Books & Dreams författarkväll

I går kväll var jag med på Books & Dreams författarkväll. Det var väldigt spännande! Jag känner ju Carina Nunstedt sedan länge. Hon har varit min chef i olika omgångar och på olika tidningar och jag har följt Books & Dreams utveckling allt sedan tidningen Yourlife startades tills den blev Books & Dreams. Så det var väldigt speciellt att få vara med som gäst på scen!

Det var på Oscarsteatern och som vanligt i två akter. Jag var med i andra akten. I första akten var bland andra Tilde de Paula Eby med och hon pratade väldigt fint om när hon som litet barn flydde till Sverige. Jag satt med tårar i ögonen under hela hennes berättelse. Att höra om det just nu när vi står inför den största flyktingkatastrofen på mycket, mycket länge. Hon lyckade verkligen förmänskliga hela den fruktansvärda situationen. Otroligt berörande och en oerhört viktig berättelse. I första akten var också Joakim Zander med, jag har varit nyfiken på honom och hans böcker länge. Hans första bok är översatt till 30 språk och såld till Hollywood! Helt fantastisk. Jag har inte läst ännu, men ska absolut göra det.

tilde

Här är jag och Tilde efter första akten.

Det var fantastiskt vad mycket folk det var där – och jag blev så glad när jag såg att så många köpte böcker. Även min! Trots att jag inte ännu hade pratat så såg jag flera personer som bar på Den åttonde dödssynden.

Där i vimlet träffade jag också härliga Katrin Sandberg och Ann Söderlund. Katrin tog den här bilden på mig och Ann.

Ann

Sedan var det dags. I ett litet rum bakom scenen satte de på mig mikrofonen och jag hälsade på de andra författarna. Jonas Karlsson hade jag inte träffat på säkert 15 år. Han och jag gick i parallellklass på gymnasiet! Världen är liten. När vi stod där kom jag och tänka på hans studentskiva, som jag var på… Det var kul att se honom igen. De andra gästerna var Sigge Eklund och Alex Schulman. Och Sigge känner jag sedan länge. Jag jobbade faktiskt med honom på McDonald’s redan när jag var 17! Sedan har våra vägar korsats många gånger de senaste 10-15 år. Både han och hans otroligt gulliga fru Malin har skrivit i mama som jag ju var chef för. Och förra gången jag jobbade på Damernas Värld tog jag in Sigge som krönikör där. Alex känner jag egentligen inte alls. Men vi har träffats och jag känner hans fru Amanda lite grann. Alex träffade jag senast på en tv-sänd debatt nere i Göteborg (SVT debatt), han och jag var inbjudna att diskutera manlig amning (!). Men det var ett antal år sedan. Vet inte om han kom ihåg mig. När vi fått på oss mikrofonerna var det dags att gå in.

Precis innan det började var jag ju tvungen att ta en groupie med publiken som bakgrund.

publiken

Efter charmiga Jonas var det sedan dags för mig att gå upp på scen. Lite pirrigt, förstås. Men det gick helt okej.

Här ser ni mig på scen (det är min syrra som tagit bilden):

på scen

Efteråt var det signering. Och nej, min kö var ju inte alls lika lång som Alex och Sigges, eller Jonas. Men det var ändå en hel del som hade köpt min bok och som ville ha den signerad! Jag är tacksam för varenda en som vill läsa den (så tack ni som köpte!).

Och när publiken droppat av var det dags för den obligatoriska författarbilden. Här med Carina och hennes duktiga marknadschef Lina Rönning (som tidigare jobbade på ”mitt” förlag).

alla

Stort tack Carina och Lina för att jag fick vara med. Det var superkul!

Mitt bloggande här lider mot sitt slut. Det här blir ett av mina sista inlägg. Jag ska bara hinna få till en egen sida, där bloggen fortsätter (i samma sporadiska takt som tidigare) som jag kan länka till. Någon av de närmaste dagarna ska vi nog ha hunnit få upp den.

På torsdag åker jag till Bokmässan och där hoppas jag att många vill komma fram och prata, köpa boken och få den signerad. Vi ses där!

Domestic noir

Min vän Catia Hulquist skrev en intressant krönika i DN för någon vecka sedan. Om genren domestic noir. Vad är då domestic noir? Jo, hon beskriver det så här:

”Spänningen och svärtan har flyttat in och håller sig inom hemmets väggar. ­Favoritämnet i den växande thriller­genren domestic noir är det urspårade äktenskapet.”

Ja, jag känner ju verkligen igen mig. Den åttonde dödssynden är en typisk Domestic noir-thriller. Och när jag frågade Catia vad hon tyckte så höll hon ju definitivt med. I min bok finns alla ingredienser. Mörka hemligheter, fasadbyggande, saker som inte är som de tycks, människor som är något annat än de utger sig för att vara.

Ni som läst boken, håller ni inte med? Hör bara längre ner i Catias krönika:

”En förklaring skulle kunna vara att domestic noir är en reaktion på den tillrättalagda bilden av familje­livet som presenteras på sociala medier. Båtfärder, skuttande barn, mysiga grillkvällar. Far ror och mor är rar. Instagram kallas visserligen för ”bilddagbok”, men är för de flesta en dagbok som konsekvent utelämnar skuggorna.

Samtidigt är de flesta medvetna om trollen som härjar under husgrunden likt Muns i ”Jordskott”. Det skapar förstås ett sug efter den riktiga dagboken, de verkliga berättelserna. Och som ”Kvinnan på tåget” så skickligt ringar in: för de flesta kvinnor är hemmet en oerhört laddad plats: en scen, ett projekt, en tävlingsarena. Och för några kvinnor – ett riktigt farligt ställe.”

Min bok handlar också mycket om just den där tillrättalagda bilden vi så gärna vill presentera i sociala medier. Men här har jag dragit det till sin spets. Hur långt är man beredd att gå för att bevara den där idylliska bilden man varit mån om att bygga upp? Vad händer när allt spricker?

Läs hela Catias krönika här!

Jag har alltid varit förtjust i den här genren. Även om jag aldrig har kallat den, eller ens vetat att den hette domestic noir.

Här har jag samlat ihop några av mina favoritböcker som skulle kunna sorteras in under genren domestic noir:

gone-girl

Gone girl av Gillian Flynn – absolut en domestic noir! Otroligt välskriven, skruvad historia om ett allt annat än sunt par.

kvinnan-pa-taget
Kvinnan på tåget av Paula Hawkins – fantastiskt bra bok, skrämmande om det perfekta paret som inte är så perfekt. Om mörka hemligheter som lurar under ytan. Också finns här det jag älskar – en huvudperson som inte går att lita på.

de-forsvunna
De försvunna av Caroline Eriksson – en helt ny bok som börjar med att Greta, hennes man Alex och dottern Smilla kommer till en ö. Mannen och barnet går i land och försvinner. Ingenting är sedan som man först trodde. Otroligt vackert skrivet och riktigt spännande och obehaglig. Även här, som i Kvinnan på tåget (och i min egen bok) finns en huvudperson som man inte riktigt kan lita på.

9789187173394_200_musselstranden_e-bok

Musselstranden av Marie Hermansson – En 4-årig adoptivdotter försvinner under mystiska omständigheter. Många år senare avslöjas familjehemligheter och vad som egentligen hände. Mystisk stämning och vackert skriven.

svek

Svek av Karin Alvtegen – En otrogen man, en hämnd och sedan går allt snett. Otroligt bra bok och skrämmande i sin lågmäldhet.

fagelbovagen-32

Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors – ett riktigt mästerverk. Karin är övertygad om att hon är en fin och god människa, men allt förändras när Katerina flyttar in… Kanske inte en thriller i ordets rätta bemärkelse. Men Sara är så otroligt bra på att skapa spänning mellan människor och om vad som händer när bilden av oss själva krackelerar (ja, jag är jätteinspirerad av henne i Den åttonde dödssynden).

Bonnierfest på Manilla

Varje år är jag toknervös för att jag inte ska bli bjuden till ”Manilla”-festen. Det är årets förlagsfest. Albert Bonniers förlag ordnar storslaget kalas på Bonniervillan Manilla på Djurgården i Stockholm. Det är mediechefer, kulturjournalister och förlagsfolk som är bjudna, och förstås årets författare (har hört flera flitiga författare berätta att de inte blivit bjudna om de inte är aktuell med en bok just det året). De författare som kommer ut just det året på Albert Bonniers förlag. Det är samma mat år efter år, samma kolatårta till efterrätt och ja, tror till och med att det är samma jazztrio som står och lirar på altanen på baksidan. I går var det dags. Jag är förstås bjuden som journalist, inte författare – min bok kommer ju ut på Norstedts. Och som vanligt var det väldigt trevligt och ”alla” var där Alla från Ann Heberlein, Jenny Strömstedt, Jessika Gedin, Åsa Beckman till Katarina Wennstam, Kerstin EkmanLeif GW Persson, paret Kepler, Herman Lindqvist och Fredrik Reinfeldt – den sistnämnda är ju aktuell med en bok på förlaget och kom med sin nya kärlek Roberta Alenius (älskar det namnet! Låter som en romankaraktär!). Och förstås en massa journalistkollegor till mig.

Jag tror att jag varit där varje år sedan 2005-2006 någonting… 10 år på raken! Men det är ingenting, min gamla kollega Niklas Sessler har varit där 22 år i rad! Det är en tradition, helt enkelt. Och en trevlig sådan.

En enda gång har jag varit där som författare. Min förra bok, Skriet från kärnfamiljen, kom ut på just Albert Bonnier 2009. I år var det extra kul att träffa min medförfattare Tinni Ernsjöö Rappe – som i år var bjuden eftersom hon gett ut den viktiga boken Hem på förlaget.

skriet-fran-karnfamiljen9789100134266

Det blev en glad reunion. Här är jag och Tinni i går.

11906136_405010819699640_1291358537_n

Min nuvarande kollega Martina Bonnier var också på plats, men jag missade henne (hon var som vanligt bara på kort visit, det är ju modevecka och en massa andra tillställningar som krockar). Men gulligt nog hade hon sinnesnärvaro att nämna min bok när Expressens vimmelreportrar var där och frågade om vilken bok hon ville tipsa om! Tack!

Så här såg det ut i Expressen i dag!

Martina

En sak som slår en varje år på Manilla är att det är så mycket män! Enligt all statistik så är det framför allt kvinnor som läser och köper böcker. Men på Manilla är det alltid gott om kulturmän. Jag var tvungen att ta en bild i smyg på en hel flock:

kulturmän

Jag drack egentligen ingenting och stannade inte så länge. Annars brukar det sent gå in bussar till city och det är alltid bra efterfester. Men det gick inte i går, för klockan 9.00 i dag var en journalist och en fotograf från DN inbokade hemma hos mig. Det blir en intervju med mig om några dagar – ni får hålla utkik, antingen i DN eller här i bloggen. Det gick i alla fall väldigt bra och blev en trevlig intervju. Apropå boken förstås.