”Grattis till boken!”

Den senaste veckan har varit ungefär som när jag fick barn. Varje gång jag mött en vän eller bekant eller kollega så har jag fått höra: ”Grattis till boken!”

Jag blir nästan förlägen, för att det är så ofta. Det känns som att jag ständigt pratar om boken. Men när jag tänker efter så inser jag ju att det är olika personer som kommer fram och säger grattis. Oavsett, så känns det ungefär som att ha fått barn! Alla är glada och grattar och frågar hur det har gått. Och jag är förstås bubblande glad tillbaka. Det är ju fantastiskt att så många har uppmärksammat att boken är klar och nu finns ute i handeln.

Förmodligen är det här smekmånaden. Många vänner och bekanta har hunnit läsa och det strömmar in snälla mejl, sms, meddelanden på Facebook, twitter och instagram. Jag passar på att njuta. För vem vet, snart kanske den blir recenserad på riktigt och då måste jag vara beredd på att det kan komma kritik.

Vad säger de då, de som har läst hittills? Jo, om jag ska sammanfatta så är det ungefär så här:

1. spännande.

2. lättläst och välskrivet.

3. en bladvändare som de sträckläser.

4. ett oväntat och (tycker de flesta) med ett bra slut.

Kan jag vara annat än nöjd? Jag ville skriva en effektiv historia. Jag har aldrig tänkt att den ska vara höglitterär. Snarare underhållande, och rakt skrivet (jag är ju journalist, och tycker själv att det är en konst att skriva enkelt, svårare än många tror) med ett underliggande budskap. Och så ville jag att det skulle vara spännande utan en massa blod och mord. Egentligen har jag inget emot våld, blod, mord och sånt i böcker eller film. Men det var inte det jag ville skriva. I alla fall inte nu. Som jag tidigare har sagt så är jag väldigt inspirerad av Karin Alvtegen och hennes psykologiska spänningsromaner från mitten av 90-talet, den så kallade S-serien. Jag tror att många som har läst dem och läser min kan se det.

Det är otroligt roligt att försöka skapa spänning som sker mellan människor. Människor som krockar, som inte vet var de har varandra, som knappt känner sig själva och blir förvånade över sina egna reaktioner. Mina huvudpersoner är inte några trevliga människor. De är skruvade och knäppa. Och de hamnar i konflikter med sig själva och omgivningen. Jag är också väldigt förtjust i dominoeffekter – Händer det, så händer det. Utveckling. Karaktärsdriven utveckling. Därför var det väldigt roligt när en person på twitter skrev att karaktärerna växte under hela berättelsen. Jag blev jätteglad för de orden!

Än har jag inte hunnit gå in i en fysisk bokhandel, men jag har snälla vänner som fotar åt mig. Titta här till exempel hur fint det ser ut på Akademibokhandeln på Odenplan i Stockholm:

Odenplan

Och så här ser det ut just nu på Akademibokhandeln i Skrapan:

skrapan

OM ni ser boken, ta gärna en bild med mobilen och mejla mig: rebecka at edgrenalden.se – jag blir jätteglad! Självklart får ni också gärna skicka bilder på när ni läser boken, det är ju nästan ännu roligare!

Jag fortsätter att följa listorna på Adlibris och Bokus. Just nu ligger Den åttonde dödssynden på plats 15 över bäst sålda svenska deckare förra veckan (på Bokus) och på plats 15 över bäst sålda inbundna thrillers på Adlibris. Jag har förstås ingen aning om vad det egentligen innebär försäljningsmässigt. Men det är ändå otroligt roligt att följa. Det är roligt bara att några läser! Så stort tack till alla er som gjort det. Tack!

snackas omplats 13 plats 15

Jobbhösten drar igång

Det märks verkligen att jobbet har dragit igång. Jag slocknar oftast runt 21 på kvällarna. Och orkar absolut inte varken läsa eller skriva (se på tv har jag redan slutat med). Men det känns okej att gå in i jobbet igen. Jag har på något sätt vant mig vid att skriva intensivt i korta perioder och sedan jobba intensivt i långa perioder då texterna får vila.

I tisdags var jag tillbaka på förlaget (tur att det inte var i går, då Norstedst fick utrymmas efter bombhot – hjälp!). De hade beställt fler böcker till mig som jag fick signera. Så nu hoppas jag att fler snart får boken i sina brevlådor.

signering2

 

I flera dagar har nu Den åttonde dödssynden legat på plats 12 på Bokus lista över nya deckare, men i dag åkte den ner igen. Jag frågade dem på förlaget vad de trodde, de tyckte nog att jag var lite fånig. Boken har ju bara legat ute en vecka!

Nästa steg nu är att boka och planera en releasefest. Vi bestämde att den skulle vara i augusti när alla kommit tillbaka. Har ni tips på bra ställen att vara på får ni gärna komma med förslag i kommentarsfältet (eller om ni har andra tankar och råd).

Jag är så ledsen att jag missar Crime time Gotland – Sveriges nya deckarfestival. Hade verkligen velat vara med. Men jag var redan bokad den helgen, ska på stort släktmöte i Värmland istället (också kul). Men annars hoppas jag att ni inte har missat Cirme time Gotland! Verkar bli väldigt spännande! Nästa år är jag där!

crimetime_960x200px_150224

Saker författare gör i smyg …

… tänkte jag avslöja här. Jag vet att jag inte är den första, varken att göra det eller att avslöja det. Men här kommer min bekännelse:

Jag googlar min bok Den åttonde dödssynden och kollar om någon har läst, tänkt läsa, recenserat. Jag klickar också in mig på bokus.com och kollar på vilken plats den ligger över nya deckare (ja, den sorteras under deckare, även om det egentligen inte är en sådan, mer spänning).

I förrgår låg den på 15:e plats. Och i dag har den avancerat till plats 14! Jag vet inte alls vad det innebär, men känns ändå som det är åt rätt håll och det är otroligt intressant att kunna gå in och kika där. Samtidigt lite nedslående eftersom det där blir så tydligt vilken enorm konkurrens det är om läsarna.

Så, det var skönt att slippa gå och bära på den mörka hemligheten. Nu kan jag fortsätta skriva på manus nummer 2 istället. I dag är sista dagen på semestern, regnet öser ner och jag försöker skriva.

Hittills denna sommar har jag skrivit 71 000 tecken. För er som inte har stenkoll på antal tecken så kan jag som en jämförelse berätta att Den åttonde dödssynden är drygt 400 000 tecken (318 boksidor). Det var inte alls så mycket jag hade tänkt, men jag kom igång alldeles för sent. I princip började jag inte förrän sista veckan. Ska försöka få till någon skrivhelg i höst, så att jag kommer vidare. Annars får jag vänta till i jul. Det får ta den tid det tar.

Writing_Quote_20

Inte för pengarna …

I inlägget innan skrev jag om att jag både vill ge bort boken samtidigt som jag förstås vill att folk köper den. Jag blev inte författare för att tjäna pengar. Jag tjänar betydligt bättre på det jobb jag har. Jag skriver för att jag var tvungen att skriva. För att jag har en passion för skrivandet och en dröm om att skriva. Och jag bestämde mig för att göra allt jag kunde för att förverkliga den drömmen – att skriva och ge ut en roman. Så tror jag att det är för de allra, allra flesta som skriver.

Men det är förvånansvärt många som tror att man 1. skriver för pengar, 2. blir rik av att skriva böcker.

Ibland när jag berättar att jag kommer ut med en thriller i sommar får jag kommentarer om pengar. ”Då blir du snart rik som ett troll.” eller ”Åh, nästa Camilla Läckberg!”

När jag ärligt säger att nej, även om det går bra med boken så blir jag inte rik, det går inte att leva på det, så envisas de ändå: ”Men det vet du ju inte, det kanske blir en riktig bestseller.” Ja, det är klart. Chansen att det blir en bästsäljare finns, även om den är mikroskopisk. Men man blir inte rik på att skriva en bästsäljare heller. Inte en. Inte i dag. Inte med de försäljningssiffror som finns.

För att kunna leva på att skriva måste man skriva många böcker, och komma ut med dem regelbundet, helst minst en om året. Som min vän Sofie Sarenbrant. Hon har nu lyckats med bedriften att sälja en halv miljon böcker! Men det hör till ovanligheten. Och då har hon ändå skrivit och gett ut sex böcker på lika många år.

Hon har slitit som ett djur! Jag förstår inte hur hon har lyckats skriva så mycket. Vi hjälpte varandra innan hon kom ut med sin första, vi delade drömmen att skriva och läste varandras manus (mitt var dock ett annat än det som kommer ut nu). Sofie gick hem och skrev om (på nätterna, för hon hade liksom jag ett heltidsjobb och små barn). Och i dag, sex år senare har hon alltså skrivit och gett ut sex deckare och sålt en halv miljon böcker (och det är det få författare i dag som lyckas med)!

För mig tog det sex år att få ut min första … 😉

Så, stort grattis Sofie till alla framgångar!

Jag har tidigare rett ut hur mycket (eller lite) man faktiskt tjänar på att skriva böcker. Läs gärna här!

Och när ni har läst det inlägget, kan jag rekommendera den här texten om att vara realist och ha rätt förväntningar av Marthina Elmqvist, vd på Ophelia publishing:

”Du blir inte RIK på att skriva böcker. Monetärt. Däremot rik på upplevelser och utmaningar och du blir en del av en skara som brukar ha jäkligt kul tillsammans i baren på Park.”

Snart lästid!

Sommartid betyder lästid för mig. Jo, jag läser annars också, men max några böcker i månaden. Det är på sommaren jag verkligen hinner sluka böcker. Förutom skriver, är med familjen, solar och badar och tränar lite så är det det jag gör (fråga mina barn!). Det är underbart att få längre sammanhållen tid till att bara läsa. Jag tror inte att man kan skriva om man inte läser.

Läsandet är liksom grunden för skrivandet. Böckerna jag läser ger mig inspiration, idéer, kunskap, ramar – vad är en bra bok? Hur är de uppbyggda? Vad handlar de om? Hur börjar de? Hur är karaktärerna? Språket? Miljöbeskrivningarna? Gestaltningen? Den dramaturgiska kurvan? Hur slutar den? Vad tyckte jag? Vad fastnade jag för, vad var bra, vad var mindre bra? Ja, jag försöker läsa som en författare nuförtiden. Ibland är det svårt. Boken jag läser kanske är för bra. I en klass och kvalitet jag förmodligen aldrig kommer att kunna uppnå. Eller så är det helt enkelt för spännande, uppslukande, så att jag glömmer att det är en bok jag läser. En värld jag kliver in i och förlorar mig i. Sådana böcker är sällsynta, men några gånger om året händer det. Och det är magiskt. Ofta läser jag ut dem och måste sedan gå tillbaka för att försöka förstå vad jag precis var med om. Varför var den så magisk? Vad var det som gjorde att jag fastnade så? När drogs jag in i berättelsen och hur? Ibland blir jag deprimerad när jag har läst sådana böcker. Både för att jag tvingas lämna den världen och för att jag aldrig själv kommer att kunna skriva så. Men jag vet att jag aldrig kommer att sluta försöka!

Bland det roligaste jag vet är att sätta ihop läslistor till mig själv (ja, andra också!). Jag köper mycket böcker. Jag får också mycket böcker i jobbet. Det är en bra kombo som gör att jag inte bara läser det förväntade. På jobbet kan jag ramla över böcker som jag annars aldrig skulle beställa eller köpa. När man går in i en bokhandel eller köper böcker på nätet köper man ju sällan helt okända böcker. Man kanske vågar chansa på någon enstaka, men annars köper man de man har tänkt att köpa. Eftersom folk vet att jag gillar att läsa så får jag böcker också. Jag fick en hel hög av mina snälla gymnastikföräldrar (till barnen jag tränar) nu när terminen slutade.

Min bokhög inför sommaren bara växer och växer. Ett vet jag redan nu: jag kommer inte hinna läsa alla… Men det är kul att ha några att välja bland också. Här är min hög som den ser ut nu! Två böcker tänkte jag läsa om (gissa vilka ;-).

bokhög

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs (tänkte läsa högt för barnen)

Liv efter liv av Kate Atkinson (hört mycket gott om den här.)

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (ja, vad kan jag säga? En riktig klassiker!)

Himmelstrand av John Ajvide Linqvist (har läst de flesta av Lindqvist och gillat. Men den här har jag inte läst än!)

Skuggpojken av Carl-Johan Wallgren (fick den här i present, och ja, verkar spännande!)

Marina av Carlos Ruiz Zafón (den här fick jag också i present, men har också läst om den, har hört blandat om den.)

Jane Eyre av Charlotte Brontë (också en fantastisk klassiker!)

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman (jag har inte läst Gaiman än, så måste ju börja någonstans.)

Min kamp 6 av Karl Ove Knausgård (får se om jag tar mig igenom den här tegelstenen, hör till dem som älskade de fem första, men den här är lång… väldigt långt.)

Befrielsen av Maria Sveland (Maria väcker alltid känslor, det är kul att följa hennes författarskap!)

Lejontämjaren av Camilla Läckberg (det var ett bra tag sedan jag läste Camilla Läckberg. Men hon är ju grymt stor i hela Europa! Känner att jag måste läsa ikapp några av hennes böcker och se och lära vad hon gör, för något rätt gör hon sannerligen.)

Ja, det är en rejäl hög, och det kan säkert tillkomma några. För mig är det viktigt att blanda, högt och lågt, romaner med deckare, kvinnliga och manliga författare, svenska och utländska. Det enda jag egentligen saknar just nu är en riktigt bra debattbok eller dokumentär. Därför tänkte jag köpa till Carina Bergfeldts Sju dagar kvar att leva – Den har jag velat läsa länge!

Vi får se hur många av de här jag tar mig igenom. Sommaren är kort. Och under den ska jag försöka skriva så mycket jag hinner på min andra roman.

Vad läser ni i sommar?

Manuset tillbaka!

manus

Så fick jag det då. Manuset tillbaka från redaktören, satt som en bok. Nu vet jag hur lång den blir (320 sidor)! Har skrivit ut allt och ska läsa igenom allt. Sen ska det tillbaka och gå till tryck. Gulp. Det börjar närma sig.

Som av en märklig slump så läser jag samtidigt Liza Marklunds sista bok om Annika Bengtzon, Järnblod, på korr (jag ska recensera den). Den kommer i juni.

jarnblod_inb_low

Det är lite märkligt eftersom Liza Marklund har betytt så mycket för mitt eget skrivande. Inte för att min bok alls är lik hennes böcker. Min är inte en klassisk deckare, utan mer en psykologisk thriller, och jag har inte ens henne som författarförebild i dag. Men Liza betydde ändå väldigt mycket för att jag en gång började försöka skriva i romanform. Det var något nytt när Liza Marklund kom med sin första deckare om Annika Bengtzon. Det är lätt att glömma i dag, men hon var faktiskt först i Sverige att skriva på det sättet. Om en ”vanlig” kvinna, en journalist och mamma, böcker som inte bara skildrade de olika brott hon hamnade mitt i, utan även hennes liv på jobbet och hemma med mannen och barnen. Man läste böckerna inte bara för deckargåtan, utan också för att se hur det skulle gå för den komplexa antihjälten Annika. Något många deckarförfattare tagit efter och i dag gör framgångsrikt.

imgres

För mig var det en befrielse när Liza Marklund blev Sveriges första deckardrottning (jo, visst fanns det kvinnliga deckarförfattare före henne, men det var hon som verkligen förkroppsligade ordet deckardrottning, och som nådde en riktigt stor publik). Hon visade att författandet inte var något mystiskt ouppnåeligt. Hon var kvinna, hon var journalist, jag är kvinna och jag pluggade till journalist (då när hon skrev sina första böcker). Hon skrev rakt och drivet. Inte så märkvärdigt. Mer journalistiskt än litterärt (alltså i alla fall i teorin genomförbart för mig som journalist). Historierna var spännande och effektiva. Jag tror att hon har banat väg för många av de kvinnliga deckarförfattare vi har i dag, särskilt alla journalister som sadlat om till författare. Hon visade att det inte var omöjligt. Ja, jag har henne att tacka för mycket!

Ofta tycker jag att Liza Marklund har fått oförtjänt mycket skit. Förmodligen handlar det till stor del om avundsjuka. Hon har ändå sålt över femton miljoner böcker. Det är ofattbart mycket och otroligt imponerande!

Cirkeln sluts. Jag läser slutkorr på min egen thriller och läser samtidigt Liza Marklunds avslutande bok om Annika Bengtzon.

Tack Liza för all inspiration!

Vår och scenbygge!

utomhusskriv

I dag sitter jag ute och läser och skriver. Jag har burit ut min favoritfåtölj och ställt på altanen och nu njuter jag av fåglarnas lockrop och sång, de ljumma solstrålarna och gnisslet från trampolinen där barnen gör volter. Kaffet har svalnat till perfekt temperatur. Någonstans är en hackspett i full gång och jag försöker lokalisera den, men förgäves. Det drillande hackandet låter som en mobilsignal och i början lurar den mig gång på gång. En segdragen vårförkylning börjar släppa. Jag vågar inte hoppas för mycket, har gjort det förr, men det känns lättare att andas och halsen värker inte längre.

Det enda positiva med att vara sjuk är jag hunnit läsa en del!

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins var väldigt bra. Påminde mycket om Gone girl (i sitt kluriga och mörka upplägg), fast kanske ännu mer om Gillian Flynns andra bok, Mörka platser. Huvudpersonerna i de två böckerna påminner om varandra. Rachel är trasig och utanför, precis som Libby Day. Jag älskar greppet att ha en huvudperson man inte riktigt kan lita på. Min Nora i Den åttonde dödssynden är inte heller någon helt igenom frisk person. Sårig och full med märkliga komplex och tankar – och inte särskilt sympatisk. Man lär sig ändå snabbt att gilla både Rachel och Libby Day (vi får väl se vad ni tycker om Nora). Fast man blir förstås lite irriterad när Rachel om och om igen går och köper sig två flaskor vin (eller de där sliskiga, färdigblandade gin och tonic-burkarna) och häller i sig.  En riktigt bra och spännande bok i alla fall! Efter att ha slukat den kastade jag mig tillbaka till 30-talets Östersund och stackars Maj som kämpar med Tomas och hans släkt i boken Att föda ett barn av Kristina Sandberg. Helt uppslukad av henne och hennes bekymmer och öde sträckläste jag klart den i går. En fantastisk roman! Nu måste jag köpa 2:an och 3:an och se hur det går för Maj.

Efter ett ganska långt skrivuppehåll tänkte jag sätta igång igen i dag. Vi har en rätt omfattande läxa till skrivarkursen jag går: Att skriva ner alla scener i hela boken. Mycket har jag redan gjort, eftersom jag byggt och byggt ut mitt synopsis så många gånger. Nu gäller det att få ner några rader om varje scen. Jag kommer inte bli klar i dag. Det är något som är säkert.

Jag tror på att ha ett synopsis när man ska skriva en bok. Och jag tror verkligen på att skriva ner de olika scenerna. Mycket extrajobb kan sparas. Många som börjar skriva tycker att det känns begränsande, de bara skriver på. Och det gjorde jag också med Den åttonde dödssynden, till viss del. Jag visste var den skulle sluta, men inte exakt hur jag skulle ta mig dit. Det kan vara ett bra sätt att skriva associativt, låta det som händer hända. Låta fantasin flöda. Men en berättelse måste nästan alltid tuktas. Hållas ihop. Allt som händer måste ha en mening. Personerna som är med måste ha ett syfte. Och skriver man bara på är det lätt hänt att man planterar ut lite för många trådar, som sedan blir svåra att knyta ihop. Självklart behöver man inte knyta ihop allt. Men en berättelse måste hänga ihop. Särskilt viktigt tror jag det är när man skriver spänningslitteratur. Det är som att man sluter ett kontrakt med läsaren när man skriver en sådan bok. Varje del i boken ses som en ledtråd, ett steg närmare upplösningen. Jag tror att det finns en stor risk att man gör sina läsare besvikna om det händer en massa saker som inte har betydelse för handlingen. Så, nu ska jag se över mitt utarbetade synopsis och börja med scenbygget! Wish me luck!

Och tack för att ni läser!

Läsdagar!

I går hade jag en riktig läsdag! Älskar sådana. Mitt manus är fortfarande hos redaktören , så jag kan inte göra något med det. Min läxa till skrivarkursen borde jag ta tag i, men… Och så är jag sjuk, så det blir inte så mycket umgänge. Vi har några städprojekt på gång här hemma, men förutom det – oceaner av tid att bara läsa!

att-foda-ett-barn

Jag har förlorat mig i sagan om Maj, unga Maj som i början av 30-talet hamnar i ett liv hon inte valt när hon råkar bli gravid, i boken Att föda ett barn av Kristina Sandberg. Den är fantastiskt skriven, långa meningar, många inskjutna satser, ett flöde av tankar. På ett sätt påminner den om Karl Ove Knausgårds Min kamp (jag har sista boken kvar att läsa) i sin detaljrikedom och hur man befinner sig inne i en annan människas huvud. Båda brottas med stora och små frågor, känslor av otillräcklighet. Och visst, Knausgård känns bortskämd i jämförelse. Men egentligen inte. Går det att jämföra liv? Båda är osäkra och tvivlar på sig själva, törs inte uttrycka det de känner och tänker, bär en massa inom sig. Det intressanta med Maj är tiden och hennes liv – när läste man senast en så ingående skildring av en hemmafru i 30-talets Norrland? Jag kan ärligt erkänna att jag känner igen mig mer i Karl Ove …

markta-for-livet

Ibland måste jag ta pauser från Majs alla bekymmer om vad hon ska ta med sig när hon hälsar på Tomas mamma, eller vad hon ska laga till middag när släkten kommer på besök (vilken enorm matkunskap Sandberg måste ha!). I går la jag mig i badet med Emelie schepp. Vattnet hann kallna, men jag sträckläste ut Märkta för livet. En riktig bladvändare med andra ord! Hennes huvudperson åklagaren Jana påminner lite om Leona i Jenny Rognebys debut. Och lite Lisbet Salander och Carrie i Homeland fanns det över henne också – är det månne en trend med dessa starka och briljanta, men tillknäppta, av olycklig barndom märkta kvinnor?

MV5BMjIxNTU4MzY4MF5BMl5BanBnXkFtZTgwMzM4ODI3MjE@._V1_SX214_AL_

På kvällen såg vi filmen Interstellar – riktigt bra film! Ju mer sådana filmer jag ser och böcker jag läser (dystopiska framtidsskildringar) ju mer sugen blir jag på att försöka skriva en sådan själv. Just den här skulle jag dock inte klara av att skriva, alldeles för komplicerade tankar och väldigt mycket fysik 😉

kvinnan-pa-taget

Nu tänkte jag läsa Kvinnan på tåget av Paula Hawkins – så många har hyllat den, ska bli spännande att se om den är så bra som alla säger.

Påskekrim – 20 deckare att läsa i påsk

På påsken ska man ju läsa deckare. I Norge är det här sedan länge jättestort och där kallas det (som de flesta vet): påskekrim. Jag tycker att det passar väldigt bra att läsa deckare på påsken. De får gärna vara lättlästa, drivna, svåra att lägga ifrån sig och mycket spännande!

imgres-1

Tror mitt intresse för deckare började redan som 12-13-åring då jag hittade flera böcker av Agatha Christie i mina föräldrar (och farföräldrars) bokhyllor. Under tonåren blev jag nästan som besatt och klämde i stort sett alla av hennes nästan 90 deckare (och dessutom några av de romaner hon skrev under pseudonym). Minns att det var en stor händelse när jag såg hennes pjäs The Mousetrap i London – den pjäs som spelats längst någonsin (sedan 1952). Vissa böcker läste jag om och om igen, och lärde mig nästan utantill (Som den som nu heter Och så var de bara en – den köpte jag på franska och tyska när jag hade läst den ett antal gånger både på svenska och engelska, jag tror fortfarande jag vet exakt hur varje person mördas och i vilken ordning…). Ett tag gjorde jag kartläggningar av mördarna och kom fram till att vissa böcker hade exakt samma historier (samma gåta), till exempel Mord på ljusa dagen och Mordet på Nilen. Visste ni till exempel att en bok har ett barn som mördare? Och att i en annan är det berättar-personen som är mördaren? Ja, jag var en liten Agatha Christie-nörd. Var också otroligt intresserad av författarinnans egna mysterium när hon försvann (när hennes man ville ha skilsmässa). En av mina absolut bästa Agatha Christie-böcker är den där Hercule Poirot fångar en mördare efter sin död – Ridå. Hon skrev den redan 1946, men den kom inte ut förrän strax innan författarens död, 1975 (Agatha Christie dog 1976).

Oj, ja, det var ju inte meningen att snöa in på Agatha Christie… Utan istället tänkte jag att jag skulle tipsa om påskekrim-böcker!

Här 20 deckartips (utan inbördes ordning) som passar bra i påsk!

1. Mörka platser av Gillian Flynn

Jag gillade Gone girl, men den här ännu mer. Gillian Flynn skriver otroligt bra, skitigt och febrigt, med en rätt osympatisk antihjältinna i huvudrollen, vars familj blir brutalt slaktad av hennes bror. Eller var det verkligen han?

2. Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson

Jag kan bli så avundsjuk på Christoffer Carlsson, han får det att verka så lätt att skriva! Nervigt skriven om högerextremister och vänsterextremister som här tillåts vara människor. En forskare hittas död i en gränd under lucianatten.

3. Skuggorna av Katarina Wennstam

Jag älskar Katarina Wennstam! Hon har skrivit hur många bra böcker som helst! Den här har ett intressant tema – vad skulle hända om kvinnorna gav igen?

4. Paradisoffer av Kristina Ohlsson

Kristina Ohlsson har skrivit flera bra böcker. Den här var otroligt spännande om en pilot som tar över ett plan (skrämmande aktuell…).

5. Den första lögnen av Sara Larsson

Den här läste jag nyligen och det var en riktigt bra debut. Om tre män med ett mörkt förflutet som hinner ikapp dem.

6. Till offer åt Molok av Åsa Larsson

Åsa Larsson kan vara Sveriges bästa deckarförfattare, hon skriver ju otroligt bra! Jag gillar alla hennes böcker. Och nu är jag också fast i hennes nya barnboksserie (Pax).

7. Dränkt av Frida Andersson Johansson

Spännande debut av en ny svensk skräckförfattare. Älskar mixen av nordisk mytologi och vardagsliv i Stockholmsförorten Segeltorp.

8. Nattfåk av Johan Teorin

Övernaturlig och läskig. Johan Teorin skriver väldigt bra.

9. Illdåd av Thomas Erikson

Jag har läst de flesta av Thomas Eriksons böcker om beteendevetaren Alex King. Den här är en av de bästa, om en tjej som blir gruppvåldtagen och vad som händer efter det.

10. Leona – täringen är kastad av Jenny Rogneby

Intressant och ovanligt bra debut! Oväntad huvudperson, oväntad story. Ska bli intressant att följa polisen Leona i fortsättningen.

11. Fadersmord av Carina Bergfeldt

Spännande och kul om en journalist i en småstad. En kvinna hittas fastfrusen i isen

12. Tony och Susan av Austin Wright 

Lite udda deckare som utspelar sig i två historier, Susan får ett manus skickat till sig av sin ex-man, vi följer både personerna i manuset och Susan. Väldigt bra skriven och spännande, man har ingen aning om vad som ska hända eftersom den inte följer den vanliga deckarmallen.

13. Innan du dog av Camilla Grebe och Åsa Träff

Systrarna Grebe och Träff har skrivit flera bra deckare om terapeuten Siri Bergman, det här är en av dem.

14. En osynlig av Pontus Ljunghill

Spännande historia om ett mord på en liten flicka på 20-talet.

15. Flicka med snö i håret av Ninni Schulman

Ninni Schulman skriver jättebra och jag gillar hennes vardagsrealism, det lilla livet i Hagfors och hennes hjältinna, journalisten Magdalena Hansson.

16. Himmelsdalen av Marie Hermansson

Marie Hermansson är en stor favorit. Hon gränsar alltid till det absurda, det övernaturliga. Det här är en av flera bra böcker av henne.

17. Visning pågår av Sofie Sarenbrant

Sofie Sarenbrant är otroligt produktiv och blir bara bättre och bättre, tycker jag! Hon är så skicklig på att placera sina mord i intressanta miljöer. Här i mäklarvärden, under en husvisning. Ser fram emot hennes nya Avdelning 73.

18. Bluffen av Unni Drougge

Man kan ju inte låta bli att älska Unnis antihjältinna Berit Hård! Också kul att den delvis utspelar sig bland livs levande författare på bokmässan i Göteborg. Otroligt rolig och underhållande.

19. Tre sekunder av Roslund och Hellström

De flesta av Roslund och Hellströms böcker är bra, tycker jag. Mycket imponerande med all research de gör. Den här var särskilt svår att lägga ifrån sig.

20. Kvinnorna på stranden av Tove Alsterdal

Toves debut var riktigt bra om ett viktigt ämne (människor som flyr över Medelhavet).

 

Själv tänkte jag försöka klämma de här deckarna i påsk:

1. Kvinnan på tåget av Paula Hawkins

2. Märkta för livet av Emelie Schepp

3. Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal