Möte med förläggare och redaktör på Forum idag. Äntligen ska jag få feedback på de omarbetningar av manuset som jag gjort den senaste månaden.
Sanningens minut är nära. Hur ska det bli? Hiss eller diss? Håll tummar och tår, gott folk.
Vill du följa Debutantbloggen på Books & Dreams på Facebook? Eller prenumerera på blogginlägg via e-post? I höger kolumn, längre ner på sidan, finner du båda dessa möjligheter. Välkommen!
Bild: Stock.exchg
Om plan A inte funkar finns det tjugoåtta bokstäver till i alfabetet.
Gav du allt men nådde ändå inte ända fram? Har mattan under dina fötter ryckts undan, utan förvarning? Livet, drömmarna eller karriären är inte slut för det. Det finns andra möjligheter, nya vägar att gå. Tids nog kommer du att finna dem.
Vill du följa Debutantbloggen på Books & Dreams på Facebook? Eller prenumerera på blogginlägg via e-post? I bloggens högra kolumn finner du båda dessa möjligheter. Välkommen!
Var på Chinateatern i helgen och såg Dirty Dancing med min vän S. Tror knappt det finns en enda tjej/kvinna i min ålder som INTE minns filmen från 1987 med en väldigt speciell känsla inombords. Jag säger bara: nobody puts baby in a corner.
När jag var yngre hände det då och då att mina föräldrar tog med mig och min syster på musikaler. Jag minns att jag brukade bli alldeles hänförd. Jag ville VARA där på scenen! Under rätt många år närde jag en dröm om att bli skådespelerska. I tio-tolvårsåldern brukade jag och en kompis skriva små pjäser som vi tvingade våra småsystrar att vara medaktörer i (”tvingade” är verkligen nyckelordet i den här meningen). När jag gick på högstadiet anordnades audition för skolpjäsen och jag lade ner min själ i provspelningen, men kom inte med. Jag ville välja estetisk linje på gymnasiet, men så blev det ekonomisk linje med högskolebehörigheten tryggad istället.
Och någon skådespelerska blev jag ju inte. Men fortfarande kan jag känna suget när jag sitter i publiken på en sådan här stor tillställning. Det måste vara en fantastisk kick att stå på scen inför andra människor och göra något man älskar – oavsett om det är att sjunga, dansa eller agera.
Har du någonsin haft scendrömmar? Har du det fortfarande?
Vill du följa Debutantbloggen på Books & Dreams på Facebook? Eller prenumerera på blogginlägg via e-post? I bloggens högra kolumn finner du båda dessa möjligheter. Välkommen!
Bild: Stock.exchg
Slut ögonen. Föreställ dig att det är din 80-årsdag. Du har levt ett långt och innehållsrikt liv. Du vet att det mesta av din tid här på jorden ligger bakom dig. Idag har nära och kära samlats omkring dig för att fira och hylla dig.
Tre av personerna på kalaset håller tal till din ära. Vilka tre personer tror du att detta kommer vara? Och vad hoppas du att dessa tre ska ha att säga om och till dig såhär på ditt livs höst? Vilka egenskaper eller bedrifter skulle du önska att de uppmärksammar dig för? För vad vill du bli ihågkommen?
Och – slutligen – om du återvänder till här och nu. Hur och vad behöver du prioritera för att leva det liv som du kan se tillbaka på med glädje, stolthet och kärlek när du fyller 80 år?
Efter inspirationsdagen på Rival igår hastade jag vidare till nästa spännande event. Förlagets höstfest som jag var både upprymd och lite nojig för. Men vet ni? Jag tror att jag klarade det. Jag gjorde inte bort mig (inte som jag är medveten om iallafall).
Jag kom, jag såg, jag minglade, jag drack drinkar, jag åt plockmat och jag pratade. Om huruvida noveller är ”trendigt”, om vilken våning i Gothia Towers som anses finast att bo på under bokmässan, om barnuppfostran, alkoholism, feminism mm. Och så fick jag – glädjande nog – möjlighet att prata en hel del om Djävulen hjälpte mig.
Är så himla tacksam över att ha hamnat på just Forum, ett superbra förlag med tillgång till ett väloljat, stabilt och genomtänkt ”maskineri” kring bokutgivningen samtidigt som alla människor är trevliga och avspända (inga bajsnödiga kulturpretton så här långt). Fick några spännande visitkort och är så jäkla taggad. Känns som att tiden fram till utgivning kryper fram. Längtar tills det är dags!
Hängde en hel del med debutantkollegan Caroline Nylander under kvällen. Utöver den goda smaken när det gäller förnamn (!) visade sig Caroline också vara en jättetrevlig och intressant tjej. Känns så roligt att hitta någon som är i ungefär samma fas som man själv, ser fram emot att följas åt framöver. Carolines bok Du satt på Karlavagnen kommer i januari – håll ögonen öppna, jag är säker på att den kommer vara läsvärd.
I vimlet hittade jag också härliga Ninni Schulman. Ninni var en av dem som direkt fick mig att känna mig välkommen och som ”en i gänget” första gången vi träffades under bokmässan i Göteborg. Ninni skriver på sin tredje deckare, har inte hunnit läsa dem än men de är på min läslista. Och Ninni är på min glad-lista (=människor jag blir glad av att vara med).
Summa summarum – en kanonkväll!
Det blev en eftermiddag fullspäckad med inspiration på Rival igår. Massor av kvinnor och några män strömmade till för att höra små och stora entreprenörer prata om sina livsresor och om hur vägen mot att förverkliga drömmen sett ut. Samt – naturligtvis – ge tips till alla förhoppningsfulla drömmare i publiken. Det vanligaste tipset var nog att våga. Man måste vara beredd att riskera något, som Douglas Roos sa. Om det inte är pengar så får man vara beredd att riskera sin tid, sitt varumärke, prestige etc. Känner verkligen igen mig där. Att ta tjänstledigt (och så småningom säga upp sig) för att satsa på skrivandet känns inte direkt som det tryggaste alternativet. Efter igår känner jag mig än mer stärkt i mitt beslut.
Denise Rudberg stod för en personlig, humoristisk och mycket stark inledning på eftermiddagen. En av hennes främsta drivkrafter, fick vi veta, är revanchlust.
Jacqueline Kothbauer föreläste om hur man blir en ”mediababe”. Hennes tips om att ”bygga en framtid, inte ett ögonblick” fastnade särskilt hos mig.
Per Lange, sälj- och motivationscoach, avslutade dagen och gjorde det med den äran. Utan att överdriva kan jag säga att han var helt fantastisk att lyssna på. Rolig, äkta, medryckande, personlig och varm. Genom åren har jag hört och sett en HEL DEL föreläsare inom området personlig utveckling och Per Lange är definitivt en frisk fläkt. Får ni chansen att lyssna till eller boka honom som föreläsare – gör det!!
Som bonus hamnade jag dessutom bredvid Lotta, en mycket trevlig kvinna, som det visade sig att jag hade en hel del gemensamt med. Skrivandet, till exempel. Dessutom hade hon haft min favvo nummer ett – Håkan Nesser – som lärare en gång i tiden. Bara en sådan sak.
Idag händer det grejer. Först ska jag på nätverket 4goods inspirationshalvdag Dreamers and Doers ”för dig som vill göra verklighet av dina drömmar och idéer”. På scen kommer bland andra författaren Denise Rudberg, matentreprenören Renée Voltaire, sälj- och motivationscoachen Per Lange samt sociala medieproffset Jacqueline Kothbauer att stå. Ser verkligen fram emot detta!
Direkt efteråt ska jag bege mig till bokförlaget Forums höstfest. Det är första gången jag blir bjuden på en dylik tillställning (om man inte räknar den informella och oj, så trevliga aftonen i Olof Röhlanders penthouse svit under bokmässan) och det känns lite nervigt faktiskt.
Föreställer mig att alla andra kommer att vara antingen a) kreddiga, framgångsrika och kända författare eller b) sociala genier/mingelproffs eller c) båda de tidigare alternativen. Själv har jag inte så mycket som en enda liten publicerad rad att skryta med än. Att mingla med massa okända människor är utmaning nog. När det dessutom är människor som arbetar med det man helst av allt vill arbeta med själv, i vissa fall människor man tidigare bara hört eller läst om och som man är sjukt imponerad av… ja då befinner iallafall jag mig lite utanför den så kallade trygghetszonen.
Har dock en känsla (grundad på att de förlagsmänniskor jag hittills träffat är vansinnigt trevliga) av att det kommer bli en rolig kväll. Jag får helt enkelt lov att återkomma med rapport här på bloggen imorgon.
Om jag överlever.
Vänta nu, vad var det för larvig tanke? Klart jag överlever!
Men det förstås. Tänk om jag lyckas skämma ut mig själv på något sätt som är så bisarrt att jag inte ens kan föreställa mig det nu.
Äsch, varför skulle jag göra det? Jag brukar väl inte skämma ut mig?
Nej… såvida man inte räknar den där gången när…
Stopp!! Fel tankespår att följa, vänd om omedelbart.
Nej, usch, nu måste jag sluta upp med detta.
Okej. Nya tag.
Man får inte roligare än man gör sig och allt vad det heter och nu får ni ursäkta mig för jag måste gå och göra mig så rolig jag kan inför kvällen. Så säger vi. Ciao så länge.
Bild: Stock.exchg
Erfarenhet är det man får när man inte får det man vill ha.
Jag vet att det inte kändes så då, men såhär i backspegeln kan jag se att det var en nyttig lärdom att få mina första två skönlitterära manus refuserade. Jag fick inte det jag ville då (besked om antagning) men jag fick erfarenhet. Jag lärde mig något om vad förlagen letar efter i ett manus och jag fick feedback på mitt eget skrivande som gjorde att jag kunde vässa mig ytterligare. Jag blev nedslagen och ledsen. Men jag gav inte upp. Jag tog lärdom.
När jag skrev Djävulen hjälpte mig hade jag denna feedback i bakhuvudet. I slutändan kan man alltså säga att det (åtminstone delvis) var tack vare erfarenheten av att bli refuserad som jag till sist lyckades göra verklighet av drömmen. Ingenting av det jag gjort längs vägen har jag gjort förgäves! Detsamma gäller för dig – oavsett vad det är du drömmer om och kämpar för att förverkliga.
Det är knappt 8 månader kvar till utgivning men redan har arbetet med omslag till boken dragits igång. Förlaget mailar och säger att man har för avsikt att lägga ut jobbet på en ”skitduktig” formgivare. Jag får en länk till vederbörandes hemsida, går in och kollar och wow! Hen är verkligen skitduktig.
Så här såg omslaget till min förra (första) bok ut. Normal och Fin. Och ja, det är undertecknad själv som poserar. Tror och hoppas att det kommer att bli något HELT annorlunda den här gången. Känns jättespännande!
Hur viktigt tycker du att ett bokomslag är? Hur stor roll spelar omslaget för om du köper en viss bok eller inte?
Den här veckan avslutades med en arbetsresa för min del. Jag gillar verkligen att åka tåg. Samtidigt som det vackra svenska landskapet svischar förbi utanför rutan kan man lyssna på musik eller läsa. Men den bok jag läser just nu känns lite genant (jag vet, det är jag som är larvig) att slita fram, ungefär som att här sitter jag och läser porr. Vad man också kan göra på tåg är att försjunka i dagdrömmar. Tågresor är utmärkta tillfällen för dagdrömmar! Härligt.
MEN (uttalas Tony Irving-style) , trots att man kan få ett annat intryck av detta och förra inlägget har jag sannerligen inte bara ägnat mig åt dagdrömmar eller promenader de senaste dagarna. Som jag skrivit om tidigare när jag beskrev hur jag arbetar med mål och motivation är jag inte bara en drömmare, utan också en ganska driftig sådan. Denna resa har intressanta möten varvats med skrivande till sent på kvällarna.
Nu är jag hemma igen och idag ska jag bara slappa. Borra ner näsan i små mjuka nackar, blunda och dra in doften av kärlek. Hoppas din helg varit bra hittills och att du får en riktigt skön söndag!