Intervju i DN och lite annat

Det har varit galet mycket på sista tiden. Jag är ju tyvärr inte författare på heltid. Och mitt heltidsjobb tar mycket tid – vilket inte är särskilt konstigt, eftersom det är på heltid (och emellanåt betydligt mer än så). Det är tur att jag har ett roligt jobb. För det är frustrerande när man i perioder inte hinner ägna sig åt någonting som rör boken, manuset eller allt annat som måste göras runt författarskapet. Ordna en releasefest till exempel! Det har jag tvingats sätta på vänt, eftersom jag har varit fullt upptagen med ett annat event i jobbet; Damernas Värld Guldknappen (Sveriges största modegala med 2000 gäster).

Men jag ska ta tag i releasefest också! En annan sak jag inte har hunnit med är att blogga om den fina intervjun som DN gjorde med mig för exakt en vecka sedan. Det blev en helsida i förra fredagens tidning under vinjetten Min soffa. Där fick jag chans att ta upp saker som är viktiga för mig. Men som vanligt är det ont om plats så därför tänkte jag utveckla det jag ville säga i intervjun här!

IMG_5287

 

En sak jag tog upp var förstås skrivandet och läsandet, som jag tidigare har sagt är otroligt viktiga för mig. De hänger ihop. Jag tror inte att jag skulle kunna skriva, om jag inte läste. Läsandet inspirerar mig och lär mig oerhört mycket.

Sedan, det de valde att sätta rubriken på – lättjan. Jag är glad att de lyfte fram det! För jag vill verkligen understryka att jag inte alls är en sådan person som alltid jobbar. Jag får ofta höra det, att jag är igång jämt och folk frågar hur jag hinner. Svaret är två saker: 1. jämställdhet – jag ser till att leva jämställt med min man OCH med min barn. Inte så att de gör lika mycket som vi vuxna förstås, men de bidrar efter förmåga. 2. lättja. Jag tillåter mig långa, långa stunder av total vila. Jag behöver det. Återhämtning. I intervjun avslöjade jag att jag ligger flera timmar i badkaret varje helg. Och är det inga aktiviteter så ligger jag gärna i sängen till klockan 11, utan problem! Det är många som inte tror mig när jag säger att jag är lat. Men fråga bara min man och mina barn! Jag är superbra på att ligga helt orörlig i timmar och bara vila (eller läsa eller spela spel på mobilen eller något annat onyttigt). För mig är det superviktigt att mina barn minns mig så. För jag vet att jag är rätt högpresterande annars. Jag gör mycket. Men jag skulle aldrig klara det om jag inte fick de där timmarna av total återhämtning. Jag vill att mina barn ska minnas att deras mamma ofta latade sig, och att det är okej och till och med nödvändigt!

Sedan fick jag också komma in på mitt engagemang i barns träning. För mig är träningen jätteviktig, jag tränar ju själv flera gånger i veckan och mår otroligt bra av det. Under hela min barndom tränade jag också mycket, och det gav mig en bra grund. Och det är något jag vill ge vidare till mina egna och andras barn. Men för att kunna det krävs att den ideella idrotten i Sverige fungerar. Och det bygger på ideella krafter. Jag är tränare för två lag i truppgymnastik. I en grupp är jag bara hjälptränare, i den andra huvudtränare. Jag vill bidra med min passion för gymnastik, det jag kan och med min tid. Så att barn kan få utöva sin sport eller andra intressen. Jag älskar gymnastik och det är just det jag kan. Därför är jag i min tur oerhört tacksam över fotbolls- och handbollstränarna, som ger bland andra min son möjlighet att träna – för där har jag inget att bidra med. Det sorgliga är att det ideella engagemanget i dag tydligen minskar. Det har stått en hel del om det i tidningarna på sistone. Föreningar har allt svårare att hitta människor som vill vara med. Och på sikt kommer det att betyda att färre barn kan träna. Eller så blir det något bara för rika barn – det finns ju alltid kommersiella alternativ, men då med helt andra avgifter.

Läs hela intervjun i DN här!

 

Kommentera