Om mål och motivation – my way

Bild: Stock.xchng

Happy Gunhild (älskar för övrigt hennes fina och inspirerande blogg) frågade för några dagar sedan hur jag ”motiverat mig själv, lagt upp arbetet och gått i mål” när det gällde att skriva manus till en bok.  Lovade att återkomma med svar på detta och ångrade mig sedan direkt.

För hur kan man egentligen beskriva sådana luddiga saker som motivation? Hur kan man använda begrepp som ”inre övertygelse” och ”orubblig drivkraft” utan att det låter pretentiöst? Hur förklarar man vad det är som gör att man sitter där på stolen framför datorn och skriver, timme ut och timme in, bittida och sent, glada dagar, ledsna dagar, trötta dagar, ja, ALLA sorters dagar – trots vetskapen att det är ungefär 2 promille (ja, PROMILLE!) av alla inskickade manus som blir antagna?

Om jag ska summera motivation och mål – my way, så blir det nog trots allt i två ord som beskriver mig rätt bra: driftig drömmare.

Vi tar det där med drömmare först. Jag har alltid (på gott och ont) varit en expert på att dagdrömma och fantisera. Under skrivandet av Djävulen hjälpte mig var jag hela tiden medveten om de dåliga oddsen för antagning. Men jag sket i det (pardon my french). Istället skapade jag en otroligt stark bild och känsla inuti mig, bilden och känslan av att vara i mål, av att ha skrivit klart och skickat in manuset, av att få det där samtalet där förlaget förklarar att jag är antagen, av att befinna mig i olika sammanhang som utgiven författare. Den bilden – och de starka känslor som kopplades till den – drev mig hela tiden framåt. Gjorde att jag orkade vidare. Lite till. Och lite till. Att ha förmågan att föreställa sig, med alla sinnen, hur det kommer att kännas när drömmen slår in är en förutsättning för att orka slitet som det ibland är att förverkliga en dröm.

Men att bara drömma räcker inte. Utan disciplin och struktur riskerar man att bara dröna runt i tillvaron (no offense, alla bin därute). Jag är inte bara en drömmare, utan en driftig sådan. När jag väl bestämt mig för att satsa på skrivandet tog jag tjänstledigt och prioriterade (vid sidan av att starta upp mitt företag Kreavida) skrivandet. Jag lade helt enkelt upp en plan för vad som behövde göras och när det skulle göras. Till exempel bestämde jag hur många sidor jag skulle ha skrivit innan jul, vilket bröts ned på veckobasis och sedan fördelades på veckans skrivdagar. Det låter tråkigt och är det kanske också. Men annars hade jag nog aldrig blivit klar.

Det var det (någorlunda) korta svaret på en mycket bra läsarfråga. Det går att skriva mycket om motivation och mål och jag kommer säkert få anledning att återkomma till det framöver här i bloggen.

Hur gör du för att motivera dig och orka in i mål när du bestämt dig för något? Vilka är dina framgångsfaktorer?

 

Kommentarer är avstängt på den här sidan.