Att skriva (och läsa) om sex

 

Ett av de svåraste ämnena att skriva om är sex. Det är en utmaning att skriva bra och lagom avvägda sexscener. Det blir lätt för lite eller för mycket. För högtravande. Eller för porrigt.

Olika författare förhåller sig till sex på olika sätt (i sitt skrivande alltså…)

En del tiger helt enkelt ihjäl ämnet. När min barndoms hjältinna Anne på Grönkulla gifte sig med sin Gilbert och blev Anne på Ingleside lyckades de två producera fem (eller var det sex?) barn tillsammans utan att läsaren någonsin fick minsta hint om hur detta gick till.

Andra gör raka motsatsen. Ett rykande aktuellt exempel på det är E L James, författare till megasuccén Femtio nyanser av honom (nyligen recenserad här på bloggen).

Det finns förstås en glidande skala däremellan också.

Smaken är olika även hos oss läsare. Det den ena tycker är vulgärt och osmakligt tycker den andra är fint och upphetsande.

För den som eventuellt undrar om Djävulen hjälpte mig innehåller något sex kan jag redan nu lugna/ genera er genom att meddela att ja, så är det. Rätt mycket till och med. Fast framförallt innehåller den åtrå. Helt enkelt för att den känslan är en ofrånkomlig del av historien (som bygger på verkliga händelser).

Att skriva om sex är inte bara svårt under tiden. När manuset är färdigt och ska redigeras får man också ”nöjet” att sitta i möte med förläggare och redaktör och gå igenom/utvärdera dessa scener precis som man gör med all övrig text. Jaa, det är jag som fantiserat ihop och satt ord på allt detta dirrrty stuff. Plötsligt känner man sig som ett tvättäkta litet pervo.

Ni ser ju på bilden att till och med datorn rodnar.

(Rött tangentbord, fattar ni…?)

 

Vill du följa Debutantbloggen på Books & Dreams på Facebook? Eller prenumerera på blogginlägg via e-post? I bloggens högra kolumn finner du båda dessa möjligheter. Välkommen!

 

 

 

 

 

En kommentar

  1. Lasse skriver:

    Att inte skriva om sex vore att förneka en del av livet – den del som är förutsättningen för fortsatt liv.