Äntligen på väg!!

;

Just nu sitter jag på tåget mot Göteborg och årets upplaga av bokmässan. Det blir fjärde gången på fem år som jag åker till bokmässan. Inte som deltagare, utan besökare. Gillar man politik åker man kanske till Almedalen. Gillar man musik åker man kanske till Roskilde. För mig är det böcker och skrivande (både eget och andras) som är grejen. Hobbyn. Lockelsen. Passionen. Alltså: GöteLAborg, here I come!

För sju år sedan, när NormalochFin kom ut deltog jag på bokmässan. Hade till och med ett seminarium tillsammans med en annan då ganska okänd debuterande fackboksförfattare. Hennes namn var Mia Törnblom. Efter bokmässan tog våra liv lite olika vändningar kan man väl lugnt säga. Mias författarkarriär rusade (som alla vet) på i expressfart, min slumrade av innan den knappt hunnit börja.

Men nästa år… åh, nästa år. Då får jag en ny chans. Förhoppningsvis får jag komma tillbaka till bokmässan igen. Isåfall blir det med min egen romandebut i handen. Helt galet vad roligt det ska bli. Tills dess får jag koppla av och njuta ännu ett år. Flanera och observera, gå på seminarier och låta mig inspireras. Underbart.

Återkommer med rapport och bilder. Until then, trevlig helg och må så gött!

;

;

;

Kloka ord… om att plantera ett träd

Bild: Stock.xchng

 

BÄSTA TIDEN ATT PLANTERA ETT TRÄD VAR FÖR TJUGO ÅR SEDAN

NÄST BÄSTA TIDEN ÄR NU

 

Tänker att det är precis likadant med drömmar och de steg man tar för att förverkliga dem. Det är aldrig för sent.

 

 

Riktigt klokt

Jag är en sucker för kloka ord och tänkvärda formuleringar. För några år sedan (innan jag fick barn och annat att göra med min tid) klippte jag ut, klistrade in och skrev av särskilt träffsäkra citat i särskilda små skrivböcker. Det gör jag inte längre, men jag samlar fortfarande på kloka ord i huvudet och när jag hör något inspirerande lagrar jag det så gott jag kan i minnet.

Istället för mina gamla skrivböcker tänkte jag använda den här bloggen för att dela med mig av kloka ord under precis den rubriken. Kriteriet är att citaten eller uttrycken på något vis ska kunna gå att relatera till bloggens tema, dvs drömmar och självförverkligande.

Har du några egna favoritcitat som du vill dela med dig av?

The soundtrack of my book

Bild: Stock.xchng

 

Jag skriver gärna med musik i lurarna. Dock är det väldigt viktigt VILKEN SORTS musik det är.

Min debutroman Djävulen hjälpte mig (utgivning i juni 2013) utspelar sig vid förra sekelskiftet. Att då sitta och skriva till ljudet av Beyoncé eller Eminem kändes helt enkelt inte rätt. Så under skrivandet lyssnade jag mycket på klassisk och instrumental musik.

En stor favorit är John Barry, kompositör av filmmusiken till bland annat Mitt Afrika och Dansar med vargar. Jag gjorde en playlist som bestod bland annat av musiken från de här två filmerna och körde de om och om och om igen. Blandningen av olycksbådande och kärleksfulla, ljusa och mörka toner var klockren för stämningen jag ville åstadkomma i boken.

Gillar du att lyssna på musik när du skriver eller arbetar? Vilken sorts musik isåfall?

 

Att sikta mot stjärnorna…

Häromdagen damp det ner ett trevligt litet bokpaket här hemma. Genast föll mina lystna blickar på den här godingen. Det gäller att drömma stort…;-)

 

Kontorslandskap och kreativitet…

Bild: Stock.xchng

 

…är ingen bra kombination. Så fick vi det bekräftat ännu en gång. Läkaren och forskaren Katarina Gospic har funnit att vi ”inte kan koncentrera oss på en enda arbetsuppgift” i ett kontorslandskap.

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/det-ar-dags-att-tanka-pa-hjarnan

Minns precis hur det var att sitta i kontorslandskap. Trevligt och socialt. Lätt att fråga och prata om jobbet. Men många avbrott.

Och så sa vi till varandra: ”Jag har mycket som behöver bli gjort så imorgon sitter jag hemma och arbetar”. Hmm. Bakvänt på något vis. Typ: om jag ska få något vettigt gjort kan jag helt enkelt inte vara på kontoret.

Sitter du i kontorslandskap? Vad tycker du isåfall om det? Hur påverkar det dig och din prestation?

 

Jag blir sugen

Tittar på Babel och hör författaren Lydia Davis prata om sina noveller. Ett format som även Jens Lapidus provat på i sin senaste, ”Mamma försökte”. Blir plötsligt sugen på att skriva…just det, noveller. Fast det kanske mest handlar om att jag står inför det massiva projektet att börja på bok två. En roman kan ta flera år att skriva, en novell kan ta tre kvällar, som Lapidus sa på Books&Dreams event i veckan som gick. Hm. Något att fundera på.

 

Motion och inspiration

En författare bör ha bra sittfläsk, det är ett allmänt känt faktum. Ska man lyckas med projektet ”skriva bok” måste man kunna nöta timme efter timme framför datorn (eller skrivmaskinen, blocket eller vad det nu är man skriver på).

MEN. I dessa hälsomedvetna tider bör  man inte låta sittfläsket bli alltför imponerande. Att sitta still mer än fyra timmar per dag är typ livsfarligt. Vi som har stillasittande yrken behöver se till att bryta av med rörelse nu och då. Löpning är hett, verkar det som. Inte minst om man är författare. Martina Haag, Moa Herngren och Mari Jungstedt är några av dem som sjunger löpningens lov.

Själv tillhör jag den omoderna skara som envisas med att promenera. För mig är det kombinationen av rörelse, dagsljus och tystnad som gör det. Ro i själen, det är vad jag känner när jag stövlar fram. Jag säger inte att man inte kan få lugn och ro i själen av att springa. Bara att JAG inte kan det. Att springa gör ont och är jobbigt. Vill jag köra skiten ur mig (och jodå, det händer ibland) hoppar jag på crosstrainern. Men vill jag ha ro i själen snor jag på mig gympaskorna och ger mig iväg på en rejäl runda. Finns inget bättre sätt att få inspiration till skrivandet dessutom. Ibland är det nästan jobbigt hur mycket idéer och formuleringar som poppar upp i mitt huvud under en promenad. Så här vackra och inspirerande omgivningar går min vanliga runda igenom.