Att aldrig ge upp

imgres

Det har tagit lång tid för mig att skriva mitt manus. Och lång tid att få den utgiven. Ungefär 4,5 år. Och innan dess skrev jag på en massa andra manus. Att skriva handlar mycket om tålamod. Och att inte ge upp. Nu hade jag ju turen att hitta ett förlag som ville ha min bok (och inte vilket som helst, utan ett av Sveriges största: Norstedts). Men jag fick också nej innan jag fick ja. Jag hittade en sida om kända författares refuseringar efter ett tips på facebook. Sådan läsning piggar alltid upp!

Några av alla dem som blivit refuserade ett stort antal gånger: Agatha Christie, J.K Rowlings, Stephanie Meyers, Paolo Coelho, Alice Walker, James Joyce, Stephen King

Läs det här och bli peppade!

Och så kan ni läsa mitt tidigare blogginlägg om hur jag blev refuserad.

Blir du refuserad så tänk att du är i gott sällskap och att det lönar sig att aldrig ge upp! Dessutom är ju konkurrensen mördande. Och det blir bara värre och värre. I DN i morse var det en större artikel om hur allt fler vill arbeta med kultur:

”Förr användes ibland beteckningen 3.000-klubben om de etablerade författare som vartannat år levererade en välskriven och omtyckt roman som sålde i cirka 3.000 exemplar och genererade en godtagbar vinst åt förlaget. I dag är det få författare som kommer upp i den upplagan. Däremot har antalet utgivna böcker och verksamma författare skjutit i höjden och 3 000-klubben skulle egentligen passa bättre som beteckning på Författarförbundet. Den sista mars i år meddelade Författarförbundets ordförande att organisationen för första gången passerat 3.000 medlemmar. På tio år har förbundet ökat sitt medlemsantal med 24 procent.”

Läs hela artikeln här!

Tacksam

I går träffade jag Katarina på Norstedts som jobbar med PR för min bok.

Det är ett jättejobb förlaget gör bakom kulisserna. Informerar och kommunicerar med bokhandlarna, pratar med redaktionerna på olika tidningar, radio och tv, styr upp intervjuer och annan medverkan i media och andra event, skickar ut recensionsexemplar till journalister och bloggare för att nämna några saker. Jag blir ödmjuk när jag träffar människor på förlaget som jobbar med min Den åttonde dödssynden. Tänker att det är fantastiskt att de gör det här för mig som författare och för min bok.

Ja, det är klart att det ligger i deras intresse också. Men ändå. Att skriva är en ensam process, man sitter länge, länge på sin kammare, i sitt eget huvud, med sin text, och efter ett tag vänjer man sig vid det. Alla författare har ju förstås en speciell relation till sitt eget manus, som de slitit med under så lång tid. Jag också, det är ju en del av mig. Jag har levt och andats med de här karaktärerna och den här historien i flera år. Och så plötsligt finns en hel stab som också brinner för min text, som vill den väl och som vill att den ska bli så bra som möjligt och att den hittar så många läsare den kan.

Ja, jag känner mig tacksam. Tacksam för att ett förlag ville satsa och trodde på mitt manus och nu hjälper mig på alla möjliga sätt.

Hon hade läst min bok också (det är alltid läskigt när någon jag inte känner har gjort det, jag håller ju fortfarande på med småändringar i redigeringen) – och hon sa att den inte gick att lägga ifrån sig, att den fanns ett driv som gjorde att man bara var tvungen att läsa vidare. Otroligt kul att få sådan feedback!

Jag ska ge ut en bok!

omslag

Ibland slår det mig: Jag har skrivit en bok! Och den ska komma ut.

Människor ska läsa. Människor ska betala pengar för den, kanske bli nöjda, kanske bli besvikna. Alla kommer att tycka något. Det spelar ingen roll hur mycket tid och möda jag har lagt ner, för läsarna är det bara en bok, vilken som helst. Några timmars eller dagars tidsfördriv. Värda eller bortkastade. Upplevelsen är helt deras och det är ju så det ska vara.

Jag har skrivit en bok och den ska komma ut!

När jag tänker så får jag nästan svindel. Jag har ju velat bli författare så länge jag kan minnas. Okej att jag har gett ut en debattbok tidigare, men det är inte riktigt samma sak. Det här är ju en roman! En spänningsroman!

På många sätt är det bra att processen att ge ut en bok är så lång. Mitt antagningsbesked från Norstedts kom för över ett år sedan. Mycket har hänt sedan dess. Under den långa väntan hinner man förbereda sig. Vänja sig vid tanken. Ta in det i små, små smulor. Ungefär som när man blir gravid. Längtan, krämporna, sömnbristen. Nu får det gå som det går, bara den kommer ut.

adlibris

Extra verkligt blir det när jag googlar på Den åttonde dödssynden. På adlibris finns den redan. Och på Bokus och på en massa andra nätbokhandlar.

När jag slår på Boktipset.se ser jag att en läsare redan har satt upp den på sin Vill läsa-lista. Då dunkade hjärtat lite extra hårt (tack!).

Det är en bok, en i mängden. 22 000 nya böcker kommer ut i Sverige varje år. Min är bara en av alla dessa böcker.

Men den är min!

Konflikter

En av läxorna till nästa lektion på skrivarkursen jag går på kvällstid handlar om att göra en karta över personerna och deras relationer och konflikter. Det är verkligen en jättebra övning! Är det något jag har lärt mig på skrivarkurserna jag har gått så är det att jobba med konflikter. Och då menar jag inte att alla i boken hela tiden är arga på varandra. Utan att det måste finnas en laddning mellan de olika karaktärerna. De måste stå för olika saker, och det måste finnas konflikter mellan dem. Konflikter driver historien framåt.

Ett vardagligt snack över middagsbordet må vara intressant i verkligheten, men inte jättespännande i en bok. För att scenen ska laddas och bli intressant måste det finnas någon konflikt. Om vi tar exemplet med middagsbordet: Säg att det sitter en familj som äter middag tillsammans, hur skulle man kunna göra den scenen spännande? Vilka konflikter skulle man kunna bygga in? För att vara extremt tråkigt heteronormativ så föreställer vi oss nu en mamma, en pappa och två barn. Kanske har kvinnan något hon grubblar över? En hemlighet som hon inte vill avslöja för mannen? Kanske anar mannen något, men känner sig osäker av någon anledning och inte vågar fråga rätt ut? Kanske har han tidigare gjort något som han skäms över, så att han ligger lite på minus och inte riktigt känner att han har rätt att konfrontera henne? Lägg också till att ena barnet nyss har haft en konflikt med pappan, och att hon nu sitter och tjurar. Det andra barnet är ovanligt nöjd, för hon brukar hamna i periferin i vanliga fall. Men nu när storasystern är i onåd och tyst får hon glänsa. Det betyder att scenen är laddad med fyra olika karaktärer, som sinsemellan har konflikter. En vill inte försäga sig, en annan vill försöka dra hemligheten ur henne, en tredje gör sitt bästa för att med sin tystnad straffa ut de andra, och en fjärde tar en plats hon inte brukar ha. Det skulle kunna vara ett upplägg för konflikter.

Konflikter kan också finnas i de olika karaktärernas personligheter. Någon är dominant och påstridig. En annan är följsam och konflikträdd. Eller som i det manus jag skriver på nu: Här finns två kvinnor som är ungefär lika gamla, de är ihop med två bröder. Den ena är gift och väntar sitt fjärde barn och har tillhört sin mans familj under en väldigt lång tid. Hon är bekväm, känner sig hemma, känner sig värdefull, vet hur allt fungerar, får en upphöjd position som supermamman. Den andra kvinnan har inga barn, har varit ihop väldigt kort tag med sin kille och det är första gången hon får besöka hans släkt. Hon är osäker, känslig, obekväm, har låg status och känner sig inte hemma. Här finns en inbyggd konflikt mellan de två kvinnorna. Mellan bröderna finns också en konflikt. De har i hela sitt liv konkurrerat och tävlat med varandra. Och mitt emellan dem finns deras mamma som göder den här konflikten.

Jag tycker att det här är bland det roligaste med att skriva – att få tänka ut de här olika figurerna och hur de är i förhållande till varandra. Vilka konflikter de har och med vem. Och också att ladda scener med konflikter. Det kan vara allt från att vara oeniga, ha olika förväntningar, missförstå varandra… ja, det är bara fantasin som sätter gränsen. Även om det är kul så är det inte alltid enkelt. Därför är det bra att göra en sådan här konfliktkarta som jag nu ska göra och skicka in.

den-forsta-lognen

Ps.  Läste föresten precis ut Sara Larssons Den första lögnen. En mycket bra debut (från samma förlag som jag ligger på, Norstedts). Jag läste halva boken utan paus förra helgen, och andra halvan nu i dag. Svår att lägga ifrån sig! Lättläst och välskriven. Ett otroligt bra driv genom hela boken, bra och spännande historia. Angelägen och viktig också – om våldtäkt, utsatthet och människovärde – och om skuld och skam. Lite samma tema som Katarina Wennstam brukar skriva. Gillar du Wennstam så kommer du att gilla den här. Kan varmt rekommendera! Nu när den är färdigläst ska jag ge mig på Kristina Sandberg och första delen i hennes trilogi. Och sedan väntar Kvinnan på tåget, och ett gäng till…