Amatörer lånar, genier stjäl

… är ett känt uttryck, som tillskrivits en mängd kända personer (Picasso, T S Elliot, William Faulkner, Oscar Wilde osv – läs mer om det här!). Det är också något som ofta diskuteras bland författare.

Det är klart att man som författare både inspireras, lånar och stjäl från andra. De flesta gånger omedvetet. Men även fullt och utstuderat medvetet. Jag har stulit människors utseenden, egenheter, uttryck. Men också tematiska drag från andra böcker och filmer. Mina huvudpersoner i Den åttonde dödssynden heter Nora och Frank, Nora efter Ibsens Ett dockhem och Frank från huvudpersonen i Revolutionary road.

Jag har flera författarförebilder. Författare som är bra på något som jag också vill bli bra på.

Sara Kadefors är till exempel strålande på mellanmänsklig spänning. Vet inte ens om det uttrycket finns, men jag ska förklara vad jag menar! Hennes karaktärer är ofta komplexa, men det är framför allt i relationen med andra karaktärer som det blir riktigt spännande! Det här har jag försökt härma (det kan jag erkänna, och det har jag också sagt till henne)! Vi är ju inte bara de vi är, vi är ju de vi är i relation till andra. Om motpartern inte beter sig som förväntat så rubbas man. Sara gör det så snyggt i till exempel Fågelbovägen 32. Karin har en självbild som god och osjälvisk, men allt förändras när hon träffar Katerina. Om ni inte har läst den – gör det! Just det här med självbilden som ändras när man möter en ny människa finns med i min bok, Den åttonde dödssynden. Där är det Nora som är gatans drottning, men som faller när nya grannen Klara flyttar in. Klara spelar inte efter samma spelregler och hela Noras världsbild skakar.

771

Andra författare som jag har blivit inspirerad av är Karin Alvtegen och Marie Hermansson. Karin Alvtegen är också så otroligt bra på det psykologiska. Det är framför allt i utvecklingen av karaktärerna som hon bli intressant. Något händer som får följder, som får konsekvenser och så drivs historien framåt. Jag älskar alla Karin Alvetegens S-böcker! Marie Hermansson är också duktig på psykologisk spänning och intressanta karaktärer. Jag älskar hennes ofta skruvade historier och att de gränsar till det magiska. Man vet inte riktigt om det är på riktigt eller inte. Kan villigt erkänna att jag lärt mig mycket av de här författarna!

Kommentera