Boktokig?

Jag älskar böcker. Inte bara att läsa dem. Jag vill ha dem, äga dem, sortera in dem i min bokhylla efter genre och bokstavsordning (inte färg). Det här är verkligen en passion!

Vi får många recensionsex till jobbet, och en av mina stora laster är att gå till de där högarna och plocka med mig hem. Trots att jag får många böcker via jobbet, så är jag en av adlibris storkunder… I dag till exempel har jag beställt tre. Om ni är nyfikna så var det: Att föda ett barn av Kristina Sandberg (som vi ska läsa i bokklubben jag är med i), Hem: ett reportage om Sofia Rapp Johansson och om samhällets omhändertagande av barn av Tinni Ernsjöö Rappe (min vän och medförfattare till Skriet från kärnfamiljen, vill inte ha den som gåva, utan vill stödköpa – för det tycker jag faktiskt att vänner ska, så långt de kan) och Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal.

Jag är också barnsligt förtjust i min bokhylla! På en fest för ett tag sedan – råkade vara en förlagsfest – blev jag kompis med en tjej, framför allt för att vi råkade upptäcka vår gemensamma fascination för bokhyllor!

Min dröm är att ha ett bibliotek. Tyvärr är inte huset tillräckligt stort. Men jag fantiserar om en ny platsbyggd bokhylla på övervåningen, bara för att min bokhylla på nedervåningen är överfull.

Så här fin var min bokhylla efter vår renovering (då jag sorterade in alla böcker igen) för ett och ett halvt år sedan!

1170244_216159045230039_1595913275_n

Och i dag (1,5 år senare) är den full… och böckerna samlas på hög på flygeln…

bild 2

Och så tog jag en bild på mitt nattygsbord också… Räknade till 16 böcker (så här ser det alltid ut):

bild 1

Det sorgliga med denna passion och fascination är att jag inte hinner läsa alla böcker! Max läser jag 3–4 i månaden, och det är ju inte alls så många som jag skulle önska.

Hur gör andra för att hinna? Hur hinner ni? Och varför har jag ett så stort behov av att ÄGA böckerna (jag älskar ju bibliotek också)?

Hälsar boktokig

Ps. Ni som ville ha min bok Skriet från kärnfamiljen – jag har inte glömt er! Har plockat fram böckerna ur mina lager, och ska skicka till er i början av nästa vecka! Ds.

 

Redigering…

Sitter igen med mitt manus. Har gått igenom allt igen denna vecka (under sportlovet, uppe i härliga Härjedalen). 448 A4:a (visserligen luftiga och med generösa marginaler) sidor. Det är spännande att läsa sitt manus igen. Det har ju legat orört sedan i julas. Ibland blir man förvånad över hur bra det är, och ibland vill man bara kasta alltihop i en papperskorg…

Ni anar inte vad mycket man hittar när man läser sitt eget manus! Jag hade några punkter från redaktören som jag skulle titta extra på. Ologiska detaljer, upprepningar (det är supersvårt att variera sig en hel bok igenom, tror ni mig inte, testa att skriva en bok själva!), märkliga meningar. Nu vässar jag allt igen för hand. Papper och penna. Sedan ska jag föra in alla ändringar och skicka tillbaka till redaktören. Tänk om vanliga läsare förstod hur mycket jobb det är med en bok! Kanske lika bra att de inte vet det…

Jag varvar med andras böcker. Just nu blir det mycket svenska thrillers. Kanske inte särskilt konstigt. Jag vill se hur de löser olika saker, blir inspirerad av både språk och intrig. Jag läser med författarögonen på: Hur skapar de spänning? Hur beskriver de rädsla? Hur gör de för att undvika ordet plötsligt? För att ta några exempel.

På läslistan just nu ligger de här två nya svenska deckarna:

leona---tarningen-ar-kastad-kriminalroman

Leona – tärningen är kastad av Jenny Rogneby

den-forsta-lognen

Den första lögnen av Sara Larsson

Nyligen läste jag ut Christoffer Carlssons senaste, Den fallande detektiven. Han är verkligen jättebra på att skriva! Tyckte denna var ännu bättre än den förra. Är det något jag vill lära mig av Christoffer Carlsson så är det, förutom språket, stämningen. Han lyckas skapa en febrighet i språket som jag älskar. Det var särskilt bra i Den enögda kaninen. Jag gillar när man inte riktigt kan lita på jagpersonen i berättelsen. I min bok Den åttonde dödssynden vill jag också skapa den där osäkerheten. Vi får väl se om jag lyckas!

den-fallande-detektiven

Nä, nu tillbaka till mitt eget manus! Tack för att ni läste!

Har du inte tid att läsa…

…har du inte tid att skriva. Så säger Stephen King och jag lyssnar på honom!

photo-11

 

Kan verkligen rekommendera hans bok Att skriva: en hantverkares memoarer! Jag älskar hans inställning till författandet. Det finns alldeles för många skrivande människor som tror att det som flödar ur deras fingrar är heligt, och att det är ett övergrepp om någon vill ändra eller redigera. Jag har sagt det förr, jag säger det igen: Alla texter behöver redigering! Mycket redigering. Mycket bearbetning. Jag brukar tänka på mig själv som en hantverkare. Det finns några gudabenådade författare som är genier, och allt de rör vid blir guld. Men de är försvinnande få. Och vet man inte säkert att man tillhör den promillen som är genier så är det bäst att tänka på sig själv som hantverkare. Det är mitt råd!

Men tillbaka till det där med att läsa för att kunna skriva. Jag älskar ju att läsa, så jag gör det ju inte bara för att kunna skriva. En bra sak med mitt jobb är att jag får läsa nya böcker – och recensera! Här är den senaste boken jag recenserade och titta så fint de har lagt mitt citat på omslaget:

unnamed

En bra debut! Dränkt av Frida Andersson Johansson. Roligt med en ny svensk skräckförfattare! Läs min recension i nästa nummer av Damernas Värld (kommer i butik 10 mars).

10 böcker jag önskar att jag hade skrivit

Böcker är en av mina största passioner. Alltså andras böcker. Jag älskar att läsa! Här är min lista på de 10 böcker jag önskar att jag hade skrivit. Och det är alltså inte världens bästa böcker, det finns ju många klassiker, som är otroligt bra, men som känns för långt från mig. Utan inbördes ordning, de 10 böcker jag önskar att jag hade skrivit:

AZCtN1V27HCVjDLuSEP1Qw

1. Maria Gripe; Agnes Cecilia en sällsam historia

Jag älskar nästan allt Maria Gripe har skrivit. Det är magiskt, förtrollande, vackert skrivet. Det skulle vara en dröm att kunna skriva som hon!

tQviJl7lC4YsW3oOhAUzA

2. Gun-Britt Sundström; Maken

Det här är en av mina absoluta favoriter. Trots att den har rätt många år på nacken känns den så modern. I språket, i tankarna. Den känns så lätt, så enkelt skriven – och så trovärdig. Men jag VET hur svårt det är att skriva så här. Åh, vad jag önskar att jag hade kunnat skriva en sådan bok!

t1LebWMT6REvgPFMdV5Uw

3. Richard Yates; Revolutionary Road

Älskar att den rör sig på så många plan. Också en bok från en annan tid, men säger så mycket om hur det är att vara människa (särskilt de fulare sidorna). Jag kände igen mig. Det är inte en slump att jag döpt en av mina huvudkaraktärer i Den åttonde dödssynden efter Frank i den här boken.

nBX2scjoEb4y7TZzKXz0w

4. Peter Pohl; Janne min vän

En fantastisk bok! Älskar teatertematiken, om att vi alla spelar en roll i livets teater. Det är ett tema jag har med i min bok också. Den här boken har jag levt med så länge, läst den massor av gånger (skrev c-uppsats om den en gång i tiden) och efter så många genomläsningar har jag verkligen insett hur genialt den är uppbyggt. Också älskar jag genusproblematiken – skrivet långt innan de flesta var genusmedvetna. Sedan har Peter Pohl ett förtrollande språk också.

p0Pxwysvqksj4ErD6ZaKA

5. Katarina Wennstam; Flickan och skulden

Älskar Katarinas böcker. Särskilt denna. När den kom var den så behövd, så viktig. Den har förändrat så mycket. Precis som Katarina är jag journalist och feminist – och jag önskar så klart att det var jag som skrev den här fantastiska boken som betytt så mycket för samhällets syn på vad våldtäkt är.

ROoCCVTLteaENwJJa6uvfQ

6. Johan Ajvide Lindqvist; Låt den rätte komma in

Blev som förtrollad av den här boken. Tror jag många blev. Vacker, poetisk, ömsint och samtidigt urläskig. Älskar kontrasten mellan det övernaturliga och socialrealismen. Det var modigt av honom att skriva skräck – han måste ha betytt enormt mycket för den genren i Sverige.

LCw6VH2pPXVED44pTUZMIQ

7. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren; Cirkeln

Ja, vad ska jag säga? Ibland önskar jag att den här boken hade kommit när jag var tonåring. Tonåringen i mig föll pladask! Det är ju ett mastodontverk Mats och Sara har skapat. Modigt och enormt skickligt! Är grymt imponerad. Varför kom inte jag på att skriva om tonåriga häxor i en nedgången bruksort? Längtar så mycket efter filmen.

9yhgpq6jmFg4s45UDB1NZA

8. Karin Alvtegen; Svek

Det är faktiskt Karin Alvtegen som fick mig att börja skriva en psykologiska thriller. Hon visade att man inte behöver ha ett makabert mord och en massa poliser för att det ska bli spännande. Istället kan man bygga upp spelet mellan människor. Och hon gör det så bra! Det kryper i en när man läser den här och hennes andra böcker i S-serien (Skugga, Skam, Skuld, Saknad). Det här är den jag minns mest.

DB2XJRUxC7LqWZGMNiHA

9. Donna Tartt; Den hemliga historien

En klassiker. Älskar stämningen i den. Och de mytiska inslagen. Det är inte övernaturligt, men på gränsen. Det finns en feberaktighet i den här boken som jag är så fruktansvärt avundsjuk på. Jag vill också kunna!

pOykHKBH3wWWGOdduLbuMQ

10. Gerd Brantenberg; Egalias döttrar

Här är det inte utförandet som imponerar, utan idén. Den är så självklar. Så given. Varför hade ingen gjort det tidigare? Gerd vänder på världen och målar upp hur ett matriarkat skulle kunna se ut. Och precis som alla feminister vet, så skulle det inte bli bättre om rollerna var ombytta (här är det alltså männen som är förtryckta). Så smart!

 

Jag har säkert glömt någon, men detta var de 10 jag kom på nu – som jag önskar att jag hade skrivit.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?