Att aldrig ge upp

imgres

Det har tagit lång tid för mig att skriva mitt manus. Och lång tid att få den utgiven. Ungefär 4,5 år. Och innan dess skrev jag på en massa andra manus. Att skriva handlar mycket om tålamod. Och att inte ge upp. Nu hade jag ju turen att hitta ett förlag som ville ha min bok (och inte vilket som helst, utan ett av Sveriges största: Norstedts). Men jag fick också nej innan jag fick ja. Jag hittade en sida om kända författares refuseringar efter ett tips på facebook. Sådan läsning piggar alltid upp!

Några av alla dem som blivit refuserade ett stort antal gånger: Agatha Christie, J.K Rowlings, Stephanie Meyers, Paolo Coelho, Alice Walker, James Joyce, Stephen King

Läs det här och bli peppade!

Och så kan ni läsa mitt tidigare blogginlägg om hur jag blev refuserad.

Blir du refuserad så tänk att du är i gott sällskap och att det lönar sig att aldrig ge upp! Dessutom är ju konkurrensen mördande. Och det blir bara värre och värre. I DN i morse var det en större artikel om hur allt fler vill arbeta med kultur:

”Förr användes ibland beteckningen 3.000-klubben om de etablerade författare som vartannat år levererade en välskriven och omtyckt roman som sålde i cirka 3.000 exemplar och genererade en godtagbar vinst åt förlaget. I dag är det få författare som kommer upp i den upplagan. Däremot har antalet utgivna böcker och verksamma författare skjutit i höjden och 3 000-klubben skulle egentligen passa bättre som beteckning på Författarförbundet. Den sista mars i år meddelade Författarförbundets ordförande att organisationen för första gången passerat 3.000 medlemmar. På tio år har förbundet ökat sitt medlemsantal med 24 procent.”

Läs hela artikeln här!

Lästips!

I dag vill jag tipsa om två läsvärda intervjuer för alla som är intresserade av bokbranschen och för dem som drömmer om att bli författare:

1. Den första är en intervju på sidan Webbstrategi för alla med Kristina Svensson, författare, föreläsare och oberoende bokutgivningscoach, som hon kallar sig själv. Hon har en väldigt positiv bild av framtiden för bokbranschen och författare. Spännande att se om hennes spaning stämmer. Så här tror hon bland annat:

”Jag spår (tvärtemot många andra) gyllene tider för författare. Särskilt professionella och kunniga författare som vårdar relationen med sina läsare.

Mycket i bokbranschen går i cykler och inga utgivningsformer är direkt nya utan de kommer och går. Ett fenomen jag tror vi är inne i sluttampen på är bästsäljerismen, att ett fåtal böcker säljer i enorma upplagor och resten knappt alls. Istället kommer läsandet spridas över fler böcker och fler författare. Detta är bra nyheter för alla författare utom just de som tillhörde stjärnorna.

De storförlag som byggt sin affärsmodell på ett fåtal storsäljare kommer att få en tuff omställningsperiod men de duktiga kommer klara sig och jobba vidare.

Vad gäller bokhandeln så spår jag att den starka centraliseringen nu nått sin kulmen. Härifrån finns det bara en väg och det är mot mer lokal styrning. Med bättre beställningssystem är det enklare för de stora kedjorna att lämna över en del av inköpsmakten till de som faktiskt ska sälja böckerna, de som arbetar i butikerna.
Kort sagt spår jag en ökad mångfald.”

Läs hela intervjun här!

 

2. Den andra är en intervju med Lektören och författaren Johanna Mo på sidan Det måste kännas på riktigt. I intervjun berättar Johanna hur en lektör jobbar och tänker – alltså varför ett manus blir antaget och inte ett annat, hur viktigt följebrevet är och vilka manus som är vanligast. Här finns mycket intressant och matnyttigt för alla aspirerande författare! Hon avslöjar också de vanligaste felen som författare gör när de skickar in sina texter:

”Ja, problemen i manusen är ofta desamma. Att språket eller dramaturgin inte håller. Brist på gestaltning. Karaktärer som inte lyfter från pappret. Men det finns inga snabba lösningar på detta. Det bästa man kan göra för sin text är helt enkelt att vara noggrann. Att inse att den inte är färdig bara för att man har skrivit ner den. Förvånansvärt mycket av det som skickas in tycks skrivet med den inställningen, men att bara ösa ur sig ett manus och få det att hålla på alla punkter är det nog nästan ingen som klarar.

Det är så väldigt mycket man måste tänka igenom. Vad handlar texten om? Finns det en tråd att följa? (Något slags tråd bör det finnas oavsett genre.) Var rädd om den tråden. Tänk igenom varje del av berättelsen så att det framgår vilka som är med i den, var de befinner sig och när och vad delen ska bidra med till helheten. Virrar man bort läsaren kring så enkla saker som när, var och hur så gör man det onödigt svårt för sig. Och bortom de yttre detaljerna, vad handlar texten om där – vad vill du säga med ditt manus? Och så karaktärerna, det bästa sättet att göra dem levande är att verkligen fundera ut vilka de är. Hur ser de ut, vilken bakgrund har de, vilka drivkrafter, rädslor, hur reagerar de i olika situationer? (Och det är inte detsamma som att säga att läsaren måste få veta allt det här.) Och till sist språket. Det bästa rådet där är att undvika slitna klyschor, liksom det stelt högtravande. Visst, det finns många utgivna böcker med klyschor. Men det är inte tack vare klyschorna de har blivit utgivna, utan trots.”

Läs hela intervjun här!

Refuseringar

De allra, allra flesta författare har blivit refuserade. Det hör liksom till. Alla som skriver vet det. De allra, allra flesta böcker som skrivs blir refuserade.

När jag berättar att jag blivit refuserad en massa gånger blir vissa väldigt förvånade. Inte mina skrivande vänner och bekanta, men andra. Många av mina icke-skrivande vänner har frågat: Men varför valde du inte Bonnierförlagen? Du jobbar ju på Bonnier (jag jobbar på Bonnier tidskrifter som gör magasin). Ha! Varför jag inte valde? Man väljer inte. Bonnierförlagen tackade nej.

Första utkastet av Den åttonde dödssynden blev klar redan sommaren 2012. Samma höst skickade jag in den till 6–7 förlag. Alla tackade nej. Dock fick jag från nästan allihopa väldigt fina och utförliga lektörsutlåtanden.

Självklart svider det när man får nej, men jag har läst på så pass mycket, pratat med många i branschen och vet hur otroligt få som får ja, så jag var inte särskilt knäckt. En av mina författarvänner förklarade på ett tidigt stadium att man ska vara djupt tacksam om man får ett lektörsutlåtande (istället för ett standardiserat tack, men nej tack). Hon sa att det kan ses som förlagets första utsträckta hand, det är inte ett nej, utan början på en kommunikation. Hon sa också att många förlag vill se vad den aspirerande författaren gör med den där feedbacken. Det säger ju något om en person hur den hanterar konstruktiv kritik. Det kanske inte är lika lockande att jobba med en författare som tycker att varje bokstav och kommatecken i sitt manus är absolut nödvändigt, och att ingenting får ändras (jo, det finns genier som säkert kan skriva den perfekta boken från början, men de är försvinnande få. Jag skulle ändå uppskatta att 99% av alla manus behöver redigering).

Jag fick som sagt nej, men bra feedback, från cirka 6–7 förlag. Med min väns ord i öronen tackade jag så hemskt mycket för att de tagit sig tid att läsa och för den konstruktiva kritiken. Sommaren 2013 bearbetade jag om manuset utifrån det jag tyckte kändes relevant i förlagens kritik (man behöver absolut inte ändra något som inte känns bra). Hösten 2013 skickade jag in det omarbetade manuset. Hela hösten hann gå, men till slut svarade Norstedts (som tackade nej i första vändan) ja.

För en tid sedan läste jag i tidningen Skriva om hur många manus förlagen får. Jag minns att Norstedts då svarade att de får ungefär 2000 manus om året. Av dessa får 20 utförliga lektörsutlåtanden och 4 av dem blir utgivna. Det såg ungefär likadant ut på de andra förlagen. Så med det i bakhuvudet kände jag mig väldigt nöjd med mina många fina lektörsutlåtanden, även om det var refuseringar.

Så tänkte jag avsluta det här inlägget med lite uppmuntran! Det här är en lista på framgångsrika författare som har blivit refuserade – som jag har hämtat från Elisabet Norins utmärkta handbok: Tre enkla regler finns inte – en romanskola (Isabergs förlag):

Astrid Lindgrens manus till debuten Pippi Långstrump blev refuserad av Bonniers.

Johan Ajvide Lindqvists succéroman Låt den rätta komma in blev refuserad sex gånger innan Ordfront sa ja.

JK Rowlings Harry Potter blev refuserad av mellan nio och femton förlag…

Stephen King fick ihop 84 refuseringsbrev innan en tidning köpte en novell av honom (läs om det i hans fantastiska Att skriva)!

Fler som blev refuserade: Agatha Christie, George Orwell (Animal Farm), Zadie Smith (Vita tänder), James Joyces (Dubliners), Fredrik Forsyths (Schakalen).

Som ni ser, man ska inte ge upp! Även de bästa blir refuserade!