Femtio nyanser av honom – min recension

Jag har precis läst färdigt Femtio nyanser av honom. När jag skrev om mina tvivel kring boken i ett tidigare inlägg blev det lite drag i kommentarsfältet. Nedan följer en fullständig recension, så får vi se vad reaktionerna på den blir.

Lika bra att komma rätt ut och säga det på en gång: Femtio nyanser av honom får inte min båt i gungning.

Till att börja med innehåller den för mycket sex. Med det menar jag inte främst mängden samlag (även om det kopuleras hejvilt, åtminstone i andra halvan av boken) utan att Ana och Christians amorösa övningar blir alldeles för ingående beskrivna. Kittlande till en början kanske, men på slutet sitter jag typ och gäspar samtidigt som de pillar med varandras genitalier. Inget lämnas åt fantasin. Ingen detalj är för explicit att ta med. Alla luckor ska fyllas i. Det finns inget kvar att undra över, hoppas på eller längta efter (såvida man inte är oerhört nyfiken på hur och när den där analpluggen ska komma till användning…).  Den här boken SKA innehålla massor av sex, jag fattar det. Men – en bok om sex blir inte automatiskt en sexig bok. 

Det stora problemet med den här boken, i mitt tycke, är att den inte kan bestämma sig för vad den vill vara. Ska den vara rå, sexig och djurisk – jamen, go all in då, för bövelen! Gör stämningen mörk och förtätad. Få mig att rysa av omväxlande lust och obehag. Som det är nu blandas inslag av BDSM och antydningar om destruktiva barndomserfarenheter med käck, amerikansk chic-lit humor. Människor ”morrar” och ”fräser” och kastar ”ilskna” blickar även när det inte rör sig om riktiga bråk, utan godmodiga små kärleksgnabb. På var och varannan sida dyker Anas ”Undermedvetna” respektive hennes ”Inre Gudinna” upp och applåderar, dansar, svimmar eller himlar med ögonen åt det som händer. Eh…vad är det för trams?

Minns du filmen Basic Instinct? Minns du att svenska buskis- duon Stefan och Krister var med och skrev manus till den? Nej, just det, det var de inte. Ångande sex och tokroligheter gifter sig nämligen inte så väl med varandra – varken på film eller i böcker. Som sagt, en bok om sex blir inte automatiskt en sexig bok.

Till sist några ord om de feministiskt färgade tvivel jag hade inledningsvis. Ja, de finns kvar även efter det att jag läst hela boken. Och samtidigt. En bok är en bok. Fantasi är inte verklighet. Vuxna människors frivilliga sexande med varandra är inget jag ser mig föranledd att ”rasa” över. Lika lite som jag känner behov av att gå till storms mot människors hemliga sexfantasier (vare sig de är författare eller läsare).

Därmed släpper denna ovana recensent sågen för den här gången. I rättvisans namn bör jag väl tillägga att Femtio nyanser av honom är en lättläst bok med ett bra driv. Man vill gärna veta vad Christian har varit med om som barn och ung vuxen, vad det egentligen är som har format honom. Och såklart vill man veta hur det går för honom och Ana. Men här hemma balanserar alldeles för många böcker i höga och lockande ”vill-läsa”-travar. Del två och tre i ”Fifty shades…” trilogon kommer inte direkt att hamna överst i någon av de högarna, om jag uttrycker mig så.

Men hey, det här är bara min åsikt. Och 35 miljoner sålda exemplar talar för att jag är tämligen ensam om den. Ikväll är det bokklubbsdags och jag är SÅ spänd på att höra vad resten av gänget har för uppfattningar.

Du som läser det här, har du själv läst Femtio nyanser av honom? Vad tyckte du?

 

Vill du följa Debutantbloggen på Books & Dreams på Facebook? Eller prenumerera på blogginlägg via e-post? I bloggens högra kolumn finner du båda dessa möjligheter. Välkommen!

 

2 kommentarer

  1. Sofia skriver:

    Jag har inte läst den och tror inte jag kommer göra det. Jag har helt enkelt svårt för sexskildringar i böcker. Jag har aldrig känt att jag vill bli upphetsad just när jag läser och ofta blir jag det inte heller utan tycker mest att sexscener känns lite pinsamt beskrivna, typsikt sånt jag brukar bläddra förbi. Och med det i åtanke känns ju inte Femtio nyanser.. som en bok för mig 😉

  2. carolineeriksson skriver:

    Smaken är som bekant olika. Något som blev tydligt igår under bokklubbens diskussioner… Som tur är finns ju rätt många böcker att läsa så man kan välja (och välja bort) efter behag.