Kloka ord… om drömmar och arbete

Bild: Stock.xchng

 

Dreams don’t work unless you do

(John C. Maxwell)

 

Det finns drömmar som slår in av ren tur. Utan att man behöver lyfta ett finger. Men de allra flesta drömmar kräver mycket arbete för att (kanske, förhoppningsvis) en dag kunna se dagens ljus.

Jag drömmer stort. Och jobbar hårt. Jag är en drömmare, men en driftig sådan. Har skrivit lite om det tidigare här.

Är du en dreamer, en doer eller både och? Hur motiverar du dig själv att fortsätta framåt –  även i stunder då livet är snorigt och osminkat och drömmen känns som allra mest avlägsen?

Rapport från skrivstugan

Jag hamrar och slamrar, jag skriver en bok…

Ja, hörni. Redigeringen går mot sitt slut. Vilket är glädjande nyheter, med tanke på att jag stundtals haft de här känslorna.

De senaste dagarna har jag haft riktigt bra flyt. Har ändrat berättarperspektivet i några scener i Djävulen hjälpte mig och måste säga att det faktiskt gav boken ett oanat lyft.

Det kan ni gärna ha i bakhuvudet om när ni läser boken då den kommer ut till sommaren. Då kan ni ligga där i gröngräset eller på stranden och nicka förnumstigt och mumla att här var berättarperspektiven minsann särdeles väl valda.

 

Får man sluta läsa en bok innan man är färdig?

En del böcker slukar en från första sidan. Andra kräver lite mer tid och energi att komma in i. Och så finns det böcker som man aldrig riktigt dras med av.

I teorin: Om en bok inte har fångat mig efter de första 50 sidorna borde jag lägga bort den. Med tanke på att tiden för läsning är begränsad och att det finns SÅ MÅNGA böcker jag vill läsa, varför ska jag lägga en enda minut till på en bok som inte ger mig något?

I praktiken: Tänk om just den här boken ändå ger mig något? Tänk om den växer och växer och blir helt fantastisk. Tänk om den har potential att bli ett bestående läsminne och så slänger jag den bara åt sidan och får aldrig veta vad jag går miste om.

Jag kan räkna de böcker jag slutat läsa innan jag var färdig på ena handens fingrar (kanske till och med på ena handens tumme). Hur seg en bok än är vågar jag helt enkelt inte lägga bort den. För tänk om… alldeles runt hörnet kanske det fantastiska väntar…på nästa sida…i nästa kapitel…

Sedan jag läste Igelkottens elegans för några år sedan är jag ännu räddare att missa något om jag slutar läsa i förtid. Den boken var sjukt jobbig att komma in i. Det räckte inte att ge den 50 sidor. Inte heller 100. Halvvägs in i boken var jag fortfarande sugen på att lägga ned. Men jag hade hört att andra tyckt likadant och sedan fortsatt och bara WOW…. Så jag läste klart den. Och WOW. Vilken fin bok det var. Vad glad jag är att jag läste klart.

Å andra sidan har jag – utifrån samma förhoppningar – också läst färdigt böcker som visade sig vara samma gäspande dravel från första sidan till sista (nej, jag tänker inte nämna någon av dem här). Galet irriterande.

Så hur ska man göra egentligen? Hur tänker du?

Är du en sådan som till varje pris vill läsa färdigt när du väl börjat på en bok? Eller slutar du prompt läsa ifall du känner att den inte var vad du hoppades på och väljer en annan bok istället?

Augustpriset och skammen

Såhär dagen efter utdelningen av årets Augustpris kan jag konstatera två saker:

1) Jag har inte läst en enda av vinnarböckerna.

2) Jag har inte heller läst en enda av de nominerade böckerna.

Antalet böcker jag vill läsa är konstant större än antalet böcker jag hinner läsa. Så mycket böcker – så lite tid.

Men man borde väl åtminstone ha klämt Zlatans bok vid det här laget, det har ju för bövelen halva landet gjort. Och Göran Rosenbergs bok verkar helt fantastisk! Sedan har vi Johannes Anyurus En storm kom från paradiset som DN:s kulturchef Björn Wiman twittrar så översvallande om (”det största på svensk prosa på många år”). För att inte tala om Martin Gelins bok om den amerikanska högern, den blir jag grymt nyfiken på.

Men nähä då. Medan andra har tagit del av det största på svensk prosa på många år (ja, han skrev faktiskt så!) har jag läst – just det –Fifty shades of Grey.

Så, vad kan vi lära oss av detta?. Kanske att det jämnar ut sig i slutänden.

Ibland får man skämmas för böcker man läser. Andra böcker får man skämmas över att inte ha läst.

Topp 5 – saker människor ångrar på sin dödsbädd

Nej, jag har inte läst den här boken. Inte än. Däremot har jag läst OM den. Den handlar alltså om de fem vanligaste sakerna som människor ångrar när de är döende.

Boken är skriven av en australiensisk kvinna, Bronnie Ware, som under många år arbetade som sjuksköterska inom den palliativa vården. Genom sin kontakt med människor i livets slutskede började hon observera att det var samma teman som återkom gång efter annan, när patienterna reflekterade över sina liv och gav utrryck för vad de önskade att de hade gjort annorlunda.

Enligt Ware är de fem vanligaste sakerna döende människor ångrar följande:

1. I wish I’d had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.

2. I wish I hadn’t worked so hard.

3. I wish I’d had the courage to express my feelings.

4. I wish I had stayed in touch with my friends.

5. I wish that I had let myself be happier.

Den intresserade kan läsa lite mer om var och en av dessa fem teman här.

Själv fastnar jag för nummer 1 på listan. Att ångra att man låtit livet styras av andras förväntningar, snarare än den egna längtan, viljan och drömmen. Tänk att det är så vanligt. Otroligt sorgligt, tycker jag.

Det hade kanske kunnat bli så för mig. Om jag hade förnekat lusten och längtan och drömmen om att skriva. Om jag istället hade satsat på att vara duktig och göra karriär inom det yrke jag hade tidigare. För att jag själv tyckte att det var vad jag borde vilja. För att jag trodde att det var vad omgivningen förväntade sig av mig, att det var vad andra människor skulle uppfatta som ”lyckat” och beundransvärt.

Nu gör jag det jag helst av allt vill. Utan skyddsnät. Utan några som helst garantier. Jag tillåter mig att drömma och ha förhoppningar, även om risken att bli besviken är högst påtaglig. När jag fortfarande var kvar i mitt ”gamla liv” och övervägde att säga upp mig för att satsa på att förverkliga mina drömmar var det någon som bekymrade sig över att mina drömmar var alltför orealistiska och sa till mig:

MEN TÄNK OM DU BLIR BESVIKEN?!

Som om det vore det värsta som kunde hända. Jag ser det inte så. När Djävulen hjälpte mig kommer ut kanske den säljer i totalt 17 ex (inklusive stödköp av familj och vänner), vad vet jag? Det skulle isåfall kännas tråkigt. Jobbigt. Ledsamt. Och ja, jag skulle bli besviken.

Men vet ni vad? Man kan bli besviken. För att man försökte och misslyckades. Eller så kan man bli bitter.  För att man aldrig försökte.

Jag vill varken bli besviken eller bitter. Men om jag måste välja. Då tar jag ”besviken”. Any day of the week. Det kan ni hoppa upp och sätta er på.

Pressbilder

 

Ovan ser ni några av bilderna som togs förra veckan vid den stormiga och ack så skojsiga författarfotograferingen. Dessa bilder kommer så småningom att användas vid marknadsföringen av Djävulen hjälpte mig. Fotograf är Bonniers egen Caroline Andersson och jag är så nöjd man nu kan vara med foton av sig själv.

Filerna med originalbilder är sjukt otympliga, lyckas inte ladda upp dem här. Om ni tycker att fotona ovan ser lite grusiga ut så beror det på att jag helt enkelt fotograferat av dem från datorskärmen:-)

Vilken/vilka bilder tycker du är bäst? Föredrar du färg eller svartvitt? (samtliga foton finns i båda varianterna)

 

Vill du följa Debutantbloggen på Books & Dreams på Facebook? Eller prenumerera på blogginlägg via e-post? I bloggens högra kolumn finner du båda dessa möjligheter. Välkommen!

 

Books & Dreams i Stockholm igår

Så var ännu ett Books & Dreams event till ända. Arrangemanget var lika trevligt och proffsigt genomfört som alltid. Carina Nunstedt är klockren i rollen som värdinna och intervjuare, både avspänd, naturlig och äkta.

Den här kvällen tyckte jag att kontrasten mellan gästerna var större än tidigare. De jag upplevde gav mest av sig själva var Camilla Henemark och Peter Jöback. Således blev de också mest intressanta. Jag har skrivit om det i bloggen tidigare, hur det är först när man får se både det mörka och ljusa i en människa som ett äkta mänskligt möte blir möjligt.

Camilla Henemark är en otroligt fascinerande kvinna vars liv verkar ha rymt stora kontraster. Igår berättade hon bland annat att hon varit elevrådsordförande i skolan samtidigt som hon haft streck i alla ämnen. Bara en sådan sak.

Peter Jöback är en människa som jobbat mycket med och reflekterat över sig själv. Det märks. Och så sjunger han som en gud, förstås. Bara en sådan sak.

Engelska författarinnan Jojo Moyes var också härlig att lyssna på. Hon berättade bland annat att hon, för att hinna med sitt skrivande ordentligt, går upp klockan 6 varje dag och skriver en och en halv timme innan familjen vaknar. Bara en sådan sak.

Jaha. Mer då? Jo, någon i publiken gick hem med en Hope-pyjamas värd 2 000 spänn. Vänner, jag säger det igen: 2 000 spänn. Pyjamasen var en av många finfina vinster som lottades ut under kvällen. Sjukt fascinerande. Att det faktiskt finns en pyjamas som kostar 2 000 spänn, menar jag.

När vi gick mot tunnelbanan konstaterade min vän S att det varit en oväntat bra kväll. Med, som hon uttryckte det, ”RIKTIGA författare”. När hon sa det såg hon menande på mig. Nästan som om hon försökte antyda något.

Hmm. Alltså. Dags att kasta sig över datorn och manuset igen. Kampen för att en dag bli RIKTIGT RIKTIG fortsätter. Stay tuned.

 

Books & Dreams – andra eventet i Stockholm ikväll!

Books & Dreams premiärevent i Stockholm ägde rum den 18 september. Samma dag som jag började blogga på den här sajten. Tänk vad tiden rusar iväg. Anyho. Premiäreventet var en riktig höjdarkväll! Nu är det äntligen dags igen!

Ikväll ska jag bege mig till Skandiabiografen för att tillsammans med trevligt sällskap lyssna på Sofi Fahrman & Julia Fors, Camilla Henemark, Åke Edwardson, Jens Linder & Johanna Westman, Peter Jöback, Louise Boije af Gennäs samt den engelska författaren Jojo Moyes.

En ganska bra mix av personligheter kan man väl säga. Det finns kanske två eller tre namn bland ovan nämnda som jag är extra nyfiken på. Samtidigt vet jag sedan tidigare hur det kan vara. Att de största intrycken ofta kommer när man minst anar det. Att det mest bestående avtrycket kan göras av en person som man minst väntat sig det av.

Förresten. Idag fick jag se resultatet av fotograferingen häromveckan. Vi talar alltså om de bilder på undertecknad som kommer att användas i marknadsföringen av Djävulen hjälpte mig. Återkommer med en sneak-preview för er trogna bloggläsare senare i veckan.

 

Vill du följa Debutantbloggen på Books & Dreams på Facebook? Eller prenumerera på blogginlägg via e-post? I bloggens högra kolumn finner du båda dessa möjligheter. Välkommen!

Kloka ord…om ofullkomlighet

Bild:Stock.exchg

 

Det är bättre att leva sitt eget liv på ett ofullkomligt vis

än att leva en fulländad imitation av någon annans.

 

ur Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert

Att skriva (och läsa) om sex

 

Ett av de svåraste ämnena att skriva om är sex. Det är en utmaning att skriva bra och lagom avvägda sexscener. Det blir lätt för lite eller för mycket. För högtravande. Eller för porrigt.

Olika författare förhåller sig till sex på olika sätt (i sitt skrivande alltså…)

En del tiger helt enkelt ihjäl ämnet. När min barndoms hjältinna Anne på Grönkulla gifte sig med sin Gilbert och blev Anne på Ingleside lyckades de två producera fem (eller var det sex?) barn tillsammans utan att läsaren någonsin fick minsta hint om hur detta gick till.

Andra gör raka motsatsen. Ett rykande aktuellt exempel på det är E L James, författare till megasuccén Femtio nyanser av honom (nyligen recenserad här på bloggen).

Det finns förstås en glidande skala däremellan också.

Smaken är olika även hos oss läsare. Det den ena tycker är vulgärt och osmakligt tycker den andra är fint och upphetsande.

För den som eventuellt undrar om Djävulen hjälpte mig innehåller något sex kan jag redan nu lugna/ genera er genom att meddela att ja, så är det. Rätt mycket till och med. Fast framförallt innehåller den åtrå. Helt enkelt för att den känslan är en ofrånkomlig del av historien (som bygger på verkliga händelser).

Att skriva om sex är inte bara svårt under tiden. När manuset är färdigt och ska redigeras får man också ”nöjet” att sitta i möte med förläggare och redaktör och gå igenom/utvärdera dessa scener precis som man gör med all övrig text. Jaa, det är jag som fantiserat ihop och satt ord på allt detta dirrrty stuff. Plötsligt känner man sig som ett tvättäkta litet pervo.

Ni ser ju på bilden att till och med datorn rodnar.

(Rött tangentbord, fattar ni…?)

 

Vill du följa Debutantbloggen på Books & Dreams på Facebook? Eller prenumerera på blogginlägg via e-post? I bloggens högra kolumn finner du båda dessa möjligheter. Välkommen!