Bok nummer 2

Det är på semestern jag skriver. Resten av året har jag fullt upp med mitt heltidsjobb, mina tre barn (och numera även en hund), mitt engagemang som gymnastikledare (leder två tävlingstrupper i gymnastik) och ja, allt annat som hör livet till.

Så ja, det är på semestern jag måste skriva. I år hade jag fyra veckors semester. På måndag börjar sista semesterveckan och det är nu det börjar bli jobbigt, för jag har knappt skrivit en rad! Förra sommaren skrev jag 70 sidor på nästa bok och det var tänkt att jag skulle fortsätta denna sommar (och sedan andra långledigheter som påsk, jul, sportlov, kristi himmelsfärd och så vidare, men det säger ju sig självt att sommaren är den bästa och längsta tiden). Men nej, det har varit oerhört trögt denna sommar. Och det är nu ångesten börjar komma krypande. Jag är nämligen livrädd för att jag inte ska klara att skriva en till bok. Jag har hört det så många gånger, att många har en bok i sig, men få har flera. Det är nu agnarna skiljs från vetet. Är jag en riktig författare, eller var det bara en lycklig slump att jag lyckades första gången?

Jag har också hört att det är bra att ha skrivit mycket på bok nummer 2 när första boken kommer ut (nu om 3 dagar!), för oavsett hur den första tas emot kan det bli förlamande. Får den en massa kritik och blir totalt sågad är det svårt att hitta entusiasmen som krävs för att skriva. Och skulle den bli omtyckt, ja till och med hyllad, kan det också verka förlamande. Och det sista alternativet, blir det ett ljummet mottagande, varken positivt eller negativt, utan snarare likgiltigt, så kan det ju också dämpa kreativiteten.

Nu tror jag ju att min drivkraft att skriva är större än påverkan mottagandet av min bok är. Men vad vet jag? Det här är ju första gången för mig!

Jag har 70 sidor skrivna, men många av dem kommer jag inte kunna använda. Historien har nämligen utvecklats en hel del sedan jag skrev förra sommaren. Som författare jobbar man inte bara när man skriver. Samtidigt har jag lärt mig att inga tecken är skrivna i onödan. Även det man senare tar bort betyder något. Så nu ska jag sätta igång.

En vecka kvar. Jag ger mig själv utmaningen: skriv 8 000-10 000 tecken om dagen. Då kommer jag åtminstone ha skrivit runt 70 000 tecken till när jag börjar jobba igen i augusti!

Författarintervju med mig

För några dagar sedan blev jag intervjuad av sajten booqla.com om min kommande bok och om varför jag blev författare och så vidare. De bad också om mina bästa tips till andra som drömmer om att bli författare.

images

Här är mina tips:

1. Skriv! Det enda sättet att lyckas ge ut en bok är att skriva den. Det finns många som drömmer om att skriva en bok (ungefär var tredje person i Sverige), men få lyckas skriva ett manus från början till slut. Alla som lyckas skriva klart ett manus är värda en eloge! Det krävs otroligt mycket. Tid, energi, envishet, skicklighet. Och har man lyckats komma dit har man kommit långt!

2. Ha tålamod. Att skriva en bok tar lång tid. Det är en process. Låt manuset vila emellanåt. Ha inte för bråttom.

3. Redigera och lyssna på proffsen! Hänger ihop med punkt 2. Alldeles för många författare är för ivriga. Skriver klart sin historia, orkar inte vänta in förlag, och ger direkt ut på egen hand. Självklart kan det bli en bra historia ändå! Men alla böcker behöver redigering och omarbetning. Alla texter behöver granskas. Inte bara en gång, utan minst 10 gånger, kanske fler. Och inte bara av en person, utan av flera. Även de böcker som ges ut på egen hand.

4. Var ödmjuk. Hänger ihop med föregående punkt. Jag har tagit till mig av all kritik jag har fått. Skulle aldrig drömma om att kalla mitt manus ”färdigt” eller fnyst att läsaren, oavsett om det är en professionell lektör, redaktör eller en vän, ”inte förstått” när jag fått kritik (jo, jag har träffat flera som har den här attityden). Så fort boken är klar tillhör den läsaren. Och om läsaren inte förstår är det författarens misslyckande, jag som inte lyckats förmedla det jag ville. Sedan behöver inte alla tycka om boken, självklart inte! Under processen har jag låtit många testläsa och jag har tagit till mig av alla åsikter. Jag har ändrat efter vad lektörsutlåtandena sa, och jag lyssnar på min förläggare och min redaktör. Sedan ändrar jag kanske inte allt de säger, men jag värdesätter och tror på deras yrkeskunskap och ser mig själv som nybörjare.

5. Skicka till många förlag samtidigt. Det tar tid att få svar. Läs hur varje förlag vill ha manuset och följ instruktionerna! Bli inte arg på förlagen för att de inte svarar snabbt (det är ju faktiskt ett obeställt material de får – det finns ingen rättighet att få ge ut en bok hos ett förlag). Var glad om du får något annat än en standardrefusering. Se det som ett första steg mot ett ja. Få får lektörsutlåtanden, var tacksam om du får det och ta till dig av kritiken.

6. Var beredd på mer jobb. Om du blir antagen, räkna med att boken inte på långa vägar är klar för det. Vid antagningen börjar nästa fas. Då ska den nagelfaras och bearbetas igen. Var beredd att jobba hårt. Det är värt det.

Här kan ni läsa hela intervju med mig!

Viktig dag!

Att skriva en bok är en lång och utdragen process. För att klara det krävs mål och framför allt delmål. Jag är journalist, och jag jobbar alltid mot mål och mot deadlines. Det går inte att säga till mig – ta den tid det krävs! För då kommer alla mina andra deadlines gå före. Det är så jag funkar.

I dag hade jag ett delmål att uppfylla. En deadline. Jag lämnade in mitt bearbetade manus till redaktören på förlaget. Ni kanske tycker att det är  konstigt att man bearbetar så mycket och så många gånger. Många tror att ett manus går direkt från antaget till tryck. Men så är det inte. Ytterst få manus genomgår inte några bearbetningar. Inte ens de etablerade författarna lämnar in färdiga manus för tryck.

För några veckor sedan träffade jag min redaktör för första gången. Hon hade läst mitt manus, och hade några funderingar och synpunkter. Och med hennes reflektioner och frågor i bakhuvudet läste jag hela mitt manus igen med rödpennan i högsta hugg. Hela sportlovet gick åt (fast jag hann åka en hel del skidor också!). Sedan har jag ägnat söndagarna åt att ändra i texten. Det är ju så när man skriver vid sidan av, det går långsamt, och de få stunder man har är oerhört heliga.

I dag hade jag min deadline, så nu har jag skickat in det. Nu ska hon läsa igen, och förmodligen blir det lite pill till efter det. Innan det går till korr. Lång process! Jag försöker att njuta av varje del av processen, tänker att jag kan lära mig något från varje steg.

Många frågar mig om inte kärnan i boken går förlorar när jag bearbetar så många gånger. Men nej, inte alls. Tvärtom så finslipar vi. Vi putsar och slipar, med allt finare verktyg. Jag känner att det blir bättre varje gång. Men självklart är jag också vaksam, så att inte något som var viktigt med historien går förlorad. Det är en balansgång. Jag hoppas att den känns genomarbetad när den finns klar i butikerna i augusti!

imgres

Ps. Jag är så glad att så många var intresserade av att köpa min förra bok, Skriet från kärnfamiljen! Om det är några fler som är intresserade, mejla mig på rebecka at edgrenalden.se !

Hur hinner du?

… det är nog den vanligaste frågan jag får. I hård konkurrens med: ”När kommer den?” och ”Vad är den åttonde dödssynden?” (läs boken så får du se 😉 )

Jo, jag har ett heltidsjobb, tre barn (7, 11 och 13 år gamla) med många aktiviteter, samt är tränare för barn i truppgymnastik.

Det gör att jag inte hinner skriva i ”terminerna”. Jag är alltså verkligen ingen superwoman! Långt därifrån. Den här boken har jag framför allt skrivit på semestrar, lov och långhelger (och det är också därför det har tagit så lång tid). Jag orkar helt enkelt inte skriva på vardagar, och inte heller vanliga helger (då försöker jag istället läsa – det lär man sig också på!). Men på höstlov, jullov, sportlov, påsklov, kristi himmelsfärdshelg, nationaldag … och framför allt sommarlov – då skriver jag desto mer. De senaste åren har jag gjort en deal med min man och mina barn om att jag får skriva ungefär 4 timmar om dagen. Det har faktiskt fungerat. Min man och mina barn har varit otroligt peppande och jag är dem evigt tacksam!

Så om jag ska lägga till en punkt på listan som jag började på i ett tidigare inlägg med mina bästa tips för att lyckas skriva klart boken och bli antagen:

4. Ha tålamod! Det tar tid!
Tålamod är också bra att ha övat på när du sedan ska skicka in manuset till olika förlag. Det kan ta mer än tre månader att få svar, och det är förstås en jättejobbig väntan. Men tänk så här istället: Lång tid kan vara ett positivt tecken! Det kan betyda att den bollas bland förläggarna. Så mitt tips är att inte tjata på förlagen! De får in så otroligt många manus. Sitt ner i båten – ha tålamod!