Proffsiga Simona

I går hade jag en verkligen en helkväll! Direkt efter jobbet stack jag till Akademibokhandeln för att gratta duktiga Simona Ahrnstedt till hennes femte bokbebis, En enda hemlighet. Därifrån gick jag på fest hos förlaget Wahlström & Widstrands. Mycket trevligt och många roliga spännande gäster. Och sedan var det dags för återträff med min journalistklass (det var 15 år sedan jag gick ut journalistutbildningen!).

en-enda-hemlighet

Men jag tänkte berätta lite om Simonas release. Det var väldigt mycket folk på Akademibokhandeln på Mästersamuelsgatan i Stockholm och det blev förstås lång kö till signeringen. Titta gärna på alla bilder på hennes blogg! Simona pratade på scen med sin förläggare och jag måste säga att det är få som är så bra och avslappnade framför publik som Simona. Hon är välformulerad, klok, intressant, rolig. Hon bjuder på sig själv. En riktig stjärna! Vad jag särskilt gillar är att hon är så engagerad. Hon brinner verkligen för sin genre, romance, och har också ett starkt driv att lyfta starka kvinnor i sina berättelser. Det är väldigt inspirerande.

När hon talade gjorde hon en intressant jämförelse mellan förläggare/redaktör och en PT. Även om man har en PT så är det ju fortfarande den som tränar som gör jobbet. Jag har själv en PT och förstår precis jämförelsen. Jag skulle aldrig träna så bra och få de resultat jag får, om jag inte hade min PT. Men samtidigt är det ju inte han som blir svettig och helt utslagen efter mina pass. Det är ju fortfarande jag som jobbar, påhejade av honom. Han ser till att jag kommer dit, gör det jag ska, rättar mig om jag gör fel, utmanar mig med svårare övningar, ger förslag på förbättringar, hjälper mig att nå mina mål. Samma med en förläggare (eller lektör eller redaktör). Det är fortfarande författarens historia, det stora jobbet att skriva en hel bok är något du som författare gör. Men förläggaren peppar dig, sätter deadline, kommer med förslag på förbättringar, säger till om något inte funkar och så vidare. Helt ovärderligt, givetvis. Men inte samma sak som att det skulle vara de som skrev boken.

Varför jag tyckte att det här var ett intressant resonemang är för att vi i de författarforum jag är med i har diskuterat just det här. Det finns de som tycker att man inte ska lämna sitt färdigskrivna manus till en lektör innan man skickar in till förlag. För att det skulle vara som att fuska. ”Då får man ju hjälp.” Och det finns de som tycks tro att redaktörerna på förlagen skriver böckerna åt författarna, när det i själva verket handlar om redigering. ”Om en redaktör är inne och petar är det inte längre min bok.” Det kanske finns vissa författare som får extremt mycket hjälp med sina böcker, så att redaktören nästan kan stå som medförfattare. Men jag tror att det är ovanligt. Är du en vanlig författare (ingen superstjärna eller kändis) så får du själv göra grovjobbet; hitta på historien och skriva den. Det är lättare att kritisera och förbättra en redan befintlig text än att skriva den från ett blankt papper.

 

Jag tycker att det var en intressant jämförelse!

Simona2

Tack Simona för en trevlig release och ett intressant snack på scen! Och stort grattis till din nya bokbebis. Ser fram emot att läsa den (har läst hennes fyra tidigare, och kan rekommendera dem alla!).

Lästips!

I dag vill jag tipsa om två läsvärda intervjuer för alla som är intresserade av bokbranschen och för dem som drömmer om att bli författare:

1. Den första är en intervju på sidan Webbstrategi för alla med Kristina Svensson, författare, föreläsare och oberoende bokutgivningscoach, som hon kallar sig själv. Hon har en väldigt positiv bild av framtiden för bokbranschen och författare. Spännande att se om hennes spaning stämmer. Så här tror hon bland annat:

”Jag spår (tvärtemot många andra) gyllene tider för författare. Särskilt professionella och kunniga författare som vårdar relationen med sina läsare.

Mycket i bokbranschen går i cykler och inga utgivningsformer är direkt nya utan de kommer och går. Ett fenomen jag tror vi är inne i sluttampen på är bästsäljerismen, att ett fåtal böcker säljer i enorma upplagor och resten knappt alls. Istället kommer läsandet spridas över fler böcker och fler författare. Detta är bra nyheter för alla författare utom just de som tillhörde stjärnorna.

De storförlag som byggt sin affärsmodell på ett fåtal storsäljare kommer att få en tuff omställningsperiod men de duktiga kommer klara sig och jobba vidare.

Vad gäller bokhandeln så spår jag att den starka centraliseringen nu nått sin kulmen. Härifrån finns det bara en väg och det är mot mer lokal styrning. Med bättre beställningssystem är det enklare för de stora kedjorna att lämna över en del av inköpsmakten till de som faktiskt ska sälja böckerna, de som arbetar i butikerna.
Kort sagt spår jag en ökad mångfald.”

Läs hela intervjun här!

 

2. Den andra är en intervju med Lektören och författaren Johanna Mo på sidan Det måste kännas på riktigt. I intervjun berättar Johanna hur en lektör jobbar och tänker – alltså varför ett manus blir antaget och inte ett annat, hur viktigt följebrevet är och vilka manus som är vanligast. Här finns mycket intressant och matnyttigt för alla aspirerande författare! Hon avslöjar också de vanligaste felen som författare gör när de skickar in sina texter:

”Ja, problemen i manusen är ofta desamma. Att språket eller dramaturgin inte håller. Brist på gestaltning. Karaktärer som inte lyfter från pappret. Men det finns inga snabba lösningar på detta. Det bästa man kan göra för sin text är helt enkelt att vara noggrann. Att inse att den inte är färdig bara för att man har skrivit ner den. Förvånansvärt mycket av det som skickas in tycks skrivet med den inställningen, men att bara ösa ur sig ett manus och få det att hålla på alla punkter är det nog nästan ingen som klarar.

Det är så väldigt mycket man måste tänka igenom. Vad handlar texten om? Finns det en tråd att följa? (Något slags tråd bör det finnas oavsett genre.) Var rädd om den tråden. Tänk igenom varje del av berättelsen så att det framgår vilka som är med i den, var de befinner sig och när och vad delen ska bidra med till helheten. Virrar man bort läsaren kring så enkla saker som när, var och hur så gör man det onödigt svårt för sig. Och bortom de yttre detaljerna, vad handlar texten om där – vad vill du säga med ditt manus? Och så karaktärerna, det bästa sättet att göra dem levande är att verkligen fundera ut vilka de är. Hur ser de ut, vilken bakgrund har de, vilka drivkrafter, rädslor, hur reagerar de i olika situationer? (Och det är inte detsamma som att säga att läsaren måste få veta allt det här.) Och till sist språket. Det bästa rådet där är att undvika slitna klyschor, liksom det stelt högtravande. Visst, det finns många utgivna böcker med klyschor. Men det är inte tack vare klyschorna de har blivit utgivna, utan trots.”

Läs hela intervjun här!