Ångest och sista chansen …

I veckan lämnade jag tillbaka manuset till redaktören. I en vecka (i helt otrolig miljö) gick jag ju igenom alla hennes förslag på ändringar. Nu ska hon ombryta texten som det heter, så att det blir en bok. Om några dagar får jag tillbaka det och då är det sista gången jag har möjlighet att läsa igenom allt och göra ändringar (dock små sådana eftersom stora förändringar gör att texten flödar om).

Sista chansen. Och det är nu min ångest slår till.

Jag undrar vad jag har gett mig in på. Trodde jag att jag kunde skriva en bok? Varför la jag inte mer tid på det? (Samtidigt vet jag ju att jag inte kunnat lägga mer tid, jobbar man heltid så är skrivtiden begränsad.) Ja, just nu känner jag mig riktigt osäker. Det känns som att jag inte har något grepp över min egen text. Som att jag glömt vad den handlar om. Hur den är skriven. Håller historien? Sådana tankar far genom mitt huvud. Trots att jag försöker komma ihåg att förlaget faktiskt tackade ja en gång i tiden. De trodde på historien. De trodde på mig. Men nej, just nu kan jag inte ta till mig det.

Tänk om jag tycker allt är skit när jag läser igenom den ombrutna texten? Tänk om jag vill ändra massor? Fast det inte går?

Jobbig känsla.

Men så tänker jag att det är väl så det är. Och det är något jag måste igenom. Det är det här som är att vara författare. Det kräver mod. Och mod utan ångest och rädsla finns inte. Om det inte är läskigt så är det ju inte modigt att ta sig igenom det, eller hur?

Badge_FEAR

Min respekt för alla författar ökar för varje dag som går. Vilket mod!

3bec4-fearofwriting

Kommentera