Män förklarar saker för mig

Det blir inte mycket skrivande så här års. Det är helt enkelt för mycket som händer. Jobb, familj, aktiviteter. Men läser det gör jag. Det gör jag alltid. Så nu tänkte jag ge ett boktips!

IMG_5186

En av de absolut bästa böcker jag har läst i år är Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit. Ni har säkert hört talas om den. Efter att Rebecca Solnit publicerat en essä på nätet skapades ordet Mansplanation. Boken inleds med den essän, och det är riktigt underhållande. Rebecca som är en känd författare och debattör hamnar på en fest där en man frågar vad hon gör. Hon berättar att hon skriver, han frågar om vad. Hon berättar om sin senaste bok, varefter hon snabbt blir avbruten. Mannen hon pratar med har nämligen läst väldigt mycket i ämnet. Han ger sig in i en lång förklaring och frågar om hon läst den och den viktiga rapporten. Rebeccas väninna står bredvid och inser plötsligt, boken mannen pratar om är den som Rebecca har skrivit. ”She wrote that book!” säger hon, upprepade gånger medan hon pekar på Rebecca. Men mannan fattar inte. Han pratar om en bok som han har läst en recension av i en stor dagstidning. När han till slut fattar att det han försöker förklara är en bok som en av kvinnorna framför honom har skrivit – då först tystnar han.

Efter att Rebecca skrivit ner den här historien och den spreds med ljusets hastighet över världen skapades begreppet mansplanation. De flesta kvinnor har någon gång, eller rätt ofta, upplevt det: Män som egentligen inte vet så mycket förklarar saker för dem. Jag minns bara mina år på universitetet, där män ofta trodde att de förstod allt och skulle förklara för alla mindre vetande kvinnor. Jo, under åren har många män förklarat saker för mig.

Den här historien från festen är ju underhållande och man fnissar när man läser. Men redan sidan efter det kapitlet sätter man skrattet i halsen. För där sätter Rebecca in mansplanation i en lång och världsomspännande och historisk tradition av att män försöker tysta kvinnor. Allt från nättroll som hotar med våld, mord och våldtäkt om en kvinna säger något han inte gillar, till advokaterna i Indien som skyller de våldsamma gängvåldtäkterna på kvinnorna själva och deras utåtriktade beteende (exakt samma mekanismer visar Rebecca Solnit finns i våldtäktsfall i USA och i övriga världen). Det är fruktansvärt skarpt och välskrivet, väl researchat med många referenser och statistik. Man bli vansinnigt arg när man läser, och samtidigt tacksam över smarta kvinnor som Rebecca som sätter ord på fenomenet. Det finns också mycket hopp i boken. Många män som börjat inse att skrämda kvinnor är ett hot mot demokratin. För det är just det det är. Skrämda kvinnor tystnar. Eller slutar röra sig utomhus. Tänk bara på reaktionerna efter mordet på den 21-åriga kvinnan i elljusspåret nyligen. Många kvinnor var rädda för att springa själva i spåren på kvällarna. Många anmälde sig till självförsvarskurser. De flesta kvinnor måste förhålla sig på något sätt till hotet från män – och då spelar det inte någon roll att det inte är alla män, eller bara några män. Kvinnor vet inte vilka män som hotar och hatar anonymt, eller som kan tänkas överfalla i löpspåret. Rebecca Solnit tar även upp diskussionen om ”inte alla män” och berättar om kampanjen ”yesallwomen” för ja, det gäller alla kvinnor.

Jag säger bara – läs boken!

Bonnierfest på Manilla

Varje år är jag toknervös för att jag inte ska bli bjuden till ”Manilla”-festen. Det är årets förlagsfest. Albert Bonniers förlag ordnar storslaget kalas på Bonniervillan Manilla på Djurgården i Stockholm. Det är mediechefer, kulturjournalister och förlagsfolk som är bjudna, och förstås årets författare (har hört flera flitiga författare berätta att de inte blivit bjudna om de inte är aktuell med en bok just det året). De författare som kommer ut just det året på Albert Bonniers förlag. Det är samma mat år efter år, samma kolatårta till efterrätt och ja, tror till och med att det är samma jazztrio som står och lirar på altanen på baksidan. I går var det dags. Jag är förstås bjuden som journalist, inte författare – min bok kommer ju ut på Norstedts. Och som vanligt var det väldigt trevligt och ”alla” var där Alla från Ann Heberlein, Jenny Strömstedt, Jessika Gedin, Åsa Beckman till Katarina Wennstam, Kerstin EkmanLeif GW Persson, paret Kepler, Herman Lindqvist och Fredrik Reinfeldt – den sistnämnda är ju aktuell med en bok på förlaget och kom med sin nya kärlek Roberta Alenius (älskar det namnet! Låter som en romankaraktär!). Och förstås en massa journalistkollegor till mig.

Jag tror att jag varit där varje år sedan 2005-2006 någonting… 10 år på raken! Men det är ingenting, min gamla kollega Niklas Sessler har varit där 22 år i rad! Det är en tradition, helt enkelt. Och en trevlig sådan.

En enda gång har jag varit där som författare. Min förra bok, Skriet från kärnfamiljen, kom ut på just Albert Bonnier 2009. I år var det extra kul att träffa min medförfattare Tinni Ernsjöö Rappe – som i år var bjuden eftersom hon gett ut den viktiga boken Hem på förlaget.

skriet-fran-karnfamiljen9789100134266

Det blev en glad reunion. Här är jag och Tinni i går.

11906136_405010819699640_1291358537_n

Min nuvarande kollega Martina Bonnier var också på plats, men jag missade henne (hon var som vanligt bara på kort visit, det är ju modevecka och en massa andra tillställningar som krockar). Men gulligt nog hade hon sinnesnärvaro att nämna min bok när Expressens vimmelreportrar var där och frågade om vilken bok hon ville tipsa om! Tack!

Så här såg det ut i Expressen i dag!

Martina

En sak som slår en varje år på Manilla är att det är så mycket män! Enligt all statistik så är det framför allt kvinnor som läser och köper böcker. Men på Manilla är det alltid gott om kulturmän. Jag var tvungen att ta en bild i smyg på en hel flock:

kulturmän

Jag drack egentligen ingenting och stannade inte så länge. Annars brukar det sent gå in bussar till city och det är alltid bra efterfester. Men det gick inte i går, för klockan 9.00 i dag var en journalist och en fotograf från DN inbokade hemma hos mig. Det blir en intervju med mig om några dagar – ni får hålla utkik, antingen i DN eller här i bloggen. Det gick i alla fall väldigt bra och blev en trevlig intervju. Apropå boken förstås.

Marknadsförare?

Att vara författare innebär också att man måste marknadsföra sin bok och sig själv som författare. Det är en inte helt okomplicerad del av författarskapet. Jag vet att många, kanske de flesta, tycker att den här biten är den värsta och svåraste. Jag läste till exempel det här inlägget av författaren Johan Rockbäck.

Att skriva en bok är ett ensamt jobb. Många timmar på rumpan framför en skärm. Jag har själv känt hur jag blivit mer och mer asocial ju mer jag har skrivit. Kommit på mig själv med att tacka nej till fester, fika, kompisträffar … Fråga bara mina barn! De har tvingats se sin mamma sitta och skriva vid köksbordet på landet, ett antal timmar varje dag på semestern i några år nu.

Skrivarlivet är ett eremitliv. Själviskt, ensamt, asocialt. Sedan efter en lång, lång tid, ofta flera år om man lyckas bli klar så måste man hjälpa sin bokbebis ut på marknaden. Och då går det inte att sitta inne på sin kammare och tro att den säljer sig själv. Att publiken ska hitta den utan vidare.

Jag har läst många bittra inlägg om detta bland skrivande människor. Många som är besvikna på branschen (förlagen, men framför allt läsarna) som bara köper böcker av kända författare. Men jag har haft svårt att falla in i den där klagosången.

För det första är det så här det ser ut. Få av de där författarna som nu är superkändisar var inte ett dugg kända när de började. Ja, det är lättare att få ut en bok om du är känd. Men ytterst, ytterst få av de skönlitterära debutanterna är kändisar. Det är bara att titta i katalogerna från förlagen (vilket jag gör varje säsong, så jag vet). Kan på rak arm bara räkna upp en handfull redan kända debutanter: Martin Melin, Thomas Bodström … ja, och Josefine Sundström var också känd innan hon debuterade som författare. Men i hennes fall tror jag nästan att hennes bakgrund som programledare låg henne i fatet. Många, än i dag, blir superförvånade när jag tipsar om hennes fina böcker. De har fördomsfullt trott att det är glättig chicklit (inget fel med den genren), när framför allt hennes första är något helt annat. Läs Vinteräpplen om fattigdom och socialt arv och förmågan att bryta sig loss från det arvet. En otroligt stark bok som också fick välförtjänt bra kritik!

vinterapplen

Om du skriver träningsböcker eller kokböcker, ja, då tror jag definitivt att det lönar sig att vara känd. Men vanliga romaner, nja. Även kändisen behöver ju sätta sig ner de där timmarna och skriva boken (om de inte använder sig av spökskrivare förstås, men då borde det vara fler kändisar som ger ut romaner). Att kändisar skriver självbiografier (eller att det skrivs biografier om dem) är ju inte särskilt märkligt, eftersom de är just kändisar och har levt spännande liv som många är intresserade av (om de inte var intressanta på något sätt hade de inte varit kända).

Nu hade jag inte tänkt skriva om kändisar. Utan om marknadsföringen som författare tvingas göra. Nej, ingen bok säljer sig själv. De författare som i dag säljer på sitt namn, har en gång börjat helt okända, skrivit och kämpat och sedan successivt skapat sig ett namn och en publik. Det är ju inte särskilt konstigt, eller?

Jag tänker också ur läsarens perspektiv. Jag har för mig att en svensk läser i sitt 5–6 böcker på ett år (hittar det dock inte nu, så om något vet att jag har fel, rätta mig gärna!). När de väljer vilken bok de ska läsa väljer de säkert för det mesta något som de känner sig trygga med. Där de vet att de får det de vill ha. Egentligen inte svårare än så. Det gör det så klart mer komplicerat för debutanter, som inte har en publik (och som alltså ytterst sällan är kända). Debutanterna måste då gå ut och tala för sin bok, försöka hitta den där publiken, bygga upp det där förtroendet och ja, kändisskapet. Och det är inte det lättaste.

Jag tycker att det här är jättesvårt! Jag vill ju absolut inte pracka på mina vänner min bok. Jag vill inte att de ska köpa den av plikt. Samtidigt blir jag förstås otroligt glad och tacksam om de gör det (eller lånar den på bibliotek). Självklart vill jag inte vara en krängare, en säljare, marknadsförare som hela tiden snackar om min bok. Samtidigt måste jag berätta för världen att jag har skrivit en thriller som jag är stolt över, och jag vill ju att folk ska hitta den och förhoppningsvis tycka om den!

Om vi ska upprepa lite statistik så ges det alltså ut 22 000 böcker om året i Sverige. Och enligt siffror från SCB så läser var tionde kvinna och var fjärde man inte böcker över huvud taget (de siffrorna är från 2008, så jag tror tyvärr att det kan ha ökat i dag …). Och om det då stämmer att det blir i snitt 5–6 böcker om året så visar det att konkurrensen är stenhård. Jag kan ju bara gå till mig själv. Vissa författare som jag tycker om, som jag känner till, läser jag allt av (som till exempel Katarina Wennstam eller Karin Alvtegen). Sedan läser jag sådant jag får rekommenderat för mig, eller böcker jag läst om i tidningar. Ibland vågar jag prova något helt okänt som gör mig nyfiken. Sedan har vi klassikerna, några sådana per år läser jag också. Det gör att det inte blir så många debutanter, ens för mig. Trots att jag hör till dem som läser rätt mycket (ungefär 3–4 böcker i månaden i snitt, runt 40–50 böcker om året). Nu läser jag nog ändå fler debutanter än många andra, mycket eftersom jag själv skriver och har många vänner och bekanta som också skriver, det händer rätt ofta att jag blir nyfiken på andra skrivande människor vars författarresa jag följer (som till exempel Camilla Davidsson).

Så. Nej, de flesta av oss som skriver har inte alls lust att också bli marknadsförare eller säljare. Men har vi något val? Om vi istället hade satsat på att starta en butik, ett kafé, eller kanske ett rockband, eller ville bli konstnärer eller kläddesigner så hade vi också tvingats marknadsföra oss. Särskilt inom de områden där konkurrensen är så hård måste man nog göra det. Tala för sin sak, sig själv och sin bok. Det svåra är att hitta den fina balansgången där man inte är för pushig, men inte heller för inåtvänd.

Apropå marknadsföring, så blev jag faktiskt intervjuad av Svenska Dagbladet om min Maldiverna-resa nyligen (var publicerad för några dagar sedan.). Som författare inser jag ju att jag inte bara kan prata om min bok, jag måste bjuda på mig själv också. Och Maldiverna var en sådan fantastisk och unik upplevelse att jag gärna delade med mig.

SvD

Kanske är det någon SvD-läsare som lägger mitt namn och min bok på minnet och sedan kanske dyker på den nästa gång de är i en bokhandel eller på biblioteket.

En av mina gamla arbetsplatser, M-magasin, var snälla att uppmärksamma mig (jag var redaktionschef där i tre år för ett antal år sedan, en fantastisk tidning och en helt underbar redaktion, och världens bästa chef: Amelia Adamo):

M-magasin

Sommartid = lästid

Sommarsemestern är inte bara skrivtid för mig. Det är lästid också. Först och främst för att jag älskar att läsa. Jag älskar böcker och jag älskar författare och ja, allt som har med böcker och läsande att göra! Men jag läser också för att jag benhårt tror att det är något en författare måste göra. Min författarguru Stephen King brukar säga så här:

quote-if-you-want-to-be-a-writer-you-must-do-two-things-above-all-others-read-a-lot-and-write-a-lot-stephen-king-102677

Och så här:

photo-11

 

Och ja, jag lyssnar på mr King! Han vet vad han snackar om.

Så, 80% är lustläsning, 20% är plikt. Jag försöker att variera mig väldigt mycket. Inte ha fördomar, läsa alla sorters genrer. För, som Stephen King också säger, man lär sig lika mycket av de dåliga böckerna (om inte mer) som av de bra.

I sommar har jag, som jag tidigare har avslöjat, varit lite lat. Kan beror på vår lilla nya valp Charlie och förstås INTERNET (förbannade …). Men samtidigt har det varit en regnig sommar, och då borde jag ha läst desto mer… Hm. Jag har i alla fall läst 6 böcker den här sommaren. Kanske inte så varierat som jag hade tänkt, och absolut inte så många som jag hade föresatt mig!

Men här är de i alla fall:

doktor-glas

1. Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Jag vill alltid läsa minst en klassiker varje sommar. Den här läste jag på gymnasiet, men det var så otroligt länge sedan att jag knappt minns det. Minns dock att jag gillade den mycket och ville se vad jag tyckte om den i dag. Väldigt bra, visade det sig. En riktig liten pärla om Doktor Glas som förälskar sig i pastor Gregorius unga vackra fru Helga. Fantastiskt språk, väldigt mycket psykologi, som många av de där klassikerna som skrevs under den här tiden. Ja, en upplevelse även denna gång! Insåg nu att Gregorius inte alls är så demoniserad som jag minns honom, han är tvärtom rätt harmlös, det vedervärdiga ligger i Doktor Glas blick.

stjarnklart

2. Stjärnklart av Lars Wilderäng

Roligt att läsa en svensk dystopisk roman. Om vad som händer när all elektricitet slutar att fungera. Den här boken är väldigt intressant och spännande. Rätt teknisk och otroligt bra researchad. Kanske lite torr och inte så bra på själva gestaltningen och romankaraktärerna. Det är inte där styrkan ligger. Man får sig en rejäl tankeställare (jag är nästan på väg att bli en prepper själv). Ska bli spännande att läsa uppföljaren.

skuggpojken

3. Skuggpojken av Carl-Johan Vallgren

Carl-Johan Vallgren har börjat skriva deckare under psedonymen Lucifer. Tyckte det lät spännande. Det här var en helt okej deckare! Intressanta karaktärer, rätt komplicerad story. Tyckte dock att första halvan, när det var så många frågetecken, var tusen gånger mer spännande än andra halvan, där många frågetecken var uträtade. Ändå absolut läsvärd! Han har ju ett bra och effektivt språk, och som sagt, intressanta och komplexa karaktärer!

lejontamjaren

4. Lejontämjaren av Camilla Läckberg

Den här boken fick jag på jobbet och tänkte att det var länge sedan jag läste något av henne. Det är ju alltid intressant att läsa en så stor författare, en av de mest framgångsrika i Sverige (även utomlands). Jag imponeras av hennes driv och av allt hon har gjort. Det är inte världens bästa böcker. Rätt infantila karaktärer, men det är det ju i Morden i Midsummer också. Tror att det är en av hemligheterna. Att karaktärerna är snälla och mysiga att läsa om. Det blir förstås mer platt så, men kan ändå kännas som en frisk fläkt i dag när alla spänningshjältar är så svåra och har någon obestämd diagnos. Jag förstår att hon har lyckats och det är bara att gratulera.

to-my-love

5. To my Love av Karin Aspenström

Den här har inte kommit ut än, men jag läste den för att jag skulle recensera den i Damernas Värld. En blandning mellan en thriller och en relationsroman. Träffsäkert om svenska ungdomar som flyr till London efter gymnasiet och om 90-talet och framför allt 90-talets engelska musik och kulturliv. En mycket bra bok, bra skriven, bra driv. Tyckte mycket om den här. Mer får ni läsa i min recension.

lila

6. Lila av Marilynne Robinson

Vacker och finstämd roman som utspelar sig på 20-talet i amerikanska mellan västern. Lila är ett samhällets olycksbarn som räddas av Doll, en kvinna/flicka som plockar upp henne ur misären och går. De lever ett hårt liv där de jobbar för mat för dagen. Många år senare kommer Lila till byn Gilead där hon träffar ortens präst och en ömsint kärlekshistoria tar sin början. En bok som trots så mycket misär mest handlar om godhet. Ett fantastiskt språk. Lågmäld och rörande. Tyckte särskilt om andra halvan av boken.

Ja, det var en rätt okej blandning. Jag brukar läsa några debatt- eller dokumentära böcker också, men det har inte hunnits med. Näst på tur är den här:

sophies-historia

Sophies historia av Jojo Moyes

Jag tyckte väldigt mycket om hennes Livet efter dig. Sentimental, ja. Men ibland behöver man gråta! Och oj, vad jag grät till den!

Vad har ni läst i sommar? Några bra tips?

Så många böcker behöver du sälja …

644x429(ByMaxScale_TopLeft_Transparent_True_True_Undefined)

Pengar, pengar, pengar. Den ständiga frågan om hur mycket man tjänar. Om man kommer att kunna leva på att skriva. Ja, den dyker jag på hela tiden. Både när folk jag möter frågar om (eller tar för givet att) jag skriver på heltid och blir förvånade när jag svarar att jag inte skulle ha råd, och ännu mer förvånade när jag säger att det gäller de flesta författare. Det är få som lever uteslutande på att skriva böcker.

Jag ramlade över ett intressant inlägg av författaren Sölve Dahlgren, också en av grundarna till hybridförlaget Hoi. Han reder ut ungefär hur många böcker en författare behöver sälja för att kunna leva på sitt författarskap.

Ja, det är ju som många tidigare visat rätt svårt:

”Men låt oss för enkelhetens skull säga att du får behålla 50 spänn per såld bok. (Om du är utgiven på traditionellt förlag så är det krasst sett så att det blir svårt, å andra sidan uppvägs det av att förlaget kanske tar lite fler kostnader åt dig. Ibland kanske rentav du får både inträde och hotell betalt i samband med Bokmässan).

Enkel matte eller hur? 510.000 kr delat med 50 kr ? 10.200 böcker.

Du behöver sälja 10.200 inbundna böcker per år för att kunna leva enbart på ditt författarskap. Du förstår nu genast varför författare gärna är ute och föreläser. En föreläsning kan generera alltifrån 2000 kr (typ bibliotek eller skola med dålig budget) till 50.000 kr (känd författare på företagsevent). Dessutom fakturerat och betalt direkt, ingen fördröjning på 6-24 månader som är fallet med bokförsäljning.”

10 200 böcker alltså. Det kanske inte verkar så svårt. Men det finns vissa saker att ta med i beräkningen här.

För det första: Att sälja 10 200 inbundna böcker är svårt. De flesta, även etablerade säljer inte fler än ett par tusen. En debutant som vi tidigare har varit inne på brukar sälja i snitt 800-1200 exemplar.

För det andra: du måste sälja 10 200 böcker varje år. Och med tanke på att det ofta tar rätt många år, framför allt i början (både på grund av oerfarenhet och för att du förmodligen måste göra det vid sidan av ditt heltidsjobb), att skriva en bok, så känns det rätt ouppnåeligt.

Men pocket då? Kan man inte bli rik på pocket? Det är det väl fler som köper? Nej. Så här svarar Sölve i sitt inlägg:

”Nej. Det är det enkla svaret. Beroende på villkor tjänar en författare på tradförlag 3-8 kr/ex och på hybridförlag 10-18 kr/ex. Så även om du säljer 10.000 ex i pocket blir det inga astronomiska summor. Men visst, kan du bli en av den här handfullen som säljer en halv miljon exemplar i pocket är det klart att du kan leva på det.”

Här är hela hans inlägg!

Jag har skrivit om det här tidigare, läs bland annat här!

Läsare

Nu har böckerna jag skickade ut i förra veckan nått sina mottagare, några av mina närmaste vänner, sådana som hjälpt mig under resans gång, samt kära släktingar. Och flera har hunnit läsa Den åttonde dödssynden.

Det är alltid lika läskigt att veta att någon läser. Men jag blir så glad när de gör det. Och särskilt när de kommer tillbaka med feedback. Nu drar jag inte för stora växlar på just de här kommentarerna, det är människor som står mig nära, som vill mig väl som läser. Men det är nyttigt att börja få kommentarer på boken. Inse att den lever sitt eget liv. Att den ligger i läsarens händer, och att det är deras tolkningar och slutsatser som gäller.

Har jag varit för tydlig? För otydlig? Är det spännande? Vill man läsa vidare? Är det välskrivet? Lättläst? Platt eller förutsebart?

Jag är jätteglad för alla härliga sms, inlägg på sociala medier och telefonsamtal om boken. Tack! Jag bäddar in mig i era fina kommentarer och rustar mig för allmänhetens dom som kommer senare i sommar.

27 juli finns den att köpa!

omslag

Inte för pengarna …

I inlägget innan skrev jag om att jag både vill ge bort boken samtidigt som jag förstås vill att folk köper den. Jag blev inte författare för att tjäna pengar. Jag tjänar betydligt bättre på det jobb jag har. Jag skriver för att jag var tvungen att skriva. För att jag har en passion för skrivandet och en dröm om att skriva. Och jag bestämde mig för att göra allt jag kunde för att förverkliga den drömmen – att skriva och ge ut en roman. Så tror jag att det är för de allra, allra flesta som skriver.

Men det är förvånansvärt många som tror att man 1. skriver för pengar, 2. blir rik av att skriva böcker.

Ibland när jag berättar att jag kommer ut med en thriller i sommar får jag kommentarer om pengar. ”Då blir du snart rik som ett troll.” eller ”Åh, nästa Camilla Läckberg!”

När jag ärligt säger att nej, även om det går bra med boken så blir jag inte rik, det går inte att leva på det, så envisas de ändå: ”Men det vet du ju inte, det kanske blir en riktig bestseller.” Ja, det är klart. Chansen att det blir en bästsäljare finns, även om den är mikroskopisk. Men man blir inte rik på att skriva en bästsäljare heller. Inte en. Inte i dag. Inte med de försäljningssiffror som finns.

För att kunna leva på att skriva måste man skriva många böcker, och komma ut med dem regelbundet, helst minst en om året. Som min vän Sofie Sarenbrant. Hon har nu lyckats med bedriften att sälja en halv miljon böcker! Men det hör till ovanligheten. Och då har hon ändå skrivit och gett ut sex böcker på lika många år.

Hon har slitit som ett djur! Jag förstår inte hur hon har lyckats skriva så mycket. Vi hjälpte varandra innan hon kom ut med sin första, vi delade drömmen att skriva och läste varandras manus (mitt var dock ett annat än det som kommer ut nu). Sofie gick hem och skrev om (på nätterna, för hon hade liksom jag ett heltidsjobb och små barn). Och i dag, sex år senare har hon alltså skrivit och gett ut sex deckare och sålt en halv miljon böcker (och det är det få författare i dag som lyckas med)!

För mig tog det sex år att få ut min första … 😉

Så, stort grattis Sofie till alla framgångar!

Jag har tidigare rett ut hur mycket (eller lite) man faktiskt tjänar på att skriva böcker. Läs gärna här!

Och när ni har läst det inlägget, kan jag rekommendera den här texten om att vara realist och ha rätt förväntningar av Marthina Elmqvist, vd på Ophelia publishing:

”Du blir inte RIK på att skriva böcker. Monetärt. Däremot rik på upplevelser och utmaningar och du blir en del av en skara som brukar ha jäkligt kul tillsammans i baren på Park.”

Kan jag få ett signerat exemplar?

När man har skrivit en bok så får man alltid ett antal böcker att ge till nära och kära. Förslagsvis sin familj och de som har hjälpt en på vägen (det är ju några stycken). Det är lite olika antal, men jag får 25 av min Den åttonde dödssynden.

Nu gäller det att fundera på vem jag ska ge de där exemplaren till. Det är ju många som bett om en bok… Sedan den kom från tryckeriet är det nog den vanligaste frågan jag får: Kan jag få ett signerat exemplar?

Men jag kan ju inte ge till alla! Trist, men så är det. Utöver de 25 exen jag får, får jag köpa den till billigare pris. Men det är ju inte ett alternativ att köpa sin egen bok och ge bort (då går jag ju back på boken jag jobbat med under flera år).

Egentligen vill jag ju att folk köper den! Om ingen gör det så kommer jag ju med all säkerhet inte få ge ut en till (även om jag lyckas skriva klart nästa). Min dröm är att en dag kunna skriva på heltid, men för att nå dit behövs det människor som köper böcker, och ja, förstås de jag har skrivit.

Jag köper själv många böcker – och jag brukar tänka att om jag gillar en författare och vill att den ska kunna fortsätta skriva så måste jag ju stödja den på något sätt, enklast genom att köpa deras bok, men också genom att prata om den och rekommendera den, kanske visa den på bild i sitt flöde på facebook eller instagram – eller som här i bloggen, här visar jag massor av böcker.

Men varje gång någon ber om ett signerat ex så blir jag ju också så otroligt smickrad och bubblande glad! Någon vill ha min bok, och jag VILL ge bort boken. Även om jag inte har så många.

Samtidigt vill jag absolut inte att någon vän ska känna sig tvingad att köpa den… Tack gud för biblioteken!

 

 

Snart lästid!

Sommartid betyder lästid för mig. Jo, jag läser annars också, men max några böcker i månaden. Det är på sommaren jag verkligen hinner sluka böcker. Förutom skriver, är med familjen, solar och badar och tränar lite så är det det jag gör (fråga mina barn!). Det är underbart att få längre sammanhållen tid till att bara läsa. Jag tror inte att man kan skriva om man inte läser.

Läsandet är liksom grunden för skrivandet. Böckerna jag läser ger mig inspiration, idéer, kunskap, ramar – vad är en bra bok? Hur är de uppbyggda? Vad handlar de om? Hur börjar de? Hur är karaktärerna? Språket? Miljöbeskrivningarna? Gestaltningen? Den dramaturgiska kurvan? Hur slutar den? Vad tyckte jag? Vad fastnade jag för, vad var bra, vad var mindre bra? Ja, jag försöker läsa som en författare nuförtiden. Ibland är det svårt. Boken jag läser kanske är för bra. I en klass och kvalitet jag förmodligen aldrig kommer att kunna uppnå. Eller så är det helt enkelt för spännande, uppslukande, så att jag glömmer att det är en bok jag läser. En värld jag kliver in i och förlorar mig i. Sådana böcker är sällsynta, men några gånger om året händer det. Och det är magiskt. Ofta läser jag ut dem och måste sedan gå tillbaka för att försöka förstå vad jag precis var med om. Varför var den så magisk? Vad var det som gjorde att jag fastnade så? När drogs jag in i berättelsen och hur? Ibland blir jag deprimerad när jag har läst sådana böcker. Både för att jag tvingas lämna den världen och för att jag aldrig själv kommer att kunna skriva så. Men jag vet att jag aldrig kommer att sluta försöka!

Bland det roligaste jag vet är att sätta ihop läslistor till mig själv (ja, andra också!). Jag köper mycket böcker. Jag får också mycket böcker i jobbet. Det är en bra kombo som gör att jag inte bara läser det förväntade. På jobbet kan jag ramla över böcker som jag annars aldrig skulle beställa eller köpa. När man går in i en bokhandel eller köper böcker på nätet köper man ju sällan helt okända böcker. Man kanske vågar chansa på någon enstaka, men annars köper man de man har tänkt att köpa. Eftersom folk vet att jag gillar att läsa så får jag böcker också. Jag fick en hel hög av mina snälla gymnastikföräldrar (till barnen jag tränar) nu när terminen slutade.

Min bokhög inför sommaren bara växer och växer. Ett vet jag redan nu: jag kommer inte hinna läsa alla… Men det är kul att ha några att välja bland också. Här är min hög som den ser ut nu! Två böcker tänkte jag läsa om (gissa vilka ;-).

bokhög

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs (tänkte läsa högt för barnen)

Liv efter liv av Kate Atkinson (hört mycket gott om den här.)

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (ja, vad kan jag säga? En riktig klassiker!)

Himmelstrand av John Ajvide Linqvist (har läst de flesta av Lindqvist och gillat. Men den här har jag inte läst än!)

Skuggpojken av Carl-Johan Wallgren (fick den här i present, och ja, verkar spännande!)

Marina av Carlos Ruiz Zafón (den här fick jag också i present, men har också läst om den, har hört blandat om den.)

Jane Eyre av Charlotte Brontë (också en fantastisk klassiker!)

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman (jag har inte läst Gaiman än, så måste ju börja någonstans.)

Min kamp 6 av Karl Ove Knausgård (får se om jag tar mig igenom den här tegelstenen, hör till dem som älskade de fem första, men den här är lång… väldigt långt.)

Befrielsen av Maria Sveland (Maria väcker alltid känslor, det är kul att följa hennes författarskap!)

Lejontämjaren av Camilla Läckberg (det var ett bra tag sedan jag läste Camilla Läckberg. Men hon är ju grymt stor i hela Europa! Känner att jag måste läsa ikapp några av hennes böcker och se och lära vad hon gör, för något rätt gör hon sannerligen.)

Ja, det är en rejäl hög, och det kan säkert tillkomma några. För mig är det viktigt att blanda, högt och lågt, romaner med deckare, kvinnliga och manliga författare, svenska och utländska. Det enda jag egentligen saknar just nu är en riktigt bra debattbok eller dokumentär. Därför tänkte jag köpa till Carina Bergfeldts Sju dagar kvar att leva – Den har jag velat läsa länge!

Vi får se hur många av de här jag tar mig igenom. Sommaren är kort. Och under den ska jag försöka skriva så mycket jag hinner på min andra roman.

Vad läser ni i sommar?

Recensioner

images

 

Det är ofrånkomligt att man börjar fundera på recensioner när man har en bok som snart ska komma ut.

Lika bra att jag erkänner det: Ja, jag är livrädd för att bli sågad. Det bultar inom mig när jag tänker på det. En känsla som påminner om skam. Bara tanken på att någon ägnat tid åt att läsa och samtidigt stört sig så mycket på det jag skrivit att hen sedan skriftligt sågar boken – den är så plågsam och skamfylld.

Recensioner skrämmer mig kanske extra mycket eftersom jag umgås med många väldigt litterära och belästa människor. Sådana som själva jobbar med språk och skrivande, sådana som själva ibland recenserar. Jag hör ofta hur böcker slentrianmässigt avfärdas; ”hur kunde det där bli utgivet?” eller ”det där hade jag kunnat skrivit bättre själv”. Hm, tänker jag alltid då. För jag vet att det är betydligt lättare att hitta fel i en redan skriven text än att skriva den själv.

Men, med det sagt, så tycker jag förstås att recensenter har rätt att tycka och skriva vad de vill. Jag recenserar själv ibland och jag försöker vara ärlig och trogen läsarna. Det är ju mitt ansvar att läsa, fundera på styrkor, svagheter och säga vad jag tycker. Samtidigt är det svårare att recensera i dag. För nu vet jag ju att det finns en författare där bakom som slitit i kanske flera år med manuset jag läser på någon dag eller två och sedan skriver några rader om.

Det är inte rättvist. Nej, det är det inte. Och just därför är det viktigt att hålla isär vad som är vad. Recensenter gör ett viktigt jobb. Att uppmärksamma och noga läsa boken med kritiska ögon. Och som författare får man räkna med att bli bedömd, och kanske till och med sågad. Författare gör också ett viktigt jobb. Att skriva en bok är en bedrift. Oavsett hur många som sedan kommer att gilla den. Det är viktigt och bra att människor skriver olika sorters böcker, för olika sorters människor, för olika sorters läsning. Man kan inte bli älskad av alla. Och en recension är bara en recension.

Allt det här vet jag med den rationella delen av min hjärna. Ändå slår hjärtat hårt i bröstet. Jag försöker andas lugnt och tänker: Vad är det värsta som kan hända? Ingen kommer att dö. Jag kanske blir ledsen, ett tag. Jag kanske känner skamkänslor. Ett tag. Jag har fortfarande skrivit en bok. Några kommer tycker om den. Andra inte.

Någon kanske suckar tungt när de läser min bok, stönar att det är skit och aldrig borde blivit utgivet, tänker att de hade kunnat göra det bättre själva. Kanske får hen inspiration att börja skriva och skapar ett mästerverk som blir utgivet och som kommer att betyda massor för en mängd olika människor? Eller så blir resultatet i sin tur sågad och inspirerar en tredje att ”skriva bättre själv”… I så fall: Vilken kreativ process jag varit med och skapat!

images

Kanske blir den inte ens recenserad. De flesta blir ju inte det.

Troligen blir den inte det.