Jag är till salu. Eller iallafall möjlig att bevaka.

 

Igår googlade jag mig själv och Djävulen hjälpte mig. Ja, jag vet, pinsamt. Och lite barnsligt. Men rätt kul. Och vet ni vad jag upptäckte? Att boken redan går att hitta på t.ex. Adlibris nätbokhandel. Den går ju inte att köpa än (rätt naturligt med tanke på att den ännu inte är tryckt) men däremot kan man trycka på en knapp för att ”bevaka” boken. Det innebär inte att man förbinder sig att köpa, utan att man får ett meddelande när boken finns tillgänglig. Då kan man beställa den ifall man så önskar. 177 kronor kostar det lilla kalaset.

Intresserad? Klicka då på den här länken.

Kloka ord… om bindestreck

 

En amerikansk poet som heter Linda Ellis har skrivit en dikt som kallas för The Dash poem. Här nedan återger jag första hälften, klicka gärna på den här länken så kommer du till Lindas hemsida och kan läsa resten.

 

The Dash

I read of a man who stood to speak at the funeral of a friend.

He referred to the dates on her tombstone, from the beginning…to the end.

He noted that first came the date of her birth and spoke of the following date with tears,

but he said what mattered most of all was the dash between those years.

For that dash represents all the time that she spent alive on earth.

And now only those who loved her know what that little line is worth.

For it matters not, how much we own, the cars…the house…the cash.

What matters is how we live and love and how we spend our dash.

 

Vem sa att bindestreck var obetydliga?

Du som kan. Medan du kan.  För allt i världen:

LIVE THE DASH!

 

Läsning pågår

 

 

 

De här två böckerna har legat på mitt sängbord i evigheter (=flera månader). Jag har börjat på båda två, läst rätt mycket i den ena faktiskt. Men så har det kommit annat emellan. Andra böcker som pockat på att läsas. En bok som pockat på att skrivas. Familjemedlemmar som pockat på att umgås.

Så. Ett antal månader senare ligger de här två stackarna alltså fortfarande kvar, till största delen olästa.

Det här händer mig stup i kvarten. Alltid är det några böcker som lyckas bli liggande där i högen på sängbordet. Troget väntandes dag ut och dag in, förhoppningsfullt bligandes på mig när jag dråsar i säng varje kväll, tyst och sorgset samlandes damm i nattens mörker.

Finns det fler som jag därute? Vilka böcker bidar sin tid på era sängbord?

 

Hurra, det är måndag!

Bidde ingen releasefest i fredags kväll. Bidde halsont och snuva istället. Bidde att stanna hemma och vila upp sig inför arrangemang av barnkalas lördag och söndag. Bidde en fin helg trots allt.

Men nu är det måndag igen vilket betyder att jag och datorn har dagen för oss själva.

Har jag berättat att jag har börjat på bok nummer två? Det har jag iallafall. Totalt åtta sidor är skrivna, varav hälften är okej, resten kvalificerat skit. Så känns det just nu iallafall. Men det ordnar väl upp sig.

Förresten, nu finns sommarkatalogen på Forums hemsida också, där kan man läsa om bland annat Djävulen hjälpte mig.

Hoppas att du får en skön start på veckan!

Releasefest ikväll för Caroline Nylander

I dagarna kommer min namne tillika debutantkollega Caroline Nylander ut med sin roman ”Du satt på Karlavagnen”.

Caroline har redan blivit intervjuad och fått berätta om boken i bland annat Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Det ni! Jag är verkligen jätteglad för hennes skull och ser fram emot att läsa boken (som är beställd enligt konstens alla regler).

Något annat att se fram emot är releasefesten som Caroline bjudit in till ikväll. Hon och jag har hittills bara träffats en gång IRL, på höstens förlagsfest, men då hade vi såhär trevligt. Det bådar gott inför kvällen. Får lov att återkomma med rapport.

Trevlig helg!

 

 

Kloka ord…på skyltar

Har lunchat på det här stället ett par gånger de senaste veckorna. Förutom riktigt god och fräsch mat välkomnas man som gäst också av dessa uppmuntrande skyltar.

 

Hur skulle det vara om vi fyllde den offentliga miljön med lite fler skyltar av den här typen?

Härligt inspirerande eller outhärdligt enerverande?

Om du fick bestämma texten på en skylt som du passerade varje morgon på väg till jobbet, vad skulle du då vilja att det stod?

 

 

Sommarens katalog – presentation av Djävulen hjälpte mig

Titta vad som kom med posten igår!

Och titta vad man hittar när man öppnar katalogen och slår upp första sidan.

För den som är intresserad står det så här om boken:

Skåne, 1889: Det är en kall morgon i slutet av mars när Hanna Johansdotter hittas av en granne, ihjälslagen i sitt eget hem. Vad ligger bakom det brutala dådet? Snart faller misstankarna på Hannas man och svärmor. Fram träder ett tragiskt triangeldrama fyllt av svartsjuka, skam och förbjuden åtrå.

Djävulen hjälpte mig är en psykologisk spänningsroman. En suggestiv skönlitterär tolkning av det ökända Yngsjömordet, som ledde till den sista avrättningen av en kvinna i Sverige.

För varje sådan här, till synes liten, sak känns det alltmer påtagligt och verkligt att det faktiskt kommer att finnas en bok med mitt namn på sig i bokhandeln till sommaren. Och det känns väldigt bra.

Felicia Försvann

 

Igår var det äntligen dags igen efter juluppehållet – bokcirkelträff! Åtta av tio deltagare slöt upp med pennor, böcker och åsikter i högsta hugg.

Till den här gången hade vi läst Felicia Försvann, som är Felicia Feldts rasande uppgörelse med sin mamma, Anna Wahlgren.

Det analyserades och diskuterades och resonerades runt bordet.

Boken i sig fick ett sammanräknat betyg runt medel. Mest intressant var kanske frågeställningarna den gav upphov till.

 

  • Är Felicia klar med bearbetningen av sina känslor (sorg, ilska, bitterhet) kring mamman?

 

  • Hade boken varit intressant om mamman i fråga INTE hade varit en känd person, tillika expert på barnuppfostran?

 

  • Vilka känslor väcker offentliga familjeuppgörelser hos oss och varför?

 

  • Alla föräldrar gör fel och begår misstag – var går gränsen för vad som är oförlåtligt?

 

  • Är det nödvändigt att kunna förlåta eller försonas med sina föräldrar? Eller kan det snarare vara nödvändigt att klippa banden om man mår dåligt av relationen?

 

Vad vi kom fram till? Det lämnar jag därhän. What happens in the bokcirkel stays in the bokcirkel.

Det jag själv framförallt tog med mig hem på kvällen var tacksamhet och glädje. Över att ni finns i mitt liv. Ni kloka, varma, insiktsfulla, underbara väninnor. Nya, gamla och nygamla. Jag är så glad att ni finns och att jag får tanka energi från samtalen med er. Until next time. Cheerio.

 

 

Inspirationsdag – att bli digital nomad

Drömmer du om göra något helt annat i livet, något nytt, något annorlunda? Fantiserar du om att ge chefen långfingret? Längtar du efter mer frihet, efter att kunna bo och arbeta varhelst i världen du har lust (tex i ett land med varmare klimat)?

Då var du antagligen på inspirationsdagen om att ”förverkliga sin dröm fullt ut” som Camilla Lebert Hirvi anordnade i lördags. Eller så borde du ha varit där;-)

På plats var fem föreläsare som på olika sätt inspirerade oss deltagare att prova livet som ”digital nomad” En digital nomad är en person som försörjer sig på nätet och således kan utföra sitt arbete oberoende av vilken plats hen bor eller befinner sig på.

Camilla har själv bott i Thailand och på Rhodos. Hon delade bland annat med sig av kloka tankar om vikten av att ”skala av” i tillvaron, såväl materiellt, ekonomiskt, tidsmässigt och värderingsmässigt. Hon lyfte det faktum att vi i västvärlden har det bättre än någonsin, men att vår höga levnadsstandard inte gjort oss lyckligare. När hon pratade kom jag att tänka på ett uttryck jag hört någonstans: Vi har allt. Men det är också allt vi har. Kanske dags för ett nytt sätt att tänka och leva?

Anna Åberg, en annan av föreläsarna,  ägde och drev tidigare ett coachingföretag men sålde allt och stack till Malta (hur härligt vore det inte att bo på Malta??) med målet att frikoppla geografi och tid från pengarna (dvs att INTE byta tid mot lön, vilket är vad man gör som anställd). Jättespännande.

Ann Ljungberg bor sedan ett drygt decennium tillbaka på en segelbåt och guppar runt Medelhavet medan hon arbetar som bland annat författarcoach (!). Har faktiskt träffat Ann en gång förut, på bokmässan i Göteborg 2008 då hon speed-författarcoachade mig. Förstår ni hur bra och effektiv hon är? 15 minuters snack bara och några år senare står jag här med förlagsavtal. Det ni;-)

Sanne Aronsson och Malin Berghagen var också där och berättade sina livshistorier, om var de varit, var de befinner sig nu och vart de är på väg.

För min del innehöll dagen några aha-upplevelser, flera trevliga samtal med intressanta personer och – sist men inte minst – en skön känsla av bekräftelse. Av att jag, efter så många år av längtan och drömmar, faktiskt är på rätt väg i mitt liv. Vägen framåt må vara lååååång och osäker, men jag har iallafall tagit de första stapplande stegen.

Hoppas du känner likadant. Annars tycker jag du ska kika in på Camillas eller någon av de andra föreläsarnas hemsidor och ta reda på mer. Vem vet, kanske det kommer fler inspirationsdagar framöver?

 

Vill du följa Debutantbloggen på Books & Dreams på Facebook? Eller prenumerera på blogginlägg via e-post? I bloggens högra kolumn finner du båda dessa möjligheter. Välkommen!

Jag vet vad din nästa bok kan heta, mamma!

Igår på väg hem från dagis och skola.

Vi pratar om att jag har börjat arbeta på en ny bok.

Lilla M, 5 år (ivrig): Jag har en jättebra idé mamma. Jag vet vad din bok kan heta.

Jag:: Jaha, vaddå?

Lilla M: Den kan heta ”Carolines bok”!

Jag: Eh…mmm, vi får väl se.

En stund senare.

Lilla M (fundersam): Hur ska du göra din bok, mamma?

Jag: Jaa du…det är ju inte bara jag som ”gör” den. Det finns ett förlag (pedagogisk mammautvikning om vad ett förlag är) som är med också. Vi hjälps åt kan man säga.

Lilla M: Tar du fram papprena och de häftar ihop dem?

Jag: Tja…ungefär så…fast inte riktigt.

Lilla M: (klart irriterad nu, över att inte få raka besked): Men hur är det EGENTLIGEN då?

Jag: Pedagogisk mammaförklaring om kedjan författare – förlag – tryckeri 

Lilla M (gillande): Åh, vilket bra samarbete!

 

Detta är samma barn som när vi skulle fira att manuset till Djävulen hjälpte mig blivit antaget kommer med följande kommentar:

Maken, barnens pappa: Nu ska vi fira att mamma ska bli författare!

Lilla M (bekymrad): Författare? Ska hon inte bo här längre då?

 

Kids. You gotta love them.

 

Vill du följa Debutantbloggen på Books & Dreams på Facebook? Eller prenumerera på blogginlägg via e-post? I bloggens högra kolumn finner du båda dessa möjligheter. Välkommen!