Bara en vanlig dag

 

 

Bara en vanlig dag. En vanlig dag! Vilken skatt!

I krigstider och när döden lurat runt hörnet har folk begravt sina händer i myllan och kommit ihåg dagar som denna. I tider av sjukdom och plåga har folk begravt sina ansikten i kudden och gråtit i saknad av detta.

När människor har tvingats utstå ensamhet och avsked har de spänt väntat på detta. I tider av hunger, hemlöshet och misär har människor lyft sina händer mot himlen och överlevt för att få uppleva detta.

Vanliga dag, låt mig vara medveten om vilken skatt du är. Låt mig inte hasta förbi dig i strävan efter en perfekt morgondag. Låt mig vara i dig medan jag kan, för livet kommer inte alltid se ut så här.

En dag är det kanhända jag som begraver mina händer i myllan eller mitt ansikte i kudden, väntar i spänning eller lyfter mina händer mot himlen och önskar mer än allt annat att du ska komma tillbaka.

(ur En given väg, av Patricia Tudor Sandahl)

En kommentar

  1. Monica skriver:

    Oh så kloka ord. Tänk om man kunde ”vara” mer i den vanliga dagen.