Bok nummer 2

Det är på semestern jag skriver. Resten av året har jag fullt upp med mitt heltidsjobb, mina tre barn (och numera även en hund), mitt engagemang som gymnastikledare (leder två tävlingstrupper i gymnastik) och ja, allt annat som hör livet till.

Så ja, det är på semestern jag måste skriva. I år hade jag fyra veckors semester. På måndag börjar sista semesterveckan och det är nu det börjar bli jobbigt, för jag har knappt skrivit en rad! Förra sommaren skrev jag 70 sidor på nästa bok och det var tänkt att jag skulle fortsätta denna sommar (och sedan andra långledigheter som påsk, jul, sportlov, kristi himmelsfärd och så vidare, men det säger ju sig självt att sommaren är den bästa och längsta tiden). Men nej, det har varit oerhört trögt denna sommar. Och det är nu ångesten börjar komma krypande. Jag är nämligen livrädd för att jag inte ska klara att skriva en till bok. Jag har hört det så många gånger, att många har en bok i sig, men få har flera. Det är nu agnarna skiljs från vetet. Är jag en riktig författare, eller var det bara en lycklig slump att jag lyckades första gången?

Jag har också hört att det är bra att ha skrivit mycket på bok nummer 2 när första boken kommer ut (nu om 3 dagar!), för oavsett hur den första tas emot kan det bli förlamande. Får den en massa kritik och blir totalt sågad är det svårt att hitta entusiasmen som krävs för att skriva. Och skulle den bli omtyckt, ja till och med hyllad, kan det också verka förlamande. Och det sista alternativet, blir det ett ljummet mottagande, varken positivt eller negativt, utan snarare likgiltigt, så kan det ju också dämpa kreativiteten.

Nu tror jag ju att min drivkraft att skriva är större än påverkan mottagandet av min bok är. Men vad vet jag? Det här är ju första gången för mig!

Jag har 70 sidor skrivna, men många av dem kommer jag inte kunna använda. Historien har nämligen utvecklats en hel del sedan jag skrev förra sommaren. Som författare jobbar man inte bara när man skriver. Samtidigt har jag lärt mig att inga tecken är skrivna i onödan. Även det man senare tar bort betyder något. Så nu ska jag sätta igång.

En vecka kvar. Jag ger mig själv utmaningen: skriv 8 000-10 000 tecken om dagen. Då kommer jag åtminstone ha skrivit runt 70 000 tecken till när jag börjar jobba igen i augusti!

Kommentera