skrivarkurs!

Kommentera