Bonnierfest på Manilla

Varje år är jag toknervös för att jag inte ska bli bjuden till ”Manilla”-festen. Det är årets förlagsfest. Albert Bonniers förlag ordnar storslaget kalas på Bonniervillan Manilla på Djurgården i Stockholm. Det är mediechefer, kulturjournalister och förlagsfolk som är bjudna, och förstås årets författare (har hört flera flitiga författare berätta att de inte blivit bjudna om de inte är aktuell med en bok just det året). De författare som kommer ut just det året på Albert Bonniers förlag. Det är samma mat år efter år, samma kolatårta till efterrätt och ja, tror till och med att det är samma jazztrio som står och lirar på altanen på baksidan. I går var det dags. Jag är förstås bjuden som journalist, inte författare – min bok kommer ju ut på Norstedts. Och som vanligt var det väldigt trevligt och ”alla” var där Alla från Ann Heberlein, Jenny Strömstedt, Jessika Gedin, Åsa Beckman till Katarina Wennstam, Kerstin EkmanLeif GW Persson, paret Kepler, Herman Lindqvist och Fredrik Reinfeldt – den sistnämnda är ju aktuell med en bok på förlaget och kom med sin nya kärlek Roberta Alenius (älskar det namnet! Låter som en romankaraktär!). Och förstås en massa journalistkollegor till mig.

Jag tror att jag varit där varje år sedan 2005-2006 någonting… 10 år på raken! Men det är ingenting, min gamla kollega Niklas Sessler har varit där 22 år i rad! Det är en tradition, helt enkelt. Och en trevlig sådan.

En enda gång har jag varit där som författare. Min förra bok, Skriet från kärnfamiljen, kom ut på just Albert Bonnier 2009. I år var det extra kul att träffa min medförfattare Tinni Ernsjöö Rappe – som i år var bjuden eftersom hon gett ut den viktiga boken Hem på förlaget.

skriet-fran-karnfamiljen9789100134266

Det blev en glad reunion. Här är jag och Tinni i går.

11906136_405010819699640_1291358537_n

Min nuvarande kollega Martina Bonnier var också på plats, men jag missade henne (hon var som vanligt bara på kort visit, det är ju modevecka och en massa andra tillställningar som krockar). Men gulligt nog hade hon sinnesnärvaro att nämna min bok när Expressens vimmelreportrar var där och frågade om vilken bok hon ville tipsa om! Tack!

Så här såg det ut i Expressen i dag!

Martina

En sak som slår en varje år på Manilla är att det är så mycket män! Enligt all statistik så är det framför allt kvinnor som läser och köper böcker. Men på Manilla är det alltid gott om kulturmän. Jag var tvungen att ta en bild i smyg på en hel flock:

kulturmän

Jag drack egentligen ingenting och stannade inte så länge. Annars brukar det sent gå in bussar till city och det är alltid bra efterfester. Men det gick inte i går, för klockan 9.00 i dag var en journalist och en fotograf från DN inbokade hemma hos mig. Det blir en intervju med mig om några dagar – ni får hålla utkik, antingen i DN eller här i bloggen. Det gick i alla fall väldigt bra och blev en trevlig intervju. Apropå boken förstås.

Jobbhösten drar igång

Det märks verkligen att jobbet har dragit igång. Jag slocknar oftast runt 21 på kvällarna. Och orkar absolut inte varken läsa eller skriva (se på tv har jag redan slutat med). Men det känns okej att gå in i jobbet igen. Jag har på något sätt vant mig vid att skriva intensivt i korta perioder och sedan jobba intensivt i långa perioder då texterna får vila.

I tisdags var jag tillbaka på förlaget (tur att det inte var i går, då Norstedst fick utrymmas efter bombhot – hjälp!). De hade beställt fler böcker till mig som jag fick signera. Så nu hoppas jag att fler snart får boken i sina brevlådor.

signering2

 

I flera dagar har nu Den åttonde dödssynden legat på plats 12 på Bokus lista över nya deckare, men i dag åkte den ner igen. Jag frågade dem på förlaget vad de trodde, de tyckte nog att jag var lite fånig. Boken har ju bara legat ute en vecka!

Nästa steg nu är att boka och planera en releasefest. Vi bestämde att den skulle vara i augusti när alla kommit tillbaka. Har ni tips på bra ställen att vara på får ni gärna komma med förslag i kommentarsfältet (eller om ni har andra tankar och råd).

Jag är så ledsen att jag missar Crime time Gotland – Sveriges nya deckarfestival. Hade verkligen velat vara med. Men jag var redan bokad den helgen, ska på stort släktmöte i Värmland istället (också kul). Men annars hoppas jag att ni inte har missat Cirme time Gotland! Verkar bli väldigt spännande! Nästa år är jag där!

crimetime_960x200px_150224

En dag kvar…

I morgon släpps min bok, Den åttonde dödssynden. Då kommer den att finnas över hela landet och på alla nätbokhandlar. Den har varit en lång resa hit och även om den inte slutar här med utgivning, så är det ändå en viktig milstolpe.

bild

Som jag tidigare har skrivit om så har jag som vana att fira varje delmål: halva manuset skrivet, färdigskrivet, inskickat manus, bra lektörsutlåtande, antagningsbesked, kontraktskrivandet, manuset färdig att gå till redaktör, manuset färdigt att gå till korrekturläsare, manuset till tryck, färdig bok i hand och så nu i morgon – bok i butik. Jag tror att man måste fira på vägen. Det är ett så enormt projekt att skriva en bok och ta det hela vägen till utgivning, oavsett om man blir antagen av förlag eller väljer att ge ut det själv. Det dyker alltid upp svårigheter och motgångar längs vägen. Och man har ingen aning om var det slutar eller hur. Så bäst att ta ut glädjen i förskott och fira varje liten delseger.

Så: I morgon ska jag fira!

Och så länge ska jag dela med mig av vad en av mina vänner, Niklas Sessler, skrev om boken. Ja, jag vet att han är en vän och detta är ingen riktig recension. Men, jag blev så otroligt glad! Jag har hans tillåtelse att visa den här. Han är en beläst person, så hans åsikt var viktig för mig. Och visst är det ett fantastiskt omdöme?

niklas

I min hand!

bild

Så fick jag äntligen hålla den. Min egen bok!

Jag fick ett sms redan mitt på dagen från min förläggare som berättade att Den åttonde dödssynden kommit tillbaka från tryckeriet. Och så en bild. Just då var jag tvungen att lägga den informationen åt sidan, det var mycket på jobbet och jag arbetade på och glömde nästan bort meddelandet.

Men det kom förstås tillbaka och när det var dags att gå hem kunde jag inte längre bärga mig, så efter jobbet pep jag förbi Norstedts och snälla PR-ansvariga Katarina sprang ner med ett alldeles nytryckt doftande exemplar som jag tryckte mot kroppen. Vilken känsla! Det var faktiskt en författare på senaste förlagsfesten som tipsade om att lukta på den nya boken, så det gjorde jag. Det luktar lite sötsurt och egentligen inte särskilt gott. Men för mig ändå oemotståndlig. Med darrande hand gick jag sedan tillbaka till tunnelbanan, la inte ner den i väskan, utan bar den ända tills jag kom till bilen vid infartsparkeringen.

När jag kom hem visade jag barnen. De blev glada och tyckte att den var fin. Är det några som varit med hela vägen så är det mina ungar. Jag visade tacket jag skrivit till dem i boken. Min 13-åring reagerade med att hoppas på fler instaföljare…

Sedan drack jag och min man lite bubbel för att fira. Kände mig lycklig och samtidigt lite fånig. Det är en märklig process att skriva och ge ut en bok. Många nederlag, svårigheter, skrivkramp, värdelöshetskänslor, refuseringar, kritik, omskrivningar, redigeringar, väntan… Men också många småsteg att fira: När jag första gången skrev klart den, när någon läste manuset, när jag skickade in till förlag, igen och igen, när jag fick ja från ett förlag, när jag skrev på kontraktet, när jag fick se omslaget och det blev klart, när jag fick katalogen och hade fått en helsida, när boken var färdig att gå till redaktör, när den var färdigredigerad, när den gick till tryck, och så nu, när jag fick den i handen.

Det kändes därför nästan lite småfånigt att fira igen. Det är ju dessutom några gånger potentiella firartillfällen kvar: när den kommer ut i butik (27 juli), på releasefesten och kanske några gånger till.

Jag har en vän som heter Jennie som aldrig tycker att man kan fira för mycket. Hon är fantastisk på att hitta anledningar till fest. Och varför inte? Det kan ju komma en massa nederlag längre fram, jag kan komma på flera stycken redan nu: den säljer inte, den får dåliga recensioner, jag lyckas inte skriva några fler, jag lyckas skriva fler, men inget förlag vill ge ut dem… Så, med det i bakhuvudet, varför inte passa på att fira? Ett sådant här långt projekt kräver delmål och delfiranden.

Så nu firar jag! I dag var första dagen jag höll min bok i handen!

celebration

Hurra för mig! Och hurra för min bok!

På Piratfest

Kom precis hem från en fest hos Piratförlaget, egentligen inte på själva förlaget, utan hemma hos förlagschefen och vd:n Ann-Marie Skarp (så otroligt trevlig) och hennes man Jan Guillou.

De har årligen en fest hemma hos sig för författare och framför allt journalister. Jag brukar försöka gå (och är förstås bjuden som journalist), och det är alltid mycket trevligt.

Den här gången var det förstås många som kom fram och grattade till boken och ställde frågor om hur det kändes och så. Jag tror verkligen jag behövde exakt en sådan här kväll. Jag har ju liksom skjutit hela boken och författandet ifrån mig den senaste veckan. I början hade jag lite svårt att svara på frågorna. Men så kom jag igång och mindes hur kul det ändå är att jag har skrivit en bok och att den ska ges ut (hur nervöst det än är).

Många där är ju själva författare och vet hur det känns. Jag pratade till exempel med underbara Emma Hamberg och hon tröstade mig med att det faktiskt blir lättare för varje ny bok. Jag får helt enkelt skriva fler böcker…

Jag är ofta urdålig på att ta bilder när jag är på olika tillställningar. Men i kväll lyckades jag ta i alla fall en. Varsågod:

10958804_10152800394971230_152092062475042617_n

Det är jag, Emma Hamberg, författare, Caroline Geijer, redaktör på amelia, Denize Karabuda, skådis och manusförfattare och så Katerina Janouch, författare.