En till 5:a!

Måste dela med mig av den här fina recensionen. Jenniesboklista har läst och gillat Den åttonde dödssynden. Och gett mig 5 av 5!

Hon kallar boken ”Riktigt stark, fängslande & spännande!”

Jag kan inte bli gladare. Tack snälla! Läs hela recensionen här!

Recensionsdag

Så var den här. Den där dagen som jag både väntat på och fruktat. Recensionsdagen. Det var faktiskt i går, men jag hade fullt upp och hann inte blogga … Men jag hann läsa några recensioner!

Jag hade sådan ofantlig tur att jag direkt dök på tre helt otroliga recensioner… sådana där som man bara kan drömma om. Idel 5:or! Ja, jag var helt överväldigad!

Det började med att jag fick en notis på twitter. Bokbloggen Mias bokhörna gjorde mig uppmärksam på att hon hade läst. Snällt nog hade hon skrivit redan i twitterinlägget ordet Toppenbra, så jag vågade klicka mig vidare (tack för det!). Hon skrev bland annat så här i sin recension:

”Det är alltid kul att få en debutbok i sin hand, speciellt av svenska författare. 
Nora verkar till en början ha allt, bra karriär, fina barn och fint hus, MEN så flyttar Klara in i området och inget blir som förut. Nora känns till en början lite konstig och hon gör minst sagt lite märkliga saker. Men allt får sin förklaring och ju mer man läser förstår man Nora , här ligger definitivt en hund begraven, eller två.
Detta är en otroligt spännande bok man får nästan ta en paus ibland för att inte blodtrycket ska stiga.
Men du måste bara läsa vidare, ett otroligt driv i boken, lättläst med korta kapitel. Alla verka halvskumma och till slut börjar man misstänka alla, till och med hunden. Högsta betyg får denna debutbok,  absolut mest spännande bok i år. Läs den men gärna under dagtid.
BETYG 5+”

Läs hela recensionen här!

Sedan hittade jag en recension på bokbloggen Johannas deckarhörna – också den helt fantastisk!

”Rebecka Edgren Aldén har valt att skriva en fartfylld spänningsroman utan poliskaraktärer. Hon satsar istället på att låta det psykologiska spelet mellan människor bli själva drivkraften i berättelsen. Det tycker jag verkligen är till bokens fördel. Inte minst gör det att den sticker ut i den breda floden av spänningsromaner och deckare. Rebecka Edgren Aldén lyckas också fånga de psykologiska stämningarna väldigt bra och boken blir både klaustrofobisk och olustframkallande.

Den berättelse som vi får uppmålad för oss i Den åttonde dödssynden kan vid en första anblick förefalla ytlig, men det finns faktiskt en hel del tänkvärda saker dolda under denna yta. T ex får man sig en tankeställare angående den moderna människans tillvaro på sociala medier och hur det verkar bli allt viktigare för människor att visa upp en polerad yta. För Nora är det livsviktigt att verka perfekt utåt. Hur insidan egentligen är spelar mindre roll. Det är faktiskt riktigt skrämmande hur rätt författaren träffar med den skildringen.

Kanske är inte Rebecka Edgren Aldén någon nobelpristagare, men så behöver det heller inte vara. Det är helt enkelt inte en bok med den typen av litterära ambitioner. Jag tycker att hennes sätt att skriva, vilket känns rakt och okonstlat, passar berättelsen alldeles utmärkt. Därför väljer jag att ge boken toppbetyg på min personliga betygsskala. Läser man mycket är det lätt att bli lite blasé inför vissa återkommande upplägg, men Rebecka leverera något som känns nyskapande och som fångar mitt intresse. Jag hoppas att hon återkommer med fler böcker, för Den åttonde dödssynden gav verkligen mersmak.”

 

Läs hela recensionen här!

Och sedan hittade jag en recension på bokbloggen Ylva kort och gott:

”När boken börjar får vi möta Nora under ett föredrag hon håller om sin olycka och hur hon har tagit tag i sitt liv och förändrat både det och sig själv. 
Hon är den perfekta kvinnan, den perfekta frun till Frank och givetvis en perfekt mor. Dessutom är hon villakvarterets okrönta drottning. Hon skriver böcker om hur man ska ta tag i sitt liv och leva det fullt ut. 
Från början gillar jag inte Nora särskilt mycket, jag tycker hon verkar se ner på andra och hylla sig själv. Men ju mer jag läser desto mer sympati får jag för henne och en helt annan bild än den man först tror. För allt kanske inte är så perfekt ändå…… För vad vill den där nya grannen Klara egentligen? Och varför inser inte Klara hur perfekt Nora är? Vad vill Klara med Noras barn? 
Hela den här boken är så ruskigt spännande, det är som när man har sett blixten och bara väntar på knallen. Väldigt suggestiv. Den har ett bra lättläst språk och man rycks med från första sidan. Helt omöjlig att släppa ifrån sig. Detta är författarens skönlitterära debut och man kan väl inte säga annat än att det är en lyckad sådan. Jag rekommenderar boken starkt till alla som gillar spänningsromaner. Själv ser jag fram mot många fler böcker av författaren. 

Betyg 5 av 5″

Läs hela recensionen här!

Stort tack till er alla tre! Ni gav mig sådan otrolig bra start på min recensionsdag! Jag tror inte ni förstår hur glad man blir, särskilt när man är debutant. Man är ju skör och nervös, och har förstås ingen aning om hur boken ska bli mottagen. Jag är så glad att ni läste och förstås att ni också tycket om den! Tack!

Sedan hittade jag en recension från en gammal bekanting, en bokblogg som jag följt länge, länge, även om det ibland varit sporadiskt, men alltid haft väldigt stor respekt för: Enligt O. Så här skrev hon (och tydligen kände hon ungefär samma oro som jag … vi är ju bekanta, även om vi aldrig har träffats irl – kanske får vi möjlighet att göra det på årets bokmässa?):

”Det är som alltid roligt och lite läskigt att läsa en bok av någon som är bekant, om än ”bara” via sociala medier. Tänk om det är riktigt dåligt? Vad skriver jag då? Ja, då skriver jag väl just det. Nu var jag egentligen aldrig riktigt orolig när det gällde den här boken. Edgren Aldén har skrivit mycket och skriva kan hon, men det är självklart inte detsamma som att hålla ihop en skönlitterär intrig.”

Och lite senare:

”Den åttonde dödssynden är en obehaglig psykologisk spänningsroman, som både sätter fingret på vår tids ibland överdrivna behov av framgångshistorier och självhjälpsböcker och baksidan att vi sällan vågar visa våra rätta jag. Hur fasaden och det yttre blir så viktigt att vi nästan glömmer att leva. Livet på Facebook och Instagram till exempel, som inte sällan blir de mest tillrättalagda delarna av ett mycket mer komplext och säkert mer spännande liv. Även Nora skapar sig ett varumärke genom sociala medier och hennes sätt att tänka innan hon lägger upp något är säkert väldigt vanligt. Vi väljer att dela det vi vill ska synas och det är självklart sällan sanningen. Jag fick en tanke att låta mina elever på gymnasiet läsa just de delarna som handlar om sociala medier, för att kunna diskutera just vårt behov av att visa upp en version av oss själva som vi kan styra. Det är intressant. Den åttonde dödssynden är intressant.”

Tack för att du läste, Linda! Och tack för en väldigt bra recension! Läs hela här!

Och så hittade jag den här recensionen av Nisse Scherman som verkar vara en väldigt van deckarläsare, också den var väldigt intressant:

”Nästan alla karaktärer i boken är på något sätt lite egoistiska. Klara och de övriga grannarna är iklädda sina sociala masker och tänker mest på sig själva. De syndas frekvent om man tänker på de sju dödssynderna. Även Noras man är en ganska obehaglig typ. Kanske skulle man önska sig några fler ”normala” bland bokens personer.

Det finns en skräckfilmsstämning i boken som jag inte kan beskriva närmare. Det skulle bli en spoiler. Författaren lyckas bra med att långsamt öka dramatiken, för att sedan avsluta på äkta Hitchcockmanér.”

Jag älskar slutet på recensionen: Äkta Hitchcockmanér – ja, jag flörtar ju faktiskt med Hitchcock medvetet, som ni som läst boken redan vet 😉

Och så till slut så hittade jag den här fantastiska recensionen på instagram av @annasdeckartips:

”Grattis till boken!”

Den senaste veckan har varit ungefär som när jag fick barn. Varje gång jag mött en vän eller bekant eller kollega så har jag fått höra: ”Grattis till boken!”

Jag blir nästan förlägen, för att det är så ofta. Det känns som att jag ständigt pratar om boken. Men när jag tänker efter så inser jag ju att det är olika personer som kommer fram och säger grattis. Oavsett, så känns det ungefär som att ha fått barn! Alla är glada och grattar och frågar hur det har gått. Och jag är förstås bubblande glad tillbaka. Det är ju fantastiskt att så många har uppmärksammat att boken är klar och nu finns ute i handeln.

Förmodligen är det här smekmånaden. Många vänner och bekanta har hunnit läsa och det strömmar in snälla mejl, sms, meddelanden på Facebook, twitter och instagram. Jag passar på att njuta. För vem vet, snart kanske den blir recenserad på riktigt och då måste jag vara beredd på att det kan komma kritik.

Vad säger de då, de som har läst hittills? Jo, om jag ska sammanfatta så är det ungefär så här:

1. spännande.

2. lättläst och välskrivet.

3. en bladvändare som de sträckläser.

4. ett oväntat och (tycker de flesta) med ett bra slut.

Kan jag vara annat än nöjd? Jag ville skriva en effektiv historia. Jag har aldrig tänkt att den ska vara höglitterär. Snarare underhållande, och rakt skrivet (jag är ju journalist, och tycker själv att det är en konst att skriva enkelt, svårare än många tror) med ett underliggande budskap. Och så ville jag att det skulle vara spännande utan en massa blod och mord. Egentligen har jag inget emot våld, blod, mord och sånt i böcker eller film. Men det var inte det jag ville skriva. I alla fall inte nu. Som jag tidigare har sagt så är jag väldigt inspirerad av Karin Alvtegen och hennes psykologiska spänningsromaner från mitten av 90-talet, den så kallade S-serien. Jag tror att många som har läst dem och läser min kan se det.

Det är otroligt roligt att försöka skapa spänning som sker mellan människor. Människor som krockar, som inte vet var de har varandra, som knappt känner sig själva och blir förvånade över sina egna reaktioner. Mina huvudpersoner är inte några trevliga människor. De är skruvade och knäppa. Och de hamnar i konflikter med sig själva och omgivningen. Jag är också väldigt förtjust i dominoeffekter – Händer det, så händer det. Utveckling. Karaktärsdriven utveckling. Därför var det väldigt roligt när en person på twitter skrev att karaktärerna växte under hela berättelsen. Jag blev jätteglad för de orden!

Än har jag inte hunnit gå in i en fysisk bokhandel, men jag har snälla vänner som fotar åt mig. Titta här till exempel hur fint det ser ut på Akademibokhandeln på Odenplan i Stockholm:

Odenplan

Och så här ser det ut just nu på Akademibokhandeln i Skrapan:

skrapan

OM ni ser boken, ta gärna en bild med mobilen och mejla mig: rebecka at edgrenalden.se – jag blir jätteglad! Självklart får ni också gärna skicka bilder på när ni läser boken, det är ju nästan ännu roligare!

Jag fortsätter att följa listorna på Adlibris och Bokus. Just nu ligger Den åttonde dödssynden på plats 15 över bäst sålda svenska deckare förra veckan (på Bokus) och på plats 15 över bäst sålda inbundna thrillers på Adlibris. Jag har förstås ingen aning om vad det egentligen innebär försäljningsmässigt. Men det är ändå otroligt roligt att följa. Det är roligt bara att några läser! Så stort tack till alla er som gjort det. Tack!

snackas omplats 13 plats 15

Jobbhösten drar igång

Det märks verkligen att jobbet har dragit igång. Jag slocknar oftast runt 21 på kvällarna. Och orkar absolut inte varken läsa eller skriva (se på tv har jag redan slutat med). Men det känns okej att gå in i jobbet igen. Jag har på något sätt vant mig vid att skriva intensivt i korta perioder och sedan jobba intensivt i långa perioder då texterna får vila.

I tisdags var jag tillbaka på förlaget (tur att det inte var i går, då Norstedst fick utrymmas efter bombhot – hjälp!). De hade beställt fler böcker till mig som jag fick signera. Så nu hoppas jag att fler snart får boken i sina brevlådor.

signering2

 

I flera dagar har nu Den åttonde dödssynden legat på plats 12 på Bokus lista över nya deckare, men i dag åkte den ner igen. Jag frågade dem på förlaget vad de trodde, de tyckte nog att jag var lite fånig. Boken har ju bara legat ute en vecka!

Nästa steg nu är att boka och planera en releasefest. Vi bestämde att den skulle vara i augusti när alla kommit tillbaka. Har ni tips på bra ställen att vara på får ni gärna komma med förslag i kommentarsfältet (eller om ni har andra tankar och råd).

Jag är så ledsen att jag missar Crime time Gotland – Sveriges nya deckarfestival. Hade verkligen velat vara med. Men jag var redan bokad den helgen, ska på stort släktmöte i Värmland istället (också kul). Men annars hoppas jag att ni inte har missat Cirme time Gotland! Verkar bli väldigt spännande! Nästa år är jag där!

crimetime_960x200px_150224

Signering

Så här såg det ut när jag i går satt på Norstedts och signerade mina författarexemplar av Den åttonde dödssynden. Böckerna ligger nu färdigsignerade i vadderade kuvert på väg hem till mina närmsta bland släkt och vänner.

Tack igen alla kära vänner och släktingar för all uppmuntran och all hjälp!

 

signering

I min hand!

bild

Så fick jag äntligen hålla den. Min egen bok!

Jag fick ett sms redan mitt på dagen från min förläggare som berättade att Den åttonde dödssynden kommit tillbaka från tryckeriet. Och så en bild. Just då var jag tvungen att lägga den informationen åt sidan, det var mycket på jobbet och jag arbetade på och glömde nästan bort meddelandet.

Men det kom förstås tillbaka och när det var dags att gå hem kunde jag inte längre bärga mig, så efter jobbet pep jag förbi Norstedts och snälla PR-ansvariga Katarina sprang ner med ett alldeles nytryckt doftande exemplar som jag tryckte mot kroppen. Vilken känsla! Det var faktiskt en författare på senaste förlagsfesten som tipsade om att lukta på den nya boken, så det gjorde jag. Det luktar lite sötsurt och egentligen inte särskilt gott. Men för mig ändå oemotståndlig. Med darrande hand gick jag sedan tillbaka till tunnelbanan, la inte ner den i väskan, utan bar den ända tills jag kom till bilen vid infartsparkeringen.

När jag kom hem visade jag barnen. De blev glada och tyckte att den var fin. Är det några som varit med hela vägen så är det mina ungar. Jag visade tacket jag skrivit till dem i boken. Min 13-åring reagerade med att hoppas på fler instaföljare…

Sedan drack jag och min man lite bubbel för att fira. Kände mig lycklig och samtidigt lite fånig. Det är en märklig process att skriva och ge ut en bok. Många nederlag, svårigheter, skrivkramp, värdelöshetskänslor, refuseringar, kritik, omskrivningar, redigeringar, väntan… Men också många småsteg att fira: När jag första gången skrev klart den, när någon läste manuset, när jag skickade in till förlag, igen och igen, när jag fick ja från ett förlag, när jag skrev på kontraktet, när jag fick se omslaget och det blev klart, när jag fick katalogen och hade fått en helsida, när boken var färdig att gå till redaktör, när den var färdigredigerad, när den gick till tryck, och så nu, när jag fick den i handen.

Det kändes därför nästan lite småfånigt att fira igen. Det är ju dessutom några gånger potentiella firartillfällen kvar: när den kommer ut i butik (27 juli), på releasefesten och kanske några gånger till.

Jag har en vän som heter Jennie som aldrig tycker att man kan fira för mycket. Hon är fantastisk på att hitta anledningar till fest. Och varför inte? Det kan ju komma en massa nederlag längre fram, jag kan komma på flera stycken redan nu: den säljer inte, den får dåliga recensioner, jag lyckas inte skriva några fler, jag lyckas skriva fler, men inget förlag vill ge ut dem… Så, med det i bakhuvudet, varför inte passa på att fira? Ett sådant här långt projekt kräver delmål och delfiranden.

Så nu firar jag! I dag var första dagen jag höll min bok i handen!

celebration

Hurra för mig! Och hurra för min bok!

Juni är det nya maj!

Juni är det nya maj. Så mycket som händer. Avslutningar, sommarfester, bröllop och samtidigt – jobba in så att man hinner gå på semester.

Sedan mitt förra inlägg har jag hunnit gå på två fester till, tävlat (och vunnit guld) med mina gymnastiktjejer (jag tränar två grupper i truppgymnastik) och gått på Gröna Lund. I kväll är det dags för nästa fest (för min sons klass) och på onsdag är det skolavslutning.

Nej, jag har INTE hunnit skriva en rad.

I torsdags var det sommarfest på mitt förlag Norstedts. Det var verkligen supertrevligt! Kvällens bästa möte var med Maria Sundberg som har gjort mitt omslag. Jag hade inte träffat henne tidigare, men vi fann varandra direkt! Det var precis som när jag såg hennes förslag första gången. Jag hade kommit med några idéer, men det här var inte alls inspirerade av dem – och jag älskade det från första stund! Det var verkligen över förväntan. Jag hade inget att anmärka på, så det blev tummen upp direkt.

Maria

Här är jag och Maria Sundberg och min förläggare Peter Karlsson.

Det första Maria sa när vi blev presenterade för varandra var: ”Jag älskade din bok!” Och jag kände verkligen att hon menade det! Förmodligen var det därför hon lyckades så bra med omslaget. Jag sa det till henne också – att jag hade älskat det från första stund, och hon sa att det hade varit väldigt lättjobbat, eftersom det inte var några anmärkningar eller ändringar.

omslag

Visst är det fint? Det här är alltså första (och sista) versionen!

På Norstedts fest träffade jag också en riktigt författarförebild: Mats Strandberg. Jag älskar ju Cirkeln! Tycker att den är helt fantastisk, önskar nästan att jag var 13-14 år igen, så att jag fick uppleva den som tonåring. Min 11-åring har läst första boken helt själv och hon är också helt galen i den!

Mats var hur trevlig som helst och rekommenderade mig att skriva för barn och ungdomar. Det skulle verkligen vara kul att göra det någon gång. Jag älskar ju barn- och ungdomsböcker! Slukar dem fortfarande.

Mats

Här är jag och Mats Strandberg.

På festen träffade jag också otroligt duktiga Karolina Ramqvist. Jag älskade ju hennes senaste bok Den vita staden. Även Alltings början var helt fantastisk, och särskilt rolig för mig eftersom jag gick på samma skola som hon – och kände igen det mesta i Sagas liv.

Tomheten jag hade känt efter att jag lämnade in manuset för tryck försvann faktiskt lite på den här festen. Det kändes med ens riktigt kul igen att snart komma med en bok. Att Maria älskade den hjälpte ju till. Nu vet jag att en person läst och tyckt om den. Det betyder mycket.

Klar!

omslag

Jag trodde aldrig den här dagen skulle komma. Dagen då jag kan säga att jag är klar. Men nu är det faktiskt så. Vare sig jag vill det eller ej. Vare sig jag är redo eller ej. I morse mejlade jag in mina sista ändringar i manuset. I förrgår godkände jag hela omslaget, fram och bak och de två flikarna.

I morgon skickas den till tryck.

Så ja, jag är klar med Den åttonde dödssynden. Jag hade kunnat fortsätta ändra, hur mycket som helst, men nu går det inte längre. Nu måste jag släppa den.

Märklig känsla.

Nu ska jag försöka njuta av att den är klar. Ta vara på lugnet. För sen, när den kommer, då drar det igång igen. Det räknar jag med.

Tack för hjälpen!

Tack så otroligt mycket för ert engagemang i den ytliga frågan om vilket foto jag ska ha i boken! Det är inte bara här folk har tyckt till, utan även på facebook, twitter och instagram! Jag har läst igenom alla kommentarer, funderat, frågat redaktören vad hon tycker, och till slut bestämt mig för nummer 2.

Stort tack igen!

bilder.norstedts

 

Den här blir det.

Och omslaget ser ut så här!

omslag

 

Författarfoto?

Nu till något betydligt ytligare. Vilket författarporträtt ska jag ha i boken? Jag står och väljer mellan dessa två. Det är duktiga Caroline Tibell som har tagit båda. Vilken ska jag välja? 1 eller 2? Tack för hjälpen!

bilder.norstedts-1

bilder.norstedts