En till 5:a!

Måste dela med mig av den här fina recensionen. Jenniesboklista har läst och gillat Den åttonde dödssynden. Och gett mig 5 av 5!

Hon kallar boken ”Riktigt stark, fängslande & spännande!”

Jag kan inte bli gladare. Tack snälla! Läs hela recensionen här!

Bonnierfest på Manilla

Varje år är jag toknervös för att jag inte ska bli bjuden till ”Manilla”-festen. Det är årets förlagsfest. Albert Bonniers förlag ordnar storslaget kalas på Bonniervillan Manilla på Djurgården i Stockholm. Det är mediechefer, kulturjournalister och förlagsfolk som är bjudna, och förstås årets författare (har hört flera flitiga författare berätta att de inte blivit bjudna om de inte är aktuell med en bok just det året). De författare som kommer ut just det året på Albert Bonniers förlag. Det är samma mat år efter år, samma kolatårta till efterrätt och ja, tror till och med att det är samma jazztrio som står och lirar på altanen på baksidan. I går var det dags. Jag är förstås bjuden som journalist, inte författare – min bok kommer ju ut på Norstedts. Och som vanligt var det väldigt trevligt och ”alla” var där Alla från Ann Heberlein, Jenny Strömstedt, Jessika Gedin, Åsa Beckman till Katarina Wennstam, Kerstin EkmanLeif GW Persson, paret Kepler, Herman Lindqvist och Fredrik Reinfeldt – den sistnämnda är ju aktuell med en bok på förlaget och kom med sin nya kärlek Roberta Alenius (älskar det namnet! Låter som en romankaraktär!). Och förstås en massa journalistkollegor till mig.

Jag tror att jag varit där varje år sedan 2005-2006 någonting… 10 år på raken! Men det är ingenting, min gamla kollega Niklas Sessler har varit där 22 år i rad! Det är en tradition, helt enkelt. Och en trevlig sådan.

En enda gång har jag varit där som författare. Min förra bok, Skriet från kärnfamiljen, kom ut på just Albert Bonnier 2009. I år var det extra kul att träffa min medförfattare Tinni Ernsjöö Rappe – som i år var bjuden eftersom hon gett ut den viktiga boken Hem på förlaget.

skriet-fran-karnfamiljen9789100134266

Det blev en glad reunion. Här är jag och Tinni i går.

11906136_405010819699640_1291358537_n

Min nuvarande kollega Martina Bonnier var också på plats, men jag missade henne (hon var som vanligt bara på kort visit, det är ju modevecka och en massa andra tillställningar som krockar). Men gulligt nog hade hon sinnesnärvaro att nämna min bok när Expressens vimmelreportrar var där och frågade om vilken bok hon ville tipsa om! Tack!

Så här såg det ut i Expressen i dag!

Martina

En sak som slår en varje år på Manilla är att det är så mycket män! Enligt all statistik så är det framför allt kvinnor som läser och köper böcker. Men på Manilla är det alltid gott om kulturmän. Jag var tvungen att ta en bild i smyg på en hel flock:

kulturmän

Jag drack egentligen ingenting och stannade inte så länge. Annars brukar det sent gå in bussar till city och det är alltid bra efterfester. Men det gick inte i går, för klockan 9.00 i dag var en journalist och en fotograf från DN inbokade hemma hos mig. Det blir en intervju med mig om några dagar – ni får hålla utkik, antingen i DN eller här i bloggen. Det gick i alla fall väldigt bra och blev en trevlig intervju. Apropå boken förstås.

Recensionsdag

Så var den här. Den där dagen som jag både väntat på och fruktat. Recensionsdagen. Det var faktiskt i går, men jag hade fullt upp och hann inte blogga … Men jag hann läsa några recensioner!

Jag hade sådan ofantlig tur att jag direkt dök på tre helt otroliga recensioner… sådana där som man bara kan drömma om. Idel 5:or! Ja, jag var helt överväldigad!

Det började med att jag fick en notis på twitter. Bokbloggen Mias bokhörna gjorde mig uppmärksam på att hon hade läst. Snällt nog hade hon skrivit redan i twitterinlägget ordet Toppenbra, så jag vågade klicka mig vidare (tack för det!). Hon skrev bland annat så här i sin recension:

”Det är alltid kul att få en debutbok i sin hand, speciellt av svenska författare. 
Nora verkar till en början ha allt, bra karriär, fina barn och fint hus, MEN så flyttar Klara in i området och inget blir som förut. Nora känns till en början lite konstig och hon gör minst sagt lite märkliga saker. Men allt får sin förklaring och ju mer man läser förstår man Nora , här ligger definitivt en hund begraven, eller två.
Detta är en otroligt spännande bok man får nästan ta en paus ibland för att inte blodtrycket ska stiga.
Men du måste bara läsa vidare, ett otroligt driv i boken, lättläst med korta kapitel. Alla verka halvskumma och till slut börjar man misstänka alla, till och med hunden. Högsta betyg får denna debutbok,  absolut mest spännande bok i år. Läs den men gärna under dagtid.
BETYG 5+”

Läs hela recensionen här!

Sedan hittade jag en recension på bokbloggen Johannas deckarhörna – också den helt fantastisk!

”Rebecka Edgren Aldén har valt att skriva en fartfylld spänningsroman utan poliskaraktärer. Hon satsar istället på att låta det psykologiska spelet mellan människor bli själva drivkraften i berättelsen. Det tycker jag verkligen är till bokens fördel. Inte minst gör det att den sticker ut i den breda floden av spänningsromaner och deckare. Rebecka Edgren Aldén lyckas också fånga de psykologiska stämningarna väldigt bra och boken blir både klaustrofobisk och olustframkallande.

Den berättelse som vi får uppmålad för oss i Den åttonde dödssynden kan vid en första anblick förefalla ytlig, men det finns faktiskt en hel del tänkvärda saker dolda under denna yta. T ex får man sig en tankeställare angående den moderna människans tillvaro på sociala medier och hur det verkar bli allt viktigare för människor att visa upp en polerad yta. För Nora är det livsviktigt att verka perfekt utåt. Hur insidan egentligen är spelar mindre roll. Det är faktiskt riktigt skrämmande hur rätt författaren träffar med den skildringen.

Kanske är inte Rebecka Edgren Aldén någon nobelpristagare, men så behöver det heller inte vara. Det är helt enkelt inte en bok med den typen av litterära ambitioner. Jag tycker att hennes sätt att skriva, vilket känns rakt och okonstlat, passar berättelsen alldeles utmärkt. Därför väljer jag att ge boken toppbetyg på min personliga betygsskala. Läser man mycket är det lätt att bli lite blasé inför vissa återkommande upplägg, men Rebecka leverera något som känns nyskapande och som fångar mitt intresse. Jag hoppas att hon återkommer med fler böcker, för Den åttonde dödssynden gav verkligen mersmak.”

 

Läs hela recensionen här!

Och sedan hittade jag en recension på bokbloggen Ylva kort och gott:

”När boken börjar får vi möta Nora under ett föredrag hon håller om sin olycka och hur hon har tagit tag i sitt liv och förändrat både det och sig själv. 
Hon är den perfekta kvinnan, den perfekta frun till Frank och givetvis en perfekt mor. Dessutom är hon villakvarterets okrönta drottning. Hon skriver böcker om hur man ska ta tag i sitt liv och leva det fullt ut. 
Från början gillar jag inte Nora särskilt mycket, jag tycker hon verkar se ner på andra och hylla sig själv. Men ju mer jag läser desto mer sympati får jag för henne och en helt annan bild än den man först tror. För allt kanske inte är så perfekt ändå…… För vad vill den där nya grannen Klara egentligen? Och varför inser inte Klara hur perfekt Nora är? Vad vill Klara med Noras barn? 
Hela den här boken är så ruskigt spännande, det är som när man har sett blixten och bara väntar på knallen. Väldigt suggestiv. Den har ett bra lättläst språk och man rycks med från första sidan. Helt omöjlig att släppa ifrån sig. Detta är författarens skönlitterära debut och man kan väl inte säga annat än att det är en lyckad sådan. Jag rekommenderar boken starkt till alla som gillar spänningsromaner. Själv ser jag fram mot många fler böcker av författaren. 

Betyg 5 av 5″

Läs hela recensionen här!

Stort tack till er alla tre! Ni gav mig sådan otrolig bra start på min recensionsdag! Jag tror inte ni förstår hur glad man blir, särskilt när man är debutant. Man är ju skör och nervös, och har förstås ingen aning om hur boken ska bli mottagen. Jag är så glad att ni läste och förstås att ni också tycket om den! Tack!

Sedan hittade jag en recension från en gammal bekanting, en bokblogg som jag följt länge, länge, även om det ibland varit sporadiskt, men alltid haft väldigt stor respekt för: Enligt O. Så här skrev hon (och tydligen kände hon ungefär samma oro som jag … vi är ju bekanta, även om vi aldrig har träffats irl – kanske får vi möjlighet att göra det på årets bokmässa?):

”Det är som alltid roligt och lite läskigt att läsa en bok av någon som är bekant, om än ”bara” via sociala medier. Tänk om det är riktigt dåligt? Vad skriver jag då? Ja, då skriver jag väl just det. Nu var jag egentligen aldrig riktigt orolig när det gällde den här boken. Edgren Aldén har skrivit mycket och skriva kan hon, men det är självklart inte detsamma som att hålla ihop en skönlitterär intrig.”

Och lite senare:

”Den åttonde dödssynden är en obehaglig psykologisk spänningsroman, som både sätter fingret på vår tids ibland överdrivna behov av framgångshistorier och självhjälpsböcker och baksidan att vi sällan vågar visa våra rätta jag. Hur fasaden och det yttre blir så viktigt att vi nästan glömmer att leva. Livet på Facebook och Instagram till exempel, som inte sällan blir de mest tillrättalagda delarna av ett mycket mer komplext och säkert mer spännande liv. Även Nora skapar sig ett varumärke genom sociala medier och hennes sätt att tänka innan hon lägger upp något är säkert väldigt vanligt. Vi väljer att dela det vi vill ska synas och det är självklart sällan sanningen. Jag fick en tanke att låta mina elever på gymnasiet läsa just de delarna som handlar om sociala medier, för att kunna diskutera just vårt behov av att visa upp en version av oss själva som vi kan styra. Det är intressant. Den åttonde dödssynden är intressant.”

Tack för att du läste, Linda! Och tack för en väldigt bra recension! Läs hela här!

Och så hittade jag den här recensionen av Nisse Scherman som verkar vara en väldigt van deckarläsare, också den var väldigt intressant:

”Nästan alla karaktärer i boken är på något sätt lite egoistiska. Klara och de övriga grannarna är iklädda sina sociala masker och tänker mest på sig själva. De syndas frekvent om man tänker på de sju dödssynderna. Även Noras man är en ganska obehaglig typ. Kanske skulle man önska sig några fler ”normala” bland bokens personer.

Det finns en skräckfilmsstämning i boken som jag inte kan beskriva närmare. Det skulle bli en spoiler. Författaren lyckas bra med att långsamt öka dramatiken, för att sedan avsluta på äkta Hitchcockmanér.”

Jag älskar slutet på recensionen: Äkta Hitchcockmanér – ja, jag flörtar ju faktiskt med Hitchcock medvetet, som ni som läst boken redan vet 😉

Och så till slut så hittade jag den här fantastiska recensionen på instagram av @annasdeckartips:

I butik

Nu har Den åttonde dödssynden varit i butik i snart två veckor. Jag får en hel del bilder skickade till mig på hur det kan se ut. Själv har jag bara hunnit gå till en butik, Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan i Stockholm.

Där såg det ut så här:

Mäster2

Sedan fick jag den här bilden skickad till mig av min gamla barndomsvän Kajsa. Otroligt fint skyltat på Akademibokhandeln i Vänersborg!

11890953_10207151574326275_535395519032887379_n

 

”Grattis till boken!”

Den senaste veckan har varit ungefär som när jag fick barn. Varje gång jag mött en vän eller bekant eller kollega så har jag fått höra: ”Grattis till boken!”

Jag blir nästan förlägen, för att det är så ofta. Det känns som att jag ständigt pratar om boken. Men när jag tänker efter så inser jag ju att det är olika personer som kommer fram och säger grattis. Oavsett, så känns det ungefär som att ha fått barn! Alla är glada och grattar och frågar hur det har gått. Och jag är förstås bubblande glad tillbaka. Det är ju fantastiskt att så många har uppmärksammat att boken är klar och nu finns ute i handeln.

Förmodligen är det här smekmånaden. Många vänner och bekanta har hunnit läsa och det strömmar in snälla mejl, sms, meddelanden på Facebook, twitter och instagram. Jag passar på att njuta. För vem vet, snart kanske den blir recenserad på riktigt och då måste jag vara beredd på att det kan komma kritik.

Vad säger de då, de som har läst hittills? Jo, om jag ska sammanfatta så är det ungefär så här:

1. spännande.

2. lättläst och välskrivet.

3. en bladvändare som de sträckläser.

4. ett oväntat och (tycker de flesta) med ett bra slut.

Kan jag vara annat än nöjd? Jag ville skriva en effektiv historia. Jag har aldrig tänkt att den ska vara höglitterär. Snarare underhållande, och rakt skrivet (jag är ju journalist, och tycker själv att det är en konst att skriva enkelt, svårare än många tror) med ett underliggande budskap. Och så ville jag att det skulle vara spännande utan en massa blod och mord. Egentligen har jag inget emot våld, blod, mord och sånt i böcker eller film. Men det var inte det jag ville skriva. I alla fall inte nu. Som jag tidigare har sagt så är jag väldigt inspirerad av Karin Alvtegen och hennes psykologiska spänningsromaner från mitten av 90-talet, den så kallade S-serien. Jag tror att många som har läst dem och läser min kan se det.

Det är otroligt roligt att försöka skapa spänning som sker mellan människor. Människor som krockar, som inte vet var de har varandra, som knappt känner sig själva och blir förvånade över sina egna reaktioner. Mina huvudpersoner är inte några trevliga människor. De är skruvade och knäppa. Och de hamnar i konflikter med sig själva och omgivningen. Jag är också väldigt förtjust i dominoeffekter – Händer det, så händer det. Utveckling. Karaktärsdriven utveckling. Därför var det väldigt roligt när en person på twitter skrev att karaktärerna växte under hela berättelsen. Jag blev jätteglad för de orden!

Än har jag inte hunnit gå in i en fysisk bokhandel, men jag har snälla vänner som fotar åt mig. Titta här till exempel hur fint det ser ut på Akademibokhandeln på Odenplan i Stockholm:

Odenplan

Och så här ser det ut just nu på Akademibokhandeln i Skrapan:

skrapan

OM ni ser boken, ta gärna en bild med mobilen och mejla mig: rebecka at edgrenalden.se – jag blir jätteglad! Självklart får ni också gärna skicka bilder på när ni läser boken, det är ju nästan ännu roligare!

Jag fortsätter att följa listorna på Adlibris och Bokus. Just nu ligger Den åttonde dödssynden på plats 15 över bäst sålda svenska deckare förra veckan (på Bokus) och på plats 15 över bäst sålda inbundna thrillers på Adlibris. Jag har förstås ingen aning om vad det egentligen innebär försäljningsmässigt. Men det är ändå otroligt roligt att följa. Det är roligt bara att några läser! Så stort tack till alla er som gjort det. Tack!

snackas omplats 13 plats 15

Jobbhösten drar igång

Det märks verkligen att jobbet har dragit igång. Jag slocknar oftast runt 21 på kvällarna. Och orkar absolut inte varken läsa eller skriva (se på tv har jag redan slutat med). Men det känns okej att gå in i jobbet igen. Jag har på något sätt vant mig vid att skriva intensivt i korta perioder och sedan jobba intensivt i långa perioder då texterna får vila.

I tisdags var jag tillbaka på förlaget (tur att det inte var i går, då Norstedst fick utrymmas efter bombhot – hjälp!). De hade beställt fler böcker till mig som jag fick signera. Så nu hoppas jag att fler snart får boken i sina brevlådor.

signering2

 

I flera dagar har nu Den åttonde dödssynden legat på plats 12 på Bokus lista över nya deckare, men i dag åkte den ner igen. Jag frågade dem på förlaget vad de trodde, de tyckte nog att jag var lite fånig. Boken har ju bara legat ute en vecka!

Nästa steg nu är att boka och planera en releasefest. Vi bestämde att den skulle vara i augusti när alla kommit tillbaka. Har ni tips på bra ställen att vara på får ni gärna komma med förslag i kommentarsfältet (eller om ni har andra tankar och råd).

Jag är så ledsen att jag missar Crime time Gotland – Sveriges nya deckarfestival. Hade verkligen velat vara med. Men jag var redan bokad den helgen, ska på stort släktmöte i Värmland istället (också kul). Men annars hoppas jag att ni inte har missat Cirme time Gotland! Verkar bli väldigt spännande! Nästa år är jag där!

crimetime_960x200px_150224

Saker författare gör i smyg …

… tänkte jag avslöja här. Jag vet att jag inte är den första, varken att göra det eller att avslöja det. Men här kommer min bekännelse:

Jag googlar min bok Den åttonde dödssynden och kollar om någon har läst, tänkt läsa, recenserat. Jag klickar också in mig på bokus.com och kollar på vilken plats den ligger över nya deckare (ja, den sorteras under deckare, även om det egentligen inte är en sådan, mer spänning).

I förrgår låg den på 15:e plats. Och i dag har den avancerat till plats 14! Jag vet inte alls vad det innebär, men känns ändå som det är åt rätt håll och det är otroligt intressant att kunna gå in och kika där. Samtidigt lite nedslående eftersom det där blir så tydligt vilken enorm konkurrens det är om läsarna.

Så, det var skönt att slippa gå och bära på den mörka hemligheten. Nu kan jag fortsätta skriva på manus nummer 2 istället. I dag är sista dagen på semestern, regnet öser ner och jag försöker skriva.

Hittills denna sommar har jag skrivit 71 000 tecken. För er som inte har stenkoll på antal tecken så kan jag som en jämförelse berätta att Den åttonde dödssynden är drygt 400 000 tecken (318 boksidor). Det var inte alls så mycket jag hade tänkt, men jag kom igång alldeles för sent. I princip började jag inte förrän sista veckan. Ska försöka få till någon skrivhelg i höst, så att jag kommer vidare. Annars får jag vänta till i jul. Det får ta den tid det tar.

Writing_Quote_20