Bokhora läser Den åttonde dödssynden

Bokhora har jag följt sedan starten. Skulle vilja påstå att de har mycket att göra med att statusen för bokbloggare höjdes rejält i Sverige. De fick på kort tid en jättestor publik. Jag har haft en oerhörd respekt för dem, allt sedan dess. Minns så väl när de recenserade min förra bok, Skriet från kärnfamiljen (en debattbok som kom 2009). Och något senare intervjuade mig.

Under årens lopp har jag träffat på flera av dem på olika förlagstillställningar, bokmässor och liknande och några har jag lärt känna. Trots det blev jag rätt nervös när jag såg att Den åttonde dödssynden hade recenserats. För jag vet att det här är personer som läser väldigt mycket och som inte drar sig för att säga vad de tycker. Men nu är jag lättad och otroligt glad för boken fick fina omdömen!

Så här skriver Johanna Ögren:

”Rebecka Edgren Aldén har skrivit en riktigt fin spänningsroman, med bra intrig och snygga nutidsmarkörer. Jag sträckläste denna lilla pärla häromveckan och avslutade mycket nöjd.”

Läs hela den fina recensionen här. Tack snälla Johanna för att du läste och jag är så glad (och lättad) över att du gillade den!

En till 5:a!

Måste dela med mig av den här fina recensionen. Jenniesboklista har läst och gillat Den åttonde dödssynden. Och gett mig 5 av 5!

Hon kallar boken ”Riktigt stark, fängslande & spännande!”

Jag kan inte bli gladare. Tack snälla! Läs hela recensionen här!

Recensionsdag

Så var den här. Den där dagen som jag både väntat på och fruktat. Recensionsdagen. Det var faktiskt i går, men jag hade fullt upp och hann inte blogga … Men jag hann läsa några recensioner!

Jag hade sådan ofantlig tur att jag direkt dök på tre helt otroliga recensioner… sådana där som man bara kan drömma om. Idel 5:or! Ja, jag var helt överväldigad!

Det började med att jag fick en notis på twitter. Bokbloggen Mias bokhörna gjorde mig uppmärksam på att hon hade läst. Snällt nog hade hon skrivit redan i twitterinlägget ordet Toppenbra, så jag vågade klicka mig vidare (tack för det!). Hon skrev bland annat så här i sin recension:

”Det är alltid kul att få en debutbok i sin hand, speciellt av svenska författare. 
Nora verkar till en början ha allt, bra karriär, fina barn och fint hus, MEN så flyttar Klara in i området och inget blir som förut. Nora känns till en början lite konstig och hon gör minst sagt lite märkliga saker. Men allt får sin förklaring och ju mer man läser förstår man Nora , här ligger definitivt en hund begraven, eller två.
Detta är en otroligt spännande bok man får nästan ta en paus ibland för att inte blodtrycket ska stiga.
Men du måste bara läsa vidare, ett otroligt driv i boken, lättläst med korta kapitel. Alla verka halvskumma och till slut börjar man misstänka alla, till och med hunden. Högsta betyg får denna debutbok,  absolut mest spännande bok i år. Läs den men gärna under dagtid.
BETYG 5+”

Läs hela recensionen här!

Sedan hittade jag en recension på bokbloggen Johannas deckarhörna – också den helt fantastisk!

”Rebecka Edgren Aldén har valt att skriva en fartfylld spänningsroman utan poliskaraktärer. Hon satsar istället på att låta det psykologiska spelet mellan människor bli själva drivkraften i berättelsen. Det tycker jag verkligen är till bokens fördel. Inte minst gör det att den sticker ut i den breda floden av spänningsromaner och deckare. Rebecka Edgren Aldén lyckas också fånga de psykologiska stämningarna väldigt bra och boken blir både klaustrofobisk och olustframkallande.

Den berättelse som vi får uppmålad för oss i Den åttonde dödssynden kan vid en första anblick förefalla ytlig, men det finns faktiskt en hel del tänkvärda saker dolda under denna yta. T ex får man sig en tankeställare angående den moderna människans tillvaro på sociala medier och hur det verkar bli allt viktigare för människor att visa upp en polerad yta. För Nora är det livsviktigt att verka perfekt utåt. Hur insidan egentligen är spelar mindre roll. Det är faktiskt riktigt skrämmande hur rätt författaren träffar med den skildringen.

Kanske är inte Rebecka Edgren Aldén någon nobelpristagare, men så behöver det heller inte vara. Det är helt enkelt inte en bok med den typen av litterära ambitioner. Jag tycker att hennes sätt att skriva, vilket känns rakt och okonstlat, passar berättelsen alldeles utmärkt. Därför väljer jag att ge boken toppbetyg på min personliga betygsskala. Läser man mycket är det lätt att bli lite blasé inför vissa återkommande upplägg, men Rebecka leverera något som känns nyskapande och som fångar mitt intresse. Jag hoppas att hon återkommer med fler böcker, för Den åttonde dödssynden gav verkligen mersmak.”

 

Läs hela recensionen här!

Och sedan hittade jag en recension på bokbloggen Ylva kort och gott:

”När boken börjar får vi möta Nora under ett föredrag hon håller om sin olycka och hur hon har tagit tag i sitt liv och förändrat både det och sig själv. 
Hon är den perfekta kvinnan, den perfekta frun till Frank och givetvis en perfekt mor. Dessutom är hon villakvarterets okrönta drottning. Hon skriver böcker om hur man ska ta tag i sitt liv och leva det fullt ut. 
Från början gillar jag inte Nora särskilt mycket, jag tycker hon verkar se ner på andra och hylla sig själv. Men ju mer jag läser desto mer sympati får jag för henne och en helt annan bild än den man först tror. För allt kanske inte är så perfekt ändå…… För vad vill den där nya grannen Klara egentligen? Och varför inser inte Klara hur perfekt Nora är? Vad vill Klara med Noras barn? 
Hela den här boken är så ruskigt spännande, det är som när man har sett blixten och bara väntar på knallen. Väldigt suggestiv. Den har ett bra lättläst språk och man rycks med från första sidan. Helt omöjlig att släppa ifrån sig. Detta är författarens skönlitterära debut och man kan väl inte säga annat än att det är en lyckad sådan. Jag rekommenderar boken starkt till alla som gillar spänningsromaner. Själv ser jag fram mot många fler böcker av författaren. 

Betyg 5 av 5″

Läs hela recensionen här!

Stort tack till er alla tre! Ni gav mig sådan otrolig bra start på min recensionsdag! Jag tror inte ni förstår hur glad man blir, särskilt när man är debutant. Man är ju skör och nervös, och har förstås ingen aning om hur boken ska bli mottagen. Jag är så glad att ni läste och förstås att ni också tycket om den! Tack!

Sedan hittade jag en recension från en gammal bekanting, en bokblogg som jag följt länge, länge, även om det ibland varit sporadiskt, men alltid haft väldigt stor respekt för: Enligt O. Så här skrev hon (och tydligen kände hon ungefär samma oro som jag … vi är ju bekanta, även om vi aldrig har träffats irl – kanske får vi möjlighet att göra det på årets bokmässa?):

”Det är som alltid roligt och lite läskigt att läsa en bok av någon som är bekant, om än ”bara” via sociala medier. Tänk om det är riktigt dåligt? Vad skriver jag då? Ja, då skriver jag väl just det. Nu var jag egentligen aldrig riktigt orolig när det gällde den här boken. Edgren Aldén har skrivit mycket och skriva kan hon, men det är självklart inte detsamma som att hålla ihop en skönlitterär intrig.”

Och lite senare:

”Den åttonde dödssynden är en obehaglig psykologisk spänningsroman, som både sätter fingret på vår tids ibland överdrivna behov av framgångshistorier och självhjälpsböcker och baksidan att vi sällan vågar visa våra rätta jag. Hur fasaden och det yttre blir så viktigt att vi nästan glömmer att leva. Livet på Facebook och Instagram till exempel, som inte sällan blir de mest tillrättalagda delarna av ett mycket mer komplext och säkert mer spännande liv. Även Nora skapar sig ett varumärke genom sociala medier och hennes sätt att tänka innan hon lägger upp något är säkert väldigt vanligt. Vi väljer att dela det vi vill ska synas och det är självklart sällan sanningen. Jag fick en tanke att låta mina elever på gymnasiet läsa just de delarna som handlar om sociala medier, för att kunna diskutera just vårt behov av att visa upp en version av oss själva som vi kan styra. Det är intressant. Den åttonde dödssynden är intressant.”

Tack för att du läste, Linda! Och tack för en väldigt bra recension! Läs hela här!

Och så hittade jag den här recensionen av Nisse Scherman som verkar vara en väldigt van deckarläsare, också den var väldigt intressant:

”Nästan alla karaktärer i boken är på något sätt lite egoistiska. Klara och de övriga grannarna är iklädda sina sociala masker och tänker mest på sig själva. De syndas frekvent om man tänker på de sju dödssynderna. Även Noras man är en ganska obehaglig typ. Kanske skulle man önska sig några fler ”normala” bland bokens personer.

Det finns en skräckfilmsstämning i boken som jag inte kan beskriva närmare. Det skulle bli en spoiler. Författaren lyckas bra med att långsamt öka dramatiken, för att sedan avsluta på äkta Hitchcockmanér.”

Jag älskar slutet på recensionen: Äkta Hitchcockmanér – ja, jag flörtar ju faktiskt med Hitchcock medvetet, som ni som läst boken redan vet 😉

Och så till slut så hittade jag den här fantastiska recensionen på instagram av @annasdeckartips:

Sommartid = lästid

Sommarsemestern är inte bara skrivtid för mig. Det är lästid också. Först och främst för att jag älskar att läsa. Jag älskar böcker och jag älskar författare och ja, allt som har med böcker och läsande att göra! Men jag läser också för att jag benhårt tror att det är något en författare måste göra. Min författarguru Stephen King brukar säga så här:

quote-if-you-want-to-be-a-writer-you-must-do-two-things-above-all-others-read-a-lot-and-write-a-lot-stephen-king-102677

Och så här:

photo-11

 

Och ja, jag lyssnar på mr King! Han vet vad han snackar om.

Så, 80% är lustläsning, 20% är plikt. Jag försöker att variera mig väldigt mycket. Inte ha fördomar, läsa alla sorters genrer. För, som Stephen King också säger, man lär sig lika mycket av de dåliga böckerna (om inte mer) som av de bra.

I sommar har jag, som jag tidigare har avslöjat, varit lite lat. Kan beror på vår lilla nya valp Charlie och förstås INTERNET (förbannade …). Men samtidigt har det varit en regnig sommar, och då borde jag ha läst desto mer… Hm. Jag har i alla fall läst 6 böcker den här sommaren. Kanske inte så varierat som jag hade tänkt, och absolut inte så många som jag hade föresatt mig!

Men här är de i alla fall:

doktor-glas

1. Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Jag vill alltid läsa minst en klassiker varje sommar. Den här läste jag på gymnasiet, men det var så otroligt länge sedan att jag knappt minns det. Minns dock att jag gillade den mycket och ville se vad jag tyckte om den i dag. Väldigt bra, visade det sig. En riktig liten pärla om Doktor Glas som förälskar sig i pastor Gregorius unga vackra fru Helga. Fantastiskt språk, väldigt mycket psykologi, som många av de där klassikerna som skrevs under den här tiden. Ja, en upplevelse även denna gång! Insåg nu att Gregorius inte alls är så demoniserad som jag minns honom, han är tvärtom rätt harmlös, det vedervärdiga ligger i Doktor Glas blick.

stjarnklart

2. Stjärnklart av Lars Wilderäng

Roligt att läsa en svensk dystopisk roman. Om vad som händer när all elektricitet slutar att fungera. Den här boken är väldigt intressant och spännande. Rätt teknisk och otroligt bra researchad. Kanske lite torr och inte så bra på själva gestaltningen och romankaraktärerna. Det är inte där styrkan ligger. Man får sig en rejäl tankeställare (jag är nästan på väg att bli en prepper själv). Ska bli spännande att läsa uppföljaren.

skuggpojken

3. Skuggpojken av Carl-Johan Vallgren

Carl-Johan Vallgren har börjat skriva deckare under psedonymen Lucifer. Tyckte det lät spännande. Det här var en helt okej deckare! Intressanta karaktärer, rätt komplicerad story. Tyckte dock att första halvan, när det var så många frågetecken, var tusen gånger mer spännande än andra halvan, där många frågetecken var uträtade. Ändå absolut läsvärd! Han har ju ett bra och effektivt språk, och som sagt, intressanta och komplexa karaktärer!

lejontamjaren

4. Lejontämjaren av Camilla Läckberg

Den här boken fick jag på jobbet och tänkte att det var länge sedan jag läste något av henne. Det är ju alltid intressant att läsa en så stor författare, en av de mest framgångsrika i Sverige (även utomlands). Jag imponeras av hennes driv och av allt hon har gjort. Det är inte världens bästa böcker. Rätt infantila karaktärer, men det är det ju i Morden i Midsummer också. Tror att det är en av hemligheterna. Att karaktärerna är snälla och mysiga att läsa om. Det blir förstås mer platt så, men kan ändå kännas som en frisk fläkt i dag när alla spänningshjältar är så svåra och har någon obestämd diagnos. Jag förstår att hon har lyckats och det är bara att gratulera.

to-my-love

5. To my Love av Karin Aspenström

Den här har inte kommit ut än, men jag läste den för att jag skulle recensera den i Damernas Värld. En blandning mellan en thriller och en relationsroman. Träffsäkert om svenska ungdomar som flyr till London efter gymnasiet och om 90-talet och framför allt 90-talets engelska musik och kulturliv. En mycket bra bok, bra skriven, bra driv. Tyckte mycket om den här. Mer får ni läsa i min recension.

lila

6. Lila av Marilynne Robinson

Vacker och finstämd roman som utspelar sig på 20-talet i amerikanska mellan västern. Lila är ett samhällets olycksbarn som räddas av Doll, en kvinna/flicka som plockar upp henne ur misären och går. De lever ett hårt liv där de jobbar för mat för dagen. Många år senare kommer Lila till byn Gilead där hon träffar ortens präst och en ömsint kärlekshistoria tar sin början. En bok som trots så mycket misär mest handlar om godhet. Ett fantastiskt språk. Lågmäld och rörande. Tyckte särskilt om andra halvan av boken.

Ja, det var en rätt okej blandning. Jag brukar läsa några debatt- eller dokumentära böcker också, men det har inte hunnits med. Näst på tur är den här:

sophies-historia

Sophies historia av Jojo Moyes

Jag tyckte väldigt mycket om hennes Livet efter dig. Sentimental, ja. Men ibland behöver man gråta! Och oj, vad jag grät till den!

Vad har ni läst i sommar? Några bra tips?

skriva + internet = :-(

11011285_10153054217773511_335937185074235577_n

I går var det D-dagen, 27 juli 2015, dagen då min thriller Den åttonde dödssynden släpptes. En stor dag för mig förstås, men eftersom jag var på landet så blev det inget jättestort firande direkt (ett glas rött vin och lite chips). Jag hade tänkt blogga, men kunde inte eftersom min man hade stängt av internet. Han gjorde det inte för att vara taskig, utan för att jag hade bett honom om det. Om ni vill veta hemligheten bakom förmågan att skriva en bok så är den hemliga formeln följande: 3 procent talang och resten förmågan att inte bli distraherad av internet …

url

 

Den här sommaren har skrivandet inte alls gått bra. En stor bov i dramat är just internet. Min räddning tidigare har varit att vi har landställe i Finland och att vi här inte har haft internet (i stugan alltså). Jag har alltså alltid fått väldigt mycket skrivet och läst. Men nu har vi skaffat finskt internet och är lika fastklistrade vid våra iphones som vanligt (nästan i alla fall). Efter en vecka här hade jag inte skrivit en rad och bara läst en och en halv bok. Skandal!

Så jag gav min man ordern: stäng av internet och tillåt mig inte att resa mig från min stol förrän jag har skrivit minst 10 000 tecken (han måste göra det, för att kunna stänga av bara för mig och inte resten av familjen och jag ville inte veta hur han gjorde).

Och det funkade! I går skrev jag drygt 31 000 tecken. Eller, det var inte riktigt sant. Jag använde en del text som jag tidigare hade skrivit, som jag bearbetade om och sedan utvecklade och skrev till. Men ändå! 31 000 tecken. Ett bra sätt att fira sitt första romansläpp på, eller hur?

I dag har jag också varit rätt flitig. Hittills har jag skrivit 15 000 tecken till. Så nu har jag över 46 000 tecken, och det är en bra början. Det är nämligen svårast att komma igång. Ett vitt papper, eller i mitt fall, en vit skärm, är som ett hån och finns då internet är det väldigt lätt att byta flik till facebook … Nu är jag inne i storyn, har förutom de 46 000 tecknen utvecklat mitt synopsis. För mig är det viktigt vad jag ska skriva, vart jag ska med historien. Jag hittar alltså inte på allt eftersom. Däremot kan berättelsen utvecklas under resans gång. Så, nu ska jag bara skriva en recension (boken jag läste ut var en ny svensk bok, To my love av Karin Aspenström som jag ska recensera i Damernas Värld, vad jag tyckte om den får ni läsa i nr 10), sen ska jag be min man stänga av internet och så ska jag fortsätta skriva. För nu har jag flow. Bäst att passa på.

to-my-love

En dag kvar…

I morgon släpps min bok, Den åttonde dödssynden. Då kommer den att finnas över hela landet och på alla nätbokhandlar. Den har varit en lång resa hit och även om den inte slutar här med utgivning, så är det ändå en viktig milstolpe.

bild

Som jag tidigare har skrivit om så har jag som vana att fira varje delmål: halva manuset skrivet, färdigskrivet, inskickat manus, bra lektörsutlåtande, antagningsbesked, kontraktskrivandet, manuset färdig att gå till redaktör, manuset färdigt att gå till korrekturläsare, manuset till tryck, färdig bok i hand och så nu i morgon – bok i butik. Jag tror att man måste fira på vägen. Det är ett så enormt projekt att skriva en bok och ta det hela vägen till utgivning, oavsett om man blir antagen av förlag eller väljer att ge ut det själv. Det dyker alltid upp svårigheter och motgångar längs vägen. Och man har ingen aning om var det slutar eller hur. Så bäst att ta ut glädjen i förskott och fira varje liten delseger.

Så: I morgon ska jag fira!

Och så länge ska jag dela med mig av vad en av mina vänner, Niklas Sessler, skrev om boken. Ja, jag vet att han är en vän och detta är ingen riktig recension. Men, jag blev så otroligt glad! Jag har hans tillåtelse att visa den här. Han är en beläst person, så hans åsikt var viktig för mig. Och visst är det ett fantastiskt omdöme?

niklas

Recensioner

images

 

Det är ofrånkomligt att man börjar fundera på recensioner när man har en bok som snart ska komma ut.

Lika bra att jag erkänner det: Ja, jag är livrädd för att bli sågad. Det bultar inom mig när jag tänker på det. En känsla som påminner om skam. Bara tanken på att någon ägnat tid åt att läsa och samtidigt stört sig så mycket på det jag skrivit att hen sedan skriftligt sågar boken – den är så plågsam och skamfylld.

Recensioner skrämmer mig kanske extra mycket eftersom jag umgås med många väldigt litterära och belästa människor. Sådana som själva jobbar med språk och skrivande, sådana som själva ibland recenserar. Jag hör ofta hur böcker slentrianmässigt avfärdas; ”hur kunde det där bli utgivet?” eller ”det där hade jag kunnat skrivit bättre själv”. Hm, tänker jag alltid då. För jag vet att det är betydligt lättare att hitta fel i en redan skriven text än att skriva den själv.

Men, med det sagt, så tycker jag förstås att recensenter har rätt att tycka och skriva vad de vill. Jag recenserar själv ibland och jag försöker vara ärlig och trogen läsarna. Det är ju mitt ansvar att läsa, fundera på styrkor, svagheter och säga vad jag tycker. Samtidigt är det svårare att recensera i dag. För nu vet jag ju att det finns en författare där bakom som slitit i kanske flera år med manuset jag läser på någon dag eller två och sedan skriver några rader om.

Det är inte rättvist. Nej, det är det inte. Och just därför är det viktigt att hålla isär vad som är vad. Recensenter gör ett viktigt jobb. Att uppmärksamma och noga läsa boken med kritiska ögon. Och som författare får man räkna med att bli bedömd, och kanske till och med sågad. Författare gör också ett viktigt jobb. Att skriva en bok är en bedrift. Oavsett hur många som sedan kommer att gilla den. Det är viktigt och bra att människor skriver olika sorters böcker, för olika sorters människor, för olika sorters läsning. Man kan inte bli älskad av alla. Och en recension är bara en recension.

Allt det här vet jag med den rationella delen av min hjärna. Ändå slår hjärtat hårt i bröstet. Jag försöker andas lugnt och tänker: Vad är det värsta som kan hända? Ingen kommer att dö. Jag kanske blir ledsen, ett tag. Jag kanske känner skamkänslor. Ett tag. Jag har fortfarande skrivit en bok. Några kommer tycker om den. Andra inte.

Någon kanske suckar tungt när de läser min bok, stönar att det är skit och aldrig borde blivit utgivet, tänker att de hade kunnat göra det bättre själva. Kanske får hen inspiration att börja skriva och skapar ett mästerverk som blir utgivet och som kommer att betyda massor för en mängd olika människor? Eller så blir resultatet i sin tur sågad och inspirerar en tredje att ”skriva bättre själv”… I så fall: Vilken kreativ process jag varit med och skapat!

images

Kanske blir den inte ens recenserad. De flesta blir ju inte det.

Troligen blir den inte det.