Intervju i DN och lite annat

Det har varit galet mycket på sista tiden. Jag är ju tyvärr inte författare på heltid. Och mitt heltidsjobb tar mycket tid – vilket inte är särskilt konstigt, eftersom det är på heltid (och emellanåt betydligt mer än så). Det är tur att jag har ett roligt jobb. För det är frustrerande när man i perioder inte hinner ägna sig åt någonting som rör boken, manuset eller allt annat som måste göras runt författarskapet. Ordna en releasefest till exempel! Det har jag tvingats sätta på vänt, eftersom jag har varit fullt upptagen med ett annat event i jobbet; Damernas Värld Guldknappen (Sveriges största modegala med 2000 gäster).

Men jag ska ta tag i releasefest också! En annan sak jag inte har hunnit med är att blogga om den fina intervjun som DN gjorde med mig för exakt en vecka sedan. Det blev en helsida i förra fredagens tidning under vinjetten Min soffa. Där fick jag chans att ta upp saker som är viktiga för mig. Men som vanligt är det ont om plats så därför tänkte jag utveckla det jag ville säga i intervjun här!

IMG_5287

 

En sak jag tog upp var förstås skrivandet och läsandet, som jag tidigare har sagt är otroligt viktiga för mig. De hänger ihop. Jag tror inte att jag skulle kunna skriva, om jag inte läste. Läsandet inspirerar mig och lär mig oerhört mycket.

Sedan, det de valde att sätta rubriken på – lättjan. Jag är glad att de lyfte fram det! För jag vill verkligen understryka att jag inte alls är en sådan person som alltid jobbar. Jag får ofta höra det, att jag är igång jämt och folk frågar hur jag hinner. Svaret är två saker: 1. jämställdhet – jag ser till att leva jämställt med min man OCH med min barn. Inte så att de gör lika mycket som vi vuxna förstås, men de bidrar efter förmåga. 2. lättja. Jag tillåter mig långa, långa stunder av total vila. Jag behöver det. Återhämtning. I intervjun avslöjade jag att jag ligger flera timmar i badkaret varje helg. Och är det inga aktiviteter så ligger jag gärna i sängen till klockan 11, utan problem! Det är många som inte tror mig när jag säger att jag är lat. Men fråga bara min man och mina barn! Jag är superbra på att ligga helt orörlig i timmar och bara vila (eller läsa eller spela spel på mobilen eller något annat onyttigt). För mig är det superviktigt att mina barn minns mig så. För jag vet att jag är rätt högpresterande annars. Jag gör mycket. Men jag skulle aldrig klara det om jag inte fick de där timmarna av total återhämtning. Jag vill att mina barn ska minnas att deras mamma ofta latade sig, och att det är okej och till och med nödvändigt!

Sedan fick jag också komma in på mitt engagemang i barns träning. För mig är träningen jätteviktig, jag tränar ju själv flera gånger i veckan och mår otroligt bra av det. Under hela min barndom tränade jag också mycket, och det gav mig en bra grund. Och det är något jag vill ge vidare till mina egna och andras barn. Men för att kunna det krävs att den ideella idrotten i Sverige fungerar. Och det bygger på ideella krafter. Jag är tränare för två lag i truppgymnastik. I en grupp är jag bara hjälptränare, i den andra huvudtränare. Jag vill bidra med min passion för gymnastik, det jag kan och med min tid. Så att barn kan få utöva sin sport eller andra intressen. Jag älskar gymnastik och det är just det jag kan. Därför är jag i min tur oerhört tacksam över fotbolls- och handbollstränarna, som ger bland andra min son möjlighet att träna – för där har jag inget att bidra med. Det sorgliga är att det ideella engagemanget i dag tydligen minskar. Det har stått en hel del om det i tidningarna på sistone. Föreningar har allt svårare att hitta människor som vill vara med. Och på sikt kommer det att betyda att färre barn kan träna. Eller så blir det något bara för rika barn – det finns ju alltid kommersiella alternativ, men då med helt andra avgifter.

Läs hela intervjun i DN här!

 

Sommartid = lästid

Sommarsemestern är inte bara skrivtid för mig. Det är lästid också. Först och främst för att jag älskar att läsa. Jag älskar böcker och jag älskar författare och ja, allt som har med böcker och läsande att göra! Men jag läser också för att jag benhårt tror att det är något en författare måste göra. Min författarguru Stephen King brukar säga så här:

quote-if-you-want-to-be-a-writer-you-must-do-two-things-above-all-others-read-a-lot-and-write-a-lot-stephen-king-102677

Och så här:

photo-11

 

Och ja, jag lyssnar på mr King! Han vet vad han snackar om.

Så, 80% är lustläsning, 20% är plikt. Jag försöker att variera mig väldigt mycket. Inte ha fördomar, läsa alla sorters genrer. För, som Stephen King också säger, man lär sig lika mycket av de dåliga böckerna (om inte mer) som av de bra.

I sommar har jag, som jag tidigare har avslöjat, varit lite lat. Kan beror på vår lilla nya valp Charlie och förstås INTERNET (förbannade …). Men samtidigt har det varit en regnig sommar, och då borde jag ha läst desto mer… Hm. Jag har i alla fall läst 6 böcker den här sommaren. Kanske inte så varierat som jag hade tänkt, och absolut inte så många som jag hade föresatt mig!

Men här är de i alla fall:

doktor-glas

1. Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Jag vill alltid läsa minst en klassiker varje sommar. Den här läste jag på gymnasiet, men det var så otroligt länge sedan att jag knappt minns det. Minns dock att jag gillade den mycket och ville se vad jag tyckte om den i dag. Väldigt bra, visade det sig. En riktig liten pärla om Doktor Glas som förälskar sig i pastor Gregorius unga vackra fru Helga. Fantastiskt språk, väldigt mycket psykologi, som många av de där klassikerna som skrevs under den här tiden. Ja, en upplevelse även denna gång! Insåg nu att Gregorius inte alls är så demoniserad som jag minns honom, han är tvärtom rätt harmlös, det vedervärdiga ligger i Doktor Glas blick.

stjarnklart

2. Stjärnklart av Lars Wilderäng

Roligt att läsa en svensk dystopisk roman. Om vad som händer när all elektricitet slutar att fungera. Den här boken är väldigt intressant och spännande. Rätt teknisk och otroligt bra researchad. Kanske lite torr och inte så bra på själva gestaltningen och romankaraktärerna. Det är inte där styrkan ligger. Man får sig en rejäl tankeställare (jag är nästan på väg att bli en prepper själv). Ska bli spännande att läsa uppföljaren.

skuggpojken

3. Skuggpojken av Carl-Johan Vallgren

Carl-Johan Vallgren har börjat skriva deckare under psedonymen Lucifer. Tyckte det lät spännande. Det här var en helt okej deckare! Intressanta karaktärer, rätt komplicerad story. Tyckte dock att första halvan, när det var så många frågetecken, var tusen gånger mer spännande än andra halvan, där många frågetecken var uträtade. Ändå absolut läsvärd! Han har ju ett bra och effektivt språk, och som sagt, intressanta och komplexa karaktärer!

lejontamjaren

4. Lejontämjaren av Camilla Läckberg

Den här boken fick jag på jobbet och tänkte att det var länge sedan jag läste något av henne. Det är ju alltid intressant att läsa en så stor författare, en av de mest framgångsrika i Sverige (även utomlands). Jag imponeras av hennes driv och av allt hon har gjort. Det är inte världens bästa böcker. Rätt infantila karaktärer, men det är det ju i Morden i Midsummer också. Tror att det är en av hemligheterna. Att karaktärerna är snälla och mysiga att läsa om. Det blir förstås mer platt så, men kan ändå kännas som en frisk fläkt i dag när alla spänningshjältar är så svåra och har någon obestämd diagnos. Jag förstår att hon har lyckats och det är bara att gratulera.

to-my-love

5. To my Love av Karin Aspenström

Den här har inte kommit ut än, men jag läste den för att jag skulle recensera den i Damernas Värld. En blandning mellan en thriller och en relationsroman. Träffsäkert om svenska ungdomar som flyr till London efter gymnasiet och om 90-talet och framför allt 90-talets engelska musik och kulturliv. En mycket bra bok, bra skriven, bra driv. Tyckte mycket om den här. Mer får ni läsa i min recension.

lila

6. Lila av Marilynne Robinson

Vacker och finstämd roman som utspelar sig på 20-talet i amerikanska mellan västern. Lila är ett samhällets olycksbarn som räddas av Doll, en kvinna/flicka som plockar upp henne ur misären och går. De lever ett hårt liv där de jobbar för mat för dagen. Många år senare kommer Lila till byn Gilead där hon träffar ortens präst och en ömsint kärlekshistoria tar sin början. En bok som trots så mycket misär mest handlar om godhet. Ett fantastiskt språk. Lågmäld och rörande. Tyckte särskilt om andra halvan av boken.

Ja, det var en rätt okej blandning. Jag brukar läsa några debatt- eller dokumentära böcker också, men det har inte hunnits med. Näst på tur är den här:

sophies-historia

Sophies historia av Jojo Moyes

Jag tyckte väldigt mycket om hennes Livet efter dig. Sentimental, ja. Men ibland behöver man gråta! Och oj, vad jag grät till den!

Vad har ni läst i sommar? Några bra tips?

Bra böcker om att skriva

Det är ett hantverk att skriva. Talang, självklart också. Men till stor del ett hantverk. Jag tror att man kan lära sig att skriva böcker. Inte Nobelpriskvalitet, men en okej bok.

Jag har närmat mig skrivandet som hantverkare. Jag insåg rätt omgående att jag inte var en autodidakt, genialisk författare  som bara kunde låta historien rinna ut genom mina fingrar. Det finns säkert sådana, men de är få. Istället har jag gjort allt för att förstå skrivandet som hantverk. Och jag inser, ju mer jag lär mig, hur mycket det är kvar att lära.

Till min hjälp har jag haft några böcker. Här är 4 som jag har haft stor nytta av:

1. Att skriva: en hantverkares memoarer av Stephen King

att-skriva-en-hantverkares-memoarer

Det här är min Bibel. Otroligt bra, otroligt inspirerande och  lärorik. Jag återkommer till den flera gånger varje år. Och som ni ser så definierar Stephen King sig också som en hantverkare! Förstå varför jag älskar honom och den här boken! Den är också väldigt berörande, han skriver personligt om sitt liv, om sina framgångar, men framför allt om sina motgångar. Ett skrivande liv med toppar och dalar. Kan verkligen rekommendera den!

2. Tre enkla regler – finns inte – en romanskola av Elisabet Norin

tre-enkla-regler---finns-inte---en-romanskola

Väldigt praktiskt och pedagogisk bok, med många bra tips. Och väldigt peppande! Med den här boken får man en riktigt bra grund att stå på. Den är välskriven och har en bra struktur och jag har haft stor hjälp av tipsen, samt blivit väldigt inspirerad av den uppmuntrande tonen.

3. Konsten att skriva en bästsäljare av Lina Wennersten, Katarina Lagerwall

konsten-att-skriva-en-bastsaljare

 

Rolig, underhållande bok med många bra resonemang och framför allt konkreta exempel och tips från några av Sveriges mest framgångsrika författare (som är intervjuade i boken). Inspirerande!

4. Så gör jag: konsten att skriva av Bodil Malmsten

sa-gor-jag-konsten-att-skriva

Personlig och inspirerande. Finurligt och underhållande skrivet. Här blir man inte bara inspirerad av innehållet, utan även av språket! Bodil Malmstens språk tycks så lätt, och man avundas hennes lättflytande ord.

Snart lästid!

Sommartid betyder lästid för mig. Jo, jag läser annars också, men max några böcker i månaden. Det är på sommaren jag verkligen hinner sluka böcker. Förutom skriver, är med familjen, solar och badar och tränar lite så är det det jag gör (fråga mina barn!). Det är underbart att få längre sammanhållen tid till att bara läsa. Jag tror inte att man kan skriva om man inte läser.

Läsandet är liksom grunden för skrivandet. Böckerna jag läser ger mig inspiration, idéer, kunskap, ramar – vad är en bra bok? Hur är de uppbyggda? Vad handlar de om? Hur börjar de? Hur är karaktärerna? Språket? Miljöbeskrivningarna? Gestaltningen? Den dramaturgiska kurvan? Hur slutar den? Vad tyckte jag? Vad fastnade jag för, vad var bra, vad var mindre bra? Ja, jag försöker läsa som en författare nuförtiden. Ibland är det svårt. Boken jag läser kanske är för bra. I en klass och kvalitet jag förmodligen aldrig kommer att kunna uppnå. Eller så är det helt enkelt för spännande, uppslukande, så att jag glömmer att det är en bok jag läser. En värld jag kliver in i och förlorar mig i. Sådana böcker är sällsynta, men några gånger om året händer det. Och det är magiskt. Ofta läser jag ut dem och måste sedan gå tillbaka för att försöka förstå vad jag precis var med om. Varför var den så magisk? Vad var det som gjorde att jag fastnade så? När drogs jag in i berättelsen och hur? Ibland blir jag deprimerad när jag har läst sådana böcker. Både för att jag tvingas lämna den världen och för att jag aldrig själv kommer att kunna skriva så. Men jag vet att jag aldrig kommer att sluta försöka!

Bland det roligaste jag vet är att sätta ihop läslistor till mig själv (ja, andra också!). Jag köper mycket böcker. Jag får också mycket böcker i jobbet. Det är en bra kombo som gör att jag inte bara läser det förväntade. På jobbet kan jag ramla över böcker som jag annars aldrig skulle beställa eller köpa. När man går in i en bokhandel eller köper böcker på nätet köper man ju sällan helt okända böcker. Man kanske vågar chansa på någon enstaka, men annars köper man de man har tänkt att köpa. Eftersom folk vet att jag gillar att läsa så får jag böcker också. Jag fick en hel hög av mina snälla gymnastikföräldrar (till barnen jag tränar) nu när terminen slutade.

Min bokhög inför sommaren bara växer och växer. Ett vet jag redan nu: jag kommer inte hinna läsa alla… Men det är kul att ha några att välja bland också. Här är min hög som den ser ut nu! Två böcker tänkte jag läsa om (gissa vilka ;-).

bokhög

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs (tänkte läsa högt för barnen)

Liv efter liv av Kate Atkinson (hört mycket gott om den här.)

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (ja, vad kan jag säga? En riktig klassiker!)

Himmelstrand av John Ajvide Linqvist (har läst de flesta av Lindqvist och gillat. Men den här har jag inte läst än!)

Skuggpojken av Carl-Johan Wallgren (fick den här i present, och ja, verkar spännande!)

Marina av Carlos Ruiz Zafón (den här fick jag också i present, men har också läst om den, har hört blandat om den.)

Jane Eyre av Charlotte Brontë (också en fantastisk klassiker!)

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman (jag har inte läst Gaiman än, så måste ju börja någonstans.)

Min kamp 6 av Karl Ove Knausgård (får se om jag tar mig igenom den här tegelstenen, hör till dem som älskade de fem första, men den här är lång… väldigt långt.)

Befrielsen av Maria Sveland (Maria väcker alltid känslor, det är kul att följa hennes författarskap!)

Lejontämjaren av Camilla Läckberg (det var ett bra tag sedan jag läste Camilla Läckberg. Men hon är ju grymt stor i hela Europa! Känner att jag måste läsa ikapp några av hennes böcker och se och lära vad hon gör, för något rätt gör hon sannerligen.)

Ja, det är en rejäl hög, och det kan säkert tillkomma några. För mig är det viktigt att blanda, högt och lågt, romaner med deckare, kvinnliga och manliga författare, svenska och utländska. Det enda jag egentligen saknar just nu är en riktigt bra debattbok eller dokumentär. Därför tänkte jag köpa till Carina Bergfeldts Sju dagar kvar att leva – Den har jag velat läsa länge!

Vi får se hur många av de här jag tar mig igenom. Sommaren är kort. Och under den ska jag försöka skriva så mycket jag hinner på min andra roman.

Vad läser ni i sommar?

Författarkväll med Books & Dreams!

21 september ska jag vara med på Books & Dreams författarkväll på Oscarsteatern och prata om min bok. Jättekul! Då har ju Den åttonde dödssynden hunnit komma ut, och kanske har jag hunnit landa lite mer i det. Det känns fortfarande overkligt att det är en bok som ska finnas ute i bokhandeln och som människor ska läsa (känner alla debutanter så här?).

Carina Nunstedt som är chefredaktör på Books & Dreams är superduktig på att leda sådana här samtal, så det känns tryggt. Vi känner varandra rätt bra också, har jobbat ihop under många år. Hon anställde mig på Expressen en gång i tiden (2001) och rekryterade sedan mig till tidningarna mama och Family Living. Så det är egentligen hennes förtjänst att jag i dag jobbar på Bonnier Tidskrifter!

Hoppas det blir många som kommer! Vore ju extra skoj om det är några av er bloggläsare som dyker upp. OM ni gör det, snälla, säg hej och presentera er (om jag inte redan känner er)! Det skulle göra mig så glad!

Förutom jag är det de här som ska vara med: Jonas Karlsson, Joakim Zander, Tilde de Paula Eby, Christoffer Holst och Yvonne Ryding! Läs mer om kvällen här!

Juni är det nya maj!

Juni är det nya maj. Så mycket som händer. Avslutningar, sommarfester, bröllop och samtidigt – jobba in så att man hinner gå på semester.

Sedan mitt förra inlägg har jag hunnit gå på två fester till, tävlat (och vunnit guld) med mina gymnastiktjejer (jag tränar två grupper i truppgymnastik) och gått på Gröna Lund. I kväll är det dags för nästa fest (för min sons klass) och på onsdag är det skolavslutning.

Nej, jag har INTE hunnit skriva en rad.

I torsdags var det sommarfest på mitt förlag Norstedts. Det var verkligen supertrevligt! Kvällens bästa möte var med Maria Sundberg som har gjort mitt omslag. Jag hade inte träffat henne tidigare, men vi fann varandra direkt! Det var precis som när jag såg hennes förslag första gången. Jag hade kommit med några idéer, men det här var inte alls inspirerade av dem – och jag älskade det från första stund! Det var verkligen över förväntan. Jag hade inget att anmärka på, så det blev tummen upp direkt.

Maria

Här är jag och Maria Sundberg och min förläggare Peter Karlsson.

Det första Maria sa när vi blev presenterade för varandra var: ”Jag älskade din bok!” Och jag kände verkligen att hon menade det! Förmodligen var det därför hon lyckades så bra med omslaget. Jag sa det till henne också – att jag hade älskat det från första stund, och hon sa att det hade varit väldigt lättjobbat, eftersom det inte var några anmärkningar eller ändringar.

omslag

Visst är det fint? Det här är alltså första (och sista) versionen!

På Norstedts fest träffade jag också en riktigt författarförebild: Mats Strandberg. Jag älskar ju Cirkeln! Tycker att den är helt fantastisk, önskar nästan att jag var 13-14 år igen, så att jag fick uppleva den som tonåring. Min 11-åring har läst första boken helt själv och hon är också helt galen i den!

Mats var hur trevlig som helst och rekommenderade mig att skriva för barn och ungdomar. Det skulle verkligen vara kul att göra det någon gång. Jag älskar ju barn- och ungdomsböcker! Slukar dem fortfarande.

Mats

Här är jag och Mats Strandberg.

På festen träffade jag också otroligt duktiga Karolina Ramqvist. Jag älskade ju hennes senaste bok Den vita staden. Även Alltings början var helt fantastisk, och särskilt rolig för mig eftersom jag gick på samma skola som hon – och kände igen det mesta i Sagas liv.

Tomheten jag hade känt efter att jag lämnade in manuset för tryck försvann faktiskt lite på den här festen. Det kändes med ens riktigt kul igen att snart komma med en bok. Att Maria älskade den hjälpte ju till. Nu vet jag att en person läst och tyckt om den. Det betyder mycket.

Världens bästa böcker?

The Guardian listade för ett några år sedan världens 100 bästa böcker. Jag kan ju tycka att några saknas (det är ju ett amerikanskt perspektiv), men glädjande nog hade jag i alla fall läst 20 av de 100 listade. Hur många har ni läst?

Sedan började jag slå på världens bästa böcker och hittade Världsbiblioteket, en lista framröstad i Sverige (dock rätt många år sedan) och från den listan hade jag läst hela 37 böcker! Hur många har ni läst?

Jag älskar listor. Och jag älskar böcker. Den ständiga frågan är: Vilken är världens bästa bok?

Det går ju knappt att svara på…

Olika böcker betyder olika mycket i olika perioder av livet. Några av de bästa läsupplevelserna jag har haft någonsin hade jag som barn. Så några av de måste ju vara med på min bästa-lista. Sedan är det ju svårt att veta om de fortfarande skulle hålla.. Några av Maria Gripes böcker, Agnes Cecilia eller Tordyveln flyger i skymningen tror jag fortfarande skulle platsa. Eller Godnatt mister Tom av Michelle Magorian och Eric Linklaters Det blåser på månen (de har jag läst för mina barn och de är precis lika bra i dag). Men hur är det med Kulla Gulla eller Narnia? När jag läste Narnia för mina barn var de inte alls lika bra som jag mindes dem. Och hur skulle det vara att läsa Lloyd Alexander, Edith Nesbit eller Lisa Tetzner i dag? Jag vet inte. Men jag vet att det här var böcker jag älskade som barn och som la grunden för mitt läsande.

godnatt-mister-tom9Pf0MYZE2dgfTQzO7KhlNwAZCtN1V27HCVjDLuSEP1Qwdet-blaser-pa-manen

 

4kgA6VX8ZVBigvS1KFBsQgHuWzNNqEvi1WVm8opj9bwq3g1gQvlc8zCCZe0YSCRiwsIJxCURP5UiuidywTLR6BQUX2a6NGS3ATcmTj2ei9agthe-chronicles-of-prydainbroderna-lejonhjarta124359_1570147947.jpg_150imgressvj

Under min tonårstid hade jag en Wilhelm Moberg-period. då jag läste allt av Moberg. Särskilt besatt var jag av Utvandrar-serien. Oj, vad bra de var! Det är ju böcker som säkert skulle kunna platsa på en bästa bok-lista än i dag. Men hur är det med de andra böckerna som jag älskade under mina tidiga tonår? Douglas Adams Liftarens guide till galaxenPatric Süskins ParfymenUlf Lundells Kyssen? Böcker jag läste om och om igen. Eller den makabra Vindsträdgården och de efterföljande böckerna av Virginia Andrews… För att inte tala om Sidney Sheldons alla böcker! Sviker jag mitt tonårsjag om jag förkastar de här böckerna som betydde så mycket då? Är det verkligen den vuxna Rebecka som ska avgöra vilka böcker som platsar på bästa bok-listan?

 

utvandrarnaliftarens-guide-till-galaxenparfymenkyssenandrews_vindstradgardena_s_1198447396_1988798imgres-4imgres-1

Några favoriter som jag vet skulle hålla än i dag är de som redan är ansedda att vara klassiker. Som tur var läste jag litteraturvetenskap på universitetet och då får man läsa många klassiker. Några av mina största läsupplevelser hade jag då. Och jag är tacksam, för jag anar att jag bara hade läst en bråkdel av de jag nu har läst om jag inte tagit de där kurserna.

Några av mina klassikerfavoriter var:

morkrets-hjarta madame-bovary1984brott-och-straff

 

anna-kareninakejsaren-av-portugallienstormen-och-vredendoktor-glas

 

drottningens-juvelsmyckeden-stora-gruvstrejkenhamletjane-eyre

Joseph Conrad Mörkrets hjärta

Gustave Flaubert Madame Bovary

George Orwell 1984

Fjodor Dostojevski Brott och straff

Lev Tolstoj Anna Karenina

Selma Lagerlöf Kejsarn av Portugallien

William Faulkner Stormen och vreden

Hjalmar Söderberg Doktor Glas

Carl Jonas Love Almqvist Drottningens juvelsmycke

Emile Zola Den stora gruvstrejken

William Shakespear Hamlet

Charlotte Bronte Jane Eyre

Sedan finns det andra stora läsupplevelser som kanske inte räknas till klassikerna (eller så gör de det, vissa kanske), men som gjorde stort intryck på mig när jag läste dem:

9789146182351_200_paradisets-barn_pocket aprilhaxan garp-och-hans-varld moment-22t1LebWMT6REvgPFMdV5UwDB2XJRUxC7LqWZGMNiHAtQviJl7lC4YsW3oOhAUzAROoCCVTLteaENwJJa6uvfQ

en-halv-gul-sol storm-over-frankrikeglaskupannBX2scjoEb4y7TZzKXz0w

att-foda-ett-barnfear-of-flyingsommarbokenLCw6VH2pPXVED44pTUZMIQ

fru-bjorks-oden-och-aventyr min-kamp-1utrensning igelkottens-elegans

Marianne Fredriksson Paradisets barn (Evas bok, Kains bok, Noreas saga)

Majgull Axelsson Aprilhäxan

John Irving Garp och hans värld

Joseph Heller Moment 22

Richard Yates Revolutionary Road

Donna Tartt Den hemliga historen

Gun-Britt Sundström Maken

Johan Ajvide Lindqvist Låt den rätte komma in

Chimamanda Ngozi Adiche En halv gul sol

Iréne Némirovsky Storm över Frankrike

Sylvia Plath Glaskupan

Peter Pohl Janne min vän

Kristina Sandberg Att föda ett barn

Erica Jong Rädd att flyga

Tove Jansson Sommarboken

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren Cirkeln (och de andra två böckerna)

Jonas Gardell Fru Björks öden och äventyr

Karl Ove Knausgård Min kamp (har del 6 kvar att läsa)

Sofi Oksanen Utrensning

Muriel Barbery Igelkottens elegans

Pust, det finns säkert en massa fler som jag inte kommer på nu, men här har vi i alla fall en början till en lista på några av de böcker som jag tycker har varit bäst (just då när jag läste). Högt och lågt. Allt från fina klassiker till rena tantsnuskböcker!

Vilka böcker är dina bästa?

Att aldrig ge upp

imgres

Det har tagit lång tid för mig att skriva mitt manus. Och lång tid att få den utgiven. Ungefär 4,5 år. Och innan dess skrev jag på en massa andra manus. Att skriva handlar mycket om tålamod. Och att inte ge upp. Nu hade jag ju turen att hitta ett förlag som ville ha min bok (och inte vilket som helst, utan ett av Sveriges största: Norstedts). Men jag fick också nej innan jag fick ja. Jag hittade en sida om kända författares refuseringar efter ett tips på facebook. Sådan läsning piggar alltid upp!

Några av alla dem som blivit refuserade ett stort antal gånger: Agatha Christie, J.K Rowlings, Stephanie Meyers, Paolo Coelho, Alice Walker, James Joyce, Stephen King

Läs det här och bli peppade!

Och så kan ni läsa mitt tidigare blogginlägg om hur jag blev refuserad.

Blir du refuserad så tänk att du är i gott sällskap och att det lönar sig att aldrig ge upp! Dessutom är ju konkurrensen mördande. Och det blir bara värre och värre. I DN i morse var det en större artikel om hur allt fler vill arbeta med kultur:

”Förr användes ibland beteckningen 3.000-klubben om de etablerade författare som vartannat år levererade en välskriven och omtyckt roman som sålde i cirka 3.000 exemplar och genererade en godtagbar vinst åt förlaget. I dag är det få författare som kommer upp i den upplagan. Däremot har antalet utgivna böcker och verksamma författare skjutit i höjden och 3 000-klubben skulle egentligen passa bättre som beteckning på Författarförbundet. Den sista mars i år meddelade Författarförbundets ordförande att organisationen för första gången passerat 3.000 medlemmar. På tio år har förbundet ökat sitt medlemsantal med 24 procent.”

Läs hela artikeln här!

Ångest och sista chansen …

I veckan lämnade jag tillbaka manuset till redaktören. I en vecka (i helt otrolig miljö) gick jag ju igenom alla hennes förslag på ändringar. Nu ska hon ombryta texten som det heter, så att det blir en bok. Om några dagar får jag tillbaka det och då är det sista gången jag har möjlighet att läsa igenom allt och göra ändringar (dock små sådana eftersom stora förändringar gör att texten flödar om).

Sista chansen. Och det är nu min ångest slår till.

Jag undrar vad jag har gett mig in på. Trodde jag att jag kunde skriva en bok? Varför la jag inte mer tid på det? (Samtidigt vet jag ju att jag inte kunnat lägga mer tid, jobbar man heltid så är skrivtiden begränsad.) Ja, just nu känner jag mig riktigt osäker. Det känns som att jag inte har något grepp över min egen text. Som att jag glömt vad den handlar om. Hur den är skriven. Håller historien? Sådana tankar far genom mitt huvud. Trots att jag försöker komma ihåg att förlaget faktiskt tackade ja en gång i tiden. De trodde på historien. De trodde på mig. Men nej, just nu kan jag inte ta till mig det.

Tänk om jag tycker allt är skit när jag läser igenom den ombrutna texten? Tänk om jag vill ändra massor? Fast det inte går?

Jobbig känsla.

Men så tänker jag att det är väl så det är. Och det är något jag måste igenom. Det är det här som är att vara författare. Det kräver mod. Och mod utan ångest och rädsla finns inte. Om det inte är läskigt så är det ju inte modigt att ta sig igenom det, eller hur?

Badge_FEAR

Min respekt för alla författar ökar för varje dag som går. Vilket mod!

3bec4-fearofwriting

Tacksam

I går träffade jag Katarina på Norstedts som jobbar med PR för min bok.

Det är ett jättejobb förlaget gör bakom kulisserna. Informerar och kommunicerar med bokhandlarna, pratar med redaktionerna på olika tidningar, radio och tv, styr upp intervjuer och annan medverkan i media och andra event, skickar ut recensionsexemplar till journalister och bloggare för att nämna några saker. Jag blir ödmjuk när jag träffar människor på förlaget som jobbar med min Den åttonde dödssynden. Tänker att det är fantastiskt att de gör det här för mig som författare och för min bok.

Ja, det är klart att det ligger i deras intresse också. Men ändå. Att skriva är en ensam process, man sitter länge, länge på sin kammare, i sitt eget huvud, med sin text, och efter ett tag vänjer man sig vid det. Alla författare har ju förstås en speciell relation till sitt eget manus, som de slitit med under så lång tid. Jag också, det är ju en del av mig. Jag har levt och andats med de här karaktärerna och den här historien i flera år. Och så plötsligt finns en hel stab som också brinner för min text, som vill den väl och som vill att den ska bli så bra som möjligt och att den hittar så många läsare den kan.

Ja, jag känner mig tacksam. Tacksam för att ett förlag ville satsa och trodde på mitt manus och nu hjälper mig på alla möjliga sätt.

Hon hade läst min bok också (det är alltid läskigt när någon jag inte känner har gjort det, jag håller ju fortfarande på med småändringar i redigeringen) – och hon sa att den inte gick att lägga ifrån sig, att den fanns ett driv som gjorde att man bara var tvungen att läsa vidare. Otroligt kul att få sådan feedback!