Lekland, spelberoende och tegelstenar

Vad jag gjort de tre senaste dagarna:

* kuskat runt och rastat kidsen på olika lekland samt tillåtit snart sagt obegränsat TV-tittande

leikz_drake

 

* blivit smått beroende av spelet Candy Crush Saga (ja, gott folk, det går att ladda ner gratis från App-store)

candy_crush_saga

 

För att ni inte ska tro att jag är värsta Tabitha- morsan (fast jag älskar Tabitha, det gör jag verkligen!) så kan jag meddela att jag också

* rastat barnen på biblioteket

barnböcker_biblioteket

* börjat läsa månadens bokcirkelbok. Och när jag säger att jag har börjat menar jag att jag har läst 150 sidor. Bokskrället i sin helhet är på 700 sidor. SJUHUNDRA sidor, people. Om någon därute har läst ”Agaat” och kan intyga att det är värt det, hör gärna av er. Det kan behövas lite stöd för att komma igenom den här tegelstenen känner jag.

agaatagaat_700sidor

Särdeles mycket skrivande har det inte blivit dessa dagar. Inget skrivande alls, närmare bestämt.

Men nu ska jag packa väskan för imorgon är det jag som ger mig iväg på researchresa. (dags att besöka de platser där bok nummer två utspelar sig). Ska bli SÅ spännande!

 

Kristianstad bokfestival – tankar inför författarframträdande

Krstd-Bokfestival_2013

Har du vägarna förbi Kristianstad i början av september? Isåfall kan du komma till stadens tre dagar långa bokfestival med författarframträdanden, signeringar, bokbord, debatter och mycket mer.

Och just det: i år har jag blivit inbjuden att medverka!!

Det känns jätteroligt, särskilt med tanke på att Djävulen hjälpte mig utspelar sig i Yngsjö, som ligger i närområdet.

Det kommer att bli ett 40 minuters framträdande följt av signering.

Ja, du läste rätt; signering. My God. Spänningen är olidlig. Kommer någon att komma fram för att få sin bok signerad? Eller blir det till att stå/sitta vid signeringsbordet ensam och försöka behålla värdigheten bäst man kan?

Angående författarframträdandet har jag två val. Antingen kan jag använda de 40 minuterna till att själv presentera boken eller så kan jag välja att ha en samtalspartner på scen, någon från mässan som ”intervjuar” mig om boken på scen.

Jag har lite olika tankar om de här två alternativen. Innan jag bestämmer mig tänkte jag ge er kloka bloggläsare möjlighet att komma med input: vilket av alternativen skulle ni föredra att lyssna på? Egen presentation eller samtal? Om ni satt i publiken, vilket av de här två alternativen skulle ni föredra och varför?

Agent – med rätt att sälja

agentavtalBGA

Då var det äntligen klart! Jag har skrivit avtal med Bonnier Group Agency. Därmed har jag skaffat mig en agent med rätt att sälja.

Bonnier Group Agency (BGA, som de kallas i kortform) arbetar som litterära agenter, vilket innebär att de kommer promota och försöka sälja Djävulen hjälpte mig utomlands. Dessutom jobbar de med rättigheter för film och TV.

Jag är så jäkla glad över det här samarbetet! Judith och Evelina, som jag träffade för någon dryg vecka sedan, var båda otroligt proffsiga och engagerade. Dessutom stämde det så väl mellan oss på en personlig nivå. Det är med stor entusiasm och nyfikenhet som jag ser fram emot att arbeta tillsammans med dem och deras kollegor.

Nu måste ni hålla både tummar och tår för mig. Det vore så kul om boken kunde hitta läsare inte bara i Sverige utan också utomlands.  ”The Devil helped me”. Cool titel, eller vad?

PS. Ja, det här var en av de ”hemliga” grejer jag hintat och svamlat lite om i tidigare inlägg här och här.

Vill du följa Debutantbloggen på Books & Dreams på Facebook? Eller prenumerera på blogginlägg via e-post? I bloggens högra kolumn finner du båda dessa möjligheter. Välkommen!

 

 

Möte med Patricia Tudor Sandahl OCH med Bokus

patricia

För en del år sedan läste jag Patricia Tudor Sandahls bok En given väg. Sedan läste jag hennes bok Tid att vara ensam. Sedan åkte jag på en tredagars tyst retreat där Patricia var retreatledare. Sedan åkte jag på retreat med henne igen. Och igen.

Under retreaterna gavs man möjlighet till enskilda samtal (där tystnaden fick brytas) med Patricia. Jag är så glad att jag tog den möjligheten. Jag kan ärligt (och faktiskt utan överdrift) säga att en del av det som kom upp under de där samtalen har varit livsavgörande för mig.

Jag skulle kunna strö superlativ över Patricia i all evighet. Hon är generös, opretentiös, humoristisk, öppen, omtänksam, ärlig, vacker och vis. ”Klok” räcker inte – hon är vis!

Igår träffades vi och fikade. Pratade gjorde vi också. En hel del. Bland annat om skrivande och författarskap, relationer och äktenskap, misstag och rädslor. Älskar sådana samtal!

Efteråt kastade jag mig iväg till förlaget. Sommarens böcker skulle presenteras för Bokus nätbokhandel  och jag hade fått 7 minuter för att berätta om Djävulen hjälpte mig. Visst är det en anspänning innan men jag måste ändå säga att jag gillar de här sammanhangen.

Gillar att skriva. Gillar lika mycket att prata.

Med andra ord: all in all, en mycket bra dag igår.

 

Ha förbarmande!

haförbarmande

…står det på en skylt som 6-åringen har satt upp på sin dörr här hemma. Innan ni blir oroliga och ringer Socialtjänsten kan jag berätta att det tydligen är ett uttryck han plockat upp från en serietidning om katten Gustaf. Vad det betyder har han ingen aning om, men det ”låter roligt”.

”Ha förbarmande”. Orden kom för mig igår när jag skrev på en väldigt obehaglig scen i nya manuset. Det var psykiskt påfrestande att skriva just den scenen, jag blev själv illa till mods. Tänkte till slut: varför gör jag så här, varför måste jag gå så hårt åt den stackaren (huvudpersonen)? Innerst inne vet jag svaret. För att väcka känslor. Skapa lite nerv. Utan känslor, utan nerv blir det ingen riktigt bra berättelse.

”Ha förbarmande”. Orden kan också dyka upp i huvudet när jag sitter och ska gå igenom alla (nåja, ett par stycken är det iallafall) bokrelaterade avtal som flyger genom luften just nu. Man borde ha varit jurist. Man borde ha varit Jens Lapidus. Ha förbarmande.

Men sedan.

Sedan lyfter jag blicken. Och tänker på vilken fantastisk tur jag har haft. Det är lätt att glömma det ibland och bara lufsa på i det som blivit min nya vardag. Om jag hade varit amerikan hade jag kanske slängt ur mig något om att jag känner mig ”blessed”. Men så storvulen känns det inte riktigt bekvämt att vara i Sverige. Så jag nöjer mig väl med att säga följande:

Ha förbarmande. Snälla den eller det som har haft förbarmande med mig hittills, fortsätt precis på samma sätt. Jag tar tacksamt emot!

 

Morning glory

morgon

Morgon. Man får iväg man och barn. Man sätter på datorn. Och tänder ett doftljus.

Man har inte riktigt bestämt om man ska ägna dagen åt a- redigeringen av Djävulen hjälpte mig (viktigt men småtrist) eller b- nya manuset (roligt och kreativt)

Man funderar på saken.

Och medan man funderar bokar man om en tandläkartid, skriver rent anteckningar och ringer två-tre telefonsamtal.

Det finns visst ett namn för sådant. Det kallas prokrastinering.

 

Monday – funday

bowlingskor enmansomheterove

Så var då ännu en helg till ända.

Förutom trevlig(a) middag(ar) har jag ägnat mig åt att ”strika” skiten ur resten av familjen på bowlingbanan samt åt att skrattsnörvla mig igenom Fredrik Backmans fantastiska En man som heter Ove”.

Idag står bland annat följande på agendan:

* förbereda 5 minuters (!) presentation av Djävulen hjälpte mig (till en träff med inköpsansvariga på en nätbokhandel senare i veckan)

* påbörja vad som kan bli den sista redigeringsrundan av Djävulen hjälpte mig (efter feedback från min redaktör Kerstin i fredags).

* titta igenom och ta ställning till avtalsförslag med anledning av tidigare inlägg

Sedan, ikväll, är det bokklubbsdags igen. Till den här gången har vi läst The Great Gatsby, Scott Fitzgeralds gamla klassiker som snart kommer som film med Leonardo di Caprio i huvudrollen.

Som jag skrivit om tidigare har vi en speciell tågordning som vi följer när vi diskuterar böckerna vi läser. Jag brukar alltid ha rätt klart för mig vad jag tycker och vad jag ska säga när det är min tur, men den här gången är det svårt. Känns på något vis knepigt att sammanfatta den här boken. Fastnar i frågan om huruvida den egentligen har ett budskap och vilket detta isåfall är?

Har du läst den? Vad tyckte du?

thegreatgatsby

Bli mer personlig på bloggen!

merpersonlig

 

Trevlig middag med fina vänner i helgen. Över asiatisk hämtmat och ungsstekta päron i marsalasås och rätt mycket vin så fick jag höra sanningen. Den man får höra om man har riktigt goda vänner och inte sådana som bara säger saker för att vara snälla.

”Du måste bli mer personlig på bloggen”, tyckte de.

Faktum är att jag precis samma sak en gång tidigare, från ytterligare en god vän.Kanske är det bara just de här vännerna som tycker så. Eller kanske är det många fler. Hursomhelst, ingen rök utan eld.

När jag tänker på vilka texter jag själv tycker om att läsa, så är det personliga texter. Men då är det ju INTRESSANTA människor det handlar om. Jag känner mig inte som en sådan. Jag känner mig som en ganska vanlig och halvtrist småbarnsmamma av den totalt icke-glamorösa sorten.

Men ok. Jag ska försöka komma förbi det där. Dela med mig lite mer. Prova mig fram. ”Personlig, men inte privat” som det så fint heter.

Vad tycker ni? Låter det bra?