Signering

Så här såg det ut när jag i går satt på Norstedts och signerade mina författarexemplar av Den åttonde dödssynden. Böckerna ligger nu färdigsignerade i vadderade kuvert på väg hem till mina närmsta bland släkt och vänner.

Tack igen alla kära vänner och släktingar för all uppmuntran och all hjälp!

 

signering

Bra böcker om att skriva

Det är ett hantverk att skriva. Talang, självklart också. Men till stor del ett hantverk. Jag tror att man kan lära sig att skriva böcker. Inte Nobelpriskvalitet, men en okej bok.

Jag har närmat mig skrivandet som hantverkare. Jag insåg rätt omgående att jag inte var en autodidakt, genialisk författare  som bara kunde låta historien rinna ut genom mina fingrar. Det finns säkert sådana, men de är få. Istället har jag gjort allt för att förstå skrivandet som hantverk. Och jag inser, ju mer jag lär mig, hur mycket det är kvar att lära.

Till min hjälp har jag haft några böcker. Här är 4 som jag har haft stor nytta av:

1. Att skriva: en hantverkares memoarer av Stephen King

att-skriva-en-hantverkares-memoarer

Det här är min Bibel. Otroligt bra, otroligt inspirerande och  lärorik. Jag återkommer till den flera gånger varje år. Och som ni ser så definierar Stephen King sig också som en hantverkare! Förstå varför jag älskar honom och den här boken! Den är också väldigt berörande, han skriver personligt om sitt liv, om sina framgångar, men framför allt om sina motgångar. Ett skrivande liv med toppar och dalar. Kan verkligen rekommendera den!

2. Tre enkla regler – finns inte – en romanskola av Elisabet Norin

tre-enkla-regler---finns-inte---en-romanskola

Väldigt praktiskt och pedagogisk bok, med många bra tips. Och väldigt peppande! Med den här boken får man en riktigt bra grund att stå på. Den är välskriven och har en bra struktur och jag har haft stor hjälp av tipsen, samt blivit väldigt inspirerad av den uppmuntrande tonen.

3. Konsten att skriva en bästsäljare av Lina Wennersten, Katarina Lagerwall

konsten-att-skriva-en-bastsaljare

 

Rolig, underhållande bok med många bra resonemang och framför allt konkreta exempel och tips från några av Sveriges mest framgångsrika författare (som är intervjuade i boken). Inspirerande!

4. Så gör jag: konsten att skriva av Bodil Malmsten

sa-gor-jag-konsten-att-skriva

Personlig och inspirerande. Finurligt och underhållande skrivet. Här blir man inte bara inspirerad av innehållet, utan även av språket! Bodil Malmstens språk tycks så lätt, och man avundas hennes lättflytande ord.

Inte för pengarna …

I inlägget innan skrev jag om att jag både vill ge bort boken samtidigt som jag förstås vill att folk köper den. Jag blev inte författare för att tjäna pengar. Jag tjänar betydligt bättre på det jobb jag har. Jag skriver för att jag var tvungen att skriva. För att jag har en passion för skrivandet och en dröm om att skriva. Och jag bestämde mig för att göra allt jag kunde för att förverkliga den drömmen – att skriva och ge ut en roman. Så tror jag att det är för de allra, allra flesta som skriver.

Men det är förvånansvärt många som tror att man 1. skriver för pengar, 2. blir rik av att skriva böcker.

Ibland när jag berättar att jag kommer ut med en thriller i sommar får jag kommentarer om pengar. ”Då blir du snart rik som ett troll.” eller ”Åh, nästa Camilla Läckberg!”

När jag ärligt säger att nej, även om det går bra med boken så blir jag inte rik, det går inte att leva på det, så envisas de ändå: ”Men det vet du ju inte, det kanske blir en riktig bestseller.” Ja, det är klart. Chansen att det blir en bästsäljare finns, även om den är mikroskopisk. Men man blir inte rik på att skriva en bästsäljare heller. Inte en. Inte i dag. Inte med de försäljningssiffror som finns.

För att kunna leva på att skriva måste man skriva många böcker, och komma ut med dem regelbundet, helst minst en om året. Som min vän Sofie Sarenbrant. Hon har nu lyckats med bedriften att sälja en halv miljon böcker! Men det hör till ovanligheten. Och då har hon ändå skrivit och gett ut sex böcker på lika många år.

Hon har slitit som ett djur! Jag förstår inte hur hon har lyckats skriva så mycket. Vi hjälpte varandra innan hon kom ut med sin första, vi delade drömmen att skriva och läste varandras manus (mitt var dock ett annat än det som kommer ut nu). Sofie gick hem och skrev om (på nätterna, för hon hade liksom jag ett heltidsjobb och små barn). Och i dag, sex år senare har hon alltså skrivit och gett ut sex deckare och sålt en halv miljon böcker (och det är det få författare i dag som lyckas med)!

För mig tog det sex år att få ut min första … 😉

Så, stort grattis Sofie till alla framgångar!

Jag har tidigare rett ut hur mycket (eller lite) man faktiskt tjänar på att skriva böcker. Läs gärna här!

Och när ni har läst det inlägget, kan jag rekommendera den här texten om att vara realist och ha rätt förväntningar av Marthina Elmqvist, vd på Ophelia publishing:

”Du blir inte RIK på att skriva böcker. Monetärt. Däremot rik på upplevelser och utmaningar och du blir en del av en skara som brukar ha jäkligt kul tillsammans i baren på Park.”

Kan jag få ett signerat exemplar?

När man har skrivit en bok så får man alltid ett antal böcker att ge till nära och kära. Förslagsvis sin familj och de som har hjälpt en på vägen (det är ju några stycken). Det är lite olika antal, men jag får 25 av min Den åttonde dödssynden.

Nu gäller det att fundera på vem jag ska ge de där exemplaren till. Det är ju många som bett om en bok… Sedan den kom från tryckeriet är det nog den vanligaste frågan jag får: Kan jag få ett signerat exemplar?

Men jag kan ju inte ge till alla! Trist, men så är det. Utöver de 25 exen jag får, får jag köpa den till billigare pris. Men det är ju inte ett alternativ att köpa sin egen bok och ge bort (då går jag ju back på boken jag jobbat med under flera år).

Egentligen vill jag ju att folk köper den! Om ingen gör det så kommer jag ju med all säkerhet inte få ge ut en till (även om jag lyckas skriva klart nästa). Min dröm är att en dag kunna skriva på heltid, men för att nå dit behövs det människor som köper böcker, och ja, förstås de jag har skrivit.

Jag köper själv många böcker – och jag brukar tänka att om jag gillar en författare och vill att den ska kunna fortsätta skriva så måste jag ju stödja den på något sätt, enklast genom att köpa deras bok, men också genom att prata om den och rekommendera den, kanske visa den på bild i sitt flöde på facebook eller instagram – eller som här i bloggen, här visar jag massor av böcker.

Men varje gång någon ber om ett signerat ex så blir jag ju också så otroligt smickrad och bubblande glad! Någon vill ha min bok, och jag VILL ge bort boken. Även om jag inte har så många.

Samtidigt vill jag absolut inte att någon vän ska känna sig tvingad att köpa den… Tack gud för biblioteken!

 

 

Snart lästid!

Sommartid betyder lästid för mig. Jo, jag läser annars också, men max några böcker i månaden. Det är på sommaren jag verkligen hinner sluka böcker. Förutom skriver, är med familjen, solar och badar och tränar lite så är det det jag gör (fråga mina barn!). Det är underbart att få längre sammanhållen tid till att bara läsa. Jag tror inte att man kan skriva om man inte läser.

Läsandet är liksom grunden för skrivandet. Böckerna jag läser ger mig inspiration, idéer, kunskap, ramar – vad är en bra bok? Hur är de uppbyggda? Vad handlar de om? Hur börjar de? Hur är karaktärerna? Språket? Miljöbeskrivningarna? Gestaltningen? Den dramaturgiska kurvan? Hur slutar den? Vad tyckte jag? Vad fastnade jag för, vad var bra, vad var mindre bra? Ja, jag försöker läsa som en författare nuförtiden. Ibland är det svårt. Boken jag läser kanske är för bra. I en klass och kvalitet jag förmodligen aldrig kommer att kunna uppnå. Eller så är det helt enkelt för spännande, uppslukande, så att jag glömmer att det är en bok jag läser. En värld jag kliver in i och förlorar mig i. Sådana böcker är sällsynta, men några gånger om året händer det. Och det är magiskt. Ofta läser jag ut dem och måste sedan gå tillbaka för att försöka förstå vad jag precis var med om. Varför var den så magisk? Vad var det som gjorde att jag fastnade så? När drogs jag in i berättelsen och hur? Ibland blir jag deprimerad när jag har läst sådana böcker. Både för att jag tvingas lämna den världen och för att jag aldrig själv kommer att kunna skriva så. Men jag vet att jag aldrig kommer att sluta försöka!

Bland det roligaste jag vet är att sätta ihop läslistor till mig själv (ja, andra också!). Jag köper mycket böcker. Jag får också mycket böcker i jobbet. Det är en bra kombo som gör att jag inte bara läser det förväntade. På jobbet kan jag ramla över böcker som jag annars aldrig skulle beställa eller köpa. När man går in i en bokhandel eller köper böcker på nätet köper man ju sällan helt okända böcker. Man kanske vågar chansa på någon enstaka, men annars köper man de man har tänkt att köpa. Eftersom folk vet att jag gillar att läsa så får jag böcker också. Jag fick en hel hög av mina snälla gymnastikföräldrar (till barnen jag tränar) nu när terminen slutade.

Min bokhög inför sommaren bara växer och växer. Ett vet jag redan nu: jag kommer inte hinna läsa alla… Men det är kul att ha några att välja bland också. Här är min hög som den ser ut nu! Två böcker tänkte jag läsa om (gissa vilka ;-).

bokhög

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs (tänkte läsa högt för barnen)

Liv efter liv av Kate Atkinson (hört mycket gott om den här.)

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (ja, vad kan jag säga? En riktig klassiker!)

Himmelstrand av John Ajvide Linqvist (har läst de flesta av Lindqvist och gillat. Men den här har jag inte läst än!)

Skuggpojken av Carl-Johan Wallgren (fick den här i present, och ja, verkar spännande!)

Marina av Carlos Ruiz Zafón (den här fick jag också i present, men har också läst om den, har hört blandat om den.)

Jane Eyre av Charlotte Brontë (också en fantastisk klassiker!)

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman (jag har inte läst Gaiman än, så måste ju börja någonstans.)

Min kamp 6 av Karl Ove Knausgård (får se om jag tar mig igenom den här tegelstenen, hör till dem som älskade de fem första, men den här är lång… väldigt långt.)

Befrielsen av Maria Sveland (Maria väcker alltid känslor, det är kul att följa hennes författarskap!)

Lejontämjaren av Camilla Läckberg (det var ett bra tag sedan jag läste Camilla Läckberg. Men hon är ju grymt stor i hela Europa! Känner att jag måste läsa ikapp några av hennes böcker och se och lära vad hon gör, för något rätt gör hon sannerligen.)

Ja, det är en rejäl hög, och det kan säkert tillkomma några. För mig är det viktigt att blanda, högt och lågt, romaner med deckare, kvinnliga och manliga författare, svenska och utländska. Det enda jag egentligen saknar just nu är en riktigt bra debattbok eller dokumentär. Därför tänkte jag köpa till Carina Bergfeldts Sju dagar kvar att leva – Den har jag velat läsa länge!

Vi får se hur många av de här jag tar mig igenom. Sommaren är kort. Och under den ska jag försöka skriva så mycket jag hinner på min andra roman.

Vad läser ni i sommar?

Författarkväll med Books & Dreams!

21 september ska jag vara med på Books & Dreams författarkväll på Oscarsteatern och prata om min bok. Jättekul! Då har ju Den åttonde dödssynden hunnit komma ut, och kanske har jag hunnit landa lite mer i det. Det känns fortfarande overkligt att det är en bok som ska finnas ute i bokhandeln och som människor ska läsa (känner alla debutanter så här?).

Carina Nunstedt som är chefredaktör på Books & Dreams är superduktig på att leda sådana här samtal, så det känns tryggt. Vi känner varandra rätt bra också, har jobbat ihop under många år. Hon anställde mig på Expressen en gång i tiden (2001) och rekryterade sedan mig till tidningarna mama och Family Living. Så det är egentligen hennes förtjänst att jag i dag jobbar på Bonnier Tidskrifter!

Hoppas det blir många som kommer! Vore ju extra skoj om det är några av er bloggläsare som dyker upp. OM ni gör det, snälla, säg hej och presentera er (om jag inte redan känner er)! Det skulle göra mig så glad!

Förutom jag är det de här som ska vara med: Jonas Karlsson, Joakim Zander, Tilde de Paula Eby, Christoffer Holst och Yvonne Ryding! Läs mer om kvällen här!

I min hand!

bild

Så fick jag äntligen hålla den. Min egen bok!

Jag fick ett sms redan mitt på dagen från min förläggare som berättade att Den åttonde dödssynden kommit tillbaka från tryckeriet. Och så en bild. Just då var jag tvungen att lägga den informationen åt sidan, det var mycket på jobbet och jag arbetade på och glömde nästan bort meddelandet.

Men det kom förstås tillbaka och när det var dags att gå hem kunde jag inte längre bärga mig, så efter jobbet pep jag förbi Norstedts och snälla PR-ansvariga Katarina sprang ner med ett alldeles nytryckt doftande exemplar som jag tryckte mot kroppen. Vilken känsla! Det var faktiskt en författare på senaste förlagsfesten som tipsade om att lukta på den nya boken, så det gjorde jag. Det luktar lite sötsurt och egentligen inte särskilt gott. Men för mig ändå oemotståndlig. Med darrande hand gick jag sedan tillbaka till tunnelbanan, la inte ner den i väskan, utan bar den ända tills jag kom till bilen vid infartsparkeringen.

När jag kom hem visade jag barnen. De blev glada och tyckte att den var fin. Är det några som varit med hela vägen så är det mina ungar. Jag visade tacket jag skrivit till dem i boken. Min 13-åring reagerade med att hoppas på fler instaföljare…

Sedan drack jag och min man lite bubbel för att fira. Kände mig lycklig och samtidigt lite fånig. Det är en märklig process att skriva och ge ut en bok. Många nederlag, svårigheter, skrivkramp, värdelöshetskänslor, refuseringar, kritik, omskrivningar, redigeringar, väntan… Men också många småsteg att fira: När jag första gången skrev klart den, när någon läste manuset, när jag skickade in till förlag, igen och igen, när jag fick ja från ett förlag, när jag skrev på kontraktet, när jag fick se omslaget och det blev klart, när jag fick katalogen och hade fått en helsida, när boken var färdig att gå till redaktör, när den var färdigredigerad, när den gick till tryck, och så nu, när jag fick den i handen.

Det kändes därför nästan lite småfånigt att fira igen. Det är ju dessutom några gånger potentiella firartillfällen kvar: när den kommer ut i butik (27 juli), på releasefesten och kanske några gånger till.

Jag har en vän som heter Jennie som aldrig tycker att man kan fira för mycket. Hon är fantastisk på att hitta anledningar till fest. Och varför inte? Det kan ju komma en massa nederlag längre fram, jag kan komma på flera stycken redan nu: den säljer inte, den får dåliga recensioner, jag lyckas inte skriva några fler, jag lyckas skriva fler, men inget förlag vill ge ut dem… Så, med det i bakhuvudet, varför inte passa på att fira? Ett sådant här långt projekt kräver delmål och delfiranden.

Så nu firar jag! I dag var första dagen jag höll min bok i handen!

celebration

Hurra för mig! Och hurra för min bok!

Recensioner

images

 

Det är ofrånkomligt att man börjar fundera på recensioner när man har en bok som snart ska komma ut.

Lika bra att jag erkänner det: Ja, jag är livrädd för att bli sågad. Det bultar inom mig när jag tänker på det. En känsla som påminner om skam. Bara tanken på att någon ägnat tid åt att läsa och samtidigt stört sig så mycket på det jag skrivit att hen sedan skriftligt sågar boken – den är så plågsam och skamfylld.

Recensioner skrämmer mig kanske extra mycket eftersom jag umgås med många väldigt litterära och belästa människor. Sådana som själva jobbar med språk och skrivande, sådana som själva ibland recenserar. Jag hör ofta hur böcker slentrianmässigt avfärdas; ”hur kunde det där bli utgivet?” eller ”det där hade jag kunnat skrivit bättre själv”. Hm, tänker jag alltid då. För jag vet att det är betydligt lättare att hitta fel i en redan skriven text än att skriva den själv.

Men, med det sagt, så tycker jag förstås att recensenter har rätt att tycka och skriva vad de vill. Jag recenserar själv ibland och jag försöker vara ärlig och trogen läsarna. Det är ju mitt ansvar att läsa, fundera på styrkor, svagheter och säga vad jag tycker. Samtidigt är det svårare att recensera i dag. För nu vet jag ju att det finns en författare där bakom som slitit i kanske flera år med manuset jag läser på någon dag eller två och sedan skriver några rader om.

Det är inte rättvist. Nej, det är det inte. Och just därför är det viktigt att hålla isär vad som är vad. Recensenter gör ett viktigt jobb. Att uppmärksamma och noga läsa boken med kritiska ögon. Och som författare får man räkna med att bli bedömd, och kanske till och med sågad. Författare gör också ett viktigt jobb. Att skriva en bok är en bedrift. Oavsett hur många som sedan kommer att gilla den. Det är viktigt och bra att människor skriver olika sorters böcker, för olika sorters människor, för olika sorters läsning. Man kan inte bli älskad av alla. Och en recension är bara en recension.

Allt det här vet jag med den rationella delen av min hjärna. Ändå slår hjärtat hårt i bröstet. Jag försöker andas lugnt och tänker: Vad är det värsta som kan hända? Ingen kommer att dö. Jag kanske blir ledsen, ett tag. Jag kanske känner skamkänslor. Ett tag. Jag har fortfarande skrivit en bok. Några kommer tycker om den. Andra inte.

Någon kanske suckar tungt när de läser min bok, stönar att det är skit och aldrig borde blivit utgivet, tänker att de hade kunnat göra det bättre själva. Kanske får hen inspiration att börja skriva och skapar ett mästerverk som blir utgivet och som kommer att betyda massor för en mängd olika människor? Eller så blir resultatet i sin tur sågad och inspirerar en tredje att ”skriva bättre själv”… I så fall: Vilken kreativ process jag varit med och skapat!

images

Kanske blir den inte ens recenserad. De flesta blir ju inte det.

Troligen blir den inte det.

Juni är det nya maj!

Juni är det nya maj. Så mycket som händer. Avslutningar, sommarfester, bröllop och samtidigt – jobba in så att man hinner gå på semester.

Sedan mitt förra inlägg har jag hunnit gå på två fester till, tävlat (och vunnit guld) med mina gymnastiktjejer (jag tränar två grupper i truppgymnastik) och gått på Gröna Lund. I kväll är det dags för nästa fest (för min sons klass) och på onsdag är det skolavslutning.

Nej, jag har INTE hunnit skriva en rad.

I torsdags var det sommarfest på mitt förlag Norstedts. Det var verkligen supertrevligt! Kvällens bästa möte var med Maria Sundberg som har gjort mitt omslag. Jag hade inte träffat henne tidigare, men vi fann varandra direkt! Det var precis som när jag såg hennes förslag första gången. Jag hade kommit med några idéer, men det här var inte alls inspirerade av dem – och jag älskade det från första stund! Det var verkligen över förväntan. Jag hade inget att anmärka på, så det blev tummen upp direkt.

Maria

Här är jag och Maria Sundberg och min förläggare Peter Karlsson.

Det första Maria sa när vi blev presenterade för varandra var: ”Jag älskade din bok!” Och jag kände verkligen att hon menade det! Förmodligen var det därför hon lyckades så bra med omslaget. Jag sa det till henne också – att jag hade älskat det från första stund, och hon sa att det hade varit väldigt lättjobbat, eftersom det inte var några anmärkningar eller ändringar.

omslag

Visst är det fint? Det här är alltså första (och sista) versionen!

På Norstedts fest träffade jag också en riktigt författarförebild: Mats Strandberg. Jag älskar ju Cirkeln! Tycker att den är helt fantastisk, önskar nästan att jag var 13-14 år igen, så att jag fick uppleva den som tonåring. Min 11-åring har läst första boken helt själv och hon är också helt galen i den!

Mats var hur trevlig som helst och rekommenderade mig att skriva för barn och ungdomar. Det skulle verkligen vara kul att göra det någon gång. Jag älskar ju barn- och ungdomsböcker! Slukar dem fortfarande.

Mats

Här är jag och Mats Strandberg.

På festen träffade jag också otroligt duktiga Karolina Ramqvist. Jag älskade ju hennes senaste bok Den vita staden. Även Alltings början var helt fantastisk, och särskilt rolig för mig eftersom jag gick på samma skola som hon – och kände igen det mesta i Sagas liv.

Tomheten jag hade känt efter att jag lämnade in manuset för tryck försvann faktiskt lite på den här festen. Det kändes med ens riktigt kul igen att snart komma med en bok. Att Maria älskade den hjälpte ju till. Nu vet jag att en person läst och tyckt om den. Det betyder mycket.

På Piratfest

Kom precis hem från en fest hos Piratförlaget, egentligen inte på själva förlaget, utan hemma hos förlagschefen och vd:n Ann-Marie Skarp (så otroligt trevlig) och hennes man Jan Guillou.

De har årligen en fest hemma hos sig för författare och framför allt journalister. Jag brukar försöka gå (och är förstås bjuden som journalist), och det är alltid mycket trevligt.

Den här gången var det förstås många som kom fram och grattade till boken och ställde frågor om hur det kändes och så. Jag tror verkligen jag behövde exakt en sådan här kväll. Jag har ju liksom skjutit hela boken och författandet ifrån mig den senaste veckan. I början hade jag lite svårt att svara på frågorna. Men så kom jag igång och mindes hur kul det ändå är att jag har skrivit en bok och att den ska ges ut (hur nervöst det än är).

Många där är ju själva författare och vet hur det känns. Jag pratade till exempel med underbara Emma Hamberg och hon tröstade mig med att det faktiskt blir lättare för varje ny bok. Jag får helt enkelt skriva fler böcker…

Jag är ofta urdålig på att ta bilder när jag är på olika tillställningar. Men i kväll lyckades jag ta i alla fall en. Varsågod:

10958804_10152800394971230_152092062475042617_n

Det är jag, Emma Hamberg, författare, Caroline Geijer, redaktör på amelia, Denize Karabuda, skådis och manusförfattare och så Katerina Janouch, författare.