Proffsiga Simona

I går hade jag en verkligen en helkväll! Direkt efter jobbet stack jag till Akademibokhandeln för att gratta duktiga Simona Ahrnstedt till hennes femte bokbebis, En enda hemlighet. Därifrån gick jag på fest hos förlaget Wahlström & Widstrands. Mycket trevligt och många roliga spännande gäster. Och sedan var det dags för återträff med min journalistklass (det var 15 år sedan jag gick ut journalistutbildningen!).

en-enda-hemlighet

Men jag tänkte berätta lite om Simonas release. Det var väldigt mycket folk på Akademibokhandeln på Mästersamuelsgatan i Stockholm och det blev förstås lång kö till signeringen. Titta gärna på alla bilder på hennes blogg! Simona pratade på scen med sin förläggare och jag måste säga att det är få som är så bra och avslappnade framför publik som Simona. Hon är välformulerad, klok, intressant, rolig. Hon bjuder på sig själv. En riktig stjärna! Vad jag särskilt gillar är att hon är så engagerad. Hon brinner verkligen för sin genre, romance, och har också ett starkt driv att lyfta starka kvinnor i sina berättelser. Det är väldigt inspirerande.

När hon talade gjorde hon en intressant jämförelse mellan förläggare/redaktör och en PT. Även om man har en PT så är det ju fortfarande den som tränar som gör jobbet. Jag har själv en PT och förstår precis jämförelsen. Jag skulle aldrig träna så bra och få de resultat jag får, om jag inte hade min PT. Men samtidigt är det ju inte han som blir svettig och helt utslagen efter mina pass. Det är ju fortfarande jag som jobbar, påhejade av honom. Han ser till att jag kommer dit, gör det jag ska, rättar mig om jag gör fel, utmanar mig med svårare övningar, ger förslag på förbättringar, hjälper mig att nå mina mål. Samma med en förläggare (eller lektör eller redaktör). Det är fortfarande författarens historia, det stora jobbet att skriva en hel bok är något du som författare gör. Men förläggaren peppar dig, sätter deadline, kommer med förslag på förbättringar, säger till om något inte funkar och så vidare. Helt ovärderligt, givetvis. Men inte samma sak som att det skulle vara de som skrev boken.

Varför jag tyckte att det här var ett intressant resonemang är för att vi i de författarforum jag är med i har diskuterat just det här. Det finns de som tycker att man inte ska lämna sitt färdigskrivna manus till en lektör innan man skickar in till förlag. För att det skulle vara som att fuska. ”Då får man ju hjälp.” Och det finns de som tycks tro att redaktörerna på förlagen skriver böckerna åt författarna, när det i själva verket handlar om redigering. ”Om en redaktör är inne och petar är det inte längre min bok.” Det kanske finns vissa författare som får extremt mycket hjälp med sina böcker, så att redaktören nästan kan stå som medförfattare. Men jag tror att det är ovanligt. Är du en vanlig författare (ingen superstjärna eller kändis) så får du själv göra grovjobbet; hitta på historien och skriva den. Det är lättare att kritisera och förbättra en redan befintlig text än att skriva den från ett blankt papper.

 

Jag tycker att det var en intressant jämförelse!

Simona2

Tack Simona för en trevlig release och ett intressant snack på scen! Och stort grattis till din nya bokbebis. Ser fram emot att läsa den (har läst hennes fyra tidigare, och kan rekommendera dem alla!).

3 kommentarer

  1. Simona skriver:

    Vad fint skrivet, Rebecka! Stort tack att du kom, kram!

  2. Sofia Fritzson skriver:

    Vilken förträfflig kväll det var! Såg dig inte, i så fall skulle jag ha hälsat :)

  3. Rebecka Edgren Aldén skriver:

    Vad synd Sofia! Ja, det var mycket folk och mycket trevligt. Jag var inte där så länge, för jag skulle på förlagsfest också. Vi får hälsa nästa gång!

Kommentera